Sceptisk skrev:Esther skrev:Detta -- att man känner sig orättvist behandlad --- är just avundens kärna. En individ som gett upp sitt ego (som säger att jag förtjänar allt det andra har och äger helst utan att jag ska behöva göra det de gjort för att få det - because I am worth it - som reklamen säger) - känner inte orättvisa ens i sådant som kan tyckas rent objektivt vara det. Utan ser det som en fördel och förmån att få lära sig något som man kanske själv inte hade valt - och att man därmed som människa blir underkastad något som kan bli en motor till något gott.
Det finns en slags avund som bygger på falska förevändningar, att man lurar sig själv om vad man har rätt till. Men det finns en annan avund som är berättigad och bygger på rättfärdighet. Har inte en make rätt att känna avund om hans fru är otrogen med en annan exempelvis? Eller tvärtom frun om maken är otrogen? Säger inte G-d själv att Han är en avundsjuk G-d? Han känner avund när folk sviker Honom och horar runt med andra falska gudar och vem kan klandra Honom? Skulle du kunna påstå att ingen kan bli utsatt för orättvis behandling? Skulle man då inte känna något? Skulle de känslorna vara meningslösa?
Intressant --- men... som kristen så lär vi oss att inte vara avundsjuka på något eller känna att man är orätt behandlad (oavsett andras uppenbara felsteg eller ondska) - såsom profeterna och andra blev hånade och plågade av folket samt förtryckta... fängslade och dödade...
När du talar om svartsjukan - det är inte avunden - för avund är att vilja ha det som inte tillhör dig (4-10 buden) --- och svartsjukan har med tron att du äger den andre att göra. Det gör vi aldrig.
Gud äger oss men vi äger ingen - men kan av fri vilja ingå trohetsförbund med alla - även Gud (främst Honom) och även andra. Både i äktenskap och i allt annat.
Den som är otrogen (inte håller sina förbund och avtal) i det lilla - är det i allt... främst med Gud sedan med nästan.