Skapandeångest?

Moderator: Moderatorgruppen

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Skapandeångest?

Inläggav Anne » 30 aug 2018 15:05

Studerar du psykologi och ska göra en vetenskaplig undersökning så gör du inte detta på någon timme. APA godkänner ju inte vilka fria fantasier och klent underlag hur som helst... Annat var det på Freud&Jungs tid. Går du på någon sorts konstskola - tja, varför inte om du vill grubbla lite? Skrivkramp är ett etablerat begrepp. Vill du fördjupa dig i scenskräck/ social fobi osv. betraktar jag det som ett annat kapitel. Gör ett val vad du vill fokusera på. Eller... går du en halvflummig utbildning så mixa på som du vill. Var noga med att inte yrka på att "så här ligger det till!" bara.

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Skapandeångest?

Inläggav Pilatus » 30 aug 2018 16:44

Esther skrev:
KrisOdman skrev:"Social fobi brukar beskrivas som rädslan att bli granskad av andra" säger en professor i psykologi här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/prof ... olksjukdom

Då borde det väl inte vara 15% av svenskarna :) - utan snarare ca 95% ---de håller ju med om allt man säger, säger emot lite tamt eller lamt - slår sig ihop bakom ryggen där de inte publikt är sedda och sedan ser de till att den som gick emot gruppen blir avsatt, förflyttad eller petad på ena eller andra sättet - bara de slipper publik konfrontation. :) vad kallas sådant för?
Feghet? Eller social fobi?
Var går gränsen och hur mäter man det?

Men här blandar du samman social fobi med konformism. Läs Alberto Moravias utmärkta roman Anpasslingen, översättning av Jesper Bjurström, Bonnier, 1952.

Det påminner litet om många svenskar som under krigsåren inte skulle ha något emot en tysk seger i Europa, med hur de reagerade efter 1945 då de sanningsenligt kunde intyga att de alltid varit emot krigets vansinne.
Moderator

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 30 aug 2018 16:56

Pilatus skrev:
Esther skrev:
KrisOdman skrev:"Social fobi brukar beskrivas som rädslan att bli granskad av andra" säger en professor i psykologi här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/prof ... olksjukdom

Då borde det väl inte vara 15% av svenskarna :) - utan snarare ca 95% ---de håller ju med om allt man säger, säger emot lite tamt eller lamt - slår sig ihop bakom ryggen där de inte publikt är sedda och sedan ser de till att den som gick emot gruppen blir avsatt, förflyttad eller petad på ena eller andra sättet - bara de slipper publik konfrontation. :) vad kallas sådant för?
Feghet? Eller social fobi?
Var går gränsen och hur mäter man det?

Men här blandar du samman social fobi med konformism. Läs Alberto Moravias utmärkta roman Anpasslingen, översättning av Jesper Bjurström, Bonnier, 1952.

Det påminner litet om många svenskar som under krigsåren inte skulle ha något emot en tysk seger i Europa, med hur de reagerade efter 1945 då de sanningsenligt kunde intyga att de alltid varit emot krigets vansinne.


Vad roligt att du har vaknat... bravo!
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Skapandeångest?

Inläggav Algotezza » 30 aug 2018 19:15

Esther skrev:
KrisOdman skrev:Tack för tipset!

Jag läser runt och tittar på intervjuer. Det verkar som att det faller in under termen "scenskräck" och "social fobi" även om det inte handlar om en stark social fobi. Ca 15% av svenskarna har social fobi i någon utsträckning.

"Social fobi brukar beskrivas som rädslan att bli granskad av andra" säger en professor i psykologi här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/prof ... olksjukdom


Då borde det väl inte vara 15% av svenskarna :) - utan snarare ca 95% ---de håller ju med om allt man säger, säger emot lite tamt eller lamt - slår sig ihop bakom ryggen där de inte publikt är sedda och sedan ser de till att den som gick emot gruppen blir avsatt, förflyttad eller petad på ena eller andra sättet - bara de slipper publik konfrontation. :) vad kallas sådant för?
Feghet? Eller social fobi?
Var går gränsen och hur mäter man det?


Det gamla vanliga snacket om flockmentalitet som går igen i alla kretsar som kallar sig mer medvetna eller upplysta än medelmåttorna runtomkring dem. Man gör det på "upplysta" FaceBook-forum. Du gör det här. Lyfter fram föraktet för dem man anser befinner sig under en mentalt/andligen. Det är väl vad den s.k. intellektuella eliten har gemensamt.
Göran Egevad egevad@gmail.com

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 30 aug 2018 21:30

Algotezza skrev:
Esther skrev:
KrisOdman skrev:Tack för tipset!

Jag läser runt och tittar på intervjuer. Det verkar som att det faller in under termen "scenskräck" och "social fobi" även om det inte handlar om en stark social fobi. Ca 15% av svenskarna har social fobi i någon utsträckning.

"Social fobi brukar beskrivas som rädslan att bli granskad av andra" säger en professor i psykologi här: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/prof ... olksjukdom


Då borde det väl inte vara 15% av svenskarna :) - utan snarare ca 95% ---de håller ju med om allt man säger, säger emot lite tamt eller lamt - slår sig ihop bakom ryggen där de inte publikt är sedda och sedan ser de till att den som gick emot gruppen blir avsatt, förflyttad eller petad på ena eller andra sättet - bara de slipper publik konfrontation. :) vad kallas sådant för?
Feghet? Eller social fobi?
Var går gränsen och hur mäter man det?


Det gamla vanliga snacket om flockmentalitet som går igen i alla kretsar som kallar sig mer medvetna eller upplysta än medelmåttorna runtomkring dem. Man gör det på "upplysta" FaceBook-forum. Du gör det här. Lyfter fram föraktet för dem man anser befinner sig under en mentalt/andligen. Det är väl vad den s.k. intellektuella eliten har gemensamt.



Ja jag håller med dig - vänstern har alltid trott om sig att vara bättre och mer upplysta och högre stående än resten av alla idioter omkring dem... det är så sant så sant så sant...men vad ska man förvänta sig av Aftonbladet????

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/G1 ... fliktradda

Svenskar mest konflikträdda
NYHETERons 03 nov 2010
Knappt hälften av svenskarna skulle ingripa för att utreda orättvisor på jobbet och bara hälften vågar uttrycka sin åsikt på arbetsplatsen, enligt en nordisk undersökning från försäkringsbolaget Moderna.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 30 aug 2018 22:00

Pilatus skrev:Men här blandar du samman social fobi med konformism. Läs Alberto Moravias utmärkta roman Anpasslingen, översättning av Jesper Bjurström, Bonnier, 1952.

Det påminner litet om många svenskar som under krigsåren inte skulle ha något emot en tysk seger i Europa, med hur de reagerade efter 1945 då de sanningsenligt kunde intyga att de alltid varit emot krigets vansinne.


Letade efter boken --- den verkar finnas på bibblor ...men, berätta för mig vari ligger skillnaden mellan social fobi, konformism, konflikträddhet och feghet? Ärligt sagt - för mig flyter dessa begrepp samman... (förutom fobin som kan vara ett riktigt sjukdomstillstånd).
Veritas vos liberabit

Användarvisningsbild
Pilatus
Moderator
Inlägg: 17353
Blev medlem: 08 mar 2012 03:25
Ort: Quid est veritas?

Re: Skapandeångest?

Inläggav Pilatus » 30 aug 2018 23:07

Esther skrev:
Pilatus skrev:Men här blandar du samman social fobi med konformism. Läs Alberto Moravias utmärkta roman Anpasslingen, översättning av Jesper Bjurström, Bonnier, 1952.

Det påminner litet om många svenskar som under krigsåren inte skulle ha något emot en tysk seger i Europa, med hur de reagerade efter 1945 då de sanningsenligt kunde intyga att de alltid varit emot krigets vansinne.

Letade efter boken --- den verkar finnas på bibblor ...men, berätta för mig vari ligger skillnaden mellan social fobi, konformism, konflikträddhet och feghet? Ärligt sagt - för mig flyter dessa begrepp samman... (förutom fobin som kan vara ett riktigt sjukdomstillstånd).

Jag känner folk som har social fobi, det är handikappande på flera sätt. Det kan utlösas av att något går fel på arbetsplatsen. Det leder till sjukskrivning som sätter pricken över i.

Konformism fanns i det fascistiska Italien, det är det Moravia skriver om. Jag beskrev hur folk betedde sig i Sverige under krigsåren. Man vill inte riskera att förlora någon liten favör.

I öststaterna fanns det, en annan mycket läsvärd bok: Bekännelsen i Prag-processens maskineri 1951-1952, författare Artur London, 1970. Slansky-processen, angiverier och groteska rättsliga bekännelser, inlärda utanläxor som de anklagade rabblade i rätten. Bekännelsen sändes i radion för att hela nationen skulle veta vilka dessa spioner var som förrått deras land. Det måste varit uppenbart att det inte stod rätt till. I efterhand försökte man skyla över. Förhörsledarna gjorde bara vad som ålagts dem. Konformister är inga stackare, däri ligger skillnaden. De konflikträdda håller sig undan, är tysta och säger att "vi måste sitta still i båten".

Det som förenar är en slags ynklighet, i ena fallet en psykisk svaghet, i andra fallet en moralisk svaghet.
Moderator

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 31 aug 2018 07:21

Pilatus skrev:Det som förenar är en slags ynklighet, i ena fallet en psykisk svaghet, i andra fallet en moralisk svaghet.


