Dilemma
Vetenskapsmän runt om på jorden började intressera sig för ett främmande objekt som närmade sig vårt solsystem med hög hastighet. Genom studier kom de fram till att det rörde sig om ett oerhört hett gasmoln, som kommer att träffa jorden. När gasmolnet väl når atmossfären hettas den upp och förbränns vilket samtidigt innebär att allt liv på jorden dör.
Tre dagar innan gasmolnet beräknas träffa vår planet kablas nyheten ut av all jordens tevestationer. Det finns ingen lösning, vi kommer att dö.
En svensk tv reporter från aktuellt ger sig ut på stan, han tar tag i dig och frågar om du ställer upp på en intervju. Du svarar ja.
Han ställer sin fråga
Vad skall du göra med dina 3 sista dagar här på jorden?
Vad svarar du?
Dilemman
Moderator: Moderatorgruppen
Dilemma 2
På väg hem från arbetsförmedlingen hittar du en handväska på hållplatsen. Du tar med dig väskan hem. Väl hemma upptäcker du att det ligger 150.000 kronor i den.
På kvällen ser du ett inslag på de lokala nyheterna. Gamla änkan Asta har tappat alla sina besparingar. Hon hade varit på banken och tagit ut dem för att resa till Polen för att genomgå en privat ögonoperation, annars blir hon blind.
Strax därpå kommer din fru hem från sitt arbete, hon är trött och börjar genast skälla ut dig. Bristen på pengar har gjort att ni inte har kunnat resa utomlands på flera år och hon anklagar dig för detta, du är ju arbetslös. Äktenskapet har den senaste tiden börjat knaka rejält i fogarna.
Vad gör du?
Satsar du på äktenskapet genom att använda pengarna trots att det innebär att Asta blir blind?
Går du till polisen och lämnar in väskan med pengarna och hoppas på en hittelön?
Eller väljer du ett tredje alternativ, i så fall vad?
( Är du en kvinna, byt rollerna ).
På väg hem från arbetsförmedlingen hittar du en handväska på hållplatsen. Du tar med dig väskan hem. Väl hemma upptäcker du att det ligger 150.000 kronor i den.
På kvällen ser du ett inslag på de lokala nyheterna. Gamla änkan Asta har tappat alla sina besparingar. Hon hade varit på banken och tagit ut dem för att resa till Polen för att genomgå en privat ögonoperation, annars blir hon blind.
Strax därpå kommer din fru hem från sitt arbete, hon är trött och börjar genast skälla ut dig. Bristen på pengar har gjort att ni inte har kunnat resa utomlands på flera år och hon anklagar dig för detta, du är ju arbetslös. Äktenskapet har den senaste tiden börjat knaka rejält i fogarna.
Vad gör du?
Satsar du på äktenskapet genom att använda pengarna trots att det innebär att Asta blir blind?
Går du till polisen och lämnar in väskan med pengarna och hoppas på en hittelön?
Eller väljer du ett tredje alternativ, i så fall vad?
( Är du en kvinna, byt rollerna ).
Svar till dilemma 1
Vid det laget har jag redan kontaktat moderskeppet för att bli hämtad, men de har svarat att det var ett falsk larm, molnet kommer att missa jorden.
Jag litar nog inte riktigt på moderskeppet...
Svar till dilemma 2
Jag kastar ut frun och köper en ny, fräschare.
Gamle Asta klarar sig nog, hon har ju varit i nyheterna,
så det kommer att bli en insamling till hennes ögonoperation,
jag kanske bidrar med några tusenlappar själv,
för att få mig att må bättre.
Eget dilemma:
Skulle du rädda livet på ett barn om du förstod, utifrån omständigheterna, att det sannolikt skulla kosta ditt eget liv?
Vid det laget har jag redan kontaktat moderskeppet för att bli hämtad, men de har svarat att det var ett falsk larm, molnet kommer att missa jorden.
Jag litar nog inte riktigt på moderskeppet...
