Manipulation

[klorofyll]

Jag valde det ämnet som rubrik. Men vad jag egentligen menar är hur vi kan påverka skeenden. Först och främst måste man ha en stark tro på vad som kommer att ske utan vår påverkan, sedan kan man börja påverka själv. Att påverka utan en klar bild av framtiden blir lätt slumpartat.

Hur kan man öht tro något om framtiden?
Följer skeendet någon lag?

[Algotezza]

Jag valde det ämnet som rubrik. Men vad jag egentligen menar är hur vi kan påverka skeenden. Först och främst måste man ha en stark tro på vad som kommer att ske utan vår påverkan, sedan kan man börja påverka själv. Att påverka utan en klar bild av framtiden blir lätt slumpartat.

Hur kan man öht tro något om framtiden?
Följer skeendet någon lag?

Kausalitet, naturlagar, karmalagen (om man är new ageare menar man väl det senare)...

[klorofyll]

Jag valde det ämnet som rubrik. Men vad jag egentligen menar är hur vi kan påverka skeenden. Först och främst måste man ha en stark tro på vad som kommer att ske utan vår påverkan, sedan kan man börja påverka själv. Att påverka utan en klar bild av framtiden blir lätt slumpartat.

Hur kan man öht tro något om framtiden?
Följer skeendet någon lag?

Kausalitet, naturlagar, karmalagen (om man är new ageare menar man väl det senare)...

Karmalagen, stämmer bäst in här tycker jag, hur kan man tro på den?
(Naturlagar kanske ger en riktig bild av sannolikheten men det är omöjligt att ta med alla parametrar i beräkningen.)

[Anders]

Hayes, guru inom mindfulness har ett bra svar. Det handlar inte om att veta var man tar vägen, det handlar om riktning.

[klorofyll]

Hayes, guru inom mindfulness har ett bra svar. Det handlar inte om att veta var man tar vägen, det handlar om riktning.

Varför bryr man sig om vilken väg man tar när man inte bryr sig om vart den leder?

[Anders]

Hayes, guru inom mindfulness har ett bra svar. Det handlar inte om att veta var man tar vägen, det handlar om riktning.

Varför bryr man sig om vilken väg man tar när man inte bryr sig om vart den leder?

Man bryr sig i vart den leder. Men man vet att terrängen är så pass komplicerad att man kan få problem, kanske inte ens komma till den destination man vill, men förhoppningsvis nån rätt skaplig ändå. Och bara grejen i sig, att ha en riktning ger mening och mål åt nuet.

[freddemalte]

[...]Följer skeendet någon lag?

Vi upplever och tolkar tillvaron på ett visst sätt (fenomenologi). Om världen sedan är sådan (ontologi) kan man egentligen bara spekulera kring (metafysik). Man kan egentligen tänka sig allt från att det fenomenella exakt återger världens ontologiska beskaffenhet, till att det näst intill enbart är en tolkning av dito. De fenomen som erfars verkar vara på ett visst sätt - om de är på det sättet är en klurigare fråga.

[klorofyll]

Och bara grejen i sig, att ha en riktning ger mening och mål åt nuet.

De fenomen som erfars verkar vara på ett visst sätt - om de är på det sättet är en klurigare fråga.

Jag kommer att tänka på detta att känna sin omgivning. Bara det, att känna, gör väl automatiskt att vi vet något? Jag upplever det så... och måste vi inte veta någonting för att kunna välja riktning, vad skulle man annars basera valet på. Det ger mig en trygghet att känna människor, det skänker mening.

det handlar om riktning.

D.v.s. varför man gör det...

[Pilatus]

De fenomen som erfars verkar vara på ett visst sätt - om de är på det sättet är en klurigare fråga.

Jag kommer att tänka på detta att känna sin omgivning. Bara det, att känna, gör väl automatiskt att vi vet något? Jag upplever det så... och måste vi inte veta någonting för att kunna välja riktning, vad skulle man annars basera valet på. Det ger mig en trygghet att känna människor, det skänker mening.

Hm ... "att känna" tycks vara litet lurigt. Men det är först då vi vet något som vi kan tolka sinnesintryck. Vi lär oss vad som skiljer i smak mellan tequila, arrak och gin. Men att "känna" människor, vad är det? De människor som vi gärna umgås med och litar på vet vi något om. Vi skulle kanske gå med på att låta denne låna vår Cartier, några dagar, om det fanns goda skäl. Men det var kanske inte det du menade?

[klorofyll]

Men att "känna" människor, vad är det?

Det är att veta att en människa kommer att vara av en viss natur när ni ses igen, men det kan lika väl vara så att ni vet hur någon kommer att reagera när ni säger en viss sak; Om det ändå inte skulle förhålla sig så, leder det oväntade till att ni lär känna varandra bättre. En värld - i vilken erfarenhet INTE skulle leda till kunskap - är ologisk till sin natur.

[Pilatus]

Men att "känna" människor, vad är det?

Det är att veta att en människa kommer att vara av en viss natur när ni ses igen, men det kan lika väl vara så att ni vet hur någon kommer att reagera när ni säger en viss sak; Om det ändå inte skulle förhålla sig så, leder det oväntade till att ni lär känna varandra bättre. En värld - i vilken erfarenhet INTE skulle leda till kunskap - är ologisk till sin natur.

Det var ett vidlyftigt svar, att känna någon är att personen kan vara "av en viss natur" eller "reagerar på ett visst sätt", om inte så leder det till att vi känner varandra bättre. Cirkeln är därmed sluten.

Nej det är svårt att verkligen "känna" en annan person. Vi vet en del om hur personen brukar vara i vardagliga situationer. Men vi kan inte riktigt veta vad som händer om det uppstår en kris. Eller du vill bara låna det första albumet på vinyl med Kent till en fest. Hur säker kan du vara?

[klorofyll]

Jag tror att hur väl man känner andra är själva provet för hur väl man känner sig själv.

[Pilatus]

Jag tror att hur väl man känner andra är själva provet för hur väl man känner sig själv.

Och hur vet du att du verkligen "känner andra" och därmed dig själv? Det brukar ju heta att det är genom sig själv som man känner andra. Vi vet ju en del om hur vi reagerar och beter oss i olika situationer. Från det drar vi slutsatsen att andra fungerar på ett ungefär lika.

[klorofyll]

Jag tror att hur väl man känner andra är själva provet för hur väl man känner sig själv.

Och hur vet du att du verkligen "känner andra" och därmed dig själv?

Jag vet att jag känner andra när de bekräftar bilden av vem jag är. (Om jag tror någonting om dig och du bekräftar att det stämmer så säger du samtidigt något om vem jag är i förhållande till dig.)

[Pilatus]

Och hur vet du att du verkligen "känner andra" och därmed dig själv?

Jag vet att jag känner andra när de bekräftar bilden av vem jag är. (Om jag tror någonting om dig och du bekräftar att det stämmer så säger du samtidigt något om vem jag är i förhållande till dig.)

Jag tror jag förstår hur du menar. Men svarar det på frågan? Kan du ge ett helt konkret exempel?

Antag att vi inte nöjer oss med vad t ex Löfven säger om att inte höja skatten på bensin, vi vill även se att han håller de löften han utfäster. Huruvida han avser att hålla löftet säger en del om Löfven, och litet om vår egen skepsis.