archaxe skrev:Sist jag blev besviken funkade ingen av de där sakerna - jag tände lampor, tittade på klockor och nöp allt och alla i alla lemmar de hade flera gånger om. Efter det var jag övertygad - det var verkligen ingen dröm, och jag hade fått ihop det med skolans snyggaste tjej och vi skulle gifta oss! Dröm om min förvåning och besvikelse när jag vaknade ensam och övergiven (nåja). De där dröm-tipsen tar jag med en nypa salt, men inte i såriga armveck.
If it sounds too good to be true, it probably is!
Jag brukar nästan alltid veta att jag drömmer när jag gör det. Förut visste jag inte det men nu kan jag oftast ta kontrollen och bestämma vad som ska hända. Man känner rätt bra när man drömmer för inga fysiska känslor (smärta, smekningar osv) känns (eller nästan inte alls iaf) när man drömmer. Har man sex med nån får man nästan aldrig utlösning för det känns inte som riktigt sex och får man det så känns det inte som en utlösning. Inte fysikt iaf. Evenuellt psykiskt och placebomässigt (om ni fattar?). Däremot kan det fortfarande vara roligt som på riktigt. Faller man och bryter benet gör det inte ont men det kan vara lika läskigt. Det gäller att tänka på sina fysiska känslor och om de känns naturliga eller tillverkade. Med tillverkade menar jag att man tänker att "Det här borde göra ont så då gör det det." och så känner man smärta. Är ni med eller tycker ni bara att jag babblar?