Svar till dilemma 2
Jag kastar ut frun och köper en ny, fräschare.
Gamle Asta klarar sig nog, hon har ju varit i nyheterna,
så det kommer att bli en insamling till hennes ögonoperation,
jag kanske bidrar med några tusenlappar själv,
för att få mig att må bättre.
Eget dilemma:
Skulle du rädda livet på ett barn om du förstod, utifrån omständigheterna, att det sannolikt skulla kosta ditt eget liv?
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Jag har räddat en totalt okänd kvinna ut ur ett brinnande hus,
gett hjärtmassage och konstgjord andning på en alkoholist i 50 årsåldern, som jag aldrig sett innan. Båda överlevde.
Så min vana trogen skulle jag utan att tänka på mig själv göra ett försök.
Vem eller ålder, spelar ingen roll. Jag är skapt sån.
gett hjärtmassage och konstgjord andning på en alkoholist i 50 årsåldern, som jag aldrig sett innan. Båda överlevde.
Så min vana trogen skulle jag utan att tänka på mig själv göra ett försök.
Vem eller ålder, spelar ingen roll. Jag är skapt sån.
Bra. Vi är olika.
Om mig själv tänker jag, att jag inte vet hur jag är,
och att jag kanske inte vill veta det heller.
Jag kanske inte kan springa in i ett brinnande hus och rädda liv,
om jag bedömer att det blir min död.
Jag vill helst inte råka ut för en sådan situation,
för hur det än går, så forlorar man -
antingen livet, eller föreställningen om sig själv som en medmänniska.
Om mig själv tänker jag, att jag inte vet hur jag är,
och att jag kanske inte vill veta det heller.
Jag kanske inte kan springa in i ett brinnande hus och rädda liv,
om jag bedömer att det blir min död.
Jag vill helst inte råka ut för en sådan situation,
för hur det än går, så forlorar man -
antingen livet, eller föreställningen om sig själv som en medmänniska.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Zokrates skrev:Jag har räddat en totalt okänd kvinna ut ur ett brinnande hus,
gett hjärtmassage och konstgjord andning på en alkoholist i 50 årsåldern, som jag aldrig sett innan. Båda överlevde.
Så min vana trogen skulle jag utan att tänka på mig själv göra ett försök.
Vem eller ålder, spelar ingen roll. Jag är skapt sån.
Oj, vilken hjälte!
Jag tror inte man i förväg kan veta vad man skulle göra i en sådan situation ( de tre sista dagarna) , utan det är nog något som blir tydligt först när man är där.
Re: Dilemman
Zokrates skrev:Dilemma
Vetenskapsmän runt om på jorden började intressera sig för ett främmande objekt som närmade sig vårt solsystem med hög hastighet. Genom studier kom de fram till att det rörde sig om ett oerhört hett gasmoln, som kommer att träffa jorden. När gasmolnet väl når atmossfären hettas den upp och förbränns vilket samtidigt innebär att allt liv på jorden dör.
Tre dagar innan gasmolnet beräknas träffa vår planet kablas nyheten ut av all jordens tevestationer. Det finns ingen lösning, vi kommer att dö.
En svensk tv reporter från aktuellt ger sig ut på stan, han tar tag i dig och frågar om du ställer upp på en intervju. Du svarar ja.
Han ställer sin fråga
Vad skall du göra med dina 3 sista dagar här på jorden?
Vad svarar du?
Det jag gör, festa och njuta av livet. Filosofera om livets frågor och söka bli genuint lycklig i mig själv, oavsett.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno
Jörgen skrev:Skulle du rädda livet på ett barn om du förstod, utifrån omständigheterna, att det sannolikt skulla kosta ditt eget liv?
Nej, det hade jag inte gjort för ett okänt barn.
Jag har ett eget barn som behöver mig i livet.
Däremot hade jag offrat mitt liv om min dotters stod på spel.
Utan att tveka.
-
Justin Case
- Inlägg: 3552
- Blev medlem: 31 mar 2007 17:46
Dilemma 1:
Jag har många idéer om vad jag skulle kunna göra; det är svårt att välja.
