Tycker att det finns en tendens i samhället att överpsykologisera.
Din fru har lämnat dig, dina kompisar mobbar dig, ditt hus brunnit upp och din firma gått i konkurs. Då sitter folk som Kay Pollack och säger "välj glädjen". Det gör mig förbannad på något sätt. Det är ju för fan inte mental träning man behöver då utan ett nytt hus, justa kompisar, ett bra jobb och en gullig tjej ...?
Överpsykologisering
Moderator: Moderatorgruppen
Som fan!
Och för att anknyta till von Triers Antichrist så är det ju just det som de skulle göra. Ett nytt barn dvs och bättra förutsättningarna för det. Psykologiserandet och pillrerna är bara en rundsnurr. Gråta, sjunga, umgås med vänner, äta bra och fortsätta ha mycket sex. Sen kan de snacka på bäst de vill, men inte försöka inbilla sig att bara de lyckas formulera sig bra nog så kan de med god retorik besegra ångesten.
Och för att anknyta till von Triers Antichrist så är det ju just det som de skulle göra. Ett nytt barn dvs och bättra förutsättningarna för det. Psykologiserandet och pillrerna är bara en rundsnurr. Gråta, sjunga, umgås med vänner, äta bra och fortsätta ha mycket sex. Sen kan de snacka på bäst de vill, men inte försöka inbilla sig att bara de lyckas formulera sig bra nog så kan de med god retorik besegra ångesten.
...och Herre, inled oss inte i fjant-ande, utan fräls oss ifrån ondo
Möjligen kan det här med att välja glädjen hjälpa dej att ta dig upp ur det där hålet.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Äh det finns för många "profeter" som tjänar big bucks på att skyla över problem. Det är rent marknadsapologetiskt att skylla på individen. Då kan bristen bli till ett behov med en ny produkt i dess släptåg.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Re: Överpsykologisering
transversal skrev:Tycker att det finns en tendens i samhället att överpsykologisera.
Din fru har lämnat dig, dina kompisar mobbar dig, ditt hus brunnit upp och din firma gått i konkurs. Då sitter folk som Kay Pollack och säger "välj glädjen". Det gör mig förbannad på något sätt. Det är ju för fan inte mental träning man behöver då utan ett nytt hus, justa kompisar, ett bra jobb och en gullig tjej ...?
Men om man inte har varken det ena eller det andra efter händelserna då är det kanske inte så dumt att man funderar på hur man tänker om det som har hänt. Alltså om det finns ett annat sätt att se på saken som skulle göra det lättare att stå ut med att ha mist allting.
Väljer man att ramla ihop och tycka att livet är meningslöst när allt verkar så illa så blir det kanske meningslöst.
Men lite eftertanke på hur man tänker mitt i eländet så kan man hjälpa sig själv att krypa upp ur spillrorna.
Nu gillar inte jag Pollaks bok men glädje är väldigt starkt och kan göra enormt stor skillnad.
Men visst finns det ofta fall där jag tycker att man går för långt och överpsykologiserar.
Fast samhället sjuder av denna typ av psykologisering. Och jag skall anföra en liten tes om varför.
Det har att göra med den kollektiva psykos för att undvika skärskådning av de egna förhållandena och dessas moraliska påföljder som de äldre generationerna av idag sysslar med.
För när de växte upp kombinerades för dem flera viktiga komponenter. Dels så kom de från en arvskultur som fann mening och mål i att göra sociala och kapitala erövringar över generationer och inte bara inom en generation. Sen var politiken under en stor del av tiden inriktad på gemenskap och samförstånd och man lät staten betala, vilken den enbart kan göra relativt de parter som verkar i samvaron som inte ingår i staten självt, dvs privata kapitalägare. De gavs alltså jobb för att jobba, före som idag krävs på att jobba för att försörjas.
Sen finns det förstås dessa sanningar om att vi äter mer kött idag, byter kläder och möbler oftare osv. Men vilka är det egentligen som gör detta? Och var beror skillnaden i standard på? Varför det här lilla sidospåret blir relevant har att göra med att de söker lyfta fram den tidigare knappare konsumtionen som något tidstypiskt och inte något som har att göra med att idag är produktionsnyttan högre genom innovativ teknik och framför allt effektiv administration (som går ut över antalet arbeten tillgängliga).
