Hur sluta jämföra mig själv med andra?

[jaganonym]

Jag har funderat lite och kommit fram till att mitt största hinder ligger häri.
Hur ska jag kunna sluta att jämföra mig själv med andra och i stället blicka från den nivå jag är på utan att fördöma mig själv?

Jag vill gärna ha handgripliga råd och gärna även tips på artiklar, skönlitteratur, facklitteratur och liknande som kan leda mig i rätt riktning.

Min egen tro är att jag måste angripa problemet praktiskt och det är inte något jag utan "hjälp" (läs: agerande) kan klara på egen hand.

 :)

[Katana]

raderat

[Advocate]

Sin "ö i strömmen", där man inte behöver jämföra sig med och påverkas av andra finner man när man lärt sig tro på och låter sig ledas av sitt eget förnuft och sin rationella förmåga.

[FIG]

Jag vill gärna ha handgripliga råd och gärna även tips på artiklar, skönlitteratur, facklitteratur och liknande som kan leda mig i rätt riktning.

visa saker, kan du inte lärsa dig till,, bara leve,
visa saket som tex kälek, kan du aldrig lära dig av böker :)

[jaganonym]

Jag vill gärna ha handgripliga råd och gärna även tips på artiklar, skönlitteratur, facklitteratur och liknande som kan leda mig i rätt riktning.

visa saker, kan du inte lärsa dig till,, bara leve,
visa saket som tex kälek, kan du aldrig lära dig av böker

Men... idiot? Det var exakt den slutsatsen jag själv drog.

[FIG]

Jag vill gärna ha handgripliga råd...

visa saker, kan du inte lärsa dig till...

Men... idiot? Det var exakt den slutsatsen jag själv drog.

Ok Då är jag det, eller vi,

[funkyzeit]

Att inte följa strömmen, att inte låta dig påverkas av starkare människors inflytande & åsikter, att guida dig själv och köra på dina egna instinkter och motiv är nog den största tjänsten du kan göra dig själv.

Tyvärr så är det med detta som med allt annat som är värt att kämpa för i livet: det finns inga genvägar. Inga snabba, käcka tips som tar dig dit. Ingen checklista.

Utan det är bara att ge sig fan på det och göra det. Det kommer inte direkt, utan det är en lång, jobbig trial & error process. Men varje framsteg du gör är värt det.

Ty i min mening så är en av de sorgligaste sakerna med dagens ungdomar deras motbjudande, kletiga vilja att bara passa in i en mall, tänka tankar och leva i banor som andra dikterat åt dem.

Skit i det från och med nu!
Kör så det ryker!

[Libertin]

Jag har funderat lite och kommit fram till att mitt största hinder ligger häri.
Hur ska jag kunna sluta att jämföra mig själv med andra och i stället blicka från den nivå jag är på utan att fördöma mig själv?

Jag vill gärna ha handgripliga råd och gärna även tips på artiklar, skönlitteratur, facklitteratur och liknande som kan leda mig i rätt riktning.

Min egen tro är att jag måste angripa problemet praktiskt och det är inte något jag utan "hjälp" (läs: agerande) kan klara på egen hand.

 :)

Din avund är ett friskhetstecken och står i direkt kontrast till din förmodade "jagsvaghet". Det faktum att du ser andra lyckas och att du sedan önskar dig själv detsamma, eller mer därtill, vittnar om höga ambitioner. Gapet mellan dina mål och din befintliga position genererar en osande självkritik, men är det inte ur denna som du utvinner din drivkraft? En "jagsvag" person skulle aldrig medge sina brister, och i sin oförmåga att se dem skulle denne hänfalla åt sekterism, predikande eller försäljning (gärna förankrat i pyramidspel); du är alltför uttrycklig för att sållas till denna kategori.

Vad, i det du ser hos andra, önskar du för dig själv? En ledtråd vore på sin plats. Vi kan inte ändra oss, bara rikta vårt deltagande till den grad att vi går vinnande ur de situationer vi sätter oss i. Det jag kan säga, utan att bli en otäck och lismande välgörare, är att jämförelsen med andra är en oundviklig del av våra liv. Du blir inte fri från bördan genom att förse ögonen med skygglappar av bondepraktikans "sköt dig själv och skit i andra"-devis (i värsta fall kan du tillfälligt ersätta den med "skratta åt dig själv, men mest åt andra", den är mänskligare).

[Algotezza]

Jag har funderat lite och kommit fram till att mitt största hinder ligger häri.
Hur ska jag kunna sluta att jämföra mig själv med andra och i stället blicka från den nivå jag är på utan att fördöma mig själv?

Jag vill gärna ha handgripliga råd och gärna även tips på artiklar, skönlitteratur, facklitteratur och liknande som kan leda mig i rätt riktning.

Min egen tro är att jag måste angripa problemet praktiskt och det är inte något jag utan "hjälp" (läs: agerande) kan klara på egen hand.

