Ångest

[Smisk]

Jag ställde bara en enkel fråga för jag vill veta hur du resonerar kring ångest.
Du ställde en fråga till AI som jag upprepar: "Jag fick frågan av någon om hur man kan veta att sakerna du beskriver om filosofers tankar är korrekt? Hur kan man veta att det faktiskt är filosofernas tankar du beskriver när man frågar AI om det?"

Min fråga till dig är helt enkelt hur du värderar AIs svar.
Ditt svar har betydelse för hur ditt resonemang kring ångest ska värderas och hur du använder dina källor.

Jag tänker ofta att man skall vara försiktig med att tänka sig att man helt förstår vad någon tänker om något.
Är det något där man skall vara det så är det för filosofiska tankar. För begreppet ångest och Kierkegaard som är känd för att ha definierat det exempelvis så är det mycket man får tänka på för att greppa vad just han menade när han skrev om dessa saker filosofiskt. Det går inte att tänka att man förstår något helt men man får sikta på det man är intresserad om och reflektera själv för fördjupad förståelse.

AI är väldigt bra på att ta upp filosofiska perspektiv tycker jag.

[Hubert]

Ja, det förstår jag att du anser, men jag undrar fortfarande på vilka grunder.
Läser du AIs svar kritiskt?

AI är väldigt bra på att ta upp filosofiska perspektiv tycker jag.

[Smisk]

Ja, det förstår jag att du anser, men jag undrar fortfarande på vilka grunder.
Läser du AIs svar kritiskt?

AI är väldigt bra på att ta upp filosofiska perspektiv tycker jag.

Japp. Jag är mycket kritisk till allt
Är du?

[Hubert]

Nej, jag är inte mycket kritisk till allt.

Ja, det förstår jag att du anser, men jag undrar fortfarande på vilka grunder.
Läser du AIs svar kritiskt?

AI är väldigt bra på att ta upp filosofiska perspektiv tycker jag.

Japp. Jag är mycket kritisk till allt
Är du?

[Algotezza]

För att AI skall fungera optimalt krävs smarta, tydliga och logiska promptar, utan onödigheter och vaga, mångtydiga formuleringar, menar i alla fall jag.

[Hubert]

Håller med.
AIs svar är för det mesta ointressanta, iaf i de områden jag har godkända kunskaper i.
Snudd på att jag får ångest när jag fattar att många hämtar sina kunskaper härifrån.

För att AI skall fungera optimalt krävs smarta, tydliga och logiska promptar, utan onödigheter och vaga, mångtydiga formuleringar, menar i alla fall jag.

[Algotezza]

Håller med.
AIs svar är för det mesta ointressanta, iaf i de områden jag har godkända kunskaper i.
Snudd på att jag får ångest när jag fattar att många hämtar sina kunskaper härifrån.

För att AI skall fungera optimalt krävs smarta, tydliga och logiska promptar, utan onödigheter och vaga, mångtydiga formuleringar, menar i alla fall jag.

Haha. Jag är trött på AIs sätt att uttrycka sig, ett slags märklig vänlighet. En latent psykopat?

Men AI kan även skapa knasiga bilder. Även dessa kan skapa ångest. De är som slajmiga Jehovas Vittnen-bilder. Lite äckliga så man måste bearbeta dem. Göra dem mer mänskliga.

[Pilatus]

För att AI skall fungera optimalt krävs smarta, tydliga och logiska promptar, utan onödigheter och vaga, mångtydiga formuleringar, menar i alla fall jag.

Det är säkert en bra utgångspunkt och anknyter till min uppfattning om vad ångest handlar om. Jag ser ångest som en känsla av osäkerhet. Sartre och existentialisterna ser friheten som en källa till ångest. Men vi förhåller oss till frihet på ett individuellt sätt. Många ser risker framför möjligheter. Vitala och dådkraftiga personer kanske bara handlar på och erfar aldrig någon existentiell ångest. Kanske är det svenskt att bete sig ängsligt (med vag självkänsla) och sky självständiga val. Aktuellt nu är ju kronans negativa utveckling och vår kroniska rädsla att överge kronan för euron.

