Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Moderator: Moderatorgruppen

CarlC
Inlägg: 29
Blev medlem: 13 sep 2014 17:35

Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav CarlC » 19 jan 2017 11:24

Jag har länge reflekterat över hur mycket vi idag påverkas av historiska orättvisor men också hur mycket av orättvisorna som egentligen är kvar?
Lyssnade här om dagen på två olika talare på Youtube, Ben Shapiro(Neo Konservativ) och en film från Rebel Media(Konservativ). Där man tar itu med White Privilege.
Anledningen till att jag lyssnat på dessa talare är att de rent faktabaserat tar sig närmare kärnproblematiken enligt mig än ,socialister, liberaler, nationalsocialister och kommunister.

https://www.youtube.com/watch?v=AoHAG9UFaKI
https://www.youtube.com/watch?v=rrxZRuL65wQ&t=428s

Hur skulle vi ställa oss till om de orättvisorna, som vi har blivit upplysta om sen vi var barn, inte var aktuella längre ?

Finns det individer och intressen hos offergruppen att faktiskt hålla skenet uppe av det historiska förtrycket. Medvetet eller omedvetet?
Denna situation kan appliceras även på Sverige. När poliser attackeras i vissa områden. Du kan antingen se problemet, att dessa områden är utsatta, för att det inte finns jobb och skolorna är sämre, Men är inte det att nedvärdera de som faktiskt klarar av skolgången och de föräldrar som håller sina familjer flytande? Mindre populärt är att prata om drog och vapenhandeln i dessa områden och ännu mindre populärt att prata om kriminellt glamoriserande populärkultur och allra minst populärt att diskutera den kulturella påverkan på individer från trasiga laglösa stater.

När jag läst och jobbat om det här så tar det känslomässigt emot, att bilderna som man växt upp med tankarna och känslorna kring orättvisa som jag trott på och så gärna ville tro på inte längre går. Varför finns det ingen diskussion om den idévärld som vi lever i, där man utifrån riktig fakta kan diskutera och hitta belägg för idéerna ?

Vi måste bryta vårt beroende av att vara bra människor, för det är den känslomässiga trippen av att rädda folk,hjälpa den svage och visa hur bra vi är som har blivit vårt största problem. Vi har kommit ur balans när det gäller oss själva. Varför ska vi nöja oss med våran egna gråa trista självbild när någon som sitter o tigger kan bekräfta våran absoluta godhet.När det är vår gråa trista självbild som gör att vi kan resonera sakligt och konstruktivt
Med det sagt är jag inte emot att hjälpa folk, men det ska ske med betingning och med villkor.

Det enda du kan ge en människa är möjligheten att ta ansvar för sig själv

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav Anne » 19 jan 2017 19:20

CarlC: "Med det sagt är jag inte emot att hjälpa folk, men det ska ske med betingning och med villkor."
Hej! Kärlek är gratis, men det kanske är en nyhet för dig? Nåväl, ge gärna lite exempel på vad du menar med ditt ovanstående citat. Resten har jag ingen lust att kommentera nu iallafall.

CarlC
Inlägg: 29
Blev medlem: 13 sep 2014 17:35

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav CarlC » 19 jan 2017 20:44

Hej kul med svar, svara gärna på allt du har synpunkter på så vi kan ha en diskussion.
Ja det gör jag gärna, kärlek är såklart gratis annars är det prostitution.

Att hjälpa folk har hos väldigt många blivit en hjälp till själv hjälp. Nästan som ett beroende av att få sin godhet bekräftad.
och jag undrar när går hjälpande för långt, att du får ge din hjälp är viktigare än att mottagaren kan gör något av den , när blir det så mycket empati att du faktiskt inte behöver ta ansvar för dig själv som offer.
Vad är baksidan av kärlek och empati i samhället ?
Ger du all kärlek förbehållslöst till alla människor du möter ?
eller värderar du och ger den till de personer som förtjänar den mest ?

Ett samhällsexempel kan man se hos människor som lever på bidrag och i vissa fall inte tar sig ut på arbetsmarknaden. Där min skatt jag betalar är den hjälp jag ger. Men då vill jag också veta att det sker ordentliga uppföljningar och man måste prestera, processen att söka jobb är det som betingas.
När blir det lukrativt att sätta sig i en beroende situation?

Ett exempel på det individuella planet kan vara en person i en missbrukarproblematik.
Vad är det du vill göra underlätta för missbruket eller hjälpa personen?
Att du ger personen mat eller pengar kommer ändå kretsa kring missbruket.
Så hur löser du det då ?
För jag antar att du inte följer upp vad pengarna går till när du skänker pengar ?
Ger du personen ett jobb så kan jag garantera att 9/10 gånger så kommer inte sluta bra.
Offersituationen är för stark eller lukrativ för att personen faktiskt ska ta sig ur den och det är bara med betingning och krav du kan ta dig ur såna situationer.

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav Anne » 21 jan 2017 13:34

Nyligen har Ann Heberlein uttryckt sina senaste åsikter kring detta. Jag menar att vi får ett väldigt kyligt, ogästvänligt klimat om vi slutar se våra medmänniskor som människor. Vi kan inte räkna med att någon är felfri, oss själva inkluderat. Den goda handlingen gör jag inte för att få min godhet bekräftad. Jag gör inte en god handling i syfte att må bra, men konsekvensen blir att jag mår bra när jag gör en god handling. När jag säger god handling menar jag en kärlekshandling vilken inte kräver något i gengäld. Många människor mår dåligt i samhället och det tror jag till stor del beror på det råa samhällsklimatet som råder. Läser man bara tidningarna skulle man ju tro att det inte finns någon godhet kvar, utan det är "sköt dig själv och skit i andra" vilket jag tror gör att våldet och missbruket eskalerar. Fight or flight-mekanismen träder i kraft. Det är sorgligt, men begripligt. Vi borde alla vara lite vänligare och hjälpsamma och strössla kärlek efter förmåga.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav klorofyll » 21 jan 2017 16:52

CarlC skrev:Att hjälpa folk har hos väldigt många blivit en hjälp till själv hjälp. Nästan som ett beroende av att få sin godhet bekräftad.
och jag undrar när går hjälpande för långt, att du får ge din hjälp är viktigare än att mottagaren kan gör något av den , när blir det så mycket empati att du faktiskt inte behöver ta ansvar för dig själv som offer.
Vad är baksidan av kärlek och empati i samhället ?
Ger du all kärlek förbehållslöst till alla människor du möter ?
eller värderar du och ger den till de personer som förtjänar den mest ?

Men finns det något annat sätt att bli glad än att göra andra glada?

Jag brukar tänka att man skall ge - om man vill ge - till alla oavsett hur de ser ut, för jag vill inte vara som en slags domare över vilka som förtjänar och inte, om det exempelvis handlar om tiggare på gatan. Om vi endast hjälper de som är riktigt illa däran så kommer snart alla vara det.

CarlC
Inlägg: 29
Blev medlem: 13 sep 2014 17:35

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav CarlC » 22 jan 2017 11:57

Jag förstår vad du menar.
Men ett samhälle är bara så kärleksfullt som de som utnyttjar och felar tillåter.
Med det menar jag de som är kriminella eller på andra sätt utnyttjar samhället eller människor.

tack för tipset ska kolla upp henne lynx!

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav klorofyll » 22 jan 2017 20:18

CarlC skrev:Men ett samhälle är bara så kärleksfullt som de som utnyttjar och felar tillåter.

Jag är tveksam till det. Jag tror inte att det är så lätt att utnyttja mig. Sedan tror jag att människor kan beskydda varandra. Men det ligger någon sanning i det du säger... Vi kan inte förutse allt. Vi kan å andra sidan tro på att det finns en mening, hur det än blir.

Användarvisningsbild
Kreativ
Inlägg: 421
Blev medlem: 19 aug 2016 02:20

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav Kreativ » 23 jan 2017 15:47

CarlC skrev:Det enda du kan ge en människa är möjligheten att ta ansvar för sig själv

Detta kräver dock att den som ger någon annan den möjligheten själv är ansvarig och kan ta ansvar, men sådana människor är praktiskt taget icke-existerande. Människor är idag alldeles för felutbildade så att ingen kan göra någonting som är av värde.
Tidlös utbildning Blogg | Youtube.
En ny metod för att förstå samhällsproblem mer tydligt så vi kan hantera våra problem bättre, snabbare, lättare och mer exakt.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav Algotezza » 01 feb 2017 19:28

Det vi kan ge varandra är tid. Tid att göra erfarenheter och förändras, utvecklas.








Fast de flesta snurrar runt i sina mentala loopar.




Och behöver kanske inte tid och tålamod utan en knuff. Som i Castanedas böcker.
Göran Egevad egevad@gmail.com

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav klorofyll » 04 feb 2017 16:56

Jag har aldrig sett mig själv som ett offer.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav Algotezza » 06 feb 2017 18:52

klorofyll skrev:Jag har aldrig sett mig själv som ett offer.


Varför skulle du vara det?
Göran Egevad egevad@gmail.com

sökandesjäl
Inlägg: 673
Blev medlem: 16 jul 2018 00:16

Re: Offermentalitet, Det är bara offret som kan bryta cykeln

Inläggav sökandesjäl » 18 jul 2018 05:24

Man kan ju också göra det på tok för svårt för sig själv. Men om man kör hårt rakt fram så kommer man också då få uppleva konsekvenser, men om man vågar att köra på stenhårt, så kanske detta säger att man ialla fall slutat att vara rädd för konsekvenser och då är en del vunnet.


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 10 och 0 gäster