Jag antar att du väldigt mycket saknar de positiva inslagen, samtidigt som du förmodligen även kan se positivt på att slippa en del av de jobbiga, destruktiva inslagen. Jag är nog ingen stjärna direkt vad gäller att skriva bra saker, men hoppas saker och ting ordnar sig för dig på ett sätt som är och känns bra.Att leva med borderline och narcissistisk störning
Moderator: Moderatorgruppen
Usch vad tråkigt det låter. Jag antar att du väldigt mycket saknar de positiva inslagen, samtidigt som du förmodligen även kan se positivt på att slippa en del av de jobbiga, destruktiva inslagen. Jag är nog ingen stjärna direkt vad gäller att skriva bra saker, men hoppas saker och ting ordnar sig för dig på ett sätt som är och känns bra.
Jag antar att du väldigt mycket saknar de positiva inslagen, samtidigt som du förmodligen även kan se positivt på att slippa en del av de jobbiga, destruktiva inslagen. Jag är nog ingen stjärna direkt vad gäller att skriva bra saker, men hoppas saker och ting ordnar sig för dig på ett sätt som är och känns bra.Gottlib. Jag lider med dig jag lider med dig jag lider med dig.
Jag har haft en liknande relation, nej inte likadan. Aboslut inte. Men liknande. Det enda jag kan säga och står fast vid, är att du aldrig hade kunnat ge tillräckligt med kärlek till henne för att få henne att vilja stanna. Jag tror du gav allt. Jag vet att du gjorde det, jag har läst diskussionen. Jag tänker på en relation jag hade, jag kände mig alltid otillräcklig inför henne, hur mycket kärlek jag än tyckte att jag gav. Jag tyckte jag gav mycket. Ändå lyckades jag övertyga mig själv om att jag var egoistisk och känslokall. Jag trodde på hennes ord.
När jag gjorde slut, sa hon att hon gjort slut två gånger innan, något som jag glömt bort, ignorerat. Jag tror det hade att jag göra med att jag då måste ha känt mig så förlorad, värdelös, att jag helt enkelt vägrade att acceptera det. Om hon gjorde slut var det bevisat, jag var inte värd människan jag älskade. Och jag tror nånstans att hon också ville att jag skulle säga "Nej, nej gå inte!".
"Man skapar sin egen verklighet.", vem det nu var som sa det. Jag tror hur som helst på det och intalar mig själv att jag betyder något för andra nu. Jag börjar tro på det också, för jag märker att andra uppskattar mig på ett sätt som jag glömt bort under tiden jag var med henne.
Hon var min värld, och hon är fortfarande den som stått mig närmast. Det var hon som sa att hon aldrig skulle kunna älska någon igen efter att jag gjort slut. Inte jag. Men det blev jag som inte kunde älska någon igen. (jag vet iofs inte jag kan träffa ngn imorgon men tills idag då). Och det blev hon som träffade en ny, någon hon började älska. Jag blev glad för hennes skull, men besviken över att hon sagt att hon inte kunde det, förut. Det hade ju gjort mig väldigt ledsen, att hon, efter mig, sa att hon aldrig skulle kunna älska igen. (Det tog).
Jag kunde inte gå vidare om jag fortsatte att tänka att jag vill ge henne den kärleken som hon fick i början men som succesivt bara tynade bort. (Jag tyckte att den blev större, men hon tyckte den tynade bort, från min sida). Jag tänkte. Det är över. Blunda. Tänk tillbaka. När du kände dig som mest uppskattad av henne, vem i närheten utom henne kände du dig uppskattad av? Gå till honom! Jag försökte bry mig om mig själv, och samtidigt intala mig själv att det inte vara egoistiskt. (Det var svårt). Men de jag träffade var fortfarande ingenting i jämförelse med henne.
Skillnaden mellan nu och då, är ändå, att jag mår bättre nu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, illusion eller egoism, men jag är glad att jag kan vara mer med människor som säger att jag är rolig att vara med, okomplicerad, schysst. Jag känner mig uppskattad. Faktum är att jag börjar tro att jag är det också.
Vad jag ville ha sagt var. Låt henne lämna dig. Du är inte misslyckad för det, hur mycket det än kommer att kännas så. Du har gett allt. Hon kommer bli förvånad, hon blir stum, hon förväntar sig att du ska kämpa emot. Gör inte det.
Jag har haft en liknande relation, nej inte likadan. Aboslut inte. Men liknande. Det enda jag kan säga och står fast vid, är att du aldrig hade kunnat ge tillräckligt med kärlek till henne för att få henne att vilja stanna. Jag tror du gav allt. Jag vet att du gjorde det, jag har läst diskussionen. Jag tänker på en relation jag hade, jag kände mig alltid otillräcklig inför henne, hur mycket kärlek jag än tyckte att jag gav. Jag tyckte jag gav mycket. Ändå lyckades jag övertyga mig själv om att jag var egoistisk och känslokall. Jag trodde på hennes ord.
När jag gjorde slut, sa hon att hon gjort slut två gånger innan, något som jag glömt bort, ignorerat. Jag tror det hade att jag göra med att jag då måste ha känt mig så förlorad, värdelös, att jag helt enkelt vägrade att acceptera det. Om hon gjorde slut var det bevisat, jag var inte värd människan jag älskade. Och jag tror nånstans att hon också ville att jag skulle säga "Nej, nej gå inte!".
"Man skapar sin egen verklighet.", vem det nu var som sa det. Jag tror hur som helst på det och intalar mig själv att jag betyder något för andra nu. Jag börjar tro på det också, för jag märker att andra uppskattar mig på ett sätt som jag glömt bort under tiden jag var med henne.
Hon var min värld, och hon är fortfarande den som stått mig närmast. Det var hon som sa att hon aldrig skulle kunna älska någon igen efter att jag gjort slut. Inte jag. Men det blev jag som inte kunde älska någon igen. (jag vet iofs inte jag kan träffa ngn imorgon men tills idag då). Och det blev hon som träffade en ny, någon hon började älska. Jag blev glad för hennes skull, men besviken över att hon sagt att hon inte kunde det, förut. Det hade ju gjort mig väldigt ledsen, att hon, efter mig, sa att hon aldrig skulle kunna älska igen. (Det tog).
Jag kunde inte gå vidare om jag fortsatte att tänka att jag vill ge henne den kärleken som hon fick i början men som succesivt bara tynade bort. (Jag tyckte att den blev större, men hon tyckte den tynade bort, från min sida). Jag tänkte. Det är över. Blunda. Tänk tillbaka. När du kände dig som mest uppskattad av henne, vem i närheten utom henne kände du dig uppskattad av? Gå till honom! Jag försökte bry mig om mig själv, och samtidigt intala mig själv att det inte vara egoistiskt. (Det var svårt). Men de jag träffade var fortfarande ingenting i jämförelse med henne.
Skillnaden mellan nu och då, är ändå, att jag mår bättre nu. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, illusion eller egoism, men jag är glad att jag kan vara mer med människor som säger att jag är rolig att vara med, okomplicerad, schysst. Jag känner mig uppskattad. Faktum är att jag börjar tro att jag är det också.
Vad jag ville ha sagt var. Låt henne lämna dig. Du är inte misslyckad för det, hur mycket det än kommer att kännas så. Du har gett allt. Hon kommer bli förvånad, hon blir stum, hon förväntar sig att du ska kämpa emot. Gör inte det.
nu skrev:Vad jag ville ha sagt var. Låt henne lämna dig. Du är inte misslyckad för det, hur mycket det än kommer att kännas så. Du har gett allt. Hon kommer bli förvånad, hon blir stum, hon förväntar sig att du ska kämpa emot. Gör inte det.
Jag känner igen en hel del och håller med i mycket men jag känner ändå att jag vill försöka. Kanske är det kört den här gången, det känns iaf så, och även om det går att rädda så kanske det ändå inte går att hitta någon hållbar lösning i längden. Måste ändå försöka och har beställt en sista minuten resa till henne imorgon. Kommer därför att vara borta härifrån i en eller ett par tre veckor.
Jag har träffat henne och hennes nya kille nu. Jag gjorde mitt bästa för att övertala henne att komma tillbaks och börja om på nytt men det lyckades inte. Det känns ändå bra att jag försökte och jag fick tillfälle att även prata med några av hennes släktingar som jag fick mycket stöd från. De är inte speciellt glada över det som hänt och det finns en hel del saker som kommer att bli svårt för de att acceptera om de någonsin kommer att göra det. Bl.a. verkar den nye killen inte helt ofarlig och ett tag var vi alla rädda att min fru kanske inte var vid livet pga. honom.
Jag känner oro över min frus framtid men också en lättnad över att nu kunna starta om mitt liv. Befinner mig snart mitt i livet och vill hitta en ny kvinna men det kommer att kännas tomt att inte kunna prata minnen med den jag känt de senaste ca: 15 åren. Känns också svårt att förlora min frus släkt som stått mig mycket nära, visserligen vet jag att jag är välkommen hos dem men i praktiken kommer vi knappast att träffas pga av geografiskt avstånd.
Känslorna börjar nu komma ikapp min logik (som har lyssnat på alla goda råd här) som säger att det här blir det absolut bästa för mig men fortfarande svajar känslorna och så kommer det nog vara en tid. Har väl också fått en större insikt om vad som är viktigt i livet och ska försöka styra mitt liv i den riktingen. T.ex. att bättre ta vara på och odla de vänner jag har. Känns nästan försent att bli pappa för mig om jag ska vänta något år innan jag känner en ny kvinna tillräckligt väl för att våga skaffa barn, däremot kanske en kvinna med eget/egna barn vara vägen till lycka för mig.
Jag känner oro över min frus framtid men också en lättnad över att nu kunna starta om mitt liv. Befinner mig snart mitt i livet och vill hitta en ny kvinna men det kommer att kännas tomt att inte kunna prata minnen med den jag känt de senaste ca: 15 åren. Känns också svårt att förlora min frus släkt som stått mig mycket nära, visserligen vet jag att jag är välkommen hos dem men i praktiken kommer vi knappast att träffas pga av geografiskt avstånd.
Känslorna börjar nu komma ikapp min logik (som har lyssnat på alla goda råd här) som säger att det här blir det absolut bästa för mig men fortfarande svajar känslorna och så kommer det nog vara en tid. Har väl också fått en större insikt om vad som är viktigt i livet och ska försöka styra mitt liv i den riktingen. T.ex. att bättre ta vara på och odla de vänner jag har. Känns nästan försent att bli pappa för mig om jag ska vänta något år innan jag känner en ny kvinna tillräckligt väl för att våga skaffa barn, däremot kanske en kvinna med eget/egna barn vara vägen till lycka för mig.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster