Manipulation

[klorofyll]

Och hur vet du att du verkligen "känner andra" och därmed dig själv?

Jag vet att jag känner andra när de bekräftar bilden av vem jag är. (Om jag tror någonting om dig och du bekräftar att det stämmer så säger du samtidigt något om vem jag är i förhållande till dig.)

Jag tror jag förstår hur du menar. Men svarar det på frågan? Kan du ge ett helt konkret exempel?

Antag att vi inte nöjer oss med vad t ex Löfven säger om att inte höja skatten på bensin, vi vill även se att han håller de löften han utfäster. Huruvida han avser att hålla löftet säger en del om Löfven, och litet om vår egen skepsis.

Ja eller hur, om du tror att Stefan Löfven saknar rent mjöl i påsen och det sedan visar sig stämma så visar det både att du är bättre (godare) och smartare, än många.
Det här att tro på sin förmåga (och i förlängningen att man tror på framtiden) är väldigt viktigt för välbefinnandet. Att man upplever att man känner någon, att man har någonstans att gå, och har någon sysselsättning - det är en trygghet som gör de enklare att planera (manipulera) sin framtid.

[Pilatus]

Att man upplever att man känner någon, att man har någonstans att gå, och har någon sysselsättning - det är en trygghet som gör de enklare att planera (manipulera) sin framtid.

Det har du rätt i, man vill förstås känna sig socialt trygg med både försörjning och vänner.

Men framtiden är litet lurigare, man kan aldrig riktigt veta mer än några få saker riktigt säkert. Så det är kanske bättre att tala om vår planeringshorisont. Den varierar säkert kraftigt och blir kortare med stigande ålder. Harry Schein skojade om att han inte längre köpte gröna bananer. Han dog för tio år sedan, 81 år gammal. Det finns mycket att läsa om honom, t ex så kom han till Sverige 1938 som ensamkommande barn (fjortonåring) på flykt undan nazismen i Europa.

[klorofyll]

Men framtiden är litet lurigare, man kan aldrig riktigt veta mer än några få saker riktigt säkert. Så det är kanske bättre att tala om vår planeringshorisont. Den varierar säkert kraftigt och blir kortare med stigande ålder. Harry Schein skojade om att han inte längre köpte gröna bananer. Han dog för tio år sedan, 81 år gammal. Det finns mycket att läsa om honom, t ex så kom han till Sverige 1938 som ensamkommande barn (fjortonåring) på flykt undan nazismen i Europa.

Men vad är det man behöver veta? Vad mår man bra av att veta? Hur blir man fri? Många människor dras till enkelhet och samtidig flexibilitet. Jag tror att det beror på att människor inte vill vara uppfyllda av ansträngande tankar. Det är därför de reser till vackra stränder i skönt klimat, bara för att tänka på ingenting. Eller hur vore det att kunna säga: "Jag är lycklig så länge jag har ett bankkonto, det är faktiskt det enda jag behöver."

[Pilatus]

Men vad är det man behöver veta?

Det beror på vilka vi är, många är superängsliga och vågar knappast äta. Andra lever som om det är deras sista dag på jorden.

Vad mår man bra av att veta?

Vi tycks må bra av att förändringstakten är måttlig, men att det ändå sker någon synbar utveckling till det bättre.

Hur blir man fri?

Genom att frigöra sig från alla "måsten", sådant som känns som tvång, att vi sitter fast i fällan. Samtidigt är vi vuxna människor som vet att ta ansvar för sådant som vi lovat att ta ansvar för. Vi betalar skatt, vi diskar, städar, handlar, går ut med sopor och tusen andra saker. Blir det för mycket kommer vi inte orka med, vi drabbas av depression och blir sjukskrivna. Vi är nu tillbaks till världens högsta skattetryck, enligt färska siffror från OECD. Svenskarna betalar mer än varannan intjänad krona i skatt till staten. Och mer väntar, det är aldrig nog.

[klorofyll]

Hur blir man fri?

Genom att frigöra sig från alla "måsten", sådant som känns som tvång, att vi sitter fast i fällan.

Jag kan inte säga att jag är särskilt hårt arbetande, men jag skulle vilja säga att man blir fri genom hårt arbete.

[Pilatus]

Genom att frigöra sig från alla "måsten", sådant som känns som tvång, att vi sitter fast i fällan.

Jag kan inte säga att jag är särskilt hårt arbetande, men jag skulle vilja säga att man blir fri genom hårt arbete.

Jaså, jaha, vilken paradox! De flesta har inte lyxen att kunna välja. Alltför många i världen får ägna sig åt hårt arbete utan att erfara någon känsla av frihet.

[klorofyll]

Genom att frigöra sig från alla "måsten", sådant som känns som tvång, att vi sitter fast i fällan.

Jag kan inte säga att jag är särskilt hårt arbetande, men jag skulle vilja säga att man blir fri genom hårt arbete.

De flesta har inte lyxen att kunna välja.

Om man arbetar för något gott så leder det till något gott, ALLA människor som mår bra vill arbeta för det goda. De tjänar på det (pengar, bekräftelse, meningskänsla, anseende, stolthet, utbildning), liksom andra. Hur skulle det kunna vara en lyx att vara sysslolös när man inte tjänar något alls på det? Alla människor med sunt förnuft förstår värdet i att hjälpa sig själv och andra.

[Pilatus]

Om man arbetar för något gott så leder det till något gott,

Vad som är gott för en rättrogen salafist är inte nödvändigtvis gott för en person som vuxit upp i Sverige. Salafister, Isis vill bygga upp ett kalifat enligt mycket gammalt mönster. Det vore det högsta goda. Så, klorofyll, vad är gott?

ALLA människor som mår bra vill arbeta för det goda. De tjänar på det (pengar, bekräftelse, meningskänsla, anseende, stolthet), liksom andra. Hur skulle det kunna vara en lyx att vara sysslolös när man inte tjänar något alls på det? Alla människor med sunt förnuft förstår värdet i att hjälpa sig själv och andra.

Naturligtvis, men vem har tolkningsföreträde att tala om vad som är gott? En kristen, en muslim, en marxist etc?

[Algotezza]

Så det är etisk relativism som gäller? Alla och ingen har rätt... Värdenihilism också kanske...?

[klorofyll]

Om man arbetar för något gott så leder det till något gott,

Vad som är gott för en rättrogen salafist är inte nödvändigtvis gott för en person som vuxit upp i Sverige. Salafister, Isis vill bygga upp ett kalifat enligt mycket gammalt mönster. Det vore det högsta goda. Så, klorofyll, vad är gott?

ALLA människor som mår bra vill arbeta för det goda. De tjänar på det (pengar, bekräftelse, meningskänsla, anseende, stolthet), liksom andra. Hur skulle det kunna vara en lyx att vara sysslolös när man inte tjänar något alls på det? Alla människor med sunt förnuft förstår värdet i att hjälpa sig själv och andra.

Naturligtvis, men vem har tolkningsföreträde att tala om vad som är gott? En kristen, en muslim, en marxist etc?

Om man själv förlorar på det någon annan tjänar - vid gemensamma intressen - så borde skillnaden vara proportionell mot det arbetet som läggs ner av de båda parterna, för att vara rättvist, kanske?

[Pilatus]

Om man själv förlorar på det någon annan tjänar - vid gemensamma intressen - så borde skillnaden vara proportionell mot det arbetet som läggs ner av de båda parterna, för att vara rättvist, kanske?

Jag är inte säker på vad du menar, ett slags nollsummespel?
(Där det finns någon som förlorar finns även en vinnare. Konsten blir att agera så att det som finns fördelas rättvist.)

Men ... om det goda uppsåtet leder våra göranden, finns ju alltid den möjligheten att båda parter vinner, att kakan växer.

[klorofyll]

Jag menar att om den ene anstränger sig till 60%, och den andre till 40%, så får den förste 6/10 och den andre 4/10 av belöningen.
Om båda hade ansträngt sig till 100%, så skulle de få 5/10 var. Men som du verkar vara inne på, hur avgör man, vem som anstränger sig mest?

[Anders]

Ja, etisk absolutism förefaller i alla fall som en utopi.

[Algotezza]

Ja, etisk absolutism förefaller i alla fall som en utopi.

Ibland ser man den egna etiken som absolut, andras som relativ. Blir kanske svårt hålla en konstruktiv diskussion vid liv med den utgångspunkten.

Ett mellanläge är väl att det kan finnas någon form av mänsklig naturrätt, något slags intersubjektiv konsensus, vilket FN:s Deklaration om mänskliga rättigheter bygger på och ger uttryck åt.

[Anders]

Ja, etisk absolutism förefaller i alla fall som en utopi.

Ibland ser man den egna etiken som absolut, andras som relativ. Blir kanske svårt hålla en konstruktiv diskussion vid liv med den utgångspunkten.

Ett mellanläge är väl att det kan finnas någon form av mänsklig naturrätt, något slags intersubjektiv konsensus, vilket FN:s Deklaration om mänskliga rättigheter bygger på och ger uttryck åt.

En variant på, eller kanske ett komplement till ditt mellanläge är kanske att göra som i politiken rent praktiskt i icketotalitär stat. Konstatera att det finns olika "ismer" som referenspunkter och sen kan man hitta ett läge någonstans inemellan.

Det är bra med socialism, liberalism osv om de används så, de blir referenspunkter. Samma med olika etiker. De behöver inte vara absoluta, som deras upphovsmän säkert tyckte de borde vara. Men dygdetik, konsekvensetik, utilitarism osv är konstruktiva förslag och har ofta ingredienser som är användbara.

Men absolutism känns inte bara omöjligt, det känns direkt olämpligt.