Ångest

[David H]

. Ångest baseras på känsla.

För alla? Eller för vissa? För de tankedominanta kanske ångesten baseras på undertryckta känslor, medan för känslodominanta kanske ångest baseras på undertryckta tankar?

Jag menade snarare att ångest är en känsla. Vad den har för grund kan ju skifta som jag skrev ovan. Sedan undrar jag var gränsen går mellan ångest och oro? Är svag ångest oro och stark oro ångest?

Jag tänker att ångest kanske är en avsaknad av något som borde finnas där. Till exempel någon som är van att tänka mycket, men inte "känner" något som inte är i linje med dessa tankar, då kan ångesten bli en slags substitut för de tanklösa känslorna. Eller någon som känner en massa, men inte förmår att tänka tankar som inte är i linje med känslorna, då blir ångesten ett substitut för de känslolösa tankarna. Och visst kan man då vidare dra slutsatsen att ångesten är objektslös i något avseende.
Oron däremot som är en mildare form av liknande fenomen kanske kan anses ha objekt, för där är inte känslorna/tankarna helt undertryckta.

[Smisk]

Dåligt samvete kan ge ångest. Eller är det bara oro eftersom det har en orsak?

Menar Kierkegaard att möjligheter ger ångest?

AIn svarar på frågan om Kierkegaard:

"Søren Kierkegaard ansåg att möjligheter kan orsaka ångest. Han beskrev ångest som “frihetens yrsel inför möjligheternas oändlighet” och jämförde den med känslan av att stå på kanten av ett stup1. För Kierkegaard är ångest en naturlig del av den mänskliga erfarenheten, särskilt när man konfronteras med friheten att göra val och möjligheterna som dessa val innebär2. Han menade att ångest är en förutsättning för att kunna uppleva sann frihet och att det är genom att konfrontera och acceptera ångesten som man kan leva ett fulländat liv".

Jag är ingen expert på Kierkegaard skall tilläggas.

Dåligt samvete tycker jag man kan tänka sig vara en typ av oro, jag skulle lägga det i den kategorin.
Den kan helt klart leda till ångest på så sätt att om man känner att man har dåligt samvete på ett allmänt sätt, av att man är den man är eller inte kan koppla det till något och oron inte släpper. Om man är "överkänslig för att få dåligt samvete" kan man tänka sig att detta är en komponent i en ångest man har.

Det där med "möjligheternas oändlighet" är som ett filosofiskt symptom av medvetandets förmåga att välja hur vi kan och bör förhålla oss till livet. Jag tänker mig att vi när vi utvecklas utvecklar får förmåga att förhålla oss till detta med en "karta och kompass" (med fakta och värde) och att när dessa förmågor att fungera "glappar" uppstår ångest.

Ångest är när kartan och kompassen skaver. Dem stämmer inte riktigt med hur psykets behov vill fungera.

Vi kan aldrig ha ångest när vi är i flow. Flow är ett läge där vi är inne i flödet där vi samtidigt som vi är i det önskar vara där och ingen annanstans.

[Smisk]

Jag tänker att ångest kanske är en avsaknad av något som borde finnas där. Till exempel någon som är van att tänka mycket, men inte "känner" något som inte är i linje med dessa tankar, då kan ångesten bli en slags substitut för de tanklösa känslorna. Eller någon som känner en massa, men inte förmår att tänka tankar som inte är i linje med känslorna, då blir ångesten ett substitut för de känslolösa tankarna. Och visst kan man då vidare dra slutsatsen att ångesten är objektslös i något avseende.
Oron däremot som är en mildare form av liknande fenomen kanske kan anses ha objekt, för där är inte känslorna/tankarna helt undertryckta.

Precis, ångesten tycker jag på ett sätt kan ses som "sitt eget objekt". Det får mig att tänka på utrymmet där terapeuter och filosofer överlappar. Det finns något som heter filosofisk rådgivning där man kan prata med en filosof. Man kan ju tänka sig att många terapeuter lätt hamnar i KBT och om någon har djupa existentiella frågor som sätter saker på sin spets så kan det hamna lite utanför deras arbetsområde.

Man kan tänka sig att någon tänker "utan filosofi är livet inte värt att leva" och samtidigt kan man ha ångest när man inte får ihop tankarna med sin psykologi och sin vardag.

Nu kan man ju lätt chatta med en AI som jag upplever är fenomenal på filosofi och som lätt kan fungera som terapeut.