depressionen som granne

[Harald Davidsson]

Jag vill komma med en ny ide om hur depression kan frigöras ut ur ens kropp och  därigenom förvandlas till personlig makt  så att man bättre kan  börja styra  över sitt eget liv.

När vi normalt talar om depression menar vi att vi känner oss nertryckta, nertyngda, trötta och psykiskt orkerslösa och vi inte känner någon lust med någonting, allt känns tråkigt och hopplöst, vi är på väg emot ett apatiskt tillständ, emot orörlighet och tystnad, emot gråt och sorgsenhet, emot självnegativism och självhat, emot självanklagelser och sjunkande självkänsla, vi känner oss nedvärderade och vi nedvärderar oss själva.

vad händer? endast en sak händer med oss, vår aggression går innåt i vår kropp, vi förintar oss själv, går emot ett självmord, och för att så att säga bota denna depression, vi måste vända på agressionens riktning, få den att börja gå ut ur vår kropp igen, det är allt, kan du det blir du omedelbart fri från din depression,

mantra puja people försöker att pressa ner min egen aggression i min kropp samtidigt som då deras aggression också tränger in i min kropp, hur ska vi-jag då kunna slå tillbaka och få ens agrression att gå utåt igen på några sekunder, går det??

man kan kalla en mantra puja förbannelse för en akut depression, visserligen konstgjord, men är inte all aggression som man får stå ut med  konstgjord, i samhället kallar vi det för konurrens, att ha vassa armbågar och ta sig fram snabbt i kön, all aggression kommer från att man tror att man kan lösa sitt problem genom att slå ner sin nästa i skoskaften, genom att VINNA, fast då säger du att det finns ärliga kamper där aggressionen ges samma förmåner, alltså som en slags duell, eller t.ex. tennis där man slåss, förlåt tävlar emot varandra på lika villkor, den aggressionen är mera mentalt organiserad och försöker hålla sig på en balanserad nivå, att inga ska få slå under bältet, men när t.ex. Bhärn Borg förlorade en match, fick han inte lite av en akut depression,jo visst, att förlora är alltid depressivt, jag vill bara visa hur aggressionen kan yttra sig i samhället,

men hur botas den? Jag själv får hjälp av Gud, han tar ut min aggression plötsligt och alla spänningar från t.ex. mantra folket släpper, och jag känner mig stark och nyväckt.

att meditera är ett sätt att ta ut sin aggression ur sin kropp, men det är ett konstlat sätt, vi får då ej någon situation att bli medvetna om, att vi nu tar ut aggressionen, så den meditativa metoden blir utan medvetande om aggressionens
mentala kraft...alltså aggression är makt, men vi blir inte medvetna om vår makt ifall vi mediterar. ifall vi vinner en tennismatch blir vi medvetna om vår makt genom att vi kanske då rankas som nummer 5  och vi har medvetandet om den vi segrade över, det kallas en naturlig makt-medvetenhet,

vi måste förvandla vår aggression till medveten makt, det är vad allt handlar om, men den rätta vägen att förvandla sin aggression till makt är faktiskt att först bli djupt deprimerad, som vi skulle kunna kalla för att bli gudomlig, för det är de djupast deprimerade människorna som är Guds äkta barn, som kan förbvandlas till guds son eller dotter..

så jag skulle vilja säga till hela mänskligheten, gå ut i världen och deprimera er, desto djupare depression desta mera gudomlig kommer du att bli.

[Harald Davidsson]

de som tar livet av sig står bara några millimeter från Gud.
Så när vi befinner oss på självmordets rand är vi så
nära Gud vi någonsin kan komma, så den rätta vägen
är att känna sig mogen för ett självmord, men kunna
stoppa där, för då är vi i den statiska gräns-existentialistiska
transformations-punkten där världen kan för vandlas
till gudomlig salighet.

[Johan Ågren]

Tror inte riktigt att jag köper din vinkling, även om jag till viss del håller med. Ett nära förestående självmord kan fungera renande, då en person just i den stunden säger upp sina "kontrakt", men det som föranlett självmordsplanerna behöver inte basera sig på klarsynthet. Det är således en ganska rörig situation som är svår att tillvarata. Väljer personen genom den vidgade livsintensifieringen att inte ta sitt liv så möter han/hon snart den problematik som föranlett önskan att dö. Om personen inte möter denna "klarsynta dörrvakt" och driver igenom självmordet, så har personen en väldigt stark problematik som antagligen inte trancenderas genom döden.

Stäppvargen ägnade sig ständigt åt denna gummibandsterapi. Ständigt återkommande självmordsplaner som fick honom att orka några dagar till. Till slut tappar man respekten för sig själv, och ser igenom spelet. Det kan då bara överkommas med att man ytterligare förstärker sina planer, kanske genom införskaffande av redskap eller att man skär sig försiktigt. Till slut är risken stor att personen dör på ren rutin, utan att ett stort steg togs. Och personen står då inte nära någon klarsynthet.

[Harald Davidsson]

Jag får inte riktigt grepp om det du vill säga, vad vi, som står på randen till självmordet,  upplever är ju ett fullständigt raseri, som vi inte kan känna annat som en förlamande smärta i kroppen som gör oss svaga och detta raseri beror på att vi indirekt omedvetet förstår att någon försöker att döda oss genom att hindra vår vilja att vara som vi vill i världen, någon blockerar oss och felaktigt värdelösförklarar oss, och vi har inget runt omkring oss att hålla tag i, för ingen vill ge oss en bra förklaring på varför vi falller neråt bort från oss själva och livet, vi bara tappar fästet mer och mer om det käraste vi hade och faller neråt emot någon avgrund och mörk håla som vi inte fattar vad det är annat än det kanske är döden som väntar på oss, och genom det sista rycket, själva självmordet försöker vi också undkomma döden, men allt handlar om att vi ska lära oss att INTROJICERA världen omkring oss med sin ondska och sin godhet och transformera denna upplevelse,  och dessa som utväljs till denna frälsande introjektion är på väg emot evigt liv, men de fattar inte den symbolen utan tar sitt liv, fattar inte transformationen från tillfälligt till evigt

[Harald Davidsson]

Det finns en rigiditet i ditt tänkande, en konservatism, som gör att du hänger kvar vid ideer som inte bär frukt, inte kan transformera dig i din situation, jag minns din ide om den egyptiska skulpturen och van goghs Japanska påverkan, men detta är bara ytliga saker, du är emot en längre tid, trogen dina gamla ideer, men plötsligt ändrar du dig, och då är den en mera djupgående ändring.