Förslummelse
Moderator: Moderatorgruppen
ja...och just detta varför? har jag ivarjefall inte funnit något svar till...utan fått nöja mig med att kanske är det meningen att saker ska ske...även om det känns som väldigt tungt att tänka så ibland..men jag känner att den tron gör att jag ivarjefall inte står stilla och låter mitt liv kretsa kring det som varit...som jag då ivarjefall inte hade något ansvar för...(då menar jag som i detta fall, då man bara faktiskt är ett barn)
Katana.
Tänkte kasta in en teori, trots en fet baksmälla hela dagen...
Processen kan ta sin start genom att man som förälder negligerar / mer eller mindre medvetet åsidosätter sitt eller sina barns behov, emotionella såväl som materialistiska. Anledningen-arna kan vara att de inte orkar hantera föräldrarollen + sin egen livssituation & dess ansvar pga ex. social utslagning (missbruk,fysisk funktionsnedsättning,psy. sjukdom etc.)som i sin tur genererat en beteendestörning. Beteendet kan oxå vara socialt nedärvt & i de fallen sprunget ur den egna barndomen.
Då sådana här beteenden i regel startar tidigt programmeras barnen i tidig ålder & "lär" sig att det är en del i en naturlig process, & kommer därför inte att ifrågasätta eller invända sig. Detta passiva mottagande skulle i sin tur kunna underlätta den berörde förälderns rättfärdigande & med tiden ev. trigga en ökning.
Lite samma mönster som (kvinno)misshandel inom familjen syndromet.
Tänkte kasta in en teori, trots en fet baksmälla hela dagen...
Processen kan ta sin start genom att man som förälder negligerar / mer eller mindre medvetet åsidosätter sitt eller sina barns behov, emotionella såväl som materialistiska. Anledningen-arna kan vara att de inte orkar hantera föräldrarollen + sin egen livssituation & dess ansvar pga ex. social utslagning (missbruk,fysisk funktionsnedsättning,psy. sjukdom etc.)som i sin tur genererat en beteendestörning. Beteendet kan oxå vara socialt nedärvt & i de fallen sprunget ur den egna barndomen.
Då sådana här beteenden i regel startar tidigt programmeras barnen i tidig ålder & "lär" sig att det är en del i en naturlig process, & kommer därför inte att ifrågasätta eller invända sig. Detta passiva mottagande skulle i sin tur kunna underlätta den berörde förälderns rättfärdigande & med tiden ev. trigga en ökning.
Lite samma mönster som (kvinno)misshandel inom familjen syndromet.
Dagen är bestämd för var & en, livstiden är kort & oersättlig för alla.
jo...jag menar att jag förstår alla i min situation, i detta jag har upplevt levt i.....lever i..
Men ändå kan jag inte få något svar för varför? för mig har oförstånd/möjlighet till att inte veta bättre vart ett svar...möjligt vis det bästa svaret på allt i min situation då.. Men ändå har jag inte funnit det jag sökt..för då kom nästa fråga varför detta oförstånd? mm och tillslut så fanns inga svar längre..mer än att jag fick hitta mitt eget svar på alla dessa varför.
Men ändå kan jag inte få något svar för varför? för mig har oförstånd/möjlighet till att inte veta bättre vart ett svar...möjligt vis det bästa svaret på allt i min situation då.. Men ändå har jag inte funnit det jag sökt..för då kom nästa fråga varför detta oförstånd? mm och tillslut så fanns inga svar längre..mer än att jag fick hitta mitt eget svar på alla dessa varför.
Det beror pa bristande sjalvinsikt, ingen koll pa sitt eget kansloliv eller mentala processer, dumhet med andra ord.
Man har ingen aning om vad man haller pa med eller varfor och ar ointresserad av att ta reda pa det. Radlsa for sin egen otillracklighet.
Man projicerar allt pa barnen istallet, det ar bekvamare an att se sig sjalv.
Lathet, orkar inte bry sig. Skiter egentligen i allt, bryr sig kanske om ytan, vad grannarna tanker osv. Sjalvforakt.
Jag kanner en sadan person, och tro mig, jag har forsokt allt, men nar inte fram. Ibland traffar jag en om punkt, och da bryter helvetet lost, da far jag ta allt. Da ar allt mitt fel istallet.
Man har ingen aning om vad man haller pa med eller varfor och ar ointresserad av att ta reda pa det. Radlsa for sin egen otillracklighet.
Man projicerar allt pa barnen istallet, det ar bekvamare an att se sig sjalv.
Lathet, orkar inte bry sig. Skiter egentligen i allt, bryr sig kanske om ytan, vad grannarna tanker osv. Sjalvforakt.
Jag kanner en sadan person, och tro mig, jag har forsokt allt, men nar inte fram. Ibland traffar jag en om punkt, och da bryter helvetet lost, da far jag ta allt. Da ar allt mitt fel istallet.
ang detta med vilken roll man har i en familjesituation handlar nog om i var ens styrkor samt svagheter ligger..
Jag tänker på att en och samma situation upplevs ju olika av alla inblandande...det blir ju inte samma verklighet för alla..som Katana skrev.
Så jag vet inte om jag riktigt att kan säga att den starkaste är den som drar tyngsta lasset...kanske är det så för alla, att alla i sin egen verklighet upplever att man gör det... :?
Men sen det med att den drabbade upplevs som svag av andra...det måste ju handla om rädsla för sin egen skit, egoism mm...
Jag tänker på att en och samma situation upplevs ju olika av alla inblandande...det blir ju inte samma verklighet för alla..som Katana skrev.
Så jag vet inte om jag riktigt att kan säga att den starkaste är den som drar tyngsta lasset...kanske är det så för alla, att alla i sin egen verklighet upplever att man gör det... :?
Men sen det med att den drabbade upplevs som svag av andra...det måste ju handla om rädsla för sin egen skit, egoism mm...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 15 och 0 gäster