En sak jag tänkt på -- och nej jag är fullt medveten om att jag knappast är ensam om denna tanke och antagligen har flera andra härinne utvecklat denna på ett mycket mer avancerat sätt än just jag kommer göra, men en sak jag tänkt på är hur påfallande likt det tidigare 1900 talets rasbiologi påminner om vår tids behov av att sätta diagnoser på människor.
Jag vet och förstår att det givetvis fanns en mängd skillnader också men just det här behovet av att sortera och kategorisera verkar gå igen fast föremålen byts ut.
Jag vet inte om det är utav ett genuint intresse för att förstå saker (eller ja, människor) än om det är för att Skapa någon form av ordning; för att det blir så svårt och komplicerat och komplext om vi inte sorterar och etiketterar vår omvärld. Diagnoserna idag verkar dock nästan romantiseras ibland, jag tycker mig iaf se en tendens hos vissa kändisar som nästan koketterar med sina diagnoser och det ska skrivas böcker och pratas om det i tid och otid på ett nästan - i min mening - osunt sätt.
liten kanin
Det här med diagnoser
Moderator: Moderatorgruppen
Det här med diagnoser
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
Re: Det här med diagnoser
Att som du skriver kokettera med sin diagnos är väl ett sätt att försöka hantera något som inte är så lätt att leva med, vare sig för den med diagnosen eller dennas omgivning. Om det är osunt eller ej vet jag inte, vad man nu menar med osunt. Att mena att någon beter sig osunt är väl om något att sätta en etikett på andra.
Fast vad menar du med osunt? Bara att du ogillar det eller att det kan leda till något negativt i längden? Är det inte så när kändisar med diagnoser träder fram och berättar om sina liv att diagnoserna avdramatiseras för s.k. vanliga människor och göra livet lite lättare för dem för man behöver inte smyga med diagnoserna längre, vilket kan vara en lättnad.
Fast vad menar du med osunt? Bara att du ogillar det eller att det kan leda till något negativt i längden? Är det inte så när kändisar med diagnoser träder fram och berättar om sina liv att diagnoserna avdramatiseras för s.k. vanliga människor och göra livet lite lättare för dem för man behöver inte smyga med diagnoserna längre, vilket kan vara en lättnad.
Göran Egevad egevad@gmail.com
Re: Det här med diagnoser
Det finns nog alla smaker på bevekelsegrunder för att torgföra sin diagnos, Bra som dåliga.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Det här med diagnoser
Anders skrev:Det finns nog alla smaker på bevekelsegrunder för att torgföra sin diagnos, Bra som dåliga.
Nämn några dåliga och några bra bevekelsegrunder!
Göran Egevad egevad@gmail.com
Re: Det här med diagnoser
Jag försöker ta upp värdet av typologisk medvetenhet och min syn på kategorisering i min tråd "Partiskhet psykologi" nedan i forumet. Det är inte samma som psykiatrisk diagnos men det finns likheter. Vad jag ogillar med psykiatrisk diagnos är när bedömningen blir "du lider av depression - en kemisk obalans i hjärnan, ta de här pillren" när depression och mentala tillstånd aldrig kan helt separeras från omständigheters påtryckningar i den rådande kulturen, miljön, samt ofta egna naturen. Psykiatriker tjänar två mästare: inte bara individen de finns till för att hjälpa, men även samhället och dess värderingar. I längden går det inte att tjäna två mästare.
Personligen har jag inte märkt att kändisar skyltar med sina diagnoser. Men jag håller heller inte koll på kändisar.
Personligen har jag inte märkt att kändisar skyltar med sina diagnoser. Men jag håller heller inte koll på kändisar.
Re: Det här med diagnoser
Att psykisk ohälsa är och har blivit ett samhällsproblem är ju i sig ett problem. Fyra självmord om dagen (eller vad siffran jag läste häromdagen nu låg på) är ett problem. En massa unga tjejer som skär sig i armarna och som koketterar med raddan diagnoser. Vilka kändisar då? Ja Ann Heberlein är väl ett exempel. En annan Filip Hammar. Dessa två har ju tom haft ett tv - program (om jag minns rätt, själv har jag ingen tv) om just detta. Mer än att sätta diagnoser på människor borde vi fundera över varför det blivit så vanligt med psykisk ohälsa och inse att allt inte kan förklaras utifrån enkla modeller. Det är det jag menar med osunt förresten. Att man egentligen inte går till botten med grundproblemet och att man dessutom riskerar att "iscensätta" identiteter som legitimerar självskadebeteende etc.
Mvh,
litenkanin
Mvh,
litenkanin
Nu vill jag skänka bort mig själv,
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
så har jag ingen smula kvar.
Säg, stjärnor, vill ni ta emot
en själ, som inga skatter har?
