Jag tjöt av skratt flera gånger, men alltså ett sånt där medskrattade inte åtskrattande. Det är skillnad det.
Har ni några komiska (åtminstone i efterhand) verkliga beskrivningar av ert samröre med någon pojkvän/flickväns familj?
En gång bilade jag genom Europa med en pojkväns familj. Föräldrarna råkade ofta i bråk. Jag satt i baksätet mellan deras söner. Sönerna ägnade sig åt att lyssna på musik eller läsa. Föräldrarna drog in mig i deras diskussioner. Pappan sa saker som "nn (jag alltså) du förstår säkert vad jag menar, eller hur? Inte fasiken kan man blablabla - inte tycker du att det är rätt?" Mamman kontrar " Finns det ingen hejd på hur galet du resonerar? nn (dvs jag då) lyssnar ju! Du har aldrig lärt dig lyssna! Du bara pladdrar och pladdrar. Visst är det så nn?!" OSV. Totalt wacko