Ångest

[David H]

Kierkegaard... det GÅR inte att bortse ifrån att han var son i en stormrik familj! Låt vara auktoritär och fanatiskt religiös men likväl - han har the rich mans blues - det här väljandet. Sökandet efter mening. Mantrat om att göra något med sitt liv. Det är så groteskt skilt från vad jag själv växte upp med - och jag var ändå villaunge i den tråkiga förorten. Men - ingen ångest över val förekom över huvud taget. Och jag vill påstå att det gick riktig, riktigt djupt. Inte bara sånt som yrkesval, studieval. Utan också sånt som kärlek, skaffande av barn osv.

Allt har bara hänt mig. Valet minsta motståndet, go with the flow är liksom självklart. Man skaffade ungar då alla andra skaffade ungar. Man blev ingenjör om man var kille och hade läshuvud. Man köpte en kåk då man hade råd, bara det förnuftiga, säkra. Lönearbetare normal arbetstid självklart, där man hade bedömts passas in Produktionen av skolan.

Inte så flashigt, men rätt skönt på sätt och vis. På fritiden gör man vad man vill, så länge det funkar med de andra runtikring.

Kan rätt säkert säga att jag inte har haft ångest över ett enda val, som jag har haft att göra. Har inte haft så många. Hela min omgivning, med någon slags pengar i bakgrunden har dock denna ångest. Och jag tror det vore rätt bra om de inordnades i samma bedömning som alla andra. Rika, progressiva mammor bör börja i den ändan. Inte prata om att vilja sitt barns bästa. Utan att acceptera att barnet sorteras in rätt, som alla andra barn. Du har fött en människa, och inte ett medel för ditt självförverkligande.

Liberalt, knappast. Men det liberala har varit lika förödande som det rödgröna för landet och det är samma äckliga antimeritokrati som gjort Sverige till ett land som inte längre ses som ett föredöme.

Ja, Anders, go with the flow. Men vad säger flowet att du ska göra nu?

Att bara följa flödet behöver inte göra dig mindre radikal, tänker jag. Tvärtom... kan ångesten uppstå just när flowet är på väg att slänga dig ut i en helt galen tripp, och du är rädd och försöker motstå detta.

Om ångesten är likt en storm, tror jag bästa strategin kan vara att söka skydd i stormens öga. Istället för att försöka springa undan, placerar du dig i mitten, och följer med i alla dess svängar....en annan version av go with the flow.

[Algotezza]

Kierkegaard... det GÅR inte att bortse ifrån att han var son i en stormrik familj! Låt vara auktoritär och fanatiskt religiös men likväl - han har the rich mans blues - det här väljandet. Sökandet efter mening. Mantrat om att göra något med sitt liv. Det är så groteskt skilt från vad jag själv växte upp med - och jag var ändå villaunge i den tråkiga förorten. Men - ingen ångest över val förekom över huvud taget. Och jag vill påstå att det gick riktig, riktigt djupt. Inte bara sånt som yrkesval, studieval. Utan också sånt som kärlek, skaffande av barn osv.

Allt har bara hänt mig. Valet minsta motståndet, go with the flow är liksom självklart. Man skaffade ungar då alla andra skaffade ungar. Man blev ingenjör om man var kille och hade läshuvud. Man köpte en kåk då man hade råd, bara det förnuftiga, säkra. Lönearbetare normal arbetstid självklart, där man hade bedömts passas in Produktionen av skolan.

Inte så flashigt, men rätt skönt på sätt och vis. På fritiden gör man vad man vill, så länge det funkar med de andra runtikring.

Kan rätt säkert säga att jag inte har haft ångest över ett enda val, som jag har haft att göra. Har inte haft så många. Hela min omgivning, med någon slags pengar i bakgrunden har dock denna ångest. Och jag tror det vore rätt bra om de inordnades i samma bedömning som alla andra. Rika, progressiva mammor bör börja i den ändan. Inte prata om att vilja sitt barns bästa. Utan att acceptera att barnet sorteras in rätt, som alla andra barn. Du har fött en människa, och inte ett medel för ditt självförverkligande.

Liberalt, knappast. Men det liberala har varit lika förödande som det rödgröna för landet och det är samma äckliga antimeritokrati som gjort Sverige till ett land som inte längre ses som ett föredöme.

Val var knappast ångestframkallande för min del heller. Som jag skrev i en kommentar ovan kan ångest ha annan grund än i väljande och brist på kontroll. Men se det har blivit okommenterat av andra skribenter här.

