Att få någon annan att må bra

[förstår mig själv]

Nej inte välja att följa naturlagarna. Det gör vi alltid. Men vi förändrar oss när vi förstår och kommer röra oss lite annorlunda och tänka lite annorlunda, detta sker "automatiskt". Att vi så att säga använder oss av våra nya kunskaper.

Vem avgör om vi ska förstå? Vi eller naturlagarna?
Vad bestämmer vi?
Bestämmer vi någonting eller bestämmer naturlagarna i vårt ställe?
Finns det någonting DU bestämmer? Vad då?

Vi hamnar i situationer då vi får erfarenheter. Ofta utan att ha detta som "mål". Ofta kan man i efterhand förstå vad det var som skedde som ledde dit man är. Det kan tyckas vara en slump att man råkade få information man behövde för att förstå.Man kanske tex omvärderar betydelsen sina föräldrar har haft. Då förstod man kanske inte att det som skedde tidigare ledde till det som är nu.
Vem bestämmer vad vi ska förstå. Säg att det finns 1000 tals saker hela tiden som vi kan försöka att förstå. Vi väljer kanske en fråga (för det känns bäst). Känslorna styr tankarna. Det kan vara många saker som påverkar oss till att göra något. Spinoza skriver en del om detta. Det vi gör är grovt sett summa av allt som påverkar. Det finns alltså inget orsakslöst. Flera orsaker kan samverka. Vi känner inte till alla orsakerna men när vi väl gör något så kan man i efterhand analysera vad som skedde och på så sätt komma till insikt.
Bestämma är ett ord. På ett sätt kan vi säga att vi bestämmer. Det vi gör är en funktion även av oss själva. Vi är ju något helatiden. Varandet. Vår "natur". Dvs ungefär ärv och miljö bestämmer vad vi gör. Tur är väl det.

[förstår mig själv]

När du drivs av det goda kommer du bli belönad och detta leder till att man förstår ännu bättre och gör ännu mer gott.

Jag har kommenterat denna uppfattning. I de fall jag verkligen gör något gott är det spontant, utan reflektion och tanke på vare sig gott eller ont eller att få någonting alls igen. Den som hoppar i en iskall vak för att rädda en helt okänd person har inte belöningen i tankarna utan endast att klara situationen, att göra ett försök att få upp personen som gått genom isen.
Jag drivs inte av "det goda", det är något utifrån kommande. Jag hoppas kunna vara mig själv. Ibland uppfattas vi säkert som elaka satar, andra gånger som hjälpsamma, oegennyttiga, mänskliga, eller något annat. Vi får stå ut med att vi inte är perfekta och tro att vi skall bli belönade. Det blir vi inte. Men vi kan försöka leva efter bästa förmåga och ha trevligt tillsammans med vännerna på festen och kanske lära oss något på vägen.

När du säger inte drivs av det goda. Det goda är känslor som får oss att må bra. Om du andas är det för att må bättre. När du äter. När du utför dina interessen. Pigg, glad osv. Jo det drivs du av. Tur är väl det.

[Pilatus]

När du säger inte drivs av det goda. Det goda är känslor som får oss att må bra. Om du andas är det för att må bättre. När du äter. När du utför dina interessen. Pigg, glad osv. Jo det drivs du av. Tur är väl det.

Tyngdpunkten i det du beskriver som "det goda" ligger på den lägsta nivån i Maslows behovspyramid. Att odla sina intressen är bra och hör till vårt självförverkligande. Men jag anser att det är en tafflig beskrivning av "det goda" som du beskriver. De lägsta nivåerna är en förutsättning för att vi skall kunna ha ett gott liv. Klättra litet högre upp i pyramiden!

[förstår mig själv]

Tog bara några exempel på något gott. Kan ju inte sitta och rabbla upp allt. Som vanligt har du missförstått. Sedan är det viktigt att förstå att det som är gott för en person inte nödvändigtvis måste vara det för någon annan(dock finns det flera generella teorier). Man måste kunna anpassa sig till de olika omständigheter som råder. Vad som är gott och vad som är belöning det känner man.
Det väsentliga är känslorna i sig. Se det som ett resultat av vad du gjort. Du menar att du inte drivs av det goda som du skrivit. Enligt mitt sätt att se så gör du det. Alla gör det. Du har ingen definition på det goda. Jag menar att det är det som får oss alla att må bra. Känslor alltså.

När du säger inte drivs av det goda. Det goda är känslor som får oss att må bra. Om du andas är det för att må bättre. När du äter. När du utför dina interessen. Pigg, glad osv. Jo det drivs du av. Tur är väl det.

Tyngdpunkten i det du beskriver som "det goda" ligger på den lägsta nivån i Maslows behovspyramid. Att odla sina intressen är bra och hör till vårt självförverkligande. Men jag anser att det är en tafflig beskrivning av "det goda" som du beskriver. De lägsta nivåerna är en förutsättning för att vi skall kunna ha ett gott liv. Klättra litet högre upp i pyramiden!

[Algotezza]

Ett möjligt synsätt

Kan det vara så här?

Vissa känslor innebär att må bra, de ljusa och behagliga, andra innebär att må dåligt, de mörka och obehagliga. Känslor i sig innebär inte behag.

Det som väcker ljusa, behagliga känslor kallar vi gott, det som väcker mörka, obehagliga, kallar vi ont.

Problemet är att kortsiktigt behag kan elda till långsiktigt obehag och tvärtom. Därför finns det kort- och långsiktigt gott och dito ont.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Ett möjligt synsätt

Kan det vara så här?

Vissa känslor innebär att må bra, de ljusa och behagliga, andra innebär att må dåligt, de mörka och obehagliga. Känslor i sig innebär inte behag.

Det som väcker ljusa, behagliga känslor kallar vi gott, det som väcker mörka, obehagliga, kallar vi ont.

Problemet är att kortsiktigt behag kan elda till långsiktigt obehag och tvärtom. Därför finns det kort- och långsiktigt gott och dito ont.

/Algotezza

Jo så kan man säga. Med förnuftet kan man analysera konsekvenserna av tex kortsiktigt behag. Det är dock lite komplicerat. Det är mycket i kulturen som hindrar oss och som ger upphov till ideer om framtiden vilket gör att vi mår dåligt i onödan. Egentligen behöver man bara vara i nuet och inte planera för mycket för framtiden. Men som sagt var det är svårt. Det är något som man kan träna på och utveckla sig i. När jag har gjort det så har jag märkt att framtiden ordnar sig ändå. Och som sagt var man vet ju inte vad som skulle ha hänt om man handlat annorlunda. Genom att se tillbaka och jämföra utfall i liknande situationer med det som sker när man handlar för stunden kan man bli övertygad. Om man tex har en idee om något som ska ske i framtiden kan man njuta av vägen dit mycket bättre. Men som sagt "beslutet" om vilken väg man ska ta sker ju i nuet och det är summan av känslorna som utgör det man följer. En prioritering av olika tänkta alternativ som alltså sker automatiskt. Om negativa framtidsutsikter dominerar så kan det bli svårt i nuet också, varför ska man tänka så mycket på det negativa när det finns så mycket positivt att tänka på. "Problemen" brukar lösa sig av sig självt när man följer det goda.