jag brukade vara smart

[klorofyll]

Vissa människor som egentligen har väldigt dåliga förutsättningar (fattigt och isolerat, utan litteratur och teknik), kan ha hög intelligens, men framförallt ett utvecklat intellekt, alltså, de måste ha inspirerat sig själva till storverk där inga förutsättningar eller förebilder fanns. Då menar jag att det finns en kultur som är väldigt kraftfull. Man skulle lika gärna kalla dessa för den intellektuella överklassen. De saknar inga av de egenskaper som överklassen berömmer sig med.

Vad tror ni främjar ett utvecklat intellekt?

[hakkapeliitta]

Jag har i flera inlägg läst hur du beskriver dej som intelligent.
Har inte sett spår av det.
Lägg ned ditt självskryt,
Har själv IQ 185.

[Anders]

Jag har i flera inlägg läst hur du beskriver dej som intelligent.
Har inte sett spår av det.
Lägg ned ditt självskryt,
Har själv IQ 185.

Han skriver faktiskt inte att han är intelligent. Reagera hellre på vad han skriver, även om rubriken på tråden kan indikera att han inkluderar sig själv. Frågeställningen som sådan är intressant.

För min egen del uppnår jag inga astronomiska siffror, brukar hamna på 125-130, vilket stämmer bra med att vara bäst i klassen i grundskolan men medioker på bökiga högskoleutbildningen och senare högskolepoäng. Är från en helt oakademisk bakgrund. Hade jag varit det hade helt klart valmöjligheterna, självförtroendet och framför allt visionerna varit enormt mycket högre. Läshuvud i enkelt område; högstadiet tar ur dig den eventuella stolthet över dina skolresultat du haft tidigare.

Men visst, man har gått omkring senaste 30 åren och tänkt "tänk om man fått ett akademikerbarns möjligheter". Och tyckt lite lagom synd om sig. Kanske sett sig själv lite som någon slags bortglömd resurs. Jobbat hyfsat betalt i perioder med saker man inte alls passar för. Man kan kanske känna sig som en sån. Men så tänker man: Det jag saknar i kreativitet, visioner, drivkraft och flit, kanske det inte bara beror på att jag inte heter Af Geijerstam i efternamn. Men i så fall, vad? Och hade man kunna hantera det annorlunda? Eller ännu mer - kan man även nu senare i livet hantera det annorlunda? Hitta något av det där som alla sommarpratare verkar vara marinerade i? Idrottsstjärnor som lyckats, folk som blivit uppburna skådespelare, regissörer, professorer eller sina egna glada kufar?

[klorofyll]

Jag har i flera inlägg läst hur du beskriver dej som intelligent.
Har inte sett spår av det.
Lägg ned ditt självskryt,
Har själv IQ 185.

Jag är smartare än de allra flesta. Jag är mer begåvad än vad du är. De enda som jag inte blir klok på är de som inte behöver tänka.

[klorofyll]

https://www.youtube.com/watch?v=gca1M2yx4KE

[klorofyll]

Jag har i flera inlägg läst hur du beskriver dej som intelligent.
Har inte sett spår av det.
Lägg ned ditt självskryt,
Har själv IQ 185.

Han skriver faktiskt inte att han är intelligent. Reagera hellre på vad han skriver, även om rubriken på tråden kan indikera att han inkluderar sig själv. Frågeställningen som sådan är intressant.

För min egen del uppnår jag inga astronomiska siffror, brukar hamna på 125-130, vilket stämmer bra med att vara bäst i klassen i grundskolan men medioker på bökiga högskoleutbildningen och senare högskolepoäng. Är från en helt oakademisk bakgrund. Hade jag varit det hade helt klart valmöjligheterna, självförtroendet och framför allt visionerna varit enormt mycket högre. Läshuvud i enkelt område; högstadiet tar ur dig den eventuella stolthet över dina skolresultat du haft tidigare.

Men visst, man har gått omkring senaste 30 åren och tänkt "tänk om man fått ett akademikerbarns möjligheter". Och tyckt lite lagom synd om sig. Kanske sett sig själv lite som någon slags bortglömd resurs. Jobbat hyfsat betalt i perioder med saker man inte alls passar för. Man kan kanske känna sig som en sån. Men så tänker man: Det jag saknar i kreativitet, visioner, drivkraft och flit, kanske det inte bara beror på att jag inte heter Af Geijerstam i efternamn. Men i så fall, vad? Och hade man kunna hantera det annorlunda? Eller ännu mer - kan man även nu senare i livet hantera det annorlunda? Hitta något av det där som alla sommarpratare verkar vara marinerade i? Idrottsstjärnor som lyckats, folk som blivit uppburna skådespelare, regissörer, professorer eller sina egna glada kufar?

Tänk på vad du helst vill göra. Gör det. Går det inte. Gör något som liknar. Så att du kommer närmare målet. Även om det bara är små steg. Varför. Jo för om du gör något så kommer du antingen få inspiration eller bli uttråkad. Får du inspiration så kommer du vidare. Blir du uttråkad så lär du dig att denna aspekt av ditt mål inte var vad du förväntade dig.

[klorofyll]

IQ är inte särskilt relevant. Dessutom går det att öva upp.