Idé 1:
Förmodligen skulle transhumanistförbund världen över lobba ivrigt för att få till stånd att man skickar iväg ett eller flera rymdskepp med människor och hållbara ekosystem. Om man inte kan bygga ett hållbart ekosystem i rymdskeppet som kan hålla människor levande tills en kolonisering av en annan planet kan ske eller liknande, skulle transhumanistförbunden ändå försöka få till stånd att man åtminstone skickar iväg nedfrysta (cryopreserved) människor i rymden, med medföljande inspelat meddelande om att de vill bli upptinade. Förr eller senare torde en utomjordisk civilisation hitta sådana rymdskepp och kanske lyckas få liv i de nedfrysta människorna, så att mänskligheten överlever. Men om det finns utomjordingar som kommit så långt i sin teknologi, är jag förresten inte så säker på att det är så viktigt att just mänskligheten överlever. Dock skulle jag försöka få bli nedfryst och ivägskickad med ett sådant rymdskepp, så att jag har någon chans att överleva.
Kolla in:
http://en.wikipedia.org/wiki/Technological_singularity
och
http://en.wikipedia.org/wiki/Cryonics
Skulle ovanstående inte gå att genomföra, skulle jag skaffa tillgång till medicinsk utrustning och läkare (om möjligt), och scanna och röntga hela min kropp så fullständigt som möjligt, i synnerhet min hjärna, ta blodprover och andra prover, samla ihop alla mina dagböcker och annan info om mig själv, och försöka få någon att på något sätt skicka iväg all den informationen i rymden, helst i någon rymdkapsel, men i andra hand med en stark radiosignal. I hopp om att det någonstans därute finns en teknologiskt extremt långt kommen utomjordisk civilisation som är intresserad av att rekonstruera mig utifrån den informationen.
Jag skulle också kolla om man verkligen är säker på att det inte går att rädda några människor flera kilometer under jord.
Skulle ovanstående strategier visa sig oframkomliga, skulle jag samla ihop folk till en tredygnsmeditation eller liknande, i hopp om att vi kan lyckas påverka gasmolnet att ta en annan väg eller något sådant. Jag tror inte att det skulle fungera, i betydelsen att jag tror att det är väldigt osannolikt att det skulle fungera, men även en mycket låg sannolikhet för att det fungerar kan ju vara relevant om alternativet är mänsklighetens utplåning.
Jag har många idéer om vad jag skulle kunna göra; det är svårt att välja.
Idé 1:
Förmodligen skulle transhumanistförbund världen över lobba ivrigt för att få till stånd att man skickar iväg ett eller flera rymdskepp med människor och hållbara ekosystem. Om man inte kan bygga ett hållbart ekosystem i rymdskeppet som kan hålla människor levande tills en kolonisering av en annan planet kan ske eller liknande, skulle transhumanistförbunden ändå försöka få till stånd att man åtminstone skickar iväg nedfrysta (cryopreserved) människor i rymden, med medföljande inspelat meddelande om att de vill bli upptinade. Förr eller senare torde en utomjordisk civilisation hitta sådana rymdskepp och kanske lyckas få liv i de nedfrysta människorna, så att mänskligheten överlever. Men om det finns utomjordingar som kommit så långt i sin teknologi, är jag förresten inte så säker på att det är så viktigt att just mänskligheten överlever. Dock skulle jag försöka få bli nedfryst och ivägskickad med ett sådant rymdskepp, så att jag har någon chans att överleva.
Kolla in:
http://en.wikipedia.org/wiki/Technological_singularity
och
http://en.wikipedia.org/wiki/Cryonics
Skulle ovanstående inte gå att genomföra, skulle jag skaffa tillgång till medicinsk utrustning och läkare (om möjligt), och scanna och röntga hela min kropp så fullständigt som möjligt, i synnerhet min hjärna, ta blodprover och andra prover, samla ihop alla mina dagböcker och annan info om mig själv, och försöka få någon att på något sätt skicka iväg all den informationen i rymden, helst i någon rymdkapsel, men i andra hand med en stark radiosignal. I hopp om att det någonstans därute finns en teknologiskt extremt långt kommen utomjordisk civilisation som är intresserad av att rekonstruera mig utifrån den informationen.