Psykologiskt sett, tror jag att ångest är brist på självkänsla och en lurande osäkerhet inför olika handlingsalternativ. Kanske bäst att sitta still i båten, är en vanlig och försiktig hållning?

[Anders]

För att AI skall fungera optimalt krävs smarta, tydliga och logiska promptar, utan onödigheter och vaga, mångtydiga formuleringar, menar i alla fall jag.

Det är säkert en bra utgångspunkt och anknyter till min uppfattning om vad ångest handlar om. Jag ser ångest som en känsla av osäkerhet. Sartre och existentialisterna ser friheten som en källa till ångest. Men vi förhåller oss till frihet på ett individuellt sätt. Många ser risker framför möjligheter. Vitala och dådkraftiga personer kanske bara handlar på och erfar aldrig någon existentiell ångest. Kanske är det svenskt att bete sig ängsligt (med vag självkänsla) och sky självständiga val. Aktuellt nu är ju kronans negativa utveckling och vår kroniska rädsla att överge kronan för euron.

Psykologiskt sett, tror jag att ångest är brist på självkänsla och en lurande osäkerhet inför olika handlingsalternativ. Kanske bäst att sitta still i båten, är en vanlig och försiktig hållning?

Varierar väl också från fall till fall? Kanske mer än person till person? Vad det gäller val som har mer avgörande betydelse för det fortsatta livet är det nog mer uppväxthabitat mer än något annat som spelar in. Och Uggla har ju vittnat om hur polarna i hans uppväxthabitat fick ångest av att behöva hitta mening och förverkliga sig själv. I Stockholm nordväst var det superenkelt om du var kille och hade läshuvud. Man följde med strömmen utan att lägga för många hjärnceller på det. Inte konstigt att Kierkegaard, Nietzsche och Sartre gick igång på frihet och val. Medan sadelmakarsonen föreslog följa reglerna.

Satt och filosoferade med min far på hans sommarställe, lite djupare än på många år, han ställde frågan om vad jag egentligen borde ha gjort, jag framstod för honom som beläst ”humanistiskt” på ett sätt som överraskade honom lite. Och jag vet inte om familjen hade orkat ta klivet över till Stockholm nordost, om jag hade haft den där valångesten, tagit klivet till humaniora och hankat mig fram på nåt sätt, om det hade varit bättre, Jag svarade ”antagligen bra som det blev”. Ingenjör var nobrainer, jag har ändå trivts hyfsat på jobbet, och har sedan barn växt upp kunnat ägna mig mer åt filosofi på min fritid. Men visst, om man fått delta i Filosofiska diskussioner som på UU… nog jäkligt stimulerande! Och jag tror inte särskilt många filosofer har pendlat två timmar om dagen i 13 år.

[Hubert]

Jag instämmer i grunden med det här.
Ångest bottnar i ett kontrollbehov - kontrollera människor och framtiden. Samtidigt insikten att det inte är så enkelt.
Ångest är i grunden irrationell.

När jag 22 juli skrev "Snudd på att jag får ångest när jag fattar att många hämtar sina kunskaper härifrån [AI alltså]." skojade jag till det.

Ångest är inget att skoja om.
Den är reell och irrationell och en plåga.
Ångest är en vanlig plåga bland maktmänniskor, inte minst diktatorer.

Jag ser ångest som en känsla av osäkerhet. Sartre och existentialisterna ser friheten som en källa till ångest. Men vi förhåller oss till frihet på ett individuellt sätt.

[Pilatus]

Ångest bottnar i ett kontrollbehov - kontrollera människor och framtiden.

Jag rör mig långsamt då jag befinner mig i nattens drömmar, ibland i en byggnad jag tycker mig känna till. En surrealistisk plats där jag tänker mig arbeta. Personer finns där som jag antagligen borde ha någon relation till. En känsla av att saknad kontinuitet, tablåer som binds ihop av stämningar. En viss oro av att inte riktigt komma vidare.

[Hubert]

Vacker poetisk bild av ångest som längtan efter kontroll.
Så tänker jag.

Ångest bottnar i ett kontrollbehov - kontrollera människor och framtiden.

Jag rör mig långsamt då jag befinner mig i nattens drömmar, ibland i en byggnad jag tycker mig känna till. En surrealistisk plats där jag tänker mig arbeta. Personer finns där som jag antagligen borde ha någon relation till. En känsla av att saknad kontinuitet, tablåer som binds ihop av stämningar. En viss oro av att inte riktigt komma vidare.

[Algotezza]

Ångest kan väl bero på dåligt samvete också, att man hade kunnat göra bättre än man gjorde eller gick emot sitt eget samvete av någon anledning.

Sedan kan det bero på dödsrädsla, livsrädsla. Det kan finnas många orsaker ty "ångest, ångest är min arvedel" som Lagerkvist skrev.

Är ångest en känsla av bristande kontroll? Bara om man har behov av kontroll.

[unik]

Olika typer av ångest verkar vara ett växande problem. Kan detta vara ett ämne för filosofiska diskussioner?

AI berättar lite om Kierkegaard och ångest:

Begreppet ångest har sitt ursprung i den danska filosofen Søren Kierkegaards verk. I hans bok “The Concept of Anxiety” (på danska: “Begrebet Angest”), som publicerades 1844, presenterade Kierkegaard en psykologisk övervägelse om ångest. Han föreslog att vårt enda hopp att övervinna ångest inte låg i “pulver och piller”, utan snarare genom att omfamna det med öppna armar1.

För Kierkegaard är ångest “frihetens aktualitet som möjligheten av möjlighet.” Han använder exemplet med en man som står på kanten av en hög byggnad eller klippa. När mannen tittar över kanten upplever han en aversion mot möjligheten att falla, men samtidigt känner mannen en skrämmande impuls att medvetet kasta sig själv av kanten. Denna upplevelse är ångest, eftersom vår fullständiga frihet att välja antingen att kasta sig själv eller stanna kvar utlöser enorma känslor av rädsla. Kierkegaard kallade detta vår “yrhet av frihet” 2.

Kierkegaard fokuserar på den första ångesten som människan upplevde: Adams val att äta från Guds förbjudna kunskapsträd eller inte. Eftersom begreppen gott och ont inte existerade innan Adam åt frukten, hade Adam ingen uppfattning om gott och ont och visste inte att att äta från trädet var “ont”. Vad han visste var att Gud hade sagt åt honom att inte äta från trädet. Ångesten kommer från det faktum att Guds förbud i sig innebär att Adam är fri och att han kan välja att lyda Gud eller inte. Efter att Adam åt från trädet föddes synden. Så enligt Kierkegaard föregår ångest synden.

Kierkegaards tankar om ångest är fortfarande relevanta idag, och hans verk ger insikter om mänsklig psykologi och existentiella frågor

Låt oss dyka djupare in i hans tankar om detta komplexa ämne.

Ångest som frihetens paradox:

Kierkegaard såg ångest som en existential paradox. Den uppstår från frihetens möjligheter och det gränslösa i vår egen existens.
Ångest är inte riktad mot ett specifikt hot, som rädsla är. Istället handlar det om att känna sig hotad utan att veta var faran kommer ifrån. Ångest “angriper oss från alla håll samtidigt”.

Medan rädsla skärper sinnena och förbereder oss för flykt eller kamp, paralyserar ångest sinnena, hämmar handling och lämnar oss i ovisshet om hur vi ska minska vårt obehag.