Nåväl. Idag får vi höra att det mesta är individens fel. Till och med utbrändhet när den inte är psykologiskt betingad utan beror på så enkla faktorer som dålig sömn orsakad av tidsbrist. För det är ens personliga ansvar att inte jobba så som ens jobb kräver. Att det existerar en samtidig norm om att jobba mer än jobbet kräver verkar inte göra någon nervös över värdet av den första satsen i fråga. Nej idag är det individens fel. Inget är samhällets fel. Samhället har bara skyldigheter inför de felande individerna. Men är egentligen perfekt eftersom det sörjer för de individuella problemen och likriktar oss efter en illa dold norm.
Nåväl vart är masspsykosen? Jo den är i denna blinda fläck. Dessa illgörare som är 40-talister och 50-talister vägrar placera sig i sin historiska kontext utan identifierar sig med sina föräldrars historiska kontext. Och så berättar de myten om hur de kämpat när samhällsidealet var att förse alla med jobb, och om hur de personligen gjort det ena eller det andra för att förtjäna de ständiga framsteg som kommit de generationerna till dels. Men som vi vet tog det stopp. Ja ganska tidigt, även om de på grund av att de börjat fasats ut eller satt på gamla ideals politiska regelverk var sist att drabbas av nedskärningar. Men nu har det tagit stopp igen. Och så de klagar. Ungdomar idag är lata, och jag som inte är så ung förfasas eftersom jag ser den utbredda prostitution som idag är legio medan den för blott 10 år sen var något starkt ifrågasatt. Så fortsätter då dessa äldre blodsugande generationer att utverka sitt slavkrav i skydd av sin myt om den ständiga tillväxten och det personligt absoluta värdet. Och vi beroende på hur unga vi är ser generationer under oss lida allt mer av den tunga piskans ok. Idag finns inte den politiken som vill anställ andra. Idag skall man jobba gratis för att ens "få in en fot". Idag skall man jobba för mindre än de socialt garanterade normerna bara för att man är ung. Och någon pensionsgrund finns inte för de unga när de är unga. Staten har lärt av tidigare misstag men ärar de krav som de vars krav uppdagade misstaget utkräver. Och piskan viner värre än vanligt.
Så kommer då frälsarna. De som säger. Det var när det fanns framtidstro som det gick bra. Det var när folk klarade av att vara lyckliga som det gick bra. Det var när vi var unga och andra sörjde för oss som det gick bra, säger de inte. För det går bra för dem igen, sett i bred population, och det är fortfarande andra som sörjer för dem. Och så projicerar de ut. Att det personliga ansvaret är störst, viktigast, just för att det är vad de stödjer sina privilegierade positioner på. Och de som lyckas ta sig in övertar dessa vanvettiga ideal som skymmer sikten mot historiens vidder och slår dunster i ögonen på de som försöker att skåda inåt för att råda bot på de problem som sysslolöshet och medellöshet innebär.
Det har att göra med den kollektiva psykos för att undvika skärskådning av de egna förhållandena och dessas moraliska påföljder som de äldre generationerna av idag sysslar med.
För när de växte upp kombinerades för dem flera viktiga komponenter. Dels så kom de från en arvskultur som fann mening och mål i att göra sociala och kapitala erövringar över generationer och inte bara inom en generation. Sen var politiken under en stor del av tiden inriktad på gemenskap och samförstånd och man lät staten betala, vilken den enbart kan göra relativt de parter som verkar i samvaron som inte ingår i staten självt, dvs privata kapitalägare. De gavs alltså jobb för att jobba, före som idag krävs på att jobba för att försörjas.
Sen finns det förstås dessa sanningar om att vi äter mer kött idag, byter kläder och möbler oftare osv. Men vilka är det egentligen som gör detta? Och var beror skillnaden i standard på? Varför det här lilla sidospåret blir relevant har att göra med att de söker lyfta fram den tidigare knappare konsumtionen som något tidstypiskt och inte något som har att göra med att idag är produktionsnyttan högre genom innovativ teknik och framför allt effektiv administration (som går ut över antalet arbeten tillgängliga).
Nåväl. Idag får vi höra att det mesta är individens fel. Till och med utbrändhet när den inte är psykologiskt betingad utan beror på så enkla faktorer som dålig sömn orsakad av tidsbrist. För det är ens personliga ansvar att inte jobba så som ens jobb kräver. Att det existerar en samtidig norm om att jobba mer än jobbet kräver verkar inte göra någon nervös över värdet av den första satsen i fråga. Nej idag är det individens fel. Inget är samhällets fel. Samhället har bara skyldigheter inför de felande individerna. Men är egentligen perfekt eftersom det sörjer för de individuella problemen och likriktar oss efter en illa dold norm.
