Vilken Myers Briggs personlighet är du?

[David H]

Jag skulle nog säga att klorofyll inte är helt ute och cyklar här,, men begreppet "vill"/"vilja" är komplext.

[Esther]

Man är ju den kombinationen bokstäver man vill - annars så har man missuppfattat något...

Man är den kombination bokstäver man vill endast i det fall som bokstäver vare sig har någon konnotation eller mening.

Man kan välja att vara introvert eller extrovert... Skillnaden är bara ansträngningen.

Det är inte så alls - utan mer var du hämtar (oftast - nästintill alltid) din inspiration och energi. Ensam genom tex läsning, studier, egna tankar, naturens harmoni eller tillsammans med andra människor i samtal, gemenskap eller samvaro.
Riktigt är nog att de flesta av oss alla hämtar energi och inspiration med andra människor ibland och ensamma ibland - skillnaden mellan extrovert (som får energi med andra) och de som är introverta (som tycker om och trivs i ensamhet och hämtar sin inre näring där) är att det oftare är det ena.
Det vill säga - inte att man inte alls umgås eller får energi av samvaro av andra - utan OFTAST detta - eller inte.

Därmed är detta en läggnings sak. Den visar sig tidigt i livet. Så det har inte med att göra om man är socialt bevandrad och kunnig - vilket många introverta kan vara (jag själv är den typen) och kan i sällskap tydligt "ta plats" - utan det faktum att introverta personer TRIVS, tycker om, gillar ganska mycket egen tid - och känner sig kvävda av för mycket socialt eller när andra ständigt hela tiden måste vara "på".
Som jag sa - visar detta behov av egen tid och att vara lycklig ensam - sig redan i barnåren.

[Esther]

Men vad är det som bestämmer hur vi lyckas i livet? Och vems är bedömningen?

Men vad innebär det att lyckas - och, precis som du redan säger ... vem ... ska bedöma detta?

Kanske skulle fler blir bli nöjda om de fick följa sitt intresse. Redan tidigt brukar unga människor komma underfund med att de är bra på något. Men ibland så har föräldrar och omgivning andra tankar om vad som är bäst. Barnets dröm om att bli astronaut motarbetas då och så förstår barnet efterhand att det inte är möjligt. Att det fanns tusen andra spår att växla in på i samma riktning hade kunnat vara räddningen. Ett jobb som satellitkonstruktör, eller några års arbete vid raketbasen Cape Canaveral i Florida.

Du nämnde Henri Nouwen (1932 - 1996), en romersk-katolsk präst som någon gång efter 1985 åkte till Frankrike och bodde nio månader i LÁrche, ett kristet lokalsamhälle grundat av Jean Vanier där handikappade samt personal lever tillsammans i evangeliets anda. Det var säkert ett bra val för honom.

Jag kan hålla med om att - oavsett begåvning eller intellekt - kan människor vara lyckliga och nöjda med sig själva. Men jag har en viss misstanke om att både lärare och begåvade elever kan tappa modet i den svenska skolan.

Du har förmodligen rätt - men var inte helt så jag tänkte när jag skrev. Det jag främst tänkte på var att människan kanske inte alltid fullt ut - i vuxen ålder - förstår vad hon/han bäst behöver egentligen.
Så Henri han fattade slutligen att det intellektuella inte kunde ge honom balans eller fullheten han sökte. Den fullhet som kommer av kärleken till någon annan/andra/speciell. Att lära sig sådant som vi tror är grundläggande och alla har och vet och kan (när det INTE är sexuellt och INTE egna barn/mamma/pappa/kusin, vänner etc) är inte alla som tar tag i.

Människan är ju sammansatt: Känsla, Vilja och Tanke. Vissa haltar och känner bara och har ingen egen vilja eller tankeverksamheten är minimal. Andra bara tänker och har en eftersatt vilja och känsla, andra ytterligare kanske har en stark vilja och svaga känslor och tankeverksamhet etc.
Kombinationerna mellan dessa tre faktorer i människor kan ju vara mycket stor - men inte alla jobbar aktivt på att få balans dem emellan.
Henri gjorde detta.
Aktivt och med en kostnad.

[Pilatus]

Jag skulle nog säga att klorofyll inte är helt ute och cyklar här,, men begreppet "vill"/"vilja" är komplext.

Det är litet situationsberoende. Man kan trivas i en kollektiv tillvaro, att vara tillsammans, känna samhörigheten men kunna dra sig undan då det känns bra. Att vara introvert är ju inte nödvändigtvis att vara folkskygg. Extroverta författare drar sig undan om de skall få något gjort, t ex till Fårö, eller undviker skrikiga folksamlingar för att de är jobbiga.

Dessutom kan det variera litet, under uppväxtåren är det trevligt att kunna umgås med vänner. Då vi blir äldre och mer självständiga klarar vi ensamheten bättre. Men många blir totalt övergivna och kan inget äldreboende erbjudas kan det bli en lång väntan ...

Men "vad vi vill" brukar ju drivas av vilka vi är, föredrar vi att vara där det händer något, tillsammans med vänner på puben, på konserten eller på festen så är vi utåtriktade.