 :)

Man slutar jämföra sig med andra när man tröttnat på det. Det har jag gjort. Det gav ingenting till slut. Var aktivitet har sin tid. Nu vet jag att jag är bäst - på att vara mig själv och däremd fylla ut ett tidsligt och rumsligt tomrum. Ingen annan kan - eller vill  - göra det. De har nog med sitt.

A

[Rafael]

Det ständiga jämförandet bottnar kanske i en splittrad / "förstörd" självbild? Dvs det finns kanske en stor klyfta mellan den man uppfattar sig som och den man vill vara. Lösningen på detta problem bör vara ganska heltäckande, d.v.s. allt från att bryta kognitiva mönster (om man tycker man är ful så får man väl spegla sig mindre hähä) till att försöka lära sig mer om sig själv. Genom lärandet om sig själv får man oftast insikt om hur man överdrivit sina negativa egenskaper (använder dessa ord eftersom motsatsen är när man överdriver sig själv positivt, dvs blir en uppblåst kanalje!).

Hur lär man sig att känna sig själv? Saker jag tror är värda att pröva på vars mål är (åtminstone delvis) självkännedom:
Försök bryta tankemönster, ifrågasätt alltid dina egna tankar. Varför tänker jag såhär nu? Varför skriver jag detta nu? Hmm jag kanske trots allt vill stoltsera lite med mina kunskaper i den här texten. Eller... ajaj det blir problematiskt eftersom ju mer jag skriver dessto mer har jag att stoltsera med i form av insikt om mitt egos girighet he he he...

Terapi kan vara till stor hjälp, jag personligen är för psykodynamisk sådan, men det beror på individen... (problemet med detta är att det är dyrt, varför man oftast inte unnar sig denna "lyx" om man inte är deprimerad)


Meditation. Knappast någon expert på området, men här är en sida jag har tagit hjälp av: http://www.budsas.org/ebud/mfneng/mind0.htm

Siddharta och Stäppvargen är otroligt bra böcker, läs dem!

Algotezza javisst! Har kanske att göra med ålder också?

Sist men inte minst, det gäller helt enkelt att inte ta sig själv på för stort allvar.

[Algotezza]

Algotezza javisst! Har kanske att göra med ålder också?

Sist men inte minst, det gäller helt enkelt att inte ta sig själv på för stort allvar.

Hehe, javisst. Jag var själv oerhört i-andra-speglande under tonåren, inte för att hela tiden rädhågat fröska  "vara som andra" utan i synnerhet för att kunna vara "originell" och "avvikande" - då måste man också ha koll på dem man skall ta avstånd från. Och det lika räddhågat som det föregående. Till slut gitte jag inte längre utan är så banal/originell som jag är - eller som jag blivit i samverkan med min omvärld.

Vissa problem löses inte, man får dem bara på avstånd, de blir obsoleta. Viktigt också att lära sig lite självdistans (kommer ofta med åren - men inte alltid: se på herr Ranelid!), kan vara en mental överlevnadspoäng med att lära sig se på sig själv och andra med försonande humor.

A

[ManFreD]

Inom vad är det som du jämför dig själv med andra? Försök att tänka på andra som förebilder istället för rivaler. Vet inte inom vad du jämför dig själv med andra, men fråga dem du jämför dig mot efter idèer för att nå ditt mål.

[suchanother]

Ranelids problem är nog som sagt att har tar sej själv på för stort allvar.
Själv är jag uppväxt i den marxistiska skolan men har en stor dos självdistans. Bollar ständigt med olika teorier och åsikter, inte ens (sd) är främmande.
Nå, vad göra? Ingen presenterar ett bättre alternativ än Marx.. Själv flabbar jag åt alla "experter", alla dessa desperados som vill tillskansa sej rikedomar och vill synas i tv.
Faktiskt helt underbart med ett starkt självförtroende som jag har. Fattas bara. Bollar gärna ideer förutsättningslöst.

[Stefan]

Jag är inte så säker på att självdistans kommer med åren. Vissa äldre mänskor, speciellt såna det gått bra för, har ca noll självdistans och blir förnärmade för minsta lilla kritik. Ranelid (större fåntratt får man leta efter) är väl ett bra exempel på det.

[dobermanz]

Innan har jag jämfört mig mycket med andra. Efter ett tag insåg jag att vi alla är unika. Vi är inte lika alla vi har olika behov.Vi har olika kunskaper. Med det menar jag att vi alla har olika livserfarenhet och olika kunskaper i olika område dvs du kanske är bra på matematik din kompis Kalle är bra på fotboll. I och med att man är så olika så går det inte jemföra därför att det finns alltid saker som jag är bätre en personen jag jämför mig med.

Du kan försöka hitta dom positiva egenskaper som du har. Gör en lista på saker du är bra på. När du nästa gång ska jämföra dig med någon annan försök att tänka på att vi alla är olika. Få det inbankade i dina tankar.