Jag skulle också kolla om man verkligen är säker på att det inte går att rädda några människor flera kilometer under jord.
Skulle ovanstående strategier visa sig oframkomliga, skulle jag samla ihop folk till en tredygnsmeditation eller liknande, i hopp om att vi kan lyckas påverka gasmolnet att ta en annan väg eller något sådant. Jag tror inte att det skulle fungera, i betydelsen att jag tror att det är väldigt osannolikt att det skulle fungera, men även en mycket låg sannolikhet för att det fungerar kan ju vara relevant om alternativet är mänsklighetens utplåning.
Dilemma 1
Jag tror jag skulle bli mycket glad. Äntligen är den här! Domedagen. Det var verkligen på tiden. Väntan är över. Jag får gåvan att veta exakt när jag ska dö, och dessutom gåvan att få dö samtidigt som mina nära och kära. Och alla får den gåvan, så jag riskerar inte ens att bli mallig! Jag behöver inte ens tillbringa mina sista dagar med värdsliga ting såsom att skriva det där testamentet som jag ännu inte fått tummen ur att skriva. Ordna med begravningsarrangemang osv. Jag har endast att dö, rakt upp och ned.
Visst skulle det kännas lite sorgligt också. Jag hann aldrig bli veterinär och hjälpa de djur och människor jag tänkt hjälpa. Men då får det helt enkelt räcka med det jag redan gjort, hur obetydligt eller betydligt det i efterhand än må bedömas.
Jag skulle samla ihop mina nära och kära, alla som ville skulle få vara med, och så skulle vi ha en dödsfest i dagarna tre. Och sen skulle vi brinna tillsammans.
Dilemma 2
Pengar har jag inga problem att vara rättskaffens med, särskilt om det gäller stora summor och gamla damer i nöd. Klart Asta ska få sin operation! Om min fru är missnöjd med vårt förhållande så får vi se hur vi kan göra det bättre. Det kostar nästan gratis att flyga med Ryan Air till flera ställen, t.ex. charmiga Dubrovnik eller Riga där mat och husrum också är billigt. Asta kanske t.o.m. ger oss lite hittelön som vi kan åka för? Kanske är det heller inte resbristen som är det verkliga problemet. Och passar galoscherna fortfarande inte efter mina bästa välvilliga insatser, så kan hon söka sig en annan man istället om hon är missnöjd fortsättningsvis. "If moma aint happy, aint nobody happy", som det gamla Texasordspråket lyder.
Dilemma 3
Jag tror inte jag skulle vara så beräknande i en nödsituation att jag tänkte över konsekvenserna för mitt egna liv och lem. Och om jag skulle slås av dem skulle jag nog tro att det ordnar sig i alla fall, på nåt sätt. Även om jag inte varit med om något så dramatiskt som Zokrates, så verkar jag ha en slags "ingriparinstinkt" i stressade situationer och inte bara stå och titta på som ett får.
Mitt eget (ganska klassiska) bidrag till dilemmorna: Om du fick en önskan som skulle gå i uppfyllelse, vad skulle du då önska, förutsatt att önskan enbart fick gälla världen eller mänskligheten som helhet och inte dig personligen?
Jag tror jag skulle bli mycket glad. Äntligen är den här! Domedagen. Det var verkligen på tiden. Väntan är över. Jag får gåvan att veta exakt när jag ska dö, och dessutom gåvan att få dö samtidigt som mina nära och kära. Och alla får den gåvan, så jag riskerar inte ens att bli mallig! Jag behöver inte ens tillbringa mina sista dagar med värdsliga ting såsom att skriva det där testamentet som jag ännu inte fått tummen ur att skriva. Ordna med begravningsarrangemang osv. Jag har endast att dö, rakt upp och ned.