Nåväl vart är masspsykosen? Jo den är i denna blinda fläck. Dessa illgörare som är 40-talister och 50-talister vägrar placera sig i sin historiska kontext utan identifierar sig med sina föräldrars historiska kontext. Och så berättar de myten om hur de kämpat när samhällsidealet var att förse alla med jobb, och om hur de personligen gjort det ena eller det andra för att förtjäna de ständiga framsteg som kommit de generationerna till dels. Men som vi vet tog det stopp. Ja ganska tidigt, även om de på grund av att de börjat fasats ut eller satt på gamla ideals politiska regelverk var sist att drabbas av nedskärningar. Men nu har det tagit stopp igen. Och så de klagar. Ungdomar idag är lata, och jag som inte är så ung förfasas eftersom jag ser den utbredda prostitution som idag är legio medan den för blott 10 år sen var något starkt ifrågasatt. Så fortsätter då dessa äldre blodsugande generationer att utverka sitt slavkrav i skydd av sin myt om den ständiga tillväxten och det personligt absoluta värdet. Och vi beroende på hur unga vi är ser generationer under oss lida allt mer av den tunga piskans ok. Idag finns inte den politiken som vill anställ andra. Idag skall man jobba gratis för att ens "få in en fot". Idag skall man jobba för mindre än de socialt garanterade normerna bara för att man är ung. Och någon pensionsgrund finns inte för de unga när de är unga. Staten har lärt av tidigare misstag men ärar de krav som de vars krav uppdagade misstaget utkräver. Och piskan viner värre än vanligt.
Så kommer då frälsarna. De som säger. Det var när det fanns framtidstro som det gick bra. Det var när folk klarade av att vara lyckliga som det gick bra. Det var när vi var unga och andra sörjde för oss som det gick bra, säger de inte. För det går bra för dem igen, sett i bred population, och det är fortfarande andra som sörjer för dem. Och så projicerar de ut. Att det personliga ansvaret är störst, viktigast, just för att det är vad de stödjer sina privilegierade positioner på. Och de som lyckas ta sig in övertar dessa vanvettiga ideal som skymmer sikten mot historiens vidder och slår dunster i ögonen på de som försöker att skåda inåt för att råda bot på de problem som sysslolöshet och medellöshet innebär.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vill bara tillägga att det handlar om en anda och inte specifika individer. Det är ganska viktigt för att läsa analysen annars så kan man peka på den mängd av människor som tillhör de kategorierna, äldre, som inte står för/lever i, det jag beskriver.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Vägen till lycka går genom ens uppfattning av lycka. Utan att bli allt för buddistisk, många tror att vägen till lycka går via pengar och materiella saker. Det finns folk som har nått lycka på detta sätt, men det är långt ifrån det enda sättet.
Lycka är en känsla. Och som sådan är det något som är beroende enbart av vårt inre. Om du nöjer dig med få saker, om dina nöjen råkar vara sådant som inte kostar något att utöva osv, så kan du finna lycka även om du är en fattiglapp, inte har en säng, eller ens ett eget hem. Men om du är girig, kräver mycket för att bli lycklig, så skapar du en pressad situation för dig själv. Då måste du skaffa en massa saker, och för att göra det behöver du antingen bli kriminell, eller skaffa ett jobb som ger dig hög lön.
Som tur är så är människan anpassningsbar och kan förändras. Så även om du idag känner stort behov av saker och pengar, kan du finna lycka i ett mer minimalistiskt leverne i framtiden. Om du redan har hög lön, så behöver du inte läsa vidare, för då har du redan vad du tror du behöver för att bli lycklig. Men om du är fattig, så finns alltid alternativet att inte satsa på högre inkomst, utan förändra din syn på vad du behöver. Om du kan värdesätta de saker i livet som inte kostar pengar, så som socialt umgänge, billiga kreativa sysslor så som poesi med mera, så kan du finna lycka UTAN att hoppa in i kapitalismens hamsterhjul.
Det finns inget inneboende fel i att skaffa en stor platt-tv, förstaklassigt ljudsystem, spendera många kvällar på krogen, äta på restaurang varje dag osv osv. Men missuppfatta inte dessa saker som den enda vägen till lycka. De är blott en av alla vägar till lycka. Du behöver inte en massa materiella ting för att bli lycklig. Visst, för många verkar det vara en enklare väg, en snabbare väg, till lycka. Och det kanske det är. Men bara kom ihåg att det finns andra vägar till ett lyckligt leverne.