Jag hade flow till och med oktober 1971. Jag pluggade filosofi i Lund hösten-70 och våren-71 och då var det flow. Jag började flowigt höste -71 med svenska och gick med i Marxistisk Litteraturgrupp vars främsta syfte var att göra "människor mer medvetna". Hahaha! Där träffade jag bl.a. Jesper Svenbro som fick läsa mitt "diktverk" Onanismer för vänster hand. 1978 fick jag hans svar. Men i månadsskiftet oktober - november blev det slutflowat, tills jag var på banan igen med filosofin hösten-74. Då gick jag med I proggrörelsen också för att höja medvetenheten hos folket.

Så det har varit lite si och så med flow. Ångesten har handlat om oro över att på olika fantasifulla sätt ha skadat andra mentalt och stark rädsla "att handla fel".

Men egen familj fick jag ändå, gifte mig, jobbade och jobbar än.

[Anders]

Kierkegaard... det GÅR inte att bortse ifrån att han var son i en stormrik familj! Låt vara auktoritär och fanatiskt religiös men likväl - han har the rich mans blues - det här väljandet. Sökandet efter mening. Mantrat om att göra något med sitt liv. Det är så groteskt skilt från vad jag själv växte upp med - och jag var ändå villaunge i den tråkiga förorten. Men - ingen ångest över val förekom över huvud taget. Och jag vill påstå att det gick riktig, riktigt djupt. Inte bara sånt som yrkesval, studieval. Utan också sånt som kärlek, skaffande av barn osv.

Allt har bara hänt mig. Valet minsta motståndet, go with the flow är liksom självklart. Man skaffade ungar då alla andra skaffade ungar. Man blev ingenjör om man var kille och hade läshuvud. Man köpte en kåk då man hade råd, bara det förnuftiga, säkra. Lönearbetare normal arbetstid självklart, där man hade bedömts passas in Produktionen av skolan.

Inte så flashigt, men rätt skönt på sätt och vis. På fritiden gör man vad man vill, så länge det funkar med de andra runtikring.

Kan rätt säkert säga att jag inte har haft ångest över ett enda val, som jag har haft att göra. Har inte haft så många. Hela min omgivning, med någon slags pengar i bakgrunden har dock denna ångest. Och jag tror det vore rätt bra om de inordnades i samma bedömning som alla andra. Rika, progressiva mammor bör börja i den ändan. Inte prata om att vilja sitt barns bästa. Utan att acceptera att barnet sorteras in rätt, som alla andra barn. Du har fött en människa, och inte ett medel för ditt självförverkligande.

Liberalt, knappast. Men det liberala har varit lika förödande som det rödgröna för landet och det är samma äckliga antimeritokrati som gjort Sverige till ett land som inte längre ses som ett föredöme.

Ja, Anders, go with the flow. Men vad säger flowet att du ska göra nu?

Att bara följa flödet behöver inte göra dig mindre radikal, tänker jag. Tvärtom... kan ångesten uppstå just när flowet är på väg att slänga dig ut i en helt galen tripp, och du är rädd och försöker motstå detta.

Om ångesten är likt en storm, tror jag bästa strategin kan vara att söka skydd i stormens öga. Istället för att försöka springa undan, placerar du dig i mitten, och följer med i alla dess svängar....en annan version av go with the flow.

Enkla svaret på den, David, är att vara oradikal var ett fundament på min uppväxt habitats spelplan. Ett bättre är att min resa genom livet har sett många infallsvinklar. 82 gjorde jag lumpen, med människor som hade narkotikabrott, misshandelsbrott osv. 83 jobbade jag med såna svenssonbarn som jag själv och 85 fann jag mig överraskande på teknisk högskola, med ungdomar som haft helt andra vyer för självförverkligande än jag själv. Min farfar var röd, minpappa är blå.

Vad ”radikal” innebär för mej är rätt luddigt. Det som ”progressiva” från akademisk familj, massor av vännerna i den nya miljön anser vara radikalt är inte vad jag kallar riktigt. Mitt radikala är snarare att vilja få tillbaka lite av den folkhederlighet som rådde i det gamla århundradet. Det är verkligen radikalt som det verkar, de flesta verkar belåtna med den rödgröna/nyliberala antimeriokratin och ohederligheten. Lite av vad gammelsossar knuffade för. De var inga mjukisar. Man skall sköta sig och det skall fan alla andra göra också. Det är radikalt idag, som jag ser det.

