Hur kommer sig denna ångest?

[A och O]

Exakt Avntgaredet, det är så det känns.
Håller på att lära om mig nu vet du! hi hi

[Loke]

Öva på att iakta ditt liv utan tankarna, och se över vad du stoppar i dig för mental föda. Ta en promenad i skogen och försök obserera vad du har runt dig. Låt detta informationsflöde ta upp all plats i ditt medvetande. Kommer det en tanke så se i stället till att du observerar något nytt. Följ konturerna på träden; se färgerna. Lyssnar du på musik så gör det aktivt, inte som bakgrundsmusik. Att köra bil och att vara ute och jogga kan vara förrädiskt, då vi kan göra det reflexmässigt. Du behöver aktiviteter som tar upp all din uppmärksamhet. Skogspromenader och cykelturer i sig är alltså inte nog allena.

Barfota på natten i skogen är bra.

[Minded]

Det är själva riktingen som är intressant - sitt, för att sitta. Gå, för att gå. Jag tror att detta också är riktningen som trossystem bygger på. Det viktigaste i religioner, sekter och andra liknande system är just tron om dess varande - dess rikting. Tron, eller övertygelsen. Detta är också ritualers egentliga syfte, att nära, uppmuntra tron.

Som någon sa: låt saker vara, acceptera det som är, slappna av, osv.

Eller, samma innebörd, men med andra ord: vet att gud finns och fixar allting till slut.

Samma sak, bara olika namn. Begreppet andlighet är mer rumsrent idag än religositet. Men likväl, same same. Kalla det mode, populärkultur. Man vill ju inte befattas med vad som är fel i alla andras ögon.

[Algotezza]

Av egen erfarenhet vet jag att psykiskt lidande utifrån ältande tankar ibland kan bero på att jag någonstans inom mig de facto vill förnimma det jag förnimmer, detta ältande lidande. På ytan säger jag att jag vill bli fri, men inte förrän de "mörka djupens furste" (den inre instans, "skugga",  som njuter av det mentala lidander)  är mättad, blir jag fri, då börjar jag hungra efter motsatsen. Men inser jag detta minskar den mörka njutningen, därför vill jag inte veta av den insikten.  Jag har alltid på ett paradoxalt sätt njutit av mina sjukdomstillfällen. Jag har då kommit i kontakt med "mörkrets vänstra hand"... det förbjudna, förnekade som också är jag... och som hålles vid liv och får styrka genom att förnekas...

Med vänlig hälsning

Algotezza

[suchanother]

Av egen erfarenhet vet jag att psykiskt lidande utifrån ältande tankar ibland kan bero på att jag någonstans inom mig de facto vill förnimma det jag förnimmer, detta ältande lidande. På ytan säger jag att jag vill bli fri, men inte förrän de "mörka djupens furste" (den inre instans, "skugga",  som njuter av det mentala lidander)  är mättad, blir jag fri, då börjar jag hungra efter motsatsen. Men inser jag detta minskar den mörka njutningen, därför vill jag inte veta av den insikten.  Jag har alltid på ett paradoxalt sätt njutit av mina sjukdomstillfällen. Jag har då kommit i kontakt med "mörkrets vänstra hand"... det förbjudna, förnekade som också är jag... och som hålles vid liv och får styrka genom att förnekas...

Med vänlig hälsning

Algotezza

Vackert Agotezza, inte vill jag älta i mörkret utan njuta av gemenskap. Vet med säkerhet att denna gemenskap finns här och nu, räck ut handen käresta.

[Algotezza]

Av egen erfarenhet vet jag att psykiskt lidande utifrån ältande tankar ibland kan bero på att jag någonstans inom mig de facto vill förnimma det jag förnimmer, detta ältande lidande. På ytan säger jag att jag vill bli fri, men inte förrän de "mörka djupens furste" (den inre instans, "skugga",  som njuter av det mentala lidander)  är mättad, blir jag fri, då börjar jag hungra efter motsatsen. Men inser jag detta minskar den mörka njutningen, därför vill jag inte veta av den insikten.  Jag har alltid på ett paradoxalt sätt njutit av mina sjukdomstillfällen. Jag har då kommit i kontakt med "mörkrets vänstra hand"... det förbjudna, förnekade som också är jag... och som hålles vid liv och får styrka genom att förnekas...

Med vänlig hälsning

Algotezza

Vackert Agotezza, inte vill jag älta i mörkret utan njuta av gemenskap. Vet med säkerhet att denna gemenskap finns här och nu, räck ut handen käresta.

Smek tangentbordet! Kyss datorskärmen!

Med vänlig hälsning

Algotezza

[Ranchi]

.

[Justin Case]

Det är på en gång betryggande och förfärande att erfara att så många människor står så långt ifrån sig själva. Det första steget för varje människa som vill förbättra universum torde vara (dock möjligen i kombination med andra steg) att göra sig själv mer hel, mer i harmoni med sin egen överlevnadsdrift, mer i harmoni med sin egen självbevarelsedrift. Många på det här forumet tycks sakna en sådan grundläggande strävan...?

Det är själva riktingen som är intressant - sitt, för att sitta. Gå, för att gå. Jag tror att detta också är riktningen som trossystem bygger på. Det viktigaste i religioner, sekter och andra liknande system är just tron om dess varande - dess rikting. Tron, eller övertygelsen. Detta är också ritualers egentliga syfte, att nära, uppmuntra tron.

Som någon sa: låt saker vara, acceptera det som är, slappna av, osv.

Also sprach Fredik Reinfelt. Låt saker vara som de är. "Det är bäst om debatten lägger sig nu". Låt FRA-lagen fortsätta vara i kraft, så att staten även fortsättningsvis får ha extrem kontroll över folkets - inklusive medias s.k. "whistleblowers" -  tankar. Låt A-kassan fortsätta vara som den är, så att sjuka svenskar även fortsättningsvis känner sig tvungna att tvinga sig att arbeta fastän de är sjuka. Och så vidare. Protestera inte mot någonting av detta! Bara låt det vara! Det är dagens melodi, att acceptera det som är! Hur mycket helvete det än leder till!

[Justin Case]

"Gå, för att gå" och "sitt, för att sitta" och allt sådant här new-age-flum kan låta nog så Dalai Lama'skt, fromt och oskyldigt. Men när man tittar närmare på vad all denna passivitet från de relativt vettigt tänkande människornas sida leder till, vad får man: jo, denna passivitet innebär inget som helst seriöst motstånd mot de i högsta grad aktiva, makteftersträvande och maktgiriga makthavarna. Denna aktivt upprätthållna passivitet från de Dalai Lama'skt fromma människornas sida innebär att makthavarna kan skapa vilken fan diktatur de fan vill snart, om ingen gör något snart.

[Erkki]

Jag minns hur jag själv i förgången tid ältade i meningen med livet, såväl mitt eget och andras som livet överhuvudtaget. Jag jämförde prestationer; mina egna mot andras och så vidare utan att komma någon vart tills jag insåg att varje enskild individ gör sitt bästa varje gång denne gör något eller inte gör något överhuvudtaget.

Vad en människa gör kommer an på de förebilder som denne har haft under sin uppväxttid; föräldrarna, skolan, kamrater, idoler etc., samt de tankemedel vederbörande genom arvet utrustats med. Bägge faktorerna är variabler hos samtliga individer och utgör själva grunden för aktioner och reaktioner av diverse slag vid olika situationer.

Vårt gällande regelsystem är alltför statiskt och illa tillämpbart för individer, som det sägs, är unika med specifika egenskaper för respektive individ. Att förvänta sig att varenda människa skulle reagera lika inför en given situation är fåfängt. Men bara för att individerna reagerar olika betyder ändå inte att var och en inte skulle göra sitt bästa.

Till synes kan det verka som om vissa inte gör ett förbannade dugg medan andra tycks göra allt. Dock skulle reaktionen kunna vara helt annan vid en helt annan given situation av annorlunda beskaffenhet.
När man väl inser att det faktiskt är så att varenda kotte gör sitt bästa varenda stund de gör något så är det även lätt att inse att det är meningslöst att straffa någon som ju trots allt har gjort sitt bästa.

Att kapaciteten, tankemedlens beskaffenhet, varierar även hos en och samma individ är lätt att inse om  man betänker hur man själv beter sig under stress, när man är drabbad av sorg, i bakfyllan med mera.

Dessutom är våra rättsstaters regelsystem till för att reglera det som egentligen inte ska regleras, det vill säga ägandet eftersom det enligt naturens oskrivna lag inte existerar något som kallas för ägande utan är helt och fullt ett mänskligt påfund av individer som hade behov som var och är större än vad de har användning för.

Jag råder dig att ta det lugnt och uppskatta dig som du är. De som inte uppskattar dig som du är ska ska du strunta i, förutsatt att det de säger dig inte äger relevans. Men givetvis bör var och en vara så pass ödmjuk att om någon säger dig att du ger fel, vilket du själv med logiken som redskap uppfattar, ändrar på din uppfattning.

Lyckan sägs vara något eftersträvansvärt. Det må hända, men det gynnsammaste tillståndet vill jag kalla för inre harmoni

[Erkki]

Justin

Vem väntar du dig att denne ska göra något? En ny Messias kanske. Du formulerar göromålet fel när du befarar att det går åt helvete om ingen gör något. Snarare vill jag se att alla gör något. Inte bara det som auktoriteterna förelägger menigheten att göra, vilket de gör, ty såsom auktoriteten tänker så tänker även undersåtarna. Alltså auktoritetens värden blir undersåtens. Har sitt ursprung i den uppfostran vi utsätter de nytillkomna generationerna för som går ut på blind lydnad av auktoriteterna. Som om de skulle veta vad som är bäst för det stora flertalet när de i själva verket vet vad som är bäst för de själva, vilket tydligt framgår i deras handlingar.

[Justin Case]

Justin

Vem väntar du dig att denne ska göra något?

Väntar mig och väntar mig, jag finner det inte så sannolikt (vilket väl är betydelsen av "att vänta sig") att de passiva kommer att börja göra något väsentligt en masse, men jag försöker få det att ske. New-age-flummarna som bara är inne på att "acceptera det som är", soffpotatisarna, navelskådare av religiösa och andra slag, alla passiva. Tanken om en "messias" som kan komma och hjälpa oss går ju ut på att någon annan ska styra upp alltsammans åt oss, och det är en attityd som bara cementerar passiviteten ytterligare.

[Erkki]

Och vad förväntar du dig att soffpotatisarna med flera ska göra? Ägna sig åt allestädes rådande jakten på penningen så att de ska lyckas bli ekonomiskt oberoende för att därefter kunna bete sig som svin. Att de ligger på sin soffa skadar då åtminstone ingen annan än eventuellt dom själva.

Du har förfärligt svårt att inse att allt, märk väl allt, som människan utför mot betalning blir av sekunda kvalitet, ty det primära blir att göra det som erfordras för att komma åt den begärliga penningen. Resten skiter man i.

[Justin Case]

Och vad förväntar du dig att soffpotatisarna med flera ska göra? Ägna sig åt allestädes rådande jakten på penningen så att de ska lyckas bli ekonomiskt oberoende för att därefter kunna bete sig som svin.

"Ägna sig åt allestädes rådande jakten på penningen så att de ska lyckas bli ekonomiskt oberoende för att därefter kunna bete sig som svin" - nej, men "Ägna sig åt allestädes rådande jakten på penningen så att de lyckas bli ekonomiskt oberoende för att därefter förbättra världen med sin förmögenhet".

Att de ligger på sin soffa skadar då åtminstone ingen annan än eventuellt dom själva.

Det viktigaste är inte att inte själv skada någon, utan att förbättra världen sammantaget. T.ex. genom att minska den mycket större skada andra ställer till med. Om du t.ex. flyger till olika världsledare och påverkar dem på ett sådant sätt att de inför en kraftig flygskatt, får ditt flygande förmodligen en positiv nettoeffekt på miljön, eftersom du får så många fler att flyga mindre att det med råge kompenserar för ditt eget flygande.

Du har förfärligt svårt att inse att allt, märk väl allt, som människan utför mot betalning blir av sekunda kvalitet, ty det primära blir att göra det som erfordras för att komma åt den begärliga penningen. Resten skiter man i.

Sekunda kvalitet, ja möjligen, men sekunda endast i relation till om empatiska skäl är det som driver en. Inte i relation till att ingenting händer. Ett vindkraftverk tillverkat enbart för vinnings skull är bättre än inget vindkraftverk alls, inte sant? När man inte kan få folk att engagera sig empatiskt, är pengadrivet engagemang bättre än inget alls.

[Erkki]

Justin:

Du är sannskyldig sagoberättare. Just företeelsen "jagande av ekonomiskt oberoende" gör att det man gör blir kvalitativt undermåligt. Medan man strävar med alla medel mot det hägrande ekonomiska oberoendet skiter man i den kvaliteten denna strävan medför för de som berörs av denna strävan. Inte heller finns det några som helst garantier att ens fortsatta sociala medverkan efter uppnådd ekonomiskt oberoende blir kvalitativt bättre. Faktiskt visar ju verkligheten att det notsatta inträffar, det vill säga att man beter sig som ett svin. För att inte nämna alla de som inte uppnår det hägrande målet; ekonomiskt oberoende som ju innebär att deras insats garanterat blir av undermålig kvalitet.

Att man inte skadar någon annan är av oerhört avgörande betydelse för vad kvaliteten på ens gärningar blir. Varför gå den enorma omvägen till ekonomiskt oberoende innan man börjar inrikta sig på det självklara; bästa tänkbara kvalitet på produktionen av varor och tjänster, eller hur

Jag råder dig att med logiken som redskap bena egen förutsättningarna för dina rekommendationer, om du ids.