:!: :!: Sarkasm kan förekomma så alergiker bör vara försiktiga. Ta denna text med en nypa salt, tack.
Det känner väl alla igen. Att om man yttrar sina åsikter och stöter på någon som inte samtycker så är det ofta inte en vänlig diskussion som är på G. Den andre spottar ur sig sin åsikt och försöker få det att framstå som sanning genom att häckla och idiotförklara den förste och vederbörandes åsiker. Varför?...
Är det vårat ego som fått storhetsvansinne? Vi ser oss själva som den ultimata supermänniskan. Vi är vårat eget ideal. Ok ok, vissa kritiserar sig själv men våra ideal är fortfarande inom oss själva. Så vi är eller strävar efter att bli perfekta och bilden av perfektion finns i vårt eget huvud.
Kanske är det för att visa vem som har störst kuk (ursäkta språket men det är väl typiskt manligt beteende?). Det hänger väl ihop med stycket ovan. Vi vill vara bäst. Då måste man trycka ner oppositionen och se till att likasinnade bär upp en på sina axlar. Inget är ju idioti så länge det får stöd av en majoritet.
Det kan ju också vara rädsla för att känna sig utanför. Minoriteterna resonerar på samma sätt genom att idiotförklara majoritetens åsikter. Vad väntar de sig? Att alla helt plötsligt ska byta sida? Det händer ju väldigt ofta, speciellt genom diskussioner över internet.
Vad anklagas man då för? Jo att man är efterbliven och/eller omogen. Det är helt ok att haspla ur sig så länge personen ifråga verkligen inte är psykiskt efterbliven. Då är det över gränsen. Men vi är väl alla mer eller mindre efterblivna. Ingen kan veta allt. Och vem definierar vad mognad är? Var person för sig så klart. Superegot igen. Den allvetande majoriteten marscherar längst...
Ja, bara att skriva om denna typ av beteende gör att jag känner mig helt borta nu. Det verkar ju inte vettigt för fem öre.
Och det mest ironiska av allt; jag kritiserar och idiotförklarar detta beteende
Någon som vet svaret på detta beteende? Låt åsikter och idioti flöda.
:wink:
