Är det endast den omöjliga vägen som leder till kärlek?

[klorofyll]

Jag undrar om man någonsin kan finna något varaktigt beständigt som kan kallas kärlek... kanske är det bara något vi ständigt sträcker oss efter!

[Pilatus]

Jag undrar om man någonsin kan finna något varaktigt beständigt som kan kallas kärlek... kanske är det bara något vi ständigt sträcker oss efter!

Om du med kärlek avser en känslomässig relation så kan den i många fall beskrivas som varaktig.

Om kärleken beskrivs som något större, agape, något förbehållslöst, så smalnar det av. Det brukar finnas gränser för kärleken, vad som helst går inte att älska.

Inte ens Jesus älskade alla. "den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd" (Mark 3:29)

[klorofyll]

Man kan välja att vara pragmatisk, d.v.s. försöka förstå sig på hur funktionella olika beteenden är. Exempelvis, har jag träffat någon hittills? Är det realistiskt eller funktionellt att tro att jag kommer träffa någon framöver? Vilka förhållningssätt är mest funktionella? Hur når jag framgång? Vad är det ideala? Kanske har jag fått allt om bakfoten? Kanske lever jag i en illusion?

[Fornax]

Man kan välja att vara pragmatisk, d.v.s. försöka förstå sig på hur funktionella olika beteenden är. Exempelvis, har jag träffat någon hittills? Är det realistiskt eller funktionellt att tro att jag kommer träffa någon framöver? Vilka förhållningssätt är mest funktionella? Hur når jag framgång? Vad är det ideala? Kanske har jag fått allt om bakfoten? Kanske lever jag i en illusion?

De här poängerna ser ju riktigt allmängiltiga ut, ändå är det garanterat ett antal som inte ser dem som allmängiltiga. Varför tror du det är så klorofyll? Kan det vara för att folk av erfarenhet lärt sig hur du funkar när du provocerar?
Du är smart när det kommer till den här biten, det kan jag inte ta ifrån dig.. du vet exakt hur du ska spela på timing, känslor, placering av kommentarer och val av enskilda ord för att selektera ut antalet personer som ska förstå vad du pratar om. När man sen protesterar vet du att du har majoriteten på din sida, för de flesta andra fattar ju inte vad det är som dryftas. De ser bara orden som inte leder någon vart... de ser inte sammanhangen och kopplingen till tidigare diskussioner, och framförallt har de inte förstått att du skriver vissa typer av saker i vissa typer av situationer, så när en viss sak sägs så innebär det en viss situation...
Men ställer du dig någonsin frågan hur många det är på det här forumet som följt dig ett tag och som på många sätt hunnit förstå din stil, som helt enkelt till stor del förstått vad du har för behov och vad du håller på med? Tror du verkligen att vi är så få?
Är du säker nog att våga påstå att jag inbillar mig om dina syften med ditt inlägg här utan att du framstår som hycklande inför de här andra som också förstår?
Om du hävdar A inför 100 personer och 90 personer tror på ditt A, men sanningen är B så kommer ju 10 personer döma dig därefter - de 10 "viktigaste" personerna.

Vad är det som fåtts om bakfoten och vad är illusionen? Att jag fattar att du ofta skriver om mig och ständigt vägrar stå för det när jag påtalar det? Du tänker alltså fortsätta spela det här konstiga spelet fast jag försöker dra mig ur? Vad är ditt slutgiltiga mål egentligen? Det är nåt jag aldrig fått grepp om. Vad är klorofylls äkta visioner när vi plockat bort de där lagren av fasader som vi alla dras med? Är det att fortsätta att provocera mig fram till min dödsbädd och eventuellt en kort tid efter det?
Att få mig att lämna forumet är ju inte den huvudsakliga poängen.

Jag skiter fullständigt i vilka förhållningssätt som är funktionella när jag följer min moraliska kompass, det har jag redan gjort klart för inte alls länge sen. Men du ska ändå vrida och vända på orden så att de tillslut passar din agenda och någon tillslut nappar på dina sötsaker. Hur kan du må bättre av det? Vad är det som driver dig framåt?

Har uppfattat det som att det största felet jag anses göra är att ställa till med scener när jag ibland inte låter folk få diskutera mig i fred. Jag avbryter det bekväma skitsnacket helt enkelt. Vad är det jag förväntas göra då? Sitta tyst och le åt spektaklet.. eller ska jag bete mig som många andra och delta i diskussionen men att prata runt ämnet så det absolut inte kommer fram vad vi egentligen pratar om? Och det skulle vara att agera utefter ett funktionellt önskat beteende??
Då fortsätter jag hellre vara stolt dysfunktionell, är icke pragmatisk, obekväm och säger det jag tycker, tror och tänker och slipper kräkas inombords åt mitt egna hyckleri.
Hur blev det så här? Hur kan normen och det enda korrekta vara att bete sig (som jag tolkar det) förkastligt? Hur kan det vettiga vara att vilseleda, skapa fasader och utnyttja, i syfte att diskutera på en "funktionell" nivå?
Och jag ses som dum i skallen som inte hakar på? Det är ju helt otroligt att det ska behöva funka så. Hur kan du inte hålla med om att det här är knasigt??
Jag antar att jag är otrevlig nu? Eller var jag bara rak/rättfram?
Det senare enligt mig men förstår att andra tar det annorlunda, och vill ha det annorlunda omkring sig. Lite tryggare....
Varför vara bryska när vi kan le och vara glada trots omoraliska beteenden som riktas mot oss? För alla andra sväljer ju sånt här med sina statiska storslagna leenden, så varför inte jag?
När jag försöker tänka längre än näsan räcker och vill korrigera saken för att undvika att vara krävande och sprida negativitet där det inte önskas så hindras jag ju gång på gång att förbättra situationen iom att jag provoceras tillbaka på plats, och jag kan bara dra slutsatsen att det finns ett intresse av att ha det här beteendet och stämningen här.
Jag har varit tydlig med att det går att slippa hela den här biten om man låter bli att provocera fram det igen. Så varför provocerar du mig hela tiden klorofyll? Vad är det du vill uppnå? Är det för tråkigt här på forumet med för få aktiva medlemmar och du vet att jag är bra på att dra igång kontroverser som kan bli spännande, kosta vad det kosta vill? Oavsett om dina forumvänner ogillar resultatet?
Är du säker på att det inte är du som lägger grunden för problemen som uppstår här? Liksom bjuder in dem?

Gissar att vi börjar om från ruta ett nu igen.. för SJÄLVKLART har jag missuppfattat situationen totalt, jag inbillar mig som vanligt, är för självupptagen, otrevlig och osympatisk och vill bara krångla och många hoppas att jag snart får svar på tal.. samtidigt som de flesta vet att jag har rätt i sak. Hur fan går det ihop??
Att jag fortfarande förvånas över situationen gång på gång måste bero på någon slags naivitet.

Men det måste också vara ett relativt vanligt förhållningssätt det här. Jag stöter på det även i verkliga livet i kontakten med bekanta. Personer som kallar sig mina vänner som gång efter annan ska hålla på med sina fega och falska spel.
Har en liten förståelse för att det händer online med främlingar eftersom anonymiteten av naturliga skäl lätt lockar fram den fula keyboardwarriorn i många människor. Att vänner gör det öga mot öga är svårare att smälta. Men det visar också hur omedvetet styrda vi är av våra hormoner, drifter och - i det här fallet - religiösa vanföreställningar, när vi agerar så uppenbart omoraliskt, även till våra "närmare" vänner, och sen ursäktar det med allehanda desperata förklaringar.
Vi är så styrda av behov, drifter, hormoner, önskningar, åsikter och annat gott och blandat som evolutionen proppat oss fulla med att vi i många fall beter oss allt annat än förnuftigt. Men förnuftiga tror vi oss vara såklart, för just JAG är den som hittar ut ur labyrinten av drifter och ser klart på saken, eller hur? Ingen ser saker och ting lika tydligt som en själv...

För ett tag sen var jag ovanligt öppen mot en viss bekant i livet utanför nätet och tog upp saker jag inte nämner för många - han tackade mig för förtroendet, drog sina egna inbillade slutsatser och använde det sen emot mig och försökte dessutom smutskasta mig gång på gång, vecka efter vecka. Självklart bakom ryggen på mig. När vi träffades log han falskt och skakade hjärtligt hand.
Liksom för att ge mig läxan att människan inte alls är gjord för att vara öppen, rättfram och ärlig med sina sidor som inte alltid är så vackra. Man ska inte ens visa den sidan mot sina vänner lärde jag mig. Det är bättre att vara sluten och oärlig om man får möjligheten att välja. Ärlighet är varken funktionellt, ett framgångsrikt koncept eller ett idealt förhållningssätt i det här sjuka samhället, och det var inte förrän jag insåg hur hårt folk vill bestraffa det som myntet föll ner. Ärlighet varar tveklöst inte längst. Glöm det du lärde dig som barn, vad du än gör!

Den insikten har sjunkit in men ändå väljer jag att inte omvärdera mitt handlande. Jag ses hellre som en dysfunktionell, orealistisk och icke pragmatisk eller framgångsrik person som inte följer det ideala och troligen har fått det mesta om bakfoten i min illusoriska världsuppfattning än att jag ändrar på det som är jag - att jag följer det som jag MÅSTE följa, och faktiskt agerar utefter det jag uppfattar som rätt och riktigt. Vi väljer som sagt inte vad vi ska tro, tycka och till stor del uppfatta. Vi är våra sinnens ofrånkomliga manifestationer och vi kan, eller bör, bara handla utefter dem.

[klorofyll]

Man kan välja att vara pragmatisk, d.v.s. försöka förstå sig på hur funktionella olika beteenden är. Exempelvis, har jag träffat någon hittills? Är det realistiskt eller funktionellt att tro att jag kommer träffa någon framöver? Vilka förhållningssätt är mest funktionella? Hur når jag framgång? Vad är det ideala? Kanske har jag fått allt om bakfoten? Kanske lever jag i en illusion?

... Vad är det som fåtts om bakfoten och vad är illusionen? ...

Förstod du verkligen inte det?

[klorofyll]

hur du funkar när du provocerar?

Du är rolig du, jag skriver ju om saker som provocerar mig personligen, frågor jag vill ha svar på..

[klorofyll]

Är du säker på att det inte är du som lägger grunden för problemen som uppstår här?

Jag bryr mig inte.

[Fornax]

Jo, jag har mer än väl förstått att du har känt dig provocerad av mig. Frågan är varför du inte kan stå för det. Inte ens nu när du hade chansen att förklara dig så tog du den. Du vill bara fortsätta att både förneka och provocera vidare. Vad modigt, och funktionellt!

[Fornax]

Jag skrev det här:

Jag har varit tydlig med att det går att slippa hela den här biten om man låter bli att provocera fram det igen. Så varför provocerar du mig hela tiden klorofyll? Vad är det du vill uppnå? Är det för tråkigt här på forumet med för få aktiva medlemmar och du vet att jag är bra på att dra igång kontroverser som kan bli spännande, kosta vad det kosta vill? Oavsett om dina forumvänner ogillar resultatet?
Är du säker på att det inte är du som lägger grunden för problemen som uppstår här? Liksom bjuder in dem?"

Hade du varit oskyldigt anklagad hade du inte skrivit tre inlägg efter varandra som säger varken bu eller bä. "Förstod du verkligen inte det?", "Du är rolig du", "Jag bryr mig inte"...

Är det så det låter när man som oskyldigt anklagad får två A4 med anklagelser mot sig?
Knappast. Jag tror du känner dig väldigt träffad.

[klorofyll]

Jo, jag har mer än väl förstått att du har känt dig provocerad av mig. Frågan är varför du inte kan stå för det. Inte ens nu när du hade chansen att förklara dig så tog du den. Du vill bara fortsätta att både förneka och provocera vidare. Vad modigt, och funktionellt!

Vad spelar det för roll? Jag anser att mina svar var funktionella, korta och uppriktiga. Jag har lagt märke till att det inte är funktionellt att förklara för mycket för dig, jag vet helt enkelt inte hur jag skall förklara mig, för jag förstår inte ens den kritik du framför.

[klorofyll]

Jag skrev det här:

Jag har varit tydlig med att det går att slippa hela den här biten om man låter bli att provocera fram det igen. Så varför provocerar du mig hela tiden klorofyll? Vad är det du vill uppnå? Är det för tråkigt här på forumet med för få aktiva medlemmar och du vet att jag är bra på att dra igång kontroverser som kan bli spännande, kosta vad det kosta vill? Oavsett om dina forumvänner ogillar resultatet?
Är du säker på att det inte är du som lägger grunden för problemen som uppstår här? Liksom bjuder in dem?"

Hade du varit oskyldigt anklagad hade du inte skrivit tre inlägg efter varandra som säger varken bu eller bä. "Förstod du verkligen inte det?", "Du är rolig du", "Jag bryr mig inte"...

Är det så det låter när man som oskyldigt anklagad får två A4 med anklagelser mot sig?
Knappast. Jag tror du känner dig väldigt träffad.

Man kan inte bry sig om allting, man behöver heller inte tänka på allt, DET GÅR INTE ATT VARA FULLKOMLIG, om man tvunget måste vara helt perfekt så kan man inte agera, man blir handlingsförlamad (jag menar, skall jag behöva läsa dina inlägg innan jag själv skriver ett inlägg? Skall jag behöva göra en psykologisk studie på dig? För att mina oskyldiga ord ska läggas tillrätta för att behaga dig?), som skådespelaren i en fulländad filmproduktion, alltså: eftersom jag är en vanlig människa så har jag inte hela världen i mitt huvud, jag ser vissa detaljer av verkligheten, du ser andra. Det är lite lustigt att du anser mina inlägg säga varken bu eller bä... dina inlägg säger mig inte mycket... förutom att du verkar vara paranoid. Varför skulle jag bry mig om att vara perfekt? Är det inte bättre att försöka?

[Fornax]

Jag har redan förklarat min syn på vad du håller på med och har inte så mycket mer att tillägga. Hade som sagt inte förväntat mig att du skulle mena annat än att jag missuppfattat situationen. Vad vore alternativet? Att du plötsligt skulle erkänna?
Det är bara att fortsätta, jag nöjer mig med att fler kommer ha ögonen öppna för att du ofta för två diskussioner samtidigt när du skriver.
Paranoid? Ja, kör på det kortet du.

[klorofyll]

Jag har redan förklarat min syn på vad du håller på med och har inte så mycket mer att tillägga.

Är det det här du menar:

"Vad är det som fåtts om bakfoten och vad är illusionen? Att jag fattar att du ofta skriver om mig och ständigt vägrar stå för det när jag påtalar det? Du tänker alltså fortsätta spela det här konstiga spelet fast jag försöker dra mig ur? Vad är ditt slutgiltiga mål egentligen?"

???

Att påstå att jag skriver om dig är synnerligen absurt.

[Fornax]

Jag har redan förklarat min syn på vad du håller på med och har inte så mycket mer att tillägga.

Är det det här du menar:

"Vad är det som fåtts om bakfoten och vad är illusionen? Att jag fattar att du ofta skriver om mig och ständigt vägrar stå för det när jag påtalar det? Du tänker alltså fortsätta spela det här konstiga spelet fast jag försöker dra mig ur? Vad är ditt slutgiltiga mål egentligen?"

???

Att påstå att jag skriver om dig är synnerligen absurt.

Det absurda är att du fortsätter förneka och spelar den här rollen när många lärt sig för länge sen att du ofta skriver om mig.

Jag nöjer mig med att visa ett par exempel på de här dolda provokationerna.
Vi hade en diskussion i tråden "Vad tänker du på?" för några veckor sen.
Vi diskuterade Saddam Hussein och som svar på en av Pilatus inlägg skrev du:

"Det var mitt exempel på att en person, som vi inte vet så mycket om men som fick mycket negativ publicitet, kunde framställa sig mycket väl, för jag tycker att brevet är väldigt välformulerat, det ger en positiv bild av honom."

http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... start=3900

Som svar skrev jag:
"Med all rätt i min mening. Tänk att jag kunde sakna Saddam och hans nödvändiga järnhand så mycket."

Det verkade du tycka vara ett drygt svar för helt plötsligt övergav du diskussionen under ett dygn, sen kom ett par inlägg där du tveklöst hade mig i åtanke. I det senare inlägget skrev du:

"Jag tänker på att det ofta är studier/lärande som för samman människor, kanske det enda, på ett djupare plan."

Många som hängt här ett tag kan se passningen mot mig. Framförallt om man betänker timingen, att ett sånt inlägg postas direkt efter att du uppfattat dig nästan som lite avsnäst av mig, eller åtminstone att jag var lite dryg.

Ett annat exempel är ditt sista inlägg i den här tråden, från 5:e november:
http://filosofiforum.com/diskussionsfor ... 3?start=15

Det är typiska exempel, det är så det brukar se ut när du avhandlar mig. Var nu försiktig när du förnekar och kallar mig absurd, för det är ett antal andra som vet att du hade mig i åtanke när du skrev de där posterna, och risken är att du framstår som hycklande om du blånekar.

Förresten, ditt senaste inlägg i "Vad tänker du på?" är så uppenbart att jag undrar om du har postat det som en fälla eftersom timingen är lite väl bra. Antar att du har förberett en bra förklaring på varför du skrev posten?

För hur kan man inte se kopplingen till mig när du i den här situationen skriver:

"Jag tänker på något som jag ibland läst, ungefär: "Som du betraktar dig själv blir du betraktad." Jag tror att jag skall begagna mig av den tanken oftare."

Med tanke på hur välkänd min självbild är menar jag...