Ångest som dizziness of freedom:

Kierkegaard jämförde ångest med svindel. När vi står vid en avgrund blir vi yr. Men varför? Yrseln finns både i vårt eget öga och i avgrunden. Om vi inte hade tittat ner skulle yrseln inte uppstå. Ångest är “frihetens yrsel”, som uppstår när anden vill skapa syntes och friheten blickar ner i sin egen möjlighet, samtidigt som den håller fast vid begränsningen för att stödja sig själv. Friheten ger vika för yrseln 2. Mellan dessa två ögonblick uppstår “språnget”, som ingen vetenskap har förklarat.

Ångest och kreativitet:

Kierkegaard ansåg att ångest inte nödvändigtvis är negativ. Tvärtom är det en oumbärlig ingrediens för ett liv som levs till fullo.
Att vara utbildad av möjligheten innebär fara, inte av att hamna i dåligt sällskap, utan av att falla, nämligen självmord. Om vi missförstår ångesten kan den leda oss bort från tron.
Den som är utbildad av möjligheten förblir med ångest; han låter sig inte luras av dess otaliga förvrängningar och minns noggrant det förflutna 2.

Kierkegaards tankar om ångest ger insikter om mänsklig psykologi och existentiella frågor. Ångest är inte bara en känsla att undvika, utan också en möjlighet att förstå oss själva och vårt valutrymme.

Träffsäkra tankar av Kierkegaard

Förmågan att själv kunna påverka saker som verkar vara helt avgörande för vad som är värt att leva för skapar en psykologisk plats där man står i en mental kvicksand. Man "rycker bort mattan man står på" och vår uppmärksamhet börjar leta efter vad i världen som orsakat denna känsla och man kommer fram till att det är friheten hos tänkandets natur.

Psykologi och filosofi överlappar mycket, speciellt där våran psykologiska natur möter sina egna gränser för erfarenhetens/existensens kunskapens och värdets natur. Alltså de filosofiska kategorierna.

Ser upp till dig med ditt sätt att föra fram omfånget samt innebördens spektrum med detta ämne.
Och vill säga TACK

[Anders]

Kierkegaard... det GÅR inte att bortse ifrån att han var son i en stormrik familj! Låt vara auktoritär och fanatiskt religiös men likväl - han har the rich mans blues - det här väljandet. Sökandet efter mening. Mantrat om att göra något med sitt liv. Det är så groteskt skilt från vad jag själv växte upp med - och jag var ändå villaunge i den tråkiga förorten. Men - ingen ångest över val förekom över huvud taget. Och jag vill påstå att det gick riktig, riktigt djupt. Inte bara sånt som yrkesval, studieval. Utan också sånt som kärlek, skaffande av barn osv.

Allt har bara hänt mig. Valet minsta motståndet, go with the flow är liksom självklart. Man skaffade ungar då alla andra skaffade ungar. Man blev ingenjör om man var kille och hade läshuvud. Man köpte en kåk då man hade råd, bara det förnuftiga, säkra. Lönearbetare normal arbetstid självklart, där man hade bedömts passas in Produktionen av skolan.

Inte så flashigt, men rätt skönt på sätt och vis. På fritiden gör man vad man vill, så länge det funkar med de andra runtikring.

Kan rätt säkert säga att jag inte har haft ångest över ett enda val, som jag har haft att göra. Har inte haft så många. Hela min omgivning, med någon slags pengar i bakgrunden har dock denna ångest. Och jag tror det vore rätt bra om de inordnades i samma bedömning som alla andra. Rika, progressiva mammor bör börja i den ändan. Inte prata om att vilja sitt barns bästa. Utan att acceptera att barnet sorteras in rätt, som alla andra barn. Du har fött en människa, och inte ett medel för ditt självförverkligande.

Liberalt, knappast. Men det liberala har varit lika förödande som det rödgröna för landet och det är samma äckliga antimeritokrati som gjort Sverige till ett land som inte längre ses som ett föredöme.