Smart - Hur lyder definitionen?

[Avantgardet]

Varför är det så här? Varför? Så fort jag försöker ge ett någorlunda sansat och förnuftigt intryck!

[miss x]

Den innre motivationen kommer nog den enskilde bäst åt på egen hand.
Hos mig har det varit näst intill omöjligt att väcka att intresse för något jag ser som ovidkommande för min egen utveckling, de lärare som försökt har misslyckats.

Upptäcker man en manipulation från lärarens sida så spjärnar man oftast direkt emot, det är antagligen mer eller mindre av en regel.

Jag har stora svårigheter att upptäcka sådant.

Jag har emellertid en fallbeskrivning som kan vara intressant. Det kom sig så att jag hade en gitarrelev. Denne hade en besynnerlig förmåga att "ge upp" i allting han företog sig - första lilla misslyckande. Efter mycket hemligt analyserande från min sida fann jag vari problemet låg. Hans världsbild innefattade en syn på människan som var strikt biologisk, varför han (säger ingalunda att logiken här är vattentät) inbillade sig att alla färdigheter vi har och utvecklar här i livet är genetiskt betingade och icke-påverkbara. Det säger sig självt att en sådan inställning inte är fruktbar när man skall till att lära sig något. Vidare menade han att hans förmåga att "ge upp" likaledes var genetiskt betingad och därför opåverkbar - detta kallar man, tämligen träffande, i regel för "inlärd hjälplöshet". Genom att jobba på denna föreställning och ersätta den med en föreställning som i stället sätter fokus på medvetandet så löstes problemet. Med andra ord: istället för man är vad man är så får vi ett man är vad man gör. I detta fallet var det inte intressant huruvida föreställningen de facto var "sann", det viktiga var här om föreställningen ägde pragmatiskt värde. Han insåg således att han hade alla möjligheter i världen att själv påverka sitt liv - stor omställning.

Det var en intressant beskrivning.
Hade killen talang då? Var han någorlunda musikalisk?
Ofta kan jag själv känna att jag ger upp om jag inte känner att jag har tillräklig talang/ bristande engagemang för det jag sysselsätter mig med.
Ofta brukar dessa två ting gå hand i hand (iallafall för mig).

Att känna sig förmögen att påverka sin egen situation är a och o för att motivationen skall infinna sig.

Hmm..Man skulle kunna vända på det också:
"Motivationen är a och o för att känslan av att vara förmögen att påverka sin situation ska infinna sig".

Ursäkta om jag är besvärlig man kan du förklara begreppet (Poujadism)?

Poujadismen var en skamlös populistisk, borgerlig, antiintellektuell, nationalistisk, politisk rörelse i frankrike runt femtiotalet. Poujade gjorde sig själv känd, i vissa kretsar, för sin underbara kritik av samtidens franska filosofer, men också för sina skojiga tavtologier (i stil med "ett mynt är ett mynt"). Sartre avfärdade han rakt av för att denne använde alldeles för snårig terminologi. Enligt det poujadiska tänkandet är allt som Poujade själv inte begriper fel.

Utmärkt ordförklaring!

Jag kan hålla med om att jag kan vara enkelspårig och insnöad på vissa saker emellanåt.
Jag lyssnar dock på argument, och är inte främmande inför att ändra min ståndpunkt om jag anser någon annans ideer vara bättre.
Jag älskar att lära av andra om de har något vettigt att framföra.

Vissa saker kan inte redogöras för annat på en nivå av hög abstraktion - åtminstone inte utan att göra avkall på väsentliga premisser i resonemanget.

Jag vet inte..
Kan du ge ett sådant exempel?

Tycker själv jag uttryckt mig underligt här. Nåväl. Det går såklart att summera en berättelse i en s.k. "fabel", där man reducerar handlingen på intriger och annat som kan betraktas som "ornament", men vi skulle knappast kunna säga oss ha läst boken därigenom. Låt oss ta "Brott och straff" som exempel. En student mördar en pantlånerska, driver omkring i stad, gör några bekantskaper, hemsöks allt mer av sitt dåliga samvete och sin paranoia, och väljer slutligen att ta sitt straff.Förstår vi då boken? Samma fenomen går igen i distinktionen mellan populärvetenskaplig framställning och en framställning för facket. Vi har alla lärt oss hur Bohrs atommodell ser ut, men den är, som bekant, en metaforisk framställning som inte alls är riktig - en atom ser inte alls ut som Bohrs modell. Det är helt enkelt så att en komprimerad och förenklad framställning förlorar hemskt mycket information - betänk en bild på en dator i en viss upplösning och sen i en annan, eller hur man komprimerar ljudfiler som mp3 (beskär frekvenser som inte är lika "viktiga"), oavsett vilket är det ett bortfall i information. Alltså så skulle jag, nästan, vilja hävda att denna aspekt av "smarthet" nog är mer knutet till ett begrepp som "flit" (och motsatsen "lathet").

Ännu en bra förklaring.
Jag håller med dig.

Det är nog, som sagt en förutsättning att man, iallafall behärskar den pedagogiska "smartheten" till viss del för att kunna lägga fram det man menar på ett, i andra människors ögon, begripligt sätt.

Ja, jag betraktar det så. Det är onekligen så att en kommunikationsakt alltid har ett slags "riktadhet" (man vänder sig alltid till någon). Denna "riktadhet" är internaliserad i själva expressionsakten - i utsägandet, eller rent av i konceptionen, forumuleringen, av en tanke som sedan skall förmedlas i talakten...
..Vill man då vända sig till en "bred" publik - som jag tolkar det du skriver som "andra människor" - så lägger man fram sin sak på ett sånt sätt som man gissar att den breda massan skall kunna komma att förstå den.

Exakt vad jag menar.

Däremot kan jag instämma i ditt yttrande om vi med det menar att någon som är sofistikerad för sofistikeringens (?) egen skull inte är "socialt smart" - i bemärkelsen att denne, mest troligt, framstår son en anal besserwisser och en djävla dönick.

Jag menar att en del kan komma med, till synes, "enkla" ideer, och ha ett behov av att framstå som "smarta" utan att de egentligen har någon substans i sin "svåra" text (?)
Det finns med andra ord inget viktigt eller relevant i det som skrivits.
Mitt andra exempel är folk som har ett behov av att spotta ur sig enormt många ord, utan att egentligen få något sagt. Förbluffande.

Jag känner folk som uttrycker sig på ett mycket "svårbegripligt" sätt om vi utgår ifrån vad gemene man har för språkunskaper.
Det innebär med andra ord att mycket av det väsentliga av det han (om vi tar ett specifikt exempel) säger går förlorat i och med att folk bokstavigen inte förstår begreppen.
Tilläggas kan att han inte alls är dum, och att det emellanåt är förkastligt att han inte lyckas få fram vissa budskap så "alla" förstår.

Man måste vara förmögen att UTTRYCKA det man menar på ett eller annat sätt.

Här är vi helt ense. Det är helt klart ett kriterium för att överhuvud kunna bedöma "smarthet". Emellertid så har jag språkfilosofiska invändningar (av kraftig skeptisk variant) på just denna punkt, men det kan vi ta en annan gång.

Ha,ha. Där formulerade jag mig visst lite roligt.
Jag menade att man ska kunna redogöra "poängen" i det man lägger fram på ett begripligt sätt för att klassas som "smart".
Det är lättare sägt än gjort en del gånger (tydligen )

En människa kan förefalla smart men utan att på ett kreativt sätt kunna omsätta detta i praktiken (?)

Håller med om att det finns en väsentlig skillnad mellan "smarthet" och allmänbildning - å andra sidan finns det ju inget som säger att det inte är "smart" att vara allmänbildad.

Absolut inte.
Jag tror att de flesta "smarta" väljer att förkovra sig på ett eller annat sätt.
Men hur det görs kan ju skilja.
Att vara duktig i skolan t ex behöver ju inte nödvändigtvis vara ett kvitto på att man har hög IQ.

MEN det finns undantag, denna man kan exempelvis inte lära sig knyta sina skor, tycks vara rätt oförmögen att dra egna slutsatser medan han är ett "levande lexikon" när det käller faktainlärning.

Savantsyndromet är onekligen oerhört intressant. Ytterst illa informerad om hur det funkar - bara sett den där dokumentären om mattesnillet som såg tal i form och färg (och på just den punkten så misstänker jag att vi alla har en sådan sida i vårt tänk men att den inte får fritt utlopp i rådande kulturella kontext - då den inte är önskvärd, och inte stämmer in i den vedertagna definitionen av "intelligens").

Ja, det är enormt intressant.
Vissa människor har utvecklat Savantsyndrom till följd av hårdare slag mot vänster hjärnhalva, och Daniel Hammet (som jag utgår ifrån att du refererar till) utvecklade denna matematiska visuella överförmåga som en följd av svår epelepsi i barndomen.
(Det är vad forskarna misstänker iallafall).
Det som misstänks är att det är en "skada" på hippocampus som "framkallar" detta tillstånd.

I praktiken borde det alltså inte vara omöjligt att framkalla Savantförmågor.
Hjärnan är dock ett för komplext område för oss människor att helt förstå sig på..
Men jag vet att försök att tillfälligt "avdomna" detta område har gjorts med spännande resultat.

http://www.youtube.com/watch?v=Y-aDzT-fP74
http://www.youtube.com/watch?v=CExYPhVYdVE

Givetvis är de flesta Savanter att betrakta som genier av särpräglad art.
Men om man ska utgå ifrån "normalmänniskan" så håller jag fast vid min tidigare beskrivning.

Anpassning, ja det var en övergripande definition det. Styckar vi upp den till att gälla det som ligger människans sinne närmast så talar vi om vinst

Hmm..
Anpassning är ett begrepp som jag närmast förknippar med dumhet, val att följa strömmen, vara en i mängden etc.
Jag kan förstå vad du menar men anser att det är för brett för att kunna kvantifiera ett begrepp som "Intelligens".
Som sagt finns det_många_intelligenta människor som skulle kunna klassas som direkt oanpassade på många sätt.

http://www.youtube.com/watch?v=vqbXPfaN_VM

[Avantgardet]

Hade killen talang då? Var han någorlunda musikalisk?

Det är den fråga som jag menar att man inte bör ställa sig. Alla färdigheter går att träna upp (dels därför jag är oerhört skeptisk till begrepp som "intelligens" och "smart"). Det vore dessutom underligt med en nybörjare som var annat än värdelös. Men nu? Nu är han skitgrym! Det ryktas om honom på flera ställen längs norrlandskusten och jag sitter och njuter över mitt frankensteins monster.

Ofta kan jag själv känna att jag ger upp om jag inte känner att jag har tillräklig talang/ bristande engagemang för det jag sysselsätter mig med.
Ofta brukar dessa två ting gå hand i hand (iallafall för mig).

Talang är ett vanskligt begrepp, jag undviker helst att ta det i min mun. Engagemang däremot - antagligen den enda egentliga talangen.

Hmm..Man skulle kunna vända på det också:
"Motivationen är a och o för att känslan av att vara förmögen att påverka sin situation ska infinna sig".

Får mig att tänka på en ny "smarthets"-definition: förmåga att motivera sig själv.

Jag lyssnar dock på argument, och är inte främmande inför att ändra min ståndpunkt om jag anser någon annans ideer vara bättre.
Jag älskar att lära av andra om de har något vettigt att framföra.

Strålande inställning, och det säger jag inte endast för att min egen är likadan.

Det finns med andra ord inget viktigt eller relevant i det som skrivits.
Mitt andra exempel är folk som har ett behov av att spotta ur sig enormt många ord, utan att egentligen få något sagt. Förbluffande.

Proust?

Att vara duktig i skolan t ex behöver ju inte nödvändigtvis vara ett kvitto på att man har hög IQ.

Helt rätt. Behöver heller inte betyda att man har dålig instuderingsförmåga eller nåt annat relaterat. Inget bra test på intelligens med andra ord.

I praktiken borde det alltså inte vara omöjligt att framkalla Savantförmågor.
Hjärnan är dock ett för komplext område för oss människor att helt förstå sig på..
Men jag vet att försök att tillfälligt "avdomna" detta område har gjorts med spännande resultat.

Jag fick inte videoklippen att fungera! Jag tänkte emellertid att vi hela tiden har det Savantska tänkandet latent, sublimerat, i vårt "vanliga" tänkande. Det här med "avdomningen" lät häftigt, måste kolla upp.

[miss x]

Fäen! Att inte länkarna funkade.
Det var en riktigt bra dokumentär.

Du kan läsa lite om den här:
http://www.colourfield.de/expedition/in ... minds.html

Här är en fashinerande Savant till, Stephen Wiltshire, "The human camera"
http://www.youtube.com/watch?v=a8YXZTlwTAU

[Zokrates]

Vilka haranger!

Anpassning, ja det var en övergripande definition det. Styckar vi upp den till att gälla det som ligger människans sinne närmast så talar vi om vinst.
Underförstått ligger det alltid en individuell belöning och trycker bakom epitetet smart. Den som vi kallar smart har gjort en vinst av något slag, antingen åt sig själv eller en grupp. Jag anser att det inte går att bortse från detta och kallar det härmed för fakta.

Ordet smart skulle även kunna ersättas med ordet skicklig, i betydelsen att utföra en handling. En handling strävar alltid efter ett syfte, oftast något personligt. En hantverkare kan komma på smarta lösningar för att spara in på material, men även en mördare kan vara smart om han inte åker fast.
Att vara smart kan alltså sträcka sig över både goda som onda handlingar.

Jag är smart!

Oj, jag köper resonemanget rakt av och tar fasta på just ordet skicklig, det ligger nog mycket bakom detta. Att vara skicklig, duglig eller allmänt kunnig anser jag levandegör hela begreppet smart i ett nötskal. Men som jag tidigare påpekade, en vinst LÄS fördel, är nästan ett krav för att få kallas smart och den sluge som gör sig en vinst, förtjänar verkligen att även han tituleras smart.  :wink:

PS
Gör ett tillägg angående en notis om att hundar är lika smarta som ettåringar, ( mänskliga barn ), i det här fallet passar anpassningsförmåga verkligen in som beskrivning.

[J R Auk]

Smarthet är det som konserverar energi. Dvs den som kan visa sig i kraft att göra något med mindre ansträngning än en annan kommer kallas smart.

Funkar på alla smartigteter!

[cogito]

Auk skrev:

Smarthet är det som konserverar energi. Dvs den som kan visa sig i kraft att göra något med mindre ansträngning än en annan kommer kallas smart.

Funkar på alla smartigteter!

En fråga till dig som ändå läser mina inlägg,
tråden handlar om hur smart skall definieras. Frågeställaren gör kanske ett litet slarvfel här när man inte skiljer mellan själva det betecknade och ordet som skall fungerar som beteckning (vara språkligt tecken för) det betecknade. Att t ex "göra något med mindre ansträngning" är ju något som man kunnat göra långt innan ordet "smart" dök upp och långt efter vi tycker att något annat ord känns smartare för samma egenskap/aktivitet.

Ja, det är väl den eviga frågan om att göra klart för sig att ord är inte samma sak som begreppet det vill pekar på. Ord är utbytbara från språk till språk och tid till annan inom samma språk. Begreppen är universella, gäller för alla som bildat sig begreppet. Det finns tusen ord för t ex "ansträngning" men bara ett och samma begrepp "ansträngning" för alla t ex. Hur skulle man annars kunna förstå någon/något?

/cogito

[Avantgardet]

Auk skrev:

Smarthet är det som konserverar energi. Dvs den som kan visa sig i kraft att göra något med mindre ansträngning än en annan kommer kallas smart.

Funkar på alla smartigteter!

En fråga till dig som ändå läser mina inlägg,
tråden handlar om hur smart skall definieras. Frågeställaren gör kanske ett litet slarvfel här när man inte skiljer mellan själva det betecknade och ordet som skall fungerar som beteckning (vara språkligt tecken för) det betecknade. Att t ex "göra något med mindre ansträngning" är ju något som man kunnat göra långt innan ordet "smart" dök upp och långt efter vi tycker att något annat ord känns smartare för samma egenskap/aktivitet.

Ja, det är väl den eviga frågan om att göra klart för sig att ord är inte samma sak som begreppet det vill pekar på. Ord är utbytbara från språk till språk och tid till annan inom samma språk. Begreppen är universella, gäller för alla som bildat sig begreppet. Det finns tusen ord för t ex "ansträngning" men bara ett och samma begrepp "ansträngning" för alla t ex. Hur skulle man annars kunna förstå någon/något?

/cogito

I det här fallet är det inte lämpligt att påstå att även begreppet "smart" ändrar betydelse över tid? Då det betecknar en kvalitet hos ett subjekt, önskvärd av det samhälle som subjektet befinner sig i, så drabbas det av samma förändringsprocess som moraliskt "gott" och "ont". Det betecknade, likväl som betecknaren, skiftar här. Håller du inte med? Ett träd är fortfarande ett träd, begreppsmässigt, men vad som utgör ett "bra" träd är något helt annat.

[Algotezza]

Auk skrev:

Smarthet är det som konserverar energi. Dvs den som kan visa sig i kraft att göra något med mindre ansträngning än en annan kommer kallas smart.

Funkar på alla smartigteter!

En fråga till dig som ändå läser mina inlägg,
tråden handlar om hur smart skall definieras. Frågeställaren gör kanske ett litet slarvfel här när man inte skiljer mellan själva det betecknade och ordet som skall fungerar som beteckning (vara språkligt tecken för) det betecknade. Att t ex "göra något med mindre ansträngning" är ju något som man kunnat göra långt innan ordet "smart" dök upp och långt efter vi tycker att något annat ord känns smartare för samma egenskap/aktivitet.

Ja, det är väl den eviga frågan om att göra klart för sig att ord är inte samma sak som begreppet det vill pekar på. Ord är utbytbara från språk till språk och tid till annan inom samma språk. Begreppen är universella, gäller för alla som bildat sig begreppet. Det finns tusen ord för t ex "ansträngning" men bara ett och samma begrepp "ansträngning" för alla t ex. Hur skulle man annars kunna förstå någon/något?

/cogito

Är begrepp detsamma som idéerna hos Platon? Eviga och oföränderliga?

A

[Zokrates]

Är begrepp detsamma som idéerna hos Platon? Eviga och oföränderliga?

A

Grundbegrep är det i sin renaste definition. Men vad händer med ett begrepp när det används beror alltid på situationen. Ta begreppet "vatten" t.ex.

Vi förstår det omedelbart och oavsett vilket språk så är det ett universiellt begrepp. men för oss som lever i ett rikt vattenland, har gott om vatten, alltså ett överflöd, värdesätter inte vatten på samma sätt som folk som lever i ett område där vatten är en bristvara. För dem blir vatten dyrbart, således förknippar de vatten med något åtråvärt på grund av dess sparsamma förekomster.

När vi möts, jag svensken som bor i sjöarnas land och låt oss säga etiopern som lever i ett land drabbat av torka, har vi helt enkelt olika innebörd och syn på vatten. Vatten är fortfarande ett likvärdigt begrepp men vi associerar det i förhållande till vår miljö på olika sätt.

Detsamma gäller de flesta begrepp och ord samt uttryck. För att förstå krävs det att man även förstår sin omgivning och den tid vi lever i.

[J R Auk]

Auk skrev:

Smarthet är det som konserverar energi. Dvs den som kan visa sig i kraft att göra något med mindre ansträngning än en annan kommer kallas smart.

Funkar på alla smartigteter!

En fråga till dig som ändå läser mina inlägg,
tråden handlar om hur smart skall definieras. Frågeställaren gör kanske ett litet slarvfel här när man inte skiljer mellan själva det betecknade och ordet som skall fungerar som beteckning (vara språkligt tecken för) det betecknade. Att t ex "göra något med mindre ansträngning" är ju något som man kunnat göra långt innan ordet "smart" dök upp och långt efter vi tycker att något annat ord känns smartare för samma egenskap/aktivitet.

Ja, det är väl den eviga frågan om att göra klart för sig att ord är inte samma sak som begreppet det vill pekar på. Ord är utbytbara från språk till språk och tid till annan inom samma språk. Begreppen är universella, gäller för alla som bildat sig begreppet. Det finns tusen ord för t ex "ansträngning" men bara ett och samma begrepp "ansträngning" för alla t ex. Hur skulle man annars kunna förstå någon/något?

/cogito

Kan vi definiera hur något bör betcknas utan att definiera vad det är som betecknas? Kan vi nå till det normativa utan deskriptionen? Vad fäster vi normeringen i då?

Din fråga om hur man annars kan förstå någon/något besvaras med en  upplåtenhet av strävan enligt mig. En hängivelse till det som är varat. Se det som är och inte processen av vad som ärs realisation i uppfattningen om det som är. Ge upp jaget i det undersöktas relation.

Visst kan du förstå saker utan att ha begrepp för dom?
Jag tycker mig vara förstådd i en sådan förståelse.

Det vi inte kan tala om därom bör vi tiga.

En normativ utsaga om hur kommunikationen om det okända skall ske, eller en deskriptiv utsaga om var ramarna ligger?

[J R Auk]

Finns det smarthet som inte faller under min benämning?

Kan någon finna det smarta i att göra något mer omständligt eller göra något mer krafttagande, energiödslande?

[J R Auk]

Är begrepp detsamma som idéerna hos Platon? Eviga och oföränderliga?

A

Kanske inte det men begreppens relation till det partikulära i det partikulära måste vara eviga och oföränderliga om det skall vara samma begrepp.

Två olika, som inte är i samma partikulära och inte ser samma partikulära, är inte samma begrepp. Här måste man tänka på att partikulär inte faller under någon fysisk lag om det uteslutande andra. Två saker kan vara samma sak, måste vara samma sak, för att vara samma sak. En truism och en möjlighet, kanske inte så sannolikt dock.

Oftast nöjer vi oss med att ha liknande begrepp, då det är vad som krävs för att behållning av användandet av begreppen skall nås.

[Avantgardet]

Kan någon finna det smarta i att göra något mer omständligt eller göra något mer krafttagande, energiödslande?

Är målet allt? Om vägen görs till målet?

[Algotezza]

Är begrepp detsamma som idéerna hos Platon? Eviga och oföränderliga?

A

Kanske inte det men begreppens relation till det partikulära i det partikulära måste vara eviga och oföränderliga om det skall vara samma begrepp.

Kan begrepp inte förändras, utvecklas? Kontinuerlig utveckling av ett begrepp vore väl möjligt, så att det på samma gång har lite av det gamla och lite av det nya begreppet, i en glidande utveckling... I takt med att verkligheten och tänkandet om verkligheten förändras eller utvecklas... Eller utgör begreppen en rigid begreppskarta?

A