Fixering.

[Anne]

Det kanske är bra för mig att prata om det här. Jag lägger mig inte i hur andra gör. Men visst stör det mig att de ska plocka bort örtkryddor så här (vad är det för fel på folk??) Eller är det lite för bra så vanliga människor inte ska få tillgång till det för att reservera det till restaurangbranschen eller så?). Och vanilj vill jag ha i glass. Det är bra. Icke i youghurt. Definitivt inte i någon luktmojäng i en bil. Men jag har ju ätproblematik också. Det vanliga är att det går några dagar innan jag äter alls. Försöker få i mig vitaminer. Lyssnar. Prioriterar. Har man klen aptit... ja. Ok. Tonfisk. Ägg. Kvarg. Linser. Proteiner. Smör. Riktigt smör.

[klorofyll]

När jag läser det du skriver om mat lynx, så relaterar jag det till vad Vertumnus skrev:

Att lämna och fixera är inte riktigt samma sak även om det finns beröringspunkter. Fixera är enligt ordboken: ange noggrant; betrakta skarpt; låsa; göra beständigt. Gemansamt är att något flyttas, omvandlas, från att vara otydligt till att vara tydligt eller och från vara rörligt till vara fast. Det kan tex handla om en språklig framställning där en tanke eller aning ges fast form och stabilitet i begreppsvärlden, kartläggning.

Fixering kan alltså förstås som en process som avslutas i distans mellan den som fixerar och det som skall fixeras.

Ibland kan olika företeelser vara symboler, som står för någonting.

[Algotezza]

Det kanske är bra för mig att prata om det här. Jag lägger mig inte i hur andra gör. Men visst stör det mig att de ska plocka bort örtkryddor så här (vad är det för fel på folk??) Eller är det lite för bra så vanliga människor inte ska få tillgång till det för att reservera det till restaurangbranschen eller så?). Och vanilj vill jag ha i glass. Det är bra. Icke i youghurt. Definitivt inte i någon luktmojäng i en bil. Men jag har ju ätproblematik också. Det vanliga är att det går några dagar innan jag äter alls. Försöker få i mig vitaminer. Lyssnar. Prioriterar. Har man klen aptit... ja. Ok. Tonfisk. Ägg. Kvarg. Linser. Proteiner. Smör. Riktigt smör.

Algotezza om maten: Jag kan äta när som på dygnet, så mycket eller lite jag vill. Men... Ibland när jag är inne i någon kreativ process, behöver jag dock varken äta eller dricka. Fast plötsligt kan jag bli vrålhungrig och uttorkad efter några timmar. Det går ju åt mycket energi till hjärnan under skaparprocessen. På morgonen, innan magen vaknat på riktigt, kan jag dock bara äta lite frukt.

[klorofyll]

Jag har en teori. Ibland lägger man in känslor i olika objekt. Om det är positiva känslor så lägger man gärna in dem i säkra objekt. Jag tar ett exempel: Om man inte känner att man hör hemma i ett sammanhang, men ändå gillar delar av sammanhanget, så vill man ta med sig det man gillar till ett nytt sammanhang; då lägger man gärna in de positiva känslorna i något man kan ta med sig eller alltid har tillgång till.

Jag vet inte om detta är riktigt, bara en idé jag fick!

[Pilatus]

Jag har en teori. Ibland lägger man in känslor i olika objekt. Om det är positiva känslor så lägger man gärna in dem i säkra objekt. Jag tar ett exempel: Om man inte känner att man hör hemma i ett sammanhang, men ändå gillar delar av sammanhanget, så vill man ta med sig det man gillar till ett nytt sammanhang; då lägger man gärna in de positiva känslorna i något man kan ta med sig eller alltid har tillgång till.

Jag vet inte om detta är riktigt, bara en idé jag fick!

Det är ett mycket bra exempel på känslor av ambivalens, att man t ex kan tycka om vissa sidor av en person som vi i andra sammanhang starkt ogillar. Som ett psykologiskt försvar, (reaktionsbildning) kan vi bejaka vissa sidor av våra motstridiga känslor, medan de som vi ogillar och som kanske stör oss och vållar oss obehag undertrycks. På så sätt kan vi vända en känsla med motstridiga inslag till något positivt.

[klorofyll]

Jag har en teori. Ibland lägger man in känslor i olika objekt. Om det är positiva känslor så lägger man gärna in dem i säkra objekt. Jag tar ett exempel: Om man inte känner att man hör hemma i ett sammanhang, men ändå gillar delar av sammanhanget, så vill man ta med sig det man gillar till ett nytt sammanhang; då lägger man gärna in de positiva känslorna i något man kan ta med sig eller alltid har tillgång till.

Jag vet inte om detta är riktigt, bara en idé jag fick!

Det är ett mycket bra exempel på känslor av ambivalens, att man t ex kan tycka om vissa sidor av en person som vi i andra sammanhang starkt ogillar. Som ett psykologiskt försvar, (reaktionsbildning) kan vi bejaka vissa sidor av våra motstridiga känslor, medan de som vi ogillar och som kanske stör oss och vållar oss obehag undertrycks. På så sätt kan vi vända en känsla med motstridiga inslag till något positivt.

Ja för målet måste väl ändå vara frihet, kontroll på sin situation. Om man ex.v. är en god författare och skriver en roman, och man händelsevis får välja ut en utav karaktärerna i boken, och att dennes liv då blir ens eget, väljer man då inte att vara huvudperson? Varför vilja vara en karaktär i marginalen? Enda anledningen jag kan se till det vore om sagan hade ett olyckligt slut, men nu är ju inte livet som det ter sig redan bestämt som i en bok, så varför förutsätta ett dåligt slut? Livet är viktigt. Det är viktigt att det blir bra.

[Algotezza]

Man kan vilja verka utan att synas. Vara osynlig huvudperson.