Sitter vi lika gärna hemma och läser, eller ser en film, t ex Point Blank med Lee Marvin så kanske det är ett tecken på att vi är introverta.

[klorofyll]

Beskriv då i ord vad det är att vara introvert/extrovert.. När du har gjort det så inser du förmodligen varför alla skulle kunna bete sig på det viset med viss ansträngning under den tid ansträngningen tillåter??

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Okej. Hur tar sig denna själsliga egenskap uttryck? Dvs hur vet man att någon är introver/extrovert? Eller är det bara personen som är i besittning av själen som har svaret?

[Esther]

Beskriv då i ord vad det är att vara introvert/extrovert.. När du har gjort det så inser du förmodligen varför alla skulle kunna bete sig på det viset med viss ansträngning under den tid ansträngningen tillåter??

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Okej. Hur tar sig denna själsliga egenskap uttryck? Dvs hur vet man att någon är introver/extrovert? Eller är det bara personen som är i besittning av själen som har svaret?

...om du hade tittat tre posts ovanför denna - hade du sett att jag redan svarat dig på din fråga...

[Anders]

Beskriv då i ord vad det är att vara introvert/extrovert.. När du har gjort det så inser du förmodligen varför alla skulle kunna bete sig på det viset med viss ansträngning under den tid ansträngningen tillåter??

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Okej. Hur tar sig denna själsliga egenskap uttryck? Dvs hur vet man att någon är introver/extrovert? Eller är det bara personen som är i besittning av själen som har svaret?

Det är personen som kan nå svaret. Kan behöva professionell hjälp för att nå det. Myers Briggs kan vara ett första steg.

[klorofyll]

Man är den kombination bokstäver man vill endast i det fall som bokstäver vare sig har någon konnotation eller mening.

Man kan välja att vara introvert eller extrovert... Skillnaden är bara ansträngningen.

Det är inte så alls - utan mer var du hämtar (oftast - nästintill alltid) din inspiration och energi. Ensam genom tex läsning, studier, egna tankar, naturens harmoni eller tillsammans med andra människor i samtal, gemenskap eller samvaro.
Riktigt är nog att de flesta av oss alla hämtar energi och inspiration med andra människor ibland och ensamma ibland - skillnaden mellan extrovert (som får energi med andra) och de som är introverta (som tycker om och trivs i ensamhet och hämtar sin inre näring där) är att det oftare är det ena.
Det vill säga - inte att man inte alls umgås eller får energi av samvaro av andra - utan OFTAST detta - eller inte.

Därmed är detta en läggnings sak. Den visar sig tidigt i livet. Så det har inte med att göra om man är socialt bevandrad och kunnig - vilket många introverta kan vara (jag själv är den typen) och kan i sällskap tydligt "ta plats" - utan det faktum att introverta personer TRIVS, tycker om, gillar ganska mycket egen tid - och känner sig kvävda av för mycket socialt eller när andra ständigt hela tiden måste vara "på".
Som jag sa - visar detta behov av egen tid och att vara lycklig ensam - sig redan i barnåren.

Hursomhelst, jag är både introvert och extrovert, en person sa till mig att "du är inte alls introvert, det är bara vad du tror". detta beror som man säger på ointresse eller oförmåga.

[klorofyll]

Beskriv då i ord vad det är att vara introvert/extrovert.. När du har gjort det så inser du förmodligen varför alla skulle kunna bete sig på det viset med viss ansträngning under den tid ansträngningen tillåter??

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Det här är sista gången jag diskuterar sådant här. Jag kommer aldrig argumentera igen.

[Esther]

Hursomhelst, jag är både introvert och extrovert, en person sa till mig att "du är inte alls introvert, det är bara vad du tror". detta beror som man säger på ointresse eller oförmåga.

Att vara ointresserad av vissa personer eller att ha en oförmåga att vara framåt i att lära känna nya människor har inget med extrovert eller introvert att göra i den bemärkelsen som testet visar. Utan - som jag redan sa - var man finner en källa till energi och hur man oftast därmed väljer att göra när man vill hämta kraft och energi och inspiration. Med andra - eller ensam.

Detta är något helt annat än vad man känner inför andra människor eller den förmåga man har att göra detta.

[Anders]

Beskriv då i ord vad det är att vara introvert/extrovert.. När du har gjort det så inser du förmodligen varför alla skulle kunna bete sig på det viset med viss ansträngning under den tid ansträngningen tillåter??

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Det här är sista gången jag diskuterar sådant här. Jag kommer aldrig argumentera igen.

Hoppas inte jag skrev något du upplevde kränkande, det var absolut inte min avsikt. Har bara det här ganska klart för mig eftersom jag själv kämpat med att bli mer extrovert, fick höra från omvärlden och trodde själv att det hade med "attityder" och "ambitioner" att göra tills jag faktiskt fick hjälp med att konstatera att det är en läggningsfråga, något som är medfött. Jag kan bete mig bland människor i de "sociala situationerna" men det är hela tiden ansträngande, kräver hela tiden energi. Jag har helt enkelt svårare att gå upp i ett "vi", typ skratta tillsammans då det är läge att skratta tillsammans, än vad andra har. Jag älskar idén av en fest, en fikapaus, ett mingel, en julklappsutdelning, men väl där mår jag bara skit. Alkoholen hjälper dock.

Dock har jag inga som helst problem att prata vad som helst med någon mellan fyra ögon. Och om middagssällskapet är mer av att man pratar om något intressant är det helt ok. Det kan vara stimulerande.

[klorofyll]

En själslig egenskap som du föds med. Uppenbarligen ärftlig, sannolikt genetisk. Det är vad introvert/extrovert är.
Hur man sedan beter sig ensam och i grupp är ett beteende. Som sagt kan man träna upp färdigheter som introvert som tillåter kommunikation med andra. Men en fikaapaus eller ett mingel kommer alltid vara ansträngade, även efter 10.000 gånger.

Det här är sista gången jag diskuterar sådant här. Jag kommer aldrig argumentera igen.

Hoppas inte jag skrev något du upplevde kränkande, det var absolut inte min avsikt. Har bara det här ganska klart för mig eftersom jag själv kämpat med att bli mer extrovert, fick höra från omvärlden och trodde själv att det hade med "attityder" och "ambitioner" att göra tills jag faktiskt fick hjälp med att konstatera att det är en läggningsfråga, något som är medfött. Jag kan bete mig bland människor i de "sociala situationerna" men det är hela tiden ansträngande, kräver hela tiden energi. Jag har helt enkelt svårare att gå upp i ett "vi", typ skratta tillsammans då det är läge att skratta tillsammans, än vad andra har. Jag älskar idén av en fest, en fikapaus, ett mingel, en julklappsutdelning, men väl där mår jag bara skit. Alkoholen hjälper dock.

Dock har jag inga som helst problem att prata vad som helst med någon mellan fyra ögon. Och om middagssällskapet är mer av att man pratar om något intressant är det helt ok. Det kan vara stimulerande.

Absolut inte. Det är trevligt att dela med sig, men argumentation kan vara destruktivt, tror jag. Beroende på.

[David H]

Jag skulle nog säga att klorofyll inte är helt ute och cyklar här,, men begreppet "vill"/"vilja" är komplext.

Det är litet situationsberoende. Man kan trivas i en kollektiv tillvaro, att vara tillsammans, känna samhörigheten men kunna dra sig undan då det känns bra. Att vara introvert är ju inte nödvändigtvis att vara folkskygg. Extroverta författare drar sig undan om de skall få något gjort, t ex till Fårö, eller undviker skrikiga folksamlingar för att de är jobbiga.

Dessutom kan det variera litet, under uppväxtåren är det trevligt att kunna umgås med vänner. Då vi blir äldre och mer självständiga klarar vi ensamheten bättre. Men många blir totalt övergivna och kan inget äldreboende erbjudas kan det bli en lång väntan ...

Men "vad vi vill" brukar ju drivas av vilka vi är, föredrar vi att vara där det händer något, tillsammans med vänner på puben, på konserten eller på festen så är vi utåtriktade.

Sitter vi lika gärna hemma och läser, eller ser en film, t ex Point Blank med Lee Marvin så kanske det är ett tecken på att vi är introverta.

Hm, jo, håller i stora drag med. Det blir lite komplext och långsökt om jag ska försöka försvara klorofylls påstående om att man kan välja vilken typ man är.

[David H]

Att vara ointresserad av vissa personer eller att ha en oförmåga att vara framåt i att lära känna nya människor har inget med extrovert eller introvert att göra i den bemärkelsen som testet visar. Utan - som jag redan sa - var man finner en källa till energi och hur man oftast därmed väljer att göra när man vill hämta kraft och energi och inspiration. Med andra - eller ensam.

Men Jungs definitioner av introversion och extraversion, har väl egentligen inget att göra med om att vara ensam eller vara bland andra människor i något direkt avseende?

Så här definieras introversion: "A mode of psychological orientation where the movement of energy is toward the inner world."
och "Everyone whose attitude is introverted thinks, feels, and acts in a way that clearly demonstrates that the subject is the prime motivating factor and that the object is of secondary importance." (källa: https://frithluton.com/articles/introversion/)

Och definition av extraversion: " A mode of psychological orientation where the movement of energy is toward the outer world. " och "Extraversion is characterized by interest in the external object, responsiveness, and a ready acceptance of external happenings" (källa: https://frithluton.com/articles/extraversion/)

Att t ex extraverta får mer energi av att vara bland andra är nog ofta en naturlig konsekvens, men det är inte någon förutsättning som direkt går att härleda från själva definitionen av begreppet.

[Pilatus]

Hm, jo, håller i stora drag med. Det blir lite komplext och långsökt om jag ska försöka försvara klorofylls påstående om att man kan välja vilken typ man är.

Jag tror det var Anders som sa någonting om hur vi väljer att vara. Vi kan ju välja att leva ett utåtriktat liv (mot vår natur), men det kan ju kosta på, vara riktigt energislukande. Ett pris att betala för att få vara med i svängen. Är vi utpräglade åt endera sidan blir det svårt att vara något annat än det vi är.