Viola skrev:Jag har uppfattat att du är kristen - eller hade jag fel?
Absolut inte. Jag är kristen, helt rätt.
Viola skrev:Är det i något sammanhang man kan uttrycka sig så - som kristen - som muslim eller annat är det väl när det handlar om frågor om vad man tror sker efter döden?
Mja, man skulle kanske kunna hävda att det finns en majoritetsuppfattning inom kristendomen om vad som händer när man dör, som grundar på en standardtolkning av skrifterna och tradition. Jag är knappast någon förespråkare för denna standardtolkning, så det vore lite magstarkt om jag uttalade mig "som kristen" i frågan. Det vore lika relevant som om jag uttalade mig "som civilingenjör" eller något annat. Jag vill inte påskina att jag har en "gängse kristen övertygelse", eller ens vidmakthålla en sådan gängse skrifttolkning. Tvärtom vill jag uppmuntra alla till ett personligt förhållningssätt till det gudomliga, vad det nu än må vara. Om jag satte mig in i Koranen skulle det inte förvåna mig om jag därefter också kom att betrakta mig som muslim. Jag är t.ex. på många sätt mer taoistisk i mitt synsätt än typiskt kristen. I korthet ser jag inte att etiketten tillför något, tvärtom förvirrar den.
Viola skrev:och är inte JAG ett medvetande som minns utan något helt annat då är det i alla fall finito när man dör...
Precis, det är där jag är överens med ateisterna och agnostikerna. Hur mycket minns man från sina tidigare existenser? För de flesta tycks det vara så att det, i den mån de minns något, inte är på ett medvetet plan. Några kanske kan det, minnas och komma ihåg andra själavandringar. Då har man alltså möjlighet att identifiera JAGet med något gränsöverskridande, som sträcker sig bortom den aktuella personliga identiteten - personligheten. "Kristus lever i mig", som du uttryckte det. Eller att Jaget lever i Kristus, man vandrar då längs den smorda vägen, kungsvägen, Vägen med stort V (Sanningen och Livet, du vet), TAO!
