Partiskhet psykologi (typologi)

[Esther]

Era inlägg är väldigt lustiga och förutsägbara för den som är bekant med min typologi. Jag har anmärkt på denna "fiduciamiska" naivitet och behov av mångsynhet förut på forumet. Kan ni inte se att era egna resonemang är ett resultat av er egen partiskhet och individuella psykologi? Tror ni att alla människor är som er eller är förmögna att vara som er?

Också olika perspektiv kompletterar varandra, och därmed också olika läror, vetenskaper, ideologier... Man tar till sig sådant som ger genklang i ens inre, som man sympatiserar med och finner rimligt och som rent praktiskt är användbart för en. Jag är lite skeptisk allmänt sett till universalmetoder eller perspektiv på människan och samhället som menar sig vara den enda vägen eller den enda lösningen, det enda rimliga och hållbar perspektivet på människan och samhället, världen.

Detta resonemang är väldigt fint och idealistiskt, men många människor söker universalmetoder och just religioner tenderar att göra anspråk på dem. Medan saker och perspektiv kan komplementera varandra är det också vanligt att saker och perspektiv är oförenliga. Eller finns det inga lögner? Existerar ingen standard? Är forskning och kunskapsteori meningslöst?

Mycket bra sagt. Kan inte annat än hålla med om det mesta du skriver
... jag är katolik ...
Jag har istället hängett mig åt att låta Herren leda mig i livet och lära mig ur detta som då varit och jag mött samt blev mig givet.

Är inte katolicismens syn på världen att de äger den absoluta sanningen? Hur förenar du Algotezzas relativism och mångfald med katolicismens eller Bibelns dogma?

Allt detta går tillbaka till psykologi och att människor är "programmerade" att tycka och tänka olika. Men majoriteten är "extraverta" vilket i sin ursprungliga betydelse syftade på människor som föredrar att anpassa sig till externa normer, system och värderingar. Därav människors tendens att forma konsensuskulturer som håller sig till en rådande "sanning" eller värdering åt gången.

Algotezza och Esther är introverta, föredrar att följa egna idéer och värderingar (Esthers hängivenhet till "Herren" på egna villkor är bara en excentrisk form av introversion som många andra kristna inte delar). Därav den ej konsekventa skillnaden i Biblisk dogma och Esthers behov av mångsyn, eftersom personlighetsdrag är starkare: naturens programmering. Det är därför mer användbart för mig att klassifiera Esther som "Fiduciam" än "katoliker" eftersom den senare etiketten ger upphov till mer illusioner. Vilket för tankarna till en annan motsägelse i Esthers mönster: hon föredrar mångfald och verkar hålla med Algotezzas resonemang, vilken inkluderar avvisningen av etiketter, medan hon själv glatt sätter på sig etiketten "katolik."

Att trångsynthet är ett problem är uppenbart, men då den är en form av naturligt karaktärsdrag hos en mängd människor behöver den hanteras realistiskt och förnuftigt genom mer kännedom om människan. Om det är en fråga om att finna rätt vägledare, en som inkluderar acceptans, då blir detta fortfarande en universell sanning - den "universella sanningen" om mångfald. Mitt försök har varit just att utveckla en sådan visdomsnyckel eller vägledare. Problemet är att ni inte verkar begripa den.

Så [mångfald visionen] - är för mig - mycket attraktiv och en sådan man borde ha försökt bygga. I detta jasägare land - har detta projekt inte kunnat bli av. Tyvärr.

Hjälp mig då.

Intressanta tankar...
Jag tänker svara på det jag markerade i svart ovan - men låta hela texten stå kvar för att den har relevans.
Enligt de tester som gjort på mig är jag en enda poäng från extrovert (så ja, visst... introvert, men bara delvis) - etiketten katolsk är inte en etikett utan en hänvisning till grunden för ett tankesystem jag delar. Det du tror om katolicismen tror jag du har fått ifrån protestantismens form. Du misstar dig därmed att tro att katoliker innebär det du tror att det innebär - den innebär nämligen Frihet. Den slags frihet som är världens människor förborgad. Det kan man inte veta förrän man vet det. Som med det mesta måste man först ha egen erfarenhet - helt kunna jämföra då med annan erfarenhet (som jag har av min sekulära ateism jag levde mycket längre tid) för att förstå skillnaden.
Vidare - det du kallar för mångfald (när begreppet är som det används idag av de som menar konstruera detta i folkhemmet) så är detta inte helt genomförbart med de premisser som användes och kommer att totalt fallera - och tas över av ett verkligt hjärntvättsprogram där alla måste tänka lika och inte kan komma ur det för då måste de dödas. - Ganska dråpligt men det brukar vara fallet vilket man kan se rent historiskt i andra folk.

[Esther]

Den här metanivån, hur vet man om man är där i en argumentation? Det känns väldigt mycket som att man bra gärna vill att ens argument skall vara där då man känner sig säker på något. Eller är det då man ifrågasätter sina egna argument som man når den nivån?
Eller är det helt enkelt då man når en högre metafysisk nivå?

Alla metanivåer är avhängiga av att ditt ego är litet och du kan lämna ditt jag och ställa dig vid sidan om tingen utan egna emotiva förknippningar.
Det jag säger är inte att finna i en skolbok - utan det jag säger är sakens natur.

[Anders]

Har inte varit inne på psykologisubforumet i år så jag hade missat att du Kreativ hade lagt ut dina profiler.

Har bara läst den första än och det är spännande! Skall läsa de andra också, men jag tror jag fått ett hum om hur du presenterar konceptet.

Det här påminner ju om myers-briggs, olika bokstavsdiagnoser, religioner och politiska ismer. Gruppering av åsikter, kanske av människor. Det är kraftfulla mekanismer. Mycket kraftfulla mekanismer. För er som läst Sapiens av Harari handlar ju människans styrka (på gott och ont) mycket på att kunna bygga narrativ. Och det finns en risk för att en gruppering är ett narrativ.
Det som är läskigt, tycker jag, är om man - på fel sätt- stoppar in folk i fack.

Svårt att hitta rätt startpunkt för hur man skall prata om det här med gruppering av hjärnor, eller vad vi nu skall kalla det. Jag skulle säga att det är ett behov vi har, till en viss del. Vi har den här "kastadheten" i världen som Heidegger pratar om, vi bara langas in i ett sammanhang då vi föds och vet inte riktigt var vi skall ta vägen. Även vi som haft turen att växa upp i relativt trygga hem har svårt att i grunden relatera till andra, hitta sin plats på kartan. Och då blir de här grupperingarna intressanta.

Det kan vara så, om man är den typen, och nu gör jag det lite extremt, att man gillar att köpa ett paket. Man är folkpartist, missionsförbundare, liberal, ADHD och INTJ och identifierar sig med det. Köper paketet. Ger en himla trygghet, man slipper väldigt mycket osäkerhet.

Motsatta arketypen är den som irriterar sig på allt vad klassificeringar heter, som ser riskerna med det dogmatiska och instängande som den paketköpande typen har.

Jag tycker jag är lite mittemellan. Jag läser allt sånt här med stort intresse. Både psykologiska klassificeringar, politiska ideologier och olika religioner. Sen använder jag det som fyrbåkar för det psykologiska, politiska eller religiösa landskapet, något att navigera efter. Finns bitar av mig själv i de olika ismerna i politiken. Då jag läser Fiduciam som kreativ lade ut sist på förrförra sidan, så känner jag igen mig i en del. Jag känner inte att jag hittar "mitt fack", snarare kan det vara igenkännande på vissa ställen och mindre på andra.

Vad det gäller diagnoser så är det lite annat. Kan säga att jag själv utretts (men befanns vara långt ifrån den diagnos som min KBT-tant föreslog), men själva processen var givande, och även om jag inte har diagnosen så är jag rätt långt åt ett håll. Det var lite omvälvande både för mej och min familj, som trott att det var mycket "attityder", då det faktiskt är hur jag är skapt. Är en ganska stark anhängare av att man skall få diagnoser om man har dem, även om det kan kännas stigmatiserande, det kräver stor hjälp. Det är inte problemfritt med diagnoser, men jag tror att fördelarna i de flesta fall överväger.

Tillbaka till din typologi, Kreativ. Jag tror det är viktigt att, om det inte är en väldigt klar avsikt från din sida, att du tydligare belyser att det inte behöver vara ifållastoppande. Det är häftigt att se alla personer du hade uppräknade med deras "bokstavskombination", men jag tror att det kan uppfattas lite provokativt att du så tydligt stoppar in dem i en gruppering. Även om det också tydliggör. Liten balansgång där.

Annars vad det en rätt tydlig profil, den här Fiduciam, som jag kan känna igen mig i men inte så värst mycket. Och jag gillar hur du bryter ner det. Bara att köra på tycker jag. Det här känns som något som finns i dig som vill ut, och det tror jag är där man skall vara. Har själv alltid gillat IDEN på att vara författare, jag har alltid läst mycket, gillar i princip att skriva, och är brutalt avundsjuk då jag läser om Camilla Läckberg eller Emilie Schepps liv, men det finns inga "stories som pockar på att berättas". Så, jag kan gnälla på min lägre klass, men egentligen är det inga stories som vill ut, jag verkar inte vara någon storyteller även om jag själv och andra gillar mina stories då jag väl skriver dem. Det är mer jag. Jag känner mycket större driv efter att skriva det här, tillexempel.
Så kör på bara som sagt. Har du kontakt med någon psykologisk institution på något universitet?

[Algotezza]

Den här metanivån, hur vet man om man är där i en argumentation? Det känns väldigt mycket som att man bra gärna vill att ens argument skall vara där då man känner sig säker på något. Eller är det då man ifrågasätter sina egna argument som man når den nivån?
Eller är det helt enkelt då man når en högre metafysisk nivå?

Det jag är inne på är iofs ganska enkelt. Det år synsättet att det vi håller för sant beror på ens perspektiv på verkligheten/tillvaron. Och perspektiv menar jag som jag skrev ovan är summan av ens erfarenheter, förmågor etc. Sedan kan man ju säga att uppkomsten av också denna förklaring till ens försanthållande också beror på ens perspektiv. Och om man inte håller med om att det man håller för sant beror på ens perspektiv, utan är perspektivoberoende, hyser man i så fall denna åsikt just pga. ens perspektiv!

Verkligheten är en. Sanningen/sanningarna om den eller bilden av den beror på ens perspektiv på verkligheten.

[Esther]

Efter att ha läst Anders inlägg ovan - tänker jag att det inte nödvändigtvis måste vara så att en individ (talar i eget här) identifierar sig med klassificerxingsystem eller med olika teoriers utsagor om vem som är vad och hur och varför - utan (som jag i detta fall) använder dessa system för att klargöra något för motparten - eftersom de begrepp som används ofta griper över större ytor av mening och då blir det en slags indikator som kan ge någon information man vill dela med sig av.
Det sista och det förra är oerhört komplext då alla mottagare kommer att lägga sina egna värdeomdömen, sina egna förutfattade meningar och till och med (eller framförallt) sina värderingar och egen förståelse samt fördomar i det man säger.

vilket man sedan kan utläsa av svar man får (eller inte) och då i det första fallet korrigera - för att hålla på att justera tills bilden blir mer rättvisande. OM någonsin.

[Esther]

Sidonot - Anders ... du använder begreppet arketyp fel.

[Anders]

Sidonot - Anders ... du använder begreppet arketyp fel.

Eftersom du förstod så funkade det i alla fall... Vad skulle man sagt istället? "Extremen" låter lite fel.

[xion]

Sidonot - Anders ... du använder begreppet arketyp fel.

Eftersom du förstod så funkade det i alla fall... Vad skulle man sagt istället? "Extremen" låter lite fel.

Blir jag osäker på ett ord brukar jag kolla på synonymer.se sen bestämmer jag själv vilket ord jag vill använda. (så det så)

[Esther]

Sidonot - Anders ... du använder begreppet arketyp fel.

Eftersom du förstod så funkade det i alla fall... Vad skulle man sagt istället? "Extremen" låter lite fel.

Tror att "den motsatta kategorin" hade fungerat bra för att låta läsaren förstå.

[Kreativ]

Enligt de tester som gjort på mig är jag en enda poäng från extrovert (så ja, visst... introvert, men bara delvis)

Jag förlitar mig inte särskilt mycket på tester, särskilt eftersom begreppen "extraversion" och "introversion" används lite annorlunda idag från hur Jung använde dem. Men Fiduciam är en relativt balanserad typ i fråga om introversion/extraversion jämfört med andra typer. Jag räknar det dock som primärt en introvert typ p.g.a. att de oftare följer egna inre idéer och värderingar än externa.

Du misstar dig därmed att tro att katoliker innebär det du tror att det innebär - den innebär nämligen Frihet. Den slags frihet som är världens människor förborgad.

Mitt intryck var att Påven är auktoritet och ämnad som enda tolkaren av skrifterna, och att det var en av anledningarna till Protestantismens reformation - att ge skrifterna till folket. Det faktum att kristna högerextremister ofta föredrar katolicismen framför protestantismen har inte heller direkt gett mig något bra intryck. Vad menar du med "frihet" i det här fallet och på vilket sätt skiljer sig denna frihet från protestantismen?

Har bara läst den första än och det är spännande! Skall läsa de andra också, men jag tror jag fått ett hum om hur du presenterar konceptet.

Kul att någon finner det intressant. Processen att skriva upp profilerna går dock lite långsamt eftersom det är svårt att välja rätt ord. Många ord kan tolkas på så många sätt.

Jag tror det är viktigt att, om det inte är en väldigt klar avsikt från din sida, att du tydligare belyser att det inte behöver vara ifållastoppande. Det är häftigt att se alla personer du hade uppräknade med deras "bokstavskombination", men jag tror att det kan uppfattas lite provokativt att du så tydligt stoppar in dem i en gruppering. Även om det också tydliggör. Liten balansgång där.

Jag tror det är viktigt att visa eller peka på någon form av exempel folk kan känna igen. Med Fiduciam och Magnitudinem fanns det tillräckligt många kända exempel på typen att jag kunde prova en indelning. På den senaste profilen (Abstractum) skippade jag dock en sådan gruppering då jag inte funnit tillräckligt med tydliga exempel. Kan hända att jag skippar det i resten av profilerna med. Jag är även öppen för diskussion kring val av exempel, men det kräver att den som vill diskutera även är insatt och bekant med min typologi.

Då jag läser Fiduciam som kreativ lade ut sist på förrförra sidan, så känner jag igen mig i en del. Jag känner inte att jag hittar "mitt fack", snarare kan det vara igenkännande på vissa ställen och mindre på andra.

De tre typerna i övre sfären har mer likheter med varandra än med de andra typerna. (Jag kallar dem "Sapientiam-typer, "visdoms typer" eller "forskningstyper".) Jag upplever att du har mer drag av Magnitudinem (med Corpus i konfigureringen) eftersom din "atmosfär" inte är lika "lätt" som Fiduciam. Samt att du erkänner samhällsklasser och deras olikheter på ett sätt som påminner mer om MAG än FID (jämför t ex de olika synsätt du och Esther har haft i er diskussion kring detta).

Så, jag kan gnälla på min lägre klass, men egentligen är det inga stories som vill ut, jag verkar inte vara någon storyteller även om jag själv och andra gillar mina stories då jag väl skriver dem. Det är mer jag. Jag känner mycket större driv efter att skriva det här, tillexempel.
Så kör på bara som sagt. Har du kontakt med någon psykologisk institution på något universitet?

Jag är inte heller särskilt bra på skönlitteratur eller stories. Det jag skrivit om hittills är mest filosofiskt och mer inom facklitteratur. Undantaget skulle möjligtvis vara mitt biografiska arbete jag jobbar med. Biografiskt material ger mig nödvändiga begränsningar som stöder min kreativitet mer än frihet att hitta på vad som helst.
Jag läser mycket psykologisk litteratur och lyssnar på föredrag på Youtube, men jag har ingen personlig kontakt med någon instutition. Jag är, precis som du, inte uppväxt i någon akademikerfamilj med tillgängliga kontakter.

[Esther]

Mitt intryck var att Påven är auktoritet och ämnad som enda tolkaren av skrifterna, och att det var en av anledningarna till Protestantismens reformation - att ge skrifterna till folket. Det faktum att kristna högerextremister ofta föredrar katolicismen framför protestantismen har inte heller direkt gett mig något bra intryck. Vad menar du med "frihet" i det här fallet och på vilket sätt skiljer sig denna frihet från protestantismen?

Inget av ovanstående stämmer ju. Det är ganska lätt att verifiera även för dig om du kollar på internet. Påven har ingen egentlig makt alls - ofelbarheten avser bara redan befintliga dogmer (i praktiken).

Högerextremister?
--- DET var det i särklass roligaste jag faktiskt hört någonsin. Till och med författaren för den tecknade serien Simpsons vet mer om detta - han låter i ett avsnitt Bart dö och komma med sin protestantiske granne till himmelen. Hos protestanterna är allt förbjudet och tyst och ingen rör sig - längre bort ser de en skara människor som tjoar och dricker vin och har sig och skrattar. Bart frågar vem dessa är och protestanten säger: det är katolikernas himmel.
Som jag sa - jag kan summera det du säger --- återigen, du blandar ihop den protestantiska tron och dess uttryck samt även kyrkliga funktion med den katolska. Du kan lätt ta reda på fakta. Min rekommendation är att du gör det så slipper du förutfattade meningar samt rena fördomar.

[Kreativ]

Den svenska wikipediasidan om katolicism är praktiskt taget tom. Jag känner inga katoliker. Det jag sett och hört har inte gett mig något imponerande intryck (och det jag finner i min senaste sökning gör det fortfarande inte).

Det är just av den anledningen det är problematiskt att använda etiketter som "katolik." Om du vill undvika fördomar och förutfattade meningar, använd då inte begreppet. Börja kommunicera bättre. Starta en ny tråd om katolicism och förklara vad det är (för dig).

[Esther]

Den svenska wikipediasidan om katolicism är praktiskt taget tom. Jag känner inga katoliker. Det jag sett och hört har inte gett mig något imponerande intryck (och det jag finner i min senaste sökning gör det fortfarande inte).

Det är just av den anledningen det är problematiskt att använda etiketter som "katolik." Om du vill undvika fördomar och förutfattade meningar, använd då inte begreppet. Börja kommunicera bättre. Starta en ny tråd om katolicism och förklara vad det är (för dig).

Tänker ta till mig detta - jag hade faktiskt inte någon aning om denna brist på kunskap. Jag utgick gladeligen ifrån att människor visste vad detta innebär. Ska ta ditt goda råd och inte uttala mig mer om hur mina tankars yttre ram ser är befäst.
Tack.

[Kreativ]

Skrev en analys av psykologin bakom konformitet och konsensuskultur som passar bäst i den här tråden.
http://tidlosutbildning.blogspot.se/201 ... mitet.html

[Kreativ]

Profilerna om Gratum-typerna (sociala/relationella sfären) är nu uppe:

Misericordia-typer:
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/m ... typer.html

Urbanum-typer:
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/u ... typer.html

Libidinem-typer:
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/l ... typer.html

Sidorna med kända exempel och analys av deras fenotyp och konstitution:
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/f ... ordia.html
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/f ... banum.html
http://tidlosutbildning.blogspot.se/p/f ... dinem.html

Jag har en preferens för att vara så fåordig och exakt som möjligt i mina beskrivningar (oavsett vad ämnet är), men att gå över all information jag samlat på mig om människors beteendemönster tar tid och gör ändå skrivandet av dessa profiler till en långsam process. Men nu är iallafall två tredjedelar klar.

Jag har tonat ned spekulationer kring reaktionsbildning som jag tog upp tidigare. Det kan vara lätt att mystifiera andra människors psykologi, men det är möjligt att människors olikheter helt enkelt har att göra med bristkänsla i allmänhet med olika energier och smaker enbart. Detta skulle innebära att klassisk reaktionsbildning (som jag identifierar främst med Meritum) bara är en kombination av minskad kapacitet för inåtvändhet med en energi eller "programmerat" begär efter renhet, skönhet och överlägsenhet där neuroser ökar om den inte lyckas leva upp till detta (undvikandet av primitivitet eller "smutsighet").

Med Misericordia skulle dragningen till psykologiska problem också kunna vara en "preferens" (spekulerar här) så att individer som lynx faktiskt gillar att gå till terapeuter, kritisera andra och bli inlagd på instutitioner. Skulle ju vara lättare om man kunde få raka svar och självrapportering här.

Det kanske är bättre att säga att känsla av brist är den gemensamma nämnaren, och de olika energierna i konfigureringen blir dess kompensation i proportion till hur stor brist eller missnöje individer känner mot sig själva, andra och världen. Det gemensamma botemedlet eller målet med riktig psykologi/filosofi/andlighet/religion är att få individen att förstå att brist och tomhet är en illusion då inget kan vara tomt (inte ens tom rymd är tom) och att känslan av brist kommer från trångsynt eller partisk preferens som gör individen monoton och gör att de går miste om majoriteten upplevelser som i annat fall kan ge lika mycket näring och känsla av substans.