"Lycka" är helt och hållet ett mentalt begrepp. Det har inget som helst att göra med materiella ting. Inte ens om du har tak över huvudet. Det finns hemlösa människor som själva påstår att de är lyckliga. Du kanske säger att dom bara inbillar sig, men lycka ÄR en inbillning, lika mycket som depression är en inbillning. ALLA känslor är inbillningar. Det är en intern uppfattning, baserad på vad vi tror är kriteriet för lycka/depression/känslor. Så om du blott ändrar din uppfattning av vad som behövs för att vara lycklig, kan du faktiskt vara lycklig, ÄVEN om du fryser som fan för att du inte har ett eget hem och det är vinter. Detta kan låta omöjligt att tro på, men det är sant.
Alla känslor är justerbara. Lycka är helt upp till din egen uppfattning av lycka.
Lycka är en känsla. Och som sådan är det något som är beroende enbart av vårt inre. Om du nöjer dig med få saker, om dina nöjen råkar vara sådant som inte kostar något att utöva osv, så kan du finna lycka även om du är en fattiglapp, inte har en säng, eller ens ett eget hem. Men om du är girig, kräver mycket för att bli lycklig, så skapar du en pressad situation för dig själv. Då måste du skaffa en massa saker, och för att göra det behöver du antingen bli kriminell, eller skaffa ett jobb som ger dig hög lön.
Som tur är så är människan anpassningsbar och kan förändras. Så även om du idag känner stort behov av saker och pengar, kan du finna lycka i ett mer minimalistiskt leverne i framtiden. Om du redan har hög lön, så behöver du inte läsa vidare, för då har du redan vad du tror du behöver för att bli lycklig. Men om du är fattig, så finns alltid alternativet att inte satsa på högre inkomst, utan förändra din syn på vad du behöver. Om du kan värdesätta de saker i livet som inte kostar pengar, så som socialt umgänge, billiga kreativa sysslor så som poesi med mera, så kan du finna lycka UTAN att hoppa in i kapitalismens hamsterhjul.
Det finns inget inneboende fel i att skaffa en stor platt-tv, förstaklassigt ljudsystem, spendera många kvällar på krogen, äta på restaurang varje dag osv osv. Men missuppfatta inte dessa saker som den enda vägen till lycka. De är blott en av alla vägar till lycka. Du behöver inte en massa materiella ting för att bli lycklig. Visst, för många verkar det vara en enklare väg, en snabbare väg, till lycka. Och det kanske det är. Men bara kom ihåg att det finns andra vägar till ett lyckligt leverne.
"Lycka" är helt och hållet ett mentalt begrepp. Det har inget som helst att göra med materiella ting. Inte ens om du har tak över huvudet. Det finns hemlösa människor som själva påstår att de är lyckliga. Du kanske säger att dom bara inbillar sig, men lycka ÄR en inbillning, lika mycket som depression är en inbillning. ALLA känslor är inbillningar. Det är en intern uppfattning, baserad på vad vi tror är kriteriet för lycka/depression/känslor. Så om du blott ändrar din uppfattning av vad som behövs för att vara lycklig, kan du faktiskt vara lycklig, ÄVEN om du fryser som fan för att du inte har ett eget hem och det är vinter. Detta kan låta omöjligt att tro på, men det är sant.
Alla känslor är justerbara. Lycka är helt upp till din egen uppfattning av lycka.
Re: Överpsykologisering
transversal skrev:Tycker att det finns en tendens i samhället att överpsykologisera.
Din fru har lämnat dig, dina kompisar mobbar dig, ditt hus brunnit upp och din firma gått i konkurs. Då sitter folk som Kay Pollack och säger "välj glädjen". Det gör mig förbannad på något sätt. Det är ju för fan inte mental träning man behöver då utan ett nytt hus, justa kompisar, ett bra jobb och en gullig tjej ...?
Åh fy 17 vilken sits att hamna i .. urk. . . .
Att föreslå en person 'positivt tänk' i en sån här sits skulle vara som ett hån! *anser jag
Att leva ut 'dåligt mående', liksom sörja och vara arg, att tillåta sig själv känna även dom 'sämre'-känslorna kan jag tänka berikar en människas liv något mer (på något plan) - än att alltid försöka lägga locket på och leka 'glada leken'. :?
8-[
Om man nu i alla fall lyckas hypnotisera sig själv till en masochistisk-lek (i ett sånt här läge) så är det riktigt skillat..
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
Re: Överpsykologisering
Basal skrev:transversal skrev:Tycker att det finns en tendens i samhället att överpsykologisera.
Din fru har lämnat dig, dina kompisar mobbar dig, ditt hus brunnit upp och din firma gått i konkurs. Då sitter folk som Kay Pollack och säger "välj glädjen". Det gör mig förbannad på något sätt. Det är ju för fan inte mental träning man behöver då utan ett nytt hus, justa kompisar, ett bra jobb och en gullig tjej ...?
Åh fy 17 vilken sits att hamna i .. urk. . . .
Att föreslå en person 'positivt tänk' i en sån här sits skulle vara som ett hån! *anser jag
Att leva ut 'dåligt mående', liksom sörja och vara arg, att tillåta sig själv känna även dom 'sämre'-känslorna kan jag tänka berikar en människas liv något mer (på något plan) - än att alltid försöka lägga locket på och leka 'glada leken'. :?
Om man nu i alla fall lyckas hypnotisera sig själv till en masochistisk-lek (i ett sånt här läge) så är det riktigt skillat..
Nja, benämn det hellre psykos än hypnos, det är då den träder in och gör livet uthärdligt.
Kom och tänka på den här! 
Bästa texten! Något annorlunda.
http://www.youtube.com/watch?v=u-rJ-6hBfSo
Bästa texten! Något annorlunda.
http://www.youtube.com/watch?v=u-rJ-6hBfSo
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
Re: Överpsykologisering
Basal skrev:transversal skrev:Tycker att det finns en tendens i samhället att överpsykologisera.
Din fru har lämnat dig, dina kompisar mobbar dig, ditt hus brunnit upp och din firma gått i konkurs. Då sitter folk som Kay Pollack och säger "välj glädjen". Det gör mig förbannad på något sätt. Det är ju för fan inte mental träning man behöver då utan ett nytt hus, justa kompisar, ett bra jobb och en gullig tjej ...?
Åh fy 17 vilken sits att hamna i .. urk. . . .
Att föreslå en person 'positivt tänk' i en sån här sits skulle vara som ett hån! *anser jag
Att leva ut 'dåligt mående', liksom sörja och vara arg, att tillåta sig själv känna även dom 'sämre'-känslorna kan jag tänka berikar en människas liv något mer (på något plan) - än att alltid försöka lägga locket på och leka 'glada leken'. :?
Om man nu i alla fall lyckas hypnotisera sig själv till en masochistisk-lek (i ett sånt här läge) så är det riktigt skillat..
"skillat" är det definitivt, för det är ett svårt trick att klara av. Men inte omöjligt. Men givetvis kan man också leva ut sin depression, så att den töms ut så att säga, men det är inte i alla lägen som det är möjligt. Speciellt om orsaken till din depression är något som troligtvis aldrig kommer att försvinna, som tex kronisk sjukdom, hög ålder, fysiska eller mentala handikapp som förhindrar högavlönade jobb med mera. I de fallen kan det visa sig att den enda möjligheten till lycka är att "inbilla" sig att man är lycklig. Inte att lägga locket på och LÅTSAS vara lycklig, det är absolut inte det jag menar, utan att inbilla sig det till sådan grad att man tillslut "vet" att man är lycklig. Att enbart låtsas vara lycklig är definitivt ingen lösning.
Ja, precis. Man får välja ut sina depressioner.
Nej, men seriöst du har en viktig poäng gällande just dom sakerna. Och då är vi kanske mer inne på en form av 'nyttig' acceptens..? Att acceptera utan att för den skull 'lägga locket på'.
Det är nog en träningssak. ..typ som allt annat.
- - -
Annars kan det vara bra att reagera/sörja en stund när man blivit dumpad eller huset brunnit upp, osv, (transversal hade en hel lista där på olyckliga saker.. *pust* )
Nej, men seriöst du har en viktig poäng gällande just dom sakerna. Och då är vi kanske mer inne på en form av 'nyttig' acceptens..? Att acceptera utan att för den skull 'lägga locket på'.
Det är nog en träningssak.
..typ som allt annat.
- - -
Annars kan det vara bra att reagera/sörja en stund när man blivit dumpad eller huset brunnit upp, osv, (transversal hade en hel lista där på olyckliga saker.. *pust* )
Intellektuella ansträngningar kan ibland vara ett hinder för djupare inre insikter.
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
http://video.google.com/videoplay?docid ... 413643126#
Läste Pollack för länge sen, har glömt vad han sa. Men inte kan jag minnas att han tyckte att man skulle reagera
"Foten i kläm?"'
"Jajamän!"
?
"Foten i kläm?"'
"Jajamän!"
?
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst