Identifikation

[Kristofer]

Kristoffer,
Hon heter Josefine.
Och vi var nog bägge överens om namnet ganska direkt.
En liten herragårds dam. Bestämd med i sin vilja.

...jag har, som sagt, ännu inte fått ngt barn...men ser fram emot det...i sinom tid.

hade ni ngr namnförslag innan eller kom ni på namnen först efter ni såg dom?...man kanske har sina egna tankar om sitt barn och vilka namn som skulle passa...men när man väl ser barnet namnger man ju just barnet...då är det inte längre bara en tanke eller fantasi...

[Marko]

Kristoffer,
Hon heter Josefine.
Och vi var nog bägge överens om namnet ganska direkt.
En liten herragårds dam. Bestämd med i sin vilja.

...jag har, som sagt, ännu inte fått ngt barn...men ser fram emot det...i sinom tid.

hade ni ngr namnförslag innan eller kom ni på namnen först efter ni såg dom?...man kanske har sina egna tankar om sitt barn och vilka namn som skulle passa...men när man väl ser barnet namnger man ju just barnet...då är det inte längre bara en tanke eller fantasi...

Nej inte direkt några förslag, vi pratade om vilket namn som var intressant,
Det blev något annat än vi tänkt oss.

Dottern fick ett släktnamn i andranamn, för att mamman ville det.

Vi gick isär för för 13 årsedan, och dom bär fortfarande mitt efternamn,
vi kom överens om att dom själva ska få välja vad dom vill heta när dom är mogna nog.
och det blev mitt/vårt/släktens efternamn (det finns en del magi i det namnet, och en funktion)
Det har hänt ofta att människor går isär i släkten, men namnet består.
Namnet ger intelligens och förståelse. bär man namnet så följer man dess symboler. (och lite annat - absolut inte andras)
och vi är en intelligent släkt. Tro ? bah, ateisterna kan få leva i sin fantasilösa värld om att tanke inget är värt i praktiken. Namnet är kraften i oss, via andlig samverkan.
Namnet bärs med stolthet, sen är det ingen större grej med det hela, utan din fantasi fyller ut med resten.
En kultur är andlig som social och praktisk, med komplexa strukturer.

Fredrik och Pilaus är döda själar....

[Kristofer]

Kristoffer,
Hon heter Josefine.
Och vi var nog bägge överens om namnet ganska direkt.
En liten herragårds dam. Bestämd med i sin vilja.

...jag har, som sagt, ännu inte fått ngt barn...men ser fram emot det...i sinom tid.

hade ni ngr namnförslag innan eller kom ni på namnen först efter ni såg dom?...man kanske har sina egna tankar om sitt barn och vilka namn som skulle passa...men när man väl ser barnet namnger man ju just barnet...då är det inte längre bara en tanke eller fantasi...

Nej inte direkt några förslag, vi pratade om vilket namn som var intressant,
Det blev något annat än vi tänkt oss.

Dottern fick ett släktnamn i andranamn, för att mamman ville det.

Vi gick isär för för 13 årsedan, och dom bär fortfarande mitt efternamn,
vi kom överens om att dom själva ska få välja vad dom vill heta när dom är mogna nog.
och det blev mitt/vårt/släktens efternamn (det finns en del magi i det namnet, och en funktion)
Det har hänt ofta att människor går isär i släkten, men namnet består.
Namnet ger intelligens och förståelse. bär man namnet så följer man dess symboler. (och lite annat)
och vi är en intelligent släkt.

ok...intelligens och förståelse är ju nog så viktigt...men på nåt sätt låter det lite vemodigt iaf...kanske jag som läser in saker...
hur menar du med att man följer dess symboler?

[Marko]

Nja, du förstår inte
en symbol formar dig.. intelligens existerar inte som egenskap naturligt,
det är något vi alla kan lära oss. (och hundar visar ibland högre intelligens än bästa människa)

symbolvärdet är kraftens ansamling, symbolvärdet kan stärkas eller minskas,
börjar ateister att minska på kristendomens kors, så kommer deras bidrag att räknas.
det är precis det pilanus står för, den siste kämpen mot Jesus som symbol.

Har symboler eller namn någon verkning?
Ja! om man tillåter det. Vissa vill ödelägga det, för att deras egna liv saknar kraft. De rabblar på som ankor, precis som jag.

Namn i sig självt är meningslöst, såvida det inte fyller en funktion.
Magi skiter jag i att förklara, men tänk dig kraften i kärlek.

Och min egen upplevelse af tex Fredrik = totalt stendöd, han saknar all anknytning till värlen.
Pilatus = ja han är varm. Men död som mest... ibland påminns han om sin kärlek, sitt mål. ser kraft i honom.
vem är då jag ? lol,. ingen beskriver mig som död
Andreas som du, vilsen.
Harald = hemma.
Johan = skitsamma
Lynx = jag fattar inte, men jag tror
cawi = borta och inne
italienaren = som han är (nykter och försiktigt aggresiv)
nuddle = kåt
zok = vem ska döda mig nästa gång ?
siigurd = flamma i elden

[SigurdV]

Du bodre ta reda på vad Saul Kripke har att säga om namn, tycker jag.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Saul_Kripke

[Marko]

En låt till dig Sigurd:

[SigurdV]

Man tackar! Ska väl se den på datorn i köket som har ljud! Så småningom.
Spelar du gitarr? Svenska wiki är sämre än engelska!Gå dit i stället.
Grejen är att han ser en skillnad mellan nämn och beskrivningar.
Enligt K är det fell att tro att egen-namn låter sig förklaras eller definieras med hjälp av beskrivningar.(Kanske samma skillnad jag anar mellan rent och rationellt tänkande.)

[Kristofer]

Nja, du förstår inte
en symbol formar dig.. intelligens existerar inte som egenskap naturligt,
det är något vi alla kan lära oss. (och hundar visar ibland högre intelligens än bästa människa)

symbolvärdet är kraftens ansamling, symbolvärdet kan stärkas eller minskas,
börjar ateister att minska på kristendomens kors, så kommer deras bidrag att räknas.
det är precis det pilanus står för, den siste kämpen mot Jesus som symbol.

Har symboler eller namn någon verkning?
Ja! om man tillåter det. Vissa vill ödelägga det, för att deras egna liv saknar kraft. De rabblar på som ankor, precis som jag.

Namn i sig självt är meningslöst, såvida det inte fyller en funktion.
Magi skiter jag i att förklara, men tänk dig kraften i kärlek.

ok...spännande...å andra sidan ser jag nog främst symboler som ett sätt att skapa en inre närhet till ngt man saknar en yttre närhet till... existerar redan den yttre närheten är symbolen överflödig för just den personen...därmed menar jag inte att sybolvärdet försvinner, utan snarare att det har flyttats från symbolen för att införlivas i individen...ett annat sätt torde vara som du säger att man ignorerar symbolen tills den inte längre fyller ngn funktion...skuggorna i platons grotta formar verkligheten så länge man inte kliver ut ur grottan...då är skuggorna inte mer än just skuggor och verkligheten blir livet...sen kan man förstås välja att släcka elden så skuggorna helt försvinner...

[Marko]

Det finns inget värde i något,
vi skapar dem.

[SigurdV]

ok...spännande...å andra sidan ser jag nog främst symboler som ett sätt att skapa in inre närhet till ngt man saknar en yttre närhet till... existerar redan den yttre närheten är symbolen överflödig för just den personen...därmed menar jag inte att sybolvärdet försvinner, utan snarare att det har flyttats från symbolen för att införlivas i individen...ett annat sätt torde vara som du säger att man ignorerar symbolen tills den inte längre fyller ngn funktion...skuggorna i platons grotta formar verkligheten så länge man inte kliver ut ur grottan...då är skuggorna inte mer än just skuggor och verkligheten blir livet...sen kan man förstås välja att släcka elden så skuggorna helt försvinner...

Är kanske trött men jag fattar inte hur du tänker.

[Kristofer]

det finns inget värde i symboler om vi inte skapar det...symboler däremot kan mkt väl representera ngt av värde.

det är min åsikt, hur tänker du?

[SigurdV]

Det finns inget värde i något,
vi skapar dem.

Du har ramlat ner i en grop och jag undrar vilket föremål som du vill ha:
En stege eller en läslampa ...vilket är värdefullt för dig? Värde är ett invecklat förhållande. Det påminner mig om en saga...Märkligt! Det talas om lärodikter, varför inte om lärosagor??
(Igelkotten och räven hette den visst)

[Kristofer]

ok...spännande...å andra sidan ser jag nog främst symboler som ett sätt att skapa in inre närhet till ngt man saknar en yttre närhet till... existerar redan den yttre närheten är symbolen överflödig för just den personen...därmed menar jag inte att sybolvärdet försvinner, utan snarare att det har flyttats från symbolen för att införlivas i individen...ett annat sätt torde vara som du säger att man ignorerar symbolen tills den inte längre fyller ngn funktion...skuggorna i platons grotta formar verkligheten så länge man inte kliver ut ur grottan...då är skuggorna inte mer än just skuggor och verkligheten blir livet...sen kan man förstås välja att släcka elden så skuggorna helt försvinner...

Är kanske trött men jag fattar inte hur du tänker.

en napp symboliserar närheten till modern, tryggheten...så länge modern är närvarande är nappen överflödig...men tillgodoser modern inte bebisens behov kommer nappen även att förlora sitt symbolvärde (sin kraft när modern är frånvarande)...

korset blev en symbol för vem jesus var/stog för efter att jesus dog...genom korset kan människor känna en närhet till Jesus, känner man den oavsett blir symbolen överflödig, på samma sätt som den hade varit överflödig när han levde...genom att ignorera vad korset representerar försvinner poängen med symbolen...

typ

[SigurdV]

en napp symboliserar närheten till modern, tryggheten...så länge modern är närvarande är nappen överflödig...men tillgodoser modern inte bebisens behov kommer nappen även att förlora sitt symbolvärde (sin kraft när modern är frånvarande)...

Det här är ju vettigt...men nappen är substitut för modern...nappen förlorar ju i värde jämfört med moderns tutte.

korset blev en symbol för vem jesus var/stog för efter att jesus dog...genom korset kan människor känna en närhet till Jesus, känner man den oavsett blir symbolen överflödig, på samma sätt som den hade varit överflödig när han levde...genom att ignorera vad korset representerar försvinner poängen med symbolen...

typ

Jag förstår dej hursomhelst bättre nu, men jag tror nog kontakten med jesus (suggestion) faktiskt stärker (den inbillade) kraften i korset. När du säger "symbol" tror jag du använder det i en speciell emotionellt starkare betydelse än den mer neutrala betydelse jag använder...håller du med?

[Kristofer]

en napp symboliserar närheten till modern, tryggheten...så länge modern är närvarande är nappen överflödig...men tillgodoser modern inte bebisens behov kommer nappen även att förlora sitt symbolvärde (sin kraft när modern är frånvarande)...

Det här är ju vettigt...men nappen är substitut för modern...nappen förlorar ju i värde jämfört med moderns tutte.

helt klart är det så...och det är väl samma sak med alla symboler som jag ser det...att dom förlorar i värde jämfört med en tutte ...näe, men som sagt, att när man har tillgång till det symbolen representerar förlorar symbolen sin funktion.

korset blev en symbol för vem jesus var/stog för efter att jesus dog...genom korset kan människor känna en närhet till Jesus, känner man den oavsett blir symbolen överflödig, på samma sätt som den hade varit överflödig när han levde...genom att ignorera vad korset representerar försvinner poängen med symbolen...

typ

Jag förstår dej hursomhelst bättre nu, men jag tror nog kontakten med jesus (suggestion) faktiskt stärker (den inbillade) kraften i korset. När du säger "symbol" tror jag du använder det i en speciell emotionellt starkare betydelse än den mer neutrala betydelse jag använder...håller du med?

ja, jag håller med dig till viss del...det kan finnas ett dubbelsidigt förhållande, den upplevda kontakten kan förstärka den upplevda kraften i symbolen...en upplevd kontakt är ju faktiskt en förutsättning för att symbolen ska ha ngt värde överhuvudtaget...men jag måste nog ändå kvarhålla att symbolen förlorar sin funktion när den upplevda kontakten är tillräckligt stark...för att relatera till exemplet med korset.

Vad gäller ditt andra påstående så måste jag nog säga att det säkerligen beror på vilken symbol vi pratar om eller du kanske menar begreppet "symbol" i sig? För att en symbol ska ha ngt värde måste ju individen som förhåller sig till symbolen godkänna vad symbolen representerar annars saknar den förstås helt betydelse och kan inte längre ens ses som en symbol...för att relatera till exemplet med nappen igen...ger modern aldrig barnet trygghet(/tillgodoser barnets behov) genom amningen kommer ju förstås nappen aldrig att få ngn starkare emotionell betydelse utan vara mer av ett neutralt objekt...som du pratar om...