Karin Boye
Re: Det här med diagnoser
Men det fixar de ju. Det finns många som skulle tycka att du, utefter vad du har uttryckt här, har ett allvarligt självskadebeteende. Varför inte lite självvald öppenhet?
Re: Det här med diagnoser
AnaAlpha skrev:Mer än att sätta diagnoser på människor borde vi fundera över varför det blivit så vanligt med psykisk ohälsa och inse att allt inte kan förklaras utifrån enkla modeller.
Diagnoserna var förr inte så många och behandlingsmetoderna var rätt djävulska. Tänk dig bara att Egas Moniz år 1949 fick nobelpris för sin metod att lobotomera oroliga och ångestfyllda patienter.
AnaAlpha skrev:Det är det jag menar med osunt förresten. Att man egentligen inte går till botten med grundproblemet och att man dessutom riskerar att "iscensätta" identiteter som legitimerar självskadebeteende etc.
Grundproblemet kan vara svårt att nå fram till. Varför är människor som de är, tror du? En hel del har skadats under sin uppfostran. Föräldrar har ställt orimliga krav. Samhället har blivit krävande och det finns bara en smitväg ur alla krav och det är att få en passande diagnos som man kan leva med. Vi är olika som individer, vissa tycks klara allt, andra blir stukade av stress och överkrav.
Moderator
Re: Det här med diagnoser
AnaAlpha skrev:Att psykisk ohälsa är och har blivit ett samhällsproblem är ju i sig ett problem. Fyra självmord om dagen (eller vad siffran jag läste häromdagen nu låg på) är ett problem. En massa unga tjejer som skär sig i armarna och som koketterar med raddan diagnoser. Vilka kändisar då? Ja Ann Heberlein är väl ett exempel. En annan Filip Hammar. Dessa två har ju tom haft ett tv - program (om jag minns rätt, själv har jag ingen tv) om just detta. Mer än att sätta diagnoser på människor borde vi fundera över varför det blivit så vanligt med psykisk ohälsa och inse att allt inte kan förklaras utifrån enkla modeller. Det är det jag menar med osunt förresten. Att man egentligen inte går till botten med grundproblemet och att man dessutom riskerar att "iscensätta" identiteter som legitimerar självskadebeteende etc.
Mvh,
litenkanin
Vilket är grundproblemet, då? Finns det ett gemensamt problem för alla med psykiska problem och diagnoser menar du? Det tror inte jag. Både orsaker och vilka uttryck det hela tar sig skiftar, tänker jag.
Vad är det för dåligt med att kändisar går ut och berättar om sina diagnoser? På vilket sätt iscensätts identiteter och legitimeras självskadebeteende då?
Göran Egevad egevad@gmail.com
-
- Inlägg: 673
- Blev medlem: 16 jul 2018 00:16
Re: Det här med diagnoser
Är inte såna här diskussioner både ytliga och förminskande för dom samhället klassar på ett visst sätt?
Man kan lika gärna vända på saken och se det som att det är samhället som har anpassningsproblem gentemot dessa individer.
Men om man istället ser det som att samhället "rubbar den första stenen", så är ju också då samhället sjukt, eftersom man inte lyckats att fånga in alla under sin referensram utan att behöva sätta ut begränsningar/ hjälp ( diagnoser ) för vissa individer.
Om man istället som samhälle breddar sin referensram så att alla får plats så slipper man diagnoser.
Man kan lika gärna vända på saken och se det som att det är samhället som har anpassningsproblem gentemot dessa individer.
Men om man istället ser det som att samhället "rubbar den första stenen", så är ju också då samhället sjukt, eftersom man inte lyckats att fånga in alla under sin referensram utan att behöva sätta ut begränsningar/ hjälp ( diagnoser ) för vissa individer.
Om man istället som samhälle breddar sin referensram så att alla får plats så slipper man diagnoser.
-
- Inlägg: 673
- Blev medlem: 16 jul 2018 00:16
Re: Det här med diagnoser
AnaAlpha skrev:En sak jag tänkt på -- och nej jag är fullt medveten om att jag knappast är ensam om denna tanke och antagligen har flera andra härinne utvecklat denna på ett mycket mer avancerat sätt än just jag kommer göra, men en sak jag tänkt på är hur påfallande likt det tidigare 1900 talets rasbiologi påminner om vår tids behov av att sätta diagnoser på människor.
Dom där rasbiologerna satte ju sig själva först i sitt medvetande, emedan dagens styrande sätter sig själva också först men istället i det omedvetna.
Så dom där rasbiologerna som du talar om var mycket lättare att bekämpa för gemene man. Nu så krävs det att man själv antingen kanske är oerhört intelligent, eller som mig, att jag gör mitt omedvetna medvetet för att se hur detta ligger till.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 19 och 0 gäster