Detta sista du säger... plågar mig, har plågat mig (det VET du eftersom du "sett" delar av mig i forumet) hela livet. Det plågar mig - eftersom jag alltid därmed blivit utsatt att stå med Svarte Petter och alla (jag menar alla...) drar sig tillbaka och låter mig ta fallet. För jag säger.
Osmidigt, odiplomatiskt - utan att ha andra med mig, utan musklerna av mycket pengar, utan att kunna ha skydd (inte ens Gud har skyddat mig... eller än mindre Kyrkan)... när jag skrev om de ofödda barnen i min examen vid universitetet skrek kvinnor rakt ut (en av dem idag en mycket känd kvinna) pekade på mig och VRÅLADE ut sitt hat. Varför?
Jag vågade öppet säga att barnet inte är en Volvo man "skaffar" - att man får dem som en gåva (hör och häpna), inte skaffar som en napp för att man själv inte mår bra - att barnet är en människa - att det är moraliskt fel med lesbisk insemination (lagen trycktes felaktigt och på falska grunder igenom från vänstern det året) - min examensuppsats var en etisk kritik av den lagen.
De ville hänga mig, de vrålade och skrek och de fick en redan godkänd uppsats, underkänd.
Jag blev ombedd att "omformulera mig" - vägrade, fick ingen examen... väntade i tre år och skrev om Aborter - samma förlopp, men den här gången tog jag med en kompis (också katolik), de skrek på henne... men var tvingade att godkänna uppsatsen för den var vattentät. Totalt. En VG - de satte ett G (som min handledare sa - för att du är för säker) Den var logiskt totalt hållbart axiomatisk i att bevisa att ett foster är en människa och därmed skyddsvärt.

Så - har mitt liv varit. Även här. Överallt.
Ingen - hjälper den som står med Svarte Petter...
Sådana är människorna.
Vad gör det slutligen med den som alltid säger ... :).
Blev jag tyst?
Man ändrar taktik och faktiskt med tiden, utsattheten, umbäranden och lidandet, ensamheten samt Guds tystnad --- (fast riktigt SÅ är det inte heller men det är för långt att förklara) blir man trött.
Det är ju inte mitt problem om människor VILL gå under.
Alla får ändå betala.
Det är en lag som redan Kant bevisade och alla vet (som kan) finns.
Veritas vos liberabit

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 31 aug 2018 07:30

Ensamheten - utsattheten... :)
Det är i fenomenet som beskrivs (av mig i mitt fall i försvar av Sanningen kring aborter mm) som i filmen Hungergames. Man måste inge publiken, de mäktiga, de med resurserna SYMPATI så att de stöttar en.
Man måste vara i RÄTT grupp för att få stödet.
Jag är ingen gruppmänniska - kommer aldrig bli, jag är ingen rövslickare - kan inte vara, jag vägrar att inordna mig under de som "betalar" för mig så att jag blir deras nickedocka -- jag var så här sedan barn.
Alla är inte lika.

Så - vad händer då med en människa när man inte är i en grupp. DETTA har jag vetat hela livet. Indianerna i Nordamerika använde detta som "dödstraff" - när någon begått mord uteslöts han/hon - ur gruppen.
Då var de redan döda.
De skulle aldrig överleva ensamma i vildmarken, bland djuren, mot andra stammar...
Där är jag. Där har jag varit... även i KYRKAN. Som jag tillhör. Men inte som man gör i en Grupp... jag kommer och går som en katt.
:)
Så människor kan - bara kan.. välja att säga något - när de har skyddet av en grupp som är stor nog.
Stark nog.
Med muskler nog av något slag: vapen, makt, pengar.

DÅ säger de.
Inte så jag...
Jag, hade inte överlevt en dag i forna socialiststater - lika dåligt som jag överlevt/överlever här.
Veritas vos liberabit

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Skapandeångest?

Inläggav Anne » 31 aug 2018 09:18

...

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 31 aug 2018 09:23

lynx skrev:Det här kan låta lite brutalt. Gråt, syster! Kram.


Det är meningslöst - jag har fått något annat. DET använder jag.
Inte mot - utan för.
Veritas vos liberabit

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Skapandeångest?

Inläggav Anne » 31 aug 2018 09:26

...

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 31 aug 2018 09:27

lynx skrev:Nej, det är inte meningslöst! Jag kan prata i telefon med dig om du vill.


Det vet jag redan.
Veritas vos liberabit

Anne
Inlägg: 6108
Blev medlem: 18 maj 2012 12:30

Re: Skapandeångest?

Inläggav Anne » 31 aug 2018 09:27

...

Esther
Inlägg: 6736
Blev medlem: 15 jan 2018 19:53
Ort: Österlen

Re: Skapandeångest?

Inläggav Esther » 31 aug 2018 09:28

Skulle kunna skriva en bok - om jag bara gitter :)..
Veritas vos liberabit


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 5 och 0 gäster