Visst skulle det kännas lite sorgligt också. Jag hann aldrig bli veterinär och hjälpa de djur och människor jag tänkt hjälpa. Men då får det helt enkelt räcka med det jag redan gjort, hur obetydligt eller betydligt det i efterhand än må bedömas.
Jag skulle samla ihop mina nära och kära, alla som ville skulle få vara med, och så skulle vi ha en dödsfest i dagarna tre. Och sen skulle vi brinna tillsammans.
Dilemma 2
Pengar har jag inga problem att vara rättskaffens med, särskilt om det gäller stora summor och gamla damer i nöd. Klart Asta ska få sin operation! Om min fru är missnöjd med vårt förhållande så får vi se hur vi kan göra det bättre. Det kostar nästan gratis att flyga med Ryan Air till flera ställen, t.ex. charmiga Dubrovnik eller Riga där mat och husrum också är billigt. Asta kanske t.o.m. ger oss lite hittelön som vi kan åka för? Kanske är det heller inte resbristen som är det verkliga problemet. Och passar galoscherna fortfarande inte efter mina bästa välvilliga insatser, så kan hon söka sig en annan man istället om hon är missnöjd fortsättningsvis. "If moma aint happy, aint nobody happy", som det gamla Texasordspråket lyder.
Dilemma 3
Jag tror inte jag skulle vara så beräknande i en nödsituation att jag tänkte över konsekvenserna för mitt egna liv och lem. Och om jag skulle slås av dem skulle jag nog tro att det ordnar sig i alla fall, på nåt sätt. Även om jag inte varit med om något så dramatiskt som Zokrates, så verkar jag ha en slags "ingriparinstinkt" i stressade situationer och inte bara stå och titta på som ett får.
Mitt eget (ganska klassiska) bidrag till dilemmorna: Om du fick en önskan som skulle gå i uppfyllelse, vad skulle du då önska, förutsatt att önskan enbart fick gälla världen eller mänskligheten som helhet och inte dig personligen?
Dilemma 2:
Jag behåller pengarna! Jag har i två liknande situationer varit duktig och lämnat tillbaka pengar som inte varit avsedda för mig, trots att jag skulle kommit undan med det.
Nu däremot behåller jag dem. Gud försöker uppenbarligen säga mig något och jag tycker att jag gjort mig förtjänt av dem.
Dilemma 1:
Snabbt som attan tar jag Astas, eller jag menar mina egna, pengar och köper aktier i alla företag som kommer att få mycket att göra, Fonus, skyddsrumstillverkare, katastrofutrustningstillverkare, Electrolux (kylskåp) osv. Jag vill dö rik, alternativt bli rik om vetenskapsmännen skulle ha fel (forskare kan man inte lita på).
Dilemma 3:
Ett barn - osäkert.
Mitt barn - ja.
Jag behåller pengarna! Jag har i två liknande situationer varit duktig och lämnat tillbaka pengar som inte varit avsedda för mig, trots att jag skulle kommit undan med det.
Nu däremot behåller jag dem. Gud försöker uppenbarligen säga mig något och jag tycker att jag gjort mig förtjänt av dem.
Dilemma 1:
Snabbt som attan tar jag Astas, eller jag menar mina egna, pengar och köper aktier i alla företag som kommer att få mycket att göra, Fonus, skyddsrumstillverkare, katastrofutrustningstillverkare, Electrolux (kylskåp) osv. Jag vill dö rik, alternativt bli rik om vetenskapsmännen skulle ha fel (forskare kan man inte lita på).
Dilemma 3:
Ett barn - osäkert.
Mitt barn - ja.
Dilemma 1:
Jag skulle nog sova minimalt och lägga den mesta av min vakna tid på att studera detta moln, följa vetenskapsdebatten och förgäves(?) försöka finna en räddning. Parallellt skulle min kvarvarande energi läggas på att försöka lugna och spendera tid med mina närmsta medmänniskor.