[Esther]

Vissa människor som egentligen har väldigt dåliga förutsättningar (fattigt och isolerat, utan litteratur och teknik), kan ha hög intelligens, men framförallt ett utvecklat intellekt, alltså, de måste ha inspirerat sig själva till storverk där inga förutsättningar eller förebilder fanns. Då menar jag att det finns en kultur som är väldigt kraftfull. Man skulle lika gärna kalla dessa för den intellektuella överklassen. De saknar inga av de egenskaper som överklassen berömmer sig med.

Vad tror ni främjar ett utvecklat intellekt?

Jag behöver inte tro mycket kring detta... det finns belägg för att (oavsett om marxisterna vill eller inte) människor föds med olika anlag.
Det vill säga - ett av dessa anlag är just förmågan att kunna tillgodogöra sig, ha intresse för, själva tycka om - skriftligt information, i denna information finna synteser, av dessa synteser kunna applicera dem i verkligheten samt förstå dem i erfarenhet (andras och egen).

Intelligens - är därmed något inte alla har i samma mått och kan inte läras in på samma sätt (oavsett den marxistiska tanken...) förr när människan inte skulle utbildas en massé blev det mer synligt --- idag sänker man kraven och alla blir "godkända" även de som inte kan något... och ofta till och med premieras de sämsta för de har fattigast bakgrund. Som statsministrar som svetsar och utrikesministrar som har grundskola --- det är partibok som styr - inte vad de kan ... vilket blir pinsamt synligt ...

Sedan - är det en skillnad på intelligens och förnuftet. Det första baserar sig mycket på förmåga att ta in stora mängder information - det andra är den funktion som kan "sortera den rätt" - få det att bli något av detta... samt ur dessa stora mängder information välja ut rätt saker till rätt tillfällen och se var, till vad och hur.

[Esther]

IQ är inte särskilt relevant. Dessutom går det att öva upp.

IQ tester visar inget alls --- mer än att individen mekaniskt kan lära in dessa tester och utföra dem med hög precision inom rätt tid.

Dessa användes för länge sedan i ett visst syfte.
Verklig intelligens har föga eller inget med att göra - vad dessa tester visar.
Intelligens kan vara bred eller spets. En spetsinteligens behöver inte vara bred för att vara unik --- Einstein var spets - inte bred. Men inte mindre intelligent för det.

[sökandesjäl]

Tror nog att IQ har en ganska så stor betydelse, själv har jag ett IQ omkring genomsnittet.

[Anders]

IQ är inte särskilt relevant. Dessutom går det att öva upp.

IQ tester visar inget alls --- mer än att individen mekaniskt kan lära in dessa tester och utföra dem med hög precision inom rätt tid.

Dessa användes för länge sedan i ett visst syfte.
Verklig intelligens har föga eller inget med att göra - vad dessa tester visar.
Intelligens kan vara bred eller spets. En spetsinteligens behöver inte vara bred för att vara unik --- Einstein var spets - inte bred. Men inte mindre intelligent för det.

Enligt Jordan Peterson spelar IQ en stor roll, och han tycks ha tilltro till dessa test. Men spontant håller jag med dig, det känns inte som om IQ testerna man gör för t.ex. Mensa är så intelligensvisande. Men det kanske de är.

Det som känts bäst är då jag gjorde högskoleprovet för en del år sen. Det var bra frågor. Typ kluriga matematikliknande problem som inte krävde så mkt förkunskap.

[sökandesjäl]

Om man ej lever över sin egen förmåga så har inte IQ någon betydelse, men vi är många som är nyfikna på nya saker och då kan ett lågt IQ utgöra en barriär för att ta till sig nytt material.

Men en diskussion om vem som har högst IQ, ja då använder man nog inte sitt IQ optimalt, eller gör man det?

[klorofyll]

Tror nog att IQ har en ganska så stor betydelse,

Ursäkta mig men hur kan man ha en sådan åsikt? Det är säkert normalt... Men.

[klorofyll]

IQ är inte särskilt relevant. Dessutom går det att öva upp.

IQ tester visar inget alls --- mer än att individen mekaniskt kan lära in dessa tester och utföra dem med hög precision inom rätt tid.

Dessa användes för länge sedan i ett visst syfte.
Verklig intelligens har föga eller inget med att göra - vad dessa tester visar.
Intelligens kan vara bred eller spets. En spetsinteligens behöver inte vara bred för att vara unik --- Einstein var spets - inte bred. Men inte mindre intelligent för det.

IQ-test är till att börja med jävligt tråkiga. Om man gillar problemlösning... Jag vill bli den bäste. Vad är det för fel på det?

[klorofyll]

Jag har i flera inlägg läst hur du beskriver dej som intelligent.
Har inte sett spår av det.
Lägg ned ditt självskryt,
Har själv IQ 185.

Jag är smartare än de allra flesta. Jag är mer begåvad än vad du är. De enda som jag inte blir klok på är de som inte behöver tänka.

Jag står inte ut med din trångsynthet. Jag blir så ledsen. Tycker du att det är viktigt hur smarta andra är. Ditt beteende är patetiskt. VAD HAR DU ÅSTADKOMMIT?