[Anders]

Kierkegaard... det GÅR inte att bortse ifrån att han var son i en stormrik familj! Låt vara auktoritär och fanatiskt religiös men likväl - han har the rich mans blues - det här väljandet. Sökandet efter mening. Mantrat om att göra något med sitt liv. Det är så groteskt skilt från vad jag själv växte upp med - och jag var ändå villaunge i den tråkiga förorten. Men - ingen ångest över val förekom över huvud taget. Och jag vill påstå att det gick riktig, riktigt djupt. Inte bara sånt som yrkesval, studieval. Utan också sånt som kärlek, skaffande av barn osv.

Allt har bara hänt mig. Valet minsta motståndet, go with the flow är liksom självklart. Man skaffade ungar då alla andra skaffade ungar. Man blev ingenjör om man var kille och hade läshuvud. Man köpte en kåk då man hade råd, bara det förnuftiga, säkra. Lönearbetare normal arbetstid självklart, där man hade bedömts passas in Produktionen av skolan.

Inte så flashigt, men rätt skönt på sätt och vis. På fritiden gör man vad man vill, så länge det funkar med de andra runtikring.

Kan rätt säkert säga att jag inte har haft ångest över ett enda val, som jag har haft att göra. Har inte haft så många. Hela min omgivning, med någon slags pengar i bakgrunden har dock denna ångest. Och jag tror det vore rätt bra om de inordnades i samma bedömning som alla andra. Rika, progressiva mammor bör börja i den ändan. Inte prata om att vilja sitt barns bästa. Utan att acceptera att barnet sorteras in rätt, som alla andra barn. Du har fött en människa, och inte ett medel för ditt självförverkligande.

Liberalt, knappast. Men det liberala har varit lika förödande som det rödgröna för landet och det är samma äckliga antimeritokrati som gjort Sverige till ett land som inte längre ses som ett föredöme.

Val var knappast ångestframkallande för min del heller. Som jag skrev i en kommentar ovan kan ångest ha annan grund än i väljande och brist på kontroll. Men se det har blivit okommenterat av andra skribenter här.

Jag hade flow till och med oktober 1971. Jag pluggade filosofi i Lund hösten-70 och våren-71 och då var det flow. Jag började flowigt höste -71 med svenska och gick med i Marxistisk Litteraturgrupp vars främsta syfte var att göra "människor mer medvetna". Hahaha! Där träffade jag bl.a. Jesper Svenbro som fick läsa mitt "diktverk" Onanismer för vänster hand. 1978 fick jag hans svar. Men i månadsskiftet oktober - november blev det slutflowat, tills jag var på banan igen med filosofin hösten-74. Då gick jag med I proggrörelsen också för att höja medvetenheten hos folket.

Så det har varit lite si och så med flow. Ångesten har handlat om oro över att på olika fantasifulla sätt ha skadat andra mentalt och stark rädsla "att handla fel".

Men egen familj fick jag ändå, gifte mig, jobbade och jobbar än.

Jag tror nog folket var rättså medvetna, måste varit typ farfar och morfar som var folket då om än lite till åren. De där åren var jag pojk, och hade en far som såg villevalleviktor och sovjetiska dockfilmer som satans påfund. Lite lyckades han väl, tog många år att få lågaskatterärjättebra ur blodet. Farsgubben gjorde faktiskt lite val, och jag är lite fascinerade av den generationen, 30-talisterna, där arbetarbarnen tycks ha haft vidare vyer än oss Xgen som var från svennehem.

[Algotezza]

Ja, Anders, det var ju bara vi hittepå-marxister som trodde vi var något slags elit på 70-talet som skulle medvetandegöra folket.

[Inapause]

Det finns ju flera typer av ångest.
Den vanligaste kanske är beslutsångest. Den umgås de flesta av oss med till och från.
Från den finns flera vägar beroende på antal alternativ. Ett sätt att komma undan är att inte välja något av alternativen eller att välja alla.
Om jag inte kan bestämma mig mellan två alternativ brukar jag ta båda.
Sen har vi panikångest och dödsångest som inte heller är ovanligt.
Klimatångest är mycket aktuell för närvarande något som drabbar många. Denna ångest har underblåsts av politiska krafter. Man kan även ana andra motiv av ekonomisk natur som lurar i bakgrunden.

Ångest är nog ganska vanligt. Är nog också fler som går till psykolog idag än för 10 år sedan. Precis som ni nämner är ångest betingat av beslut en typ av ångest som påverkar många. Vissa söker inte hjålp, andra försöker råda bot hos psykolog, andra vet att de har problematiken och försöker råda bot på det själva genom att möta den utan hjälp.

Gjorde det senare ganska länge, men man ska inte underskatta hjälp hos psykologen.