Dilemma 2:
Jag skulle gå till polisen och lämna in pengarna. Jag skulle känna ett allt för dåligt samvete för att behålla dem, och jag har svårt att sätta mig in i situationen eftersom jag ogillar att resa och skulle se ett annat problem i äktenskapet än det rent ekonomiska.
Dilemma 3:
Beror helt på omständigheterna, vilket gör det lite svårt att svara på. Om det är uppenbart att jag verkligen skulle rädda livet på personen (barnet) i fråga, men också utsätta mig själv för en extrem fara så finns det en rätt stor chans att jag skulle göra det. Om riskerna är alltför stora att vi båda skulle dö är det inte alls lika säkert.
Jag skulle nog sova minimalt och lägga den mesta av min vakna tid på att studera detta moln, följa vetenskapsdebatten och förgäves(?) försöka finna en räddning. Parallellt skulle min kvarvarande energi läggas på att försöka lugna och spendera tid med mina närmsta medmänniskor.
Dilemma 2:
Jag skulle gå till polisen och lämna in pengarna. Jag skulle känna ett allt för dåligt samvete för att behålla dem, och jag har svårt att sätta mig in i situationen eftersom jag ogillar att resa och skulle se ett annat problem i äktenskapet än det rent ekonomiska.
Dilemma 3:
Beror helt på omständigheterna, vilket gör det lite svårt att svara på. Om det är uppenbart att jag verkligen skulle rädda livet på personen (barnet) i fråga, men också utsätta mig själv för en extrem fara så finns det en rätt stor chans att jag skulle göra det. Om riskerna är alltför stora att vi båda skulle dö är det inte alls lika säkert.
Jag ger samtliga rätten att fritt använda eller bygga vidare på allt eller delar av det jag skriver i mina foruminlägg, utan krav på att ange mig som upphovsman eller fråga mig om lov.
Mitt eget (ganska klassiska) bidrag till dilemmorna: Om du fick en önskan som skulle gå i uppfyllelse, vad skulle du då önska, förutsatt att önskan enbart fick gälla världen eller mänskligheten som helhet och inte dig personligen?
Dilemma 4 då:
Jag skulle inte våga önska något, eftersom jag inte har tilltro i min egen vishet, och inte kan veta konsekvenserna.
Och tänk om figuren som uppfyller min önskan inte är riktig klar i skallen?
Exempel: Gör så det blir fred i världen...
Resultat: Alla människor dör plötsligen, då blir det fred.
Exempel: Gör så alla får mat...
Resultat: Befolkningen ökar bortom vad ekologin klarar, alla dör.
Exemple: Gör så allting blir rättvist...
Resultat: Rättvisa enligt mig är inte speciellt definerad, och är nog rätt flexibel, ingenting händer.
Exempel: Gör så att alla blir klokare...
Resultat: Hmmm... kanske den skulle funka?
men... Om alla blev klokare, skulle ju även de onda, de giriga, de elaka blir klokare, och vi skulle få bättre vapen också, till lägre priser.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
Dilemma 4
Den dag vi står på randen av förintelse av vår civilisation, då det verkligen är risk att det går åt helvete. Låt oss ha lite flyt då. Inget mirakel, inget deus ex machina, utan bara lite flyt. Tillräckligt för att den där stenen någon kastar på bomben råkar slå ut tändmekanismen, eller att hjälten som ska desarmera bomben faktiskt knipsar av rätt ledning, sånt flyt hjältar brukar ha i filmer.
Den dag vi står på randen av förintelse av vår civilisation, då det verkligen är risk att det går åt helvete. Låt oss ha lite flyt då. Inget mirakel, inget deus ex machina, utan bara lite flyt. Tillräckligt för att den där stenen någon kastar på bomben råkar slå ut tändmekanismen, eller att hjälten som ska desarmera bomben faktiskt knipsar av rätt ledning, sånt flyt hjältar brukar ha i filmer.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster