Jordan Peterson

[Joakim Grundh]

http://files.libertyfund.org/files/1442/0330_Bk.pdf

Kör på s 209 där annars. Samma resonemang som ges där om negativ, också kallar problematisk, begränsande kunskap som reducerar men samtidigt besätter, det som blir tinget bakom noumenon.

[iris]

Du uttrycker dig som att du är införstådd i Kants system. Och att du inte riktigt tycker att man kan göra påståendet om att tinget i sig kan nås negativ kunskap om.

Skall jag tolka dig så?

Om du är bekant med Spinoza så är det annars hans system, vilket Kant använder delvis, som ger upphov till den negativa kunskapen om tinget i sig. Pleotorans mångfalds spontana syntes eller vad Kant kallar det när helheten reduceras.

En smula kan du tolka mig så - eftersom kontexten är TID och dess metafysiska förklaring.
Avseende - generellt talat om att ha KUNSKAP som nås på negativ väg (om hur saker är egentlign utanför vår perception) så vet du säkert (om du studerat filosofi) att avseende proportionell kunskapsform så måste det också föreligga en kunskapsrelation mellan ett kunskapsobjekt A och ett sakförhållande. Och att det i detta fall (om vi ska kunna tala om --- kunskap...) så bör kunskapsrelationen motsvara A kognitiva proportionella attityd till den proportionen p - q eller r ---- ex: A tror att p, A är övertygad om q, A vet att r.

Kan man fullt ut tala om detta i den negativa formen?

[Joakim Grundh]

Läste du det sista kapitlet jag refererade till? Resonemanget handlar just om det du tar upp.

Kants stora förtjänst är ju att han förtydkligar det problem som Spinoza undviker när han säger att bestämning är negation, och Descartes problematiserar när han frågar sig hur "tanke" förhåller sig till "materia" (predikat till subjekt).

Detta att anta att predicerande bestämningar av subjekt vore reella, och i perception framställer sig som de är, dvs kunskapen är en fråga om A=A är naivt.
Det är som Newtons fysik, den fungerar jättebra för det mesta, men gör det bara för att den inte förklarar utan bara beskriver.

Kartan är inte terrängen.

Jag vill påstå att genom tripliciteten i systemet som Kant framlägger, och fenomenologerna sedan söker, så kan vi ha en epistemologisk modell där all kunskap är just negativ. Den "kritiserar", dvs avgränsar och ger "proportioner" till det enskilda (benämnt och enumererade) från mångfalden.

[Joakim Grundh]

Det här är ju för övrigt del av vad Jordan Petersson missar när han lägger ut sina system, från vad jag kan se.
Han må ha en del förtjänster i och med att han får springa till helvetet osv. Men han obskurerar genom slarviga begreppsanvändningar.

Han behöver ju till exempel postmodernismen (relativism och tolkning av sanning, synteist) för att kunna göra sina utläggningar. Men han påstår att han är mer modern (fundamentist och reduktionist).

Han klagar på marxismen, kommunismen, för att den skulle leda till stora staten. Men undviker att påpeka att målet är statens negation enligt Marx osv. Han ställer Nietzsche mot Foucault när den senare baserar sig på den förre. Han anklagar Foucault för identitetsvurmande, när denne egentligen kritiserar fragmentering och identitära bestämningar som något som reducerar människan (och är ett maktmedel för kontroll).

Allt det här är för att man försöker påtvinga den dualistiska principen på den triptyka, rekursiva, kunskapsteorin.

[iris]

Läste du det sista kapitlet jag refererade till? Resonemanget handlar just om det du tar upp.

Kants stora förtjänst är ju att han förtydkligar det problem som Spinoza undviker när han säger att bestämning är negation, och Descartes problematiserar när han frågar sig hur "tanke" förhåller sig till "materia" (predikat till subjekt).

Detta att anta att predicerande bestämningar av subjekt vore reella, och i perception framställer sig som de är, dvs kunskapen är en fråga om A=A är naivt.
Det är som Newtons fysik, den fungerar jättebra för det mesta, men gör det bara för att den inte förklarar utan bara beskriver.

Kartan är inte terrängen.

Jag vill påstå att genom tripliciteten i systemet som Kant framlägger, och fenomenologerna sedan söker, så kan vi ha en epistemologisk modell där all kunskap är just negativ. Den "kritiserar", dvs avgränsar och ger "proportioner" till det enskilda (benämnt och enumererade) från mångfalden.

Jag skrev alla mina papers vid universitetet om Kants filosofi - både inom teoretisk filosofi och etik. Så jag har läst sönder hans böcker...fast på tyska.

Så jag behöver inte läsa det du lade upp på engelska (alla översättningar är dåliga) då jag har läst alla original.

... mmmm....

[iris]

Läste du det sista kapitlet jag refererade till? Resonemanget handlar just om det du tar upp.

Kants stora förtjänst är ju att han förtydkligar det problem som Spinoza undviker när han säger att bestämning är negation, och Descartes problematiserar när han frågar sig hur "tanke" förhåller sig till "materia" (predikat till subjekt).

Detta att anta att predicerande bestämningar av subjekt vore reella, och i perception framställer sig som de är, dvs kunskapen är en fråga om A=A är naivt.
Det är som Newtons fysik, den fungerar jättebra för det mesta, men gör det bara för att den inte förklarar utan bara beskriver.

Kartan är inte terrängen.

Jag vill påstå att genom tripliciteten i systemet som Kant framlägger, och fenomenologerna sedan söker, så kan vi ha en epistemologisk modell där all kunskap är just negativ. Den "kritiserar", dvs avgränsar och ger "proportioner" till det enskilda (benämnt och enumererade) från mångfalden.

Jag skrev alla mina papers vid universitetet om Kants filosofi - både inom teoretisk filosofi och etik. Så jag har läst sönder hans böcker...fast på tyska.

Så jag behöver inte läsa det du lade upp på engelska (alla översättningar är dåliga) då jag har läst alla original.

... mmmm....

...det sista mmmm är applicerat på "fenomenologerna" - de ger jag ett vitten för. Av den enkla anledningen att de inte kan (det vet alla som har läst Kant på riktigt) avge någon modell - de har modeller som inbördes inte överensstämmer samt de kan inte ens definiera vad fenomenologi står för - enhälligt. Varken sitt eget forskningsfält eller än mindre det de därmed borde producera på bas av EN teori... de har många teorier om mycket - kan man sammanfatta detta "projekt". Eller som folk säger i allmänt: alla har sin egen sanning det finns ingen sanning...

[iris]

Kartan är inte terrängen.

Jag vill påstå att genom tripliciteten i systemet som Kant framlägger, och fenomenologerna sedan söker, så kan vi ha en epistemologisk modell där all kunskap är just negativ. Den "kritiserar", dvs avgränsar och ger "proportioner" till det enskilda (benämnt och enumererade) från mångfalden.

Saken - som jag förmodade (inte var säker på därför frågade jag om i vilken kontext du menade att Kant gör det du beskriver ovan) är den att Kant SJÄLV varande för att se "saken" så...han skrev nämligen om sin Kritik då han insåg att människor INTE har den kapaciteten att greppa detta.
Vilket ditt svar ovan visar klart och tydligt.
DÄRFÖR skrev han i B XXIII-BXXIV (1515) i slutet av sid 33 (Reklam Verlag, ed. 1966) --- snabbt och slarvigt översatt i ett moment här och nu: Man kommer - vid en snabb översikt av detta verk tro sig förstå att nytta av detta är enbart negativ, att vi nämligen med det spekulativa förnuftet aldrig vågat oss över de gränser som erfarenheten påbjuder oss - men (och) det är också den första nyttan med verket.
Den blir dock positiv när man inser att grundsatserna med vilka det spekulativa förnuftet kan gå utöver sina erfarenhetsgränser inte är utvidgningar, utan vid närmare betraktande ett "avsmalnande" (Verengung) av vårt förnuftsanvändande.....osv osv osv (B XXIV-B XXVI (1611).

Så - kort och gott OM man tar sig tiden att läsa förordet (där ovanstående en smula slarviga översättning från tyskan är tagen) till den andra upplagan av Kritiken - inser man att Kant explicit adresserade denna fråga... och lämnade den därmed inte alls där du antar att han lämnade den. Tvärtom...

[Anders]

Det här är ju för övrigt del av vad Jordan Petersson missar när han lägger ut sina system, från vad jag kan se.
Han må ha en del förtjänster i och med att han får springa till helvetet osv. Men han obskurerar genom slarviga begreppsanvändningar.

Han behöver ju till exempel postmodernismen (relativism och tolkning av sanning, synteist) för att kunna göra sina utläggningar. Men han påstår att han är mer modern (fundamentist och reduktionist).

Han klagar på marxismen, kommunismen, för att den skulle leda till stora staten. Men undviker att påpeka att målet är statens negation enligt Marx osv. Han ställer Nietzsche mot Foucault när den senare baserar sig på den förre. Han anklagar Foucault för identitetsvurmande, när denne egentligen kritiserar fragmentering och identitära bestämningar som något som reducerar människan (och är ett maktmedel för kontroll).

Allt det här är för att man försöker påtvinga den dualistiska principen på den triptyka, rekursiva, kunskapsteorin.

Vad han egentligen är ute efter i sina politiska monologer är väl egentligen lite schematiskt "Anti-PK". Det blir (eller snarare blev) intressantare då han var i dialog med tillräckligt skarpa tänkare på vänsterkanten.

Vad han är anti emot, om jag skall försöka analysera, så är det den världssyn, eller kanske snarare den agenda jag ser bland mina vänner som är akademiker på vänsterkanten. Det du skriver om Marx får mej att tänka på den Utopi som Martin Hägglund ser framför sig, där alla människor vet sina mål med livet (han ser främst konstnärliga), och att jobba är tråkigt, arbetstiden som det som kapitalisterna suger ur oss.

Han är ruggigt slarvig, absolut. Då han hade dialog hos Skavlan jagade han väderkvarnar, då han kom i debatt med Zizek blev han helt överraskad av att Zizek inte var en Greta Thunberg. Hade helt uppenbarligen inte läst på. Då han pratar politik skjuter han friskt från höften. Och hans Postmodernistbegrepp osv.

Men han är nåt på spåren. Den här globala "rödgröna agendan", med alla ingredienser av Miljö, Ras, Feminism, och så vidare - Det tycks vara ett paket som tilltalar många välutbildade, många som närmar sig Universitetsåren med "vad skall jag nu läsa för kul, hur skall jag kunna göra världen bättre". Jag ser ingen slags "komplott", mer det. Mer att utbildningar som Journalist, som inte känns som nån trygg, ekonomiskt säker grej som bästiklasseneleven från de trygga folkhemmet vågar ge sig på, även om de kan vara humanistiskt sinnade. Den som mer troligt är höger, misstänksam mot invandring, den som tilltalas av Competence Hiearchies, de blir snarare Ingenjör, Läkare, nånting duktigt. Och något tryggt ekonomiskt. Annat vågar man inte.

Medan barnen från där jag bor nu söker sig till just sådant som Journalistutbildningar, Samhällsvetare, Psykolog, Humaniora. Därför att de kan. Och här är inte alls det här med "competence hiearchies" nåt som är eftersträvansvärt, det är den största chocken jag fick då jag flyttade till akademin vid millenieskiftet. Visst, man vill väl göra ett bra jobb själv. Men man ställer oerhört lite krav på andra. Sina egna barn, man vill visa oändligt med förståelse för alla som tillhör någon som helst "utsatt grupp".
Jag skulle faktiskt kunna tro att allt det här har sin upprinnelse i att faktiskt många av de som bor i plantskolorna för det rödgröna själva har rötter i den överklass som faktiskt sög ut mina förfäder lantarbetarna och industriarbetarna. Det finns i deras världsbild att vissa skall ha sitt otium och att andra skall tillhandahålla det. Min iakttagelse efter ett rikt umgänge i akademisk miljö under ett par decennier.

Vad jag däremot uppfattar att typ "de sossar som sökt sig till SD" egentligen önskar är just de här hiearkierna av kompetens. Att du faktiskt personligen gör bra eller dåligt ifrån dig och att du bedömer andra så. Visst, man kan vara för Equal Opportunity och visst, man kan se problem med kapitalismen och skulle önska att mer av ägandet skulle vara kollektivt. Men att det inte skall finnas klasser av människor som slipper daytime job och andra som inte skall slippa.

Bara mina känslor inför Jordan Peterson och hur han synkar in i de stämningar jag uppfattar råda i landet.

[Joakim Grundh]

Ooooooh vi har en stursk jävel utan större inblick i fenomenologin. Vi har en Jordan reduktionistisk "låt oss anta pyramidspelet så att ingen kommer på vilka fucking raping gener som vi bär på" Petersson.

Det fenomenologiska projektet är aplätt att summera. Det försöker applicera det empiriska säkra kunskapsfältet på humaniora. När man gör det kompliceras det på precis det sätt som Husserl anger i Krisis. Det är inget annat än att återgå till antikens skepsism.

Fan nu fick jag mer ont i magen när jag tänker på hur vidrig filosofin är.

Därför säger fenomenologerna, likt ledordet i uppropet. Till sakerna själva.
33 huh? Jesus much huh?

[Joakim Grundh]

Kartan är inte terrängen.

Jag vill påstå att genom tripliciteten i systemet som Kant framlägger, och fenomenologerna sedan söker, så kan vi ha en epistemologisk modell där all kunskap är just negativ. Den "kritiserar", dvs avgränsar och ger "proportioner" till det enskilda (benämnt och enumererade) från mångfalden.

Saken - som jag förmodade (inte var säker på därför frågade jag om i vilken kontext du menade att Kant gör det du beskriver ovan) är den att Kant SJÄLV varande för att se "saken" så...han skrev nämligen om sin Kritik då han insåg att människor INTE har den kapaciteten att greppa detta.
Vilket ditt svar ovan visar klart och tydligt.
DÄRFÖR skrev han i B XXIII-BXXIV (1515) i slutet av sid 33 (Reklam Verlag, ed. 1966) --- snabbt och slarvigt översatt i ett moment här och nu: Man kommer - vid en snabb översikt av detta verk tro sig förstå att nytta av detta är enbart negativ, att vi nämligen med det spekulativa förnuftet aldrig vågat oss över de gränser som erfarenheten påbjuder oss - men (och) det är också den första nyttan med verket.
Den blir dock positiv när man inser att grundsatserna med vilka det spekulativa förnuftet kan gå utöver sina erfarenhetsgränser inte är utvidgningar, utan vid närmare betraktande ett "avsmalnande" (Verengung) av vårt förnuftsanvändande.....osv osv osv (B XXIV-B XXVI (1611).

Så - kort och gott OM man tar sig tiden att läsa förordet (där ovanstående en smula slarviga översättning från tyskan är tagen) till den andra upplagan av Kritiken - inser man att Kant explicit adresserade denna fråga... och lämnade den därmed inte alls där du antar att han lämnade den. Tvärtom...

Om vi slutar försöka vinna över varandra så kan vi konstatera att du bekräftade vad jag försöker beskriva.

Genom negativ kunskap om tinget i sig så når vi positiv kunskap i noumenat, vilket kan vidga perceptionen, och därmed fenomenet.

Men visst kan vi säga att jag inget förstår och att du med dina "ockulta" referenser och klubberi är så upplyst.
Du vet väl att Kant även sa att hans system är en beskrivning, och alls inte att dra ut en vetenskap ur det som systematiken kan ge. Det sa han, kommer andra kunna göra bättre än mig. Precis som han hävdar att Platons idé är bra, men att den förstås bättre av senare tider när diskursen utvecklats.

Ha det gott och shoot that shasuma star mr milkboy!

[Joakim Grundh]

Hear you Andres, ursäkta och nu är stridsyxan i marken. Socialismen är en förlängning av roms diktatoriska väsen. Det är överklassens bröd och skådespel.

Zapatisterna sägs ha förklarat länge och väl varför de sköt biståndsarbetarna. Den ena handen tar och den andra handen ger. Om summan är på minus skall man inte tacka för allmosan.

[iris]

Ooooooh vi har en stursk jävel utan större inblick i fenomenologin. Vi har en Jordan reduktionistisk "låt oss anta pyramidspelet så att ingen kommer på vilka fucking raping gener som vi bär på" Petersson.

Det fenomenologiska projektet är aplätt att summera. Det försöker applicera det empiriska säkra kunskapsfältet på humaniora. När man gör det kompliceras det på precis det sätt som Husserl anger i Krisis. Det är inget annat än att återgå till antikens skepsism.

Fan nu fick jag mer ont i magen när jag tänker på hur vidrig filosofin är.

Därför säger fenomenologerna, likt ledordet i uppropet. Till sakerna själva.
33 huh? Jesus much huh?

https://www.britannica.com/topic/phenomenology

Phenomenology, a philosophical movement originating in the 20th century, the primary objective of which is the direct investigation and description of phenomena as consciously experienced, without theories about their causal explanation and as free as possible from unexamined preconceptions and presuppositions. The word itself is much older, however, going back at least to the 18th century, when the Swiss German mathematician and philosopher Johann Heinrich Lambert applied it to that part of his theory of knowledge that distinguishes truth from illusion and error. In the 19th century the word became associated chiefly with the Phänomenologie des Geistes (1807; Phenomenology of Mind), by Georg Wilhelm Friedrich Hegel, who traced the development of the human spirit from mere sense experience to “absolute knowledge.” The so-called phenomenological movement did not get under way, however, until early in the 20th century. But even this new phenomenology included so many varieties that a comprehensive characterization of the subject requires their consideration.

[iris]

Men visst kan vi säga att jag inget förstår och att du med dina "ockulta" referenser och klubberi är så upplyst.

Ha det gott och shoot that shasuma star mr milkboy!

Ockulta? Wow...

[iris]

Om vi slutar försöka vinna över varandra så kan vi konstatera att du bekräftade vad jag försöker beskriva.
!

... försöker...

[Joakim Grundh]

Haha härlig referens. Så jävla nice touch att slänga in den senaste av rapeklubbens ansikten utåt

Touché!

Men du ska veta att jag rör mig inte i fälten av sanning eller falskhet, utan kompositionen av lögnen. Det spelar ingen roll om det är sant eller falskt, när utsagan om sanningsvärdet i sig självt är korrupt.