Vilken Myers Briggs personlighet är du?

[Anne]

Jag upplever det inte svårt att förstå dig, rekoj. Ni har krockat lite bara. Min förhoppning är att det löser sig. Dessvärre måste ni reda ut det, du och mlw, ensamma. Det kan bli svårt. Du påtalar din ödmjukhet, rekoj. Som jag ser det är Mlw ambivalent i att samtala. Detta åligger Mlw att korrigera. Och du rekoj, uttryckte dig något klumpigt också. Kram på er!

[iris]

Vem har sagt att du behöver skapa en alternativ personlighetslära? Jag skrev i mitt förra inlägg om att jag inte uppfattat det som du helt förstått Jung, och nu uppfattar jag det som du inte helt förstått mig i det som jag skrivit.

Du sade:

Om vi ponerar att Jungs texter om psykologiska typer på mystiskt sätt skulle försvinna, tror du då att du skulle kunna skriva en ny version av dessa texter utan att något väsentligt skulle gå förlorat, till den grad att Jung själv utan invändning eller behov av förtydligande skulle kunna gå med på att sätta sin egen namnteckning på det? Om du skulle kunna göra detta vore det ju en bra start för att ha underlägg till att börja kritisera, men jag är tveksam till att du skulle lyckas.

Det är svårt att tolka på annat sätt än att man bör inte kritisera om man inte har en egen personlighetsteori.

Kanske vi här kan be om en third opinion från någon annan forummedlem då, om det är någon som följt med i diskussionen (eller bara vill kommentera detta lösryckta citat). Har jag bett Mlw skapa en egen personlighetsteori? Eller vad är det som jag försökt uttrycka?
Jag känner det är svårt för mig att göra mig förstådd, men kanske nån annan kan ta vid i diskussionen...

Jag har läst er båda och det jag (tyvärr Mlw) måste säga är att jag håller med Rekoj i hans kritik av din kritik - hans punkter är precisa och direkta och jag har ingen större svårighet att tolka det han skriver---- samtidigt verkar ni gå förbi varandra i vad ni uppfattar den andre säger på något märkligt sätt.
Vi vet ju att alla tolkar texter på ett personligt sätt och framförallt när man läst in sig väl på någons teorier - men vi tolkar dem oftast utifrån den bas vi har i andra närliggande texter via olika associationer vi gör i dem (betydelsen av orden kan vi knappast säga något om - men hur vi uppfattar meningen i dem --dvs vad som menas) och det är i den sista delen (meningen) vi ofta framför kritik och har en kritisk hållning till det framlagda.

Jag ska lägga in en del här ur On the Nature of the Psyche (CG Jung) Routledge s. 47 om Exraversion och Introversion (som kanske kan hjälpa till lite).

Jung skriver:

Progression and regression can be brought into relationship with extraversion and introversion: progression, as adaption to outer conditions, could be regarded as extroversion; regression as adaptation to inner conditions, could be regarded as introversion. But this parallel would give rise to a greater deal of conceptual confusion, since progression and regression are at best only vague analogies of extroversion and introversion. in reality the latter two concepts represent dynamisms of the different kind from progression and regression, These are dynamic forms of a specifically determined transformation f energy, whereas extroversion and introversion, as their name suggest, are the forms taken both by progression and by regression, Progression is a forwarded movement of life in the same sense that times moves forward, This movement can occur in two different forms: other extraverted, when the progression is predominantly influenced by objects and environmental conditions, or introverted when it has to adapt itself to the conditions. or introverted, when it has to adapt sisal to the conditions of the ego (or, more accurately, of the "subjective factor").

osv osv --- läs mer i boken ...

[Anne]

High five, iris!

[iris]

Jung säger exempelvis om den "extraverta känslotypen":

We have already seen that the extraverted feeling type suppresses thinking most of all because this is the function most liable to disturb feeling. For the same reason, thinking totally shuts out feeling if ever it wants to reach any kind of pure results, for nothing is more liable to prejudice and falsify thinking than feeling values. But, as I have said, though the thinking of the extraverted feeling type is repressed as an independent function, the repression is not complete; it is repressed only so far as its inexorable logic drives it to conclusions that are incompatible with feeling. It is suffered to exist as a servant of feeling, or rather as its slave. Its backbone is broken; it may not operate on its own account, in accordance with its own laws. But since logic nevertheless exists and enforces its inexorable conclusions, this must take place somewhere, and it takes place outside consciousness, namely in the unconscious. Accordingly the unconscious of this type contains first and foremost a peculiar kind of thinking, a thinking that is infantile, archaic, negative. (CW 6, para.600)

Men det här är alltså felaktigt. Forskning visar att ett välfungerande intellekt förutsätter medveten tillgång till välfungerande känslor. Den personlighetstyp som Jung kallar den "extraverta känslotypen" är i själva verket en infantil personlighet som varken har ett gott intellekt eller mogna känslor. Det finns inte något sådant som en mogen känslomänniska som har generellt arkaiska tankar. Ej heller finns det en mogen tankemänniska som har generellt arkaiska känslor. (Det är en annan sak att det omedvetna alltid härbärgerar komplex med arkaiska tankar och känslor, som kan störa medvetandet och göra personligheten neurotisk.) Alltså rasar Jungs personlighetsteori såväl som Myer-Briggs.

Det citat du tar här Mlw är verkligen i sanning utklippt ur sin kontext - vad Jung beskriver i den delen du citerar är hur hysteri och neuros yttrar sig --- om du fortsätter vidare under det stycket du klippte ur sin kontext och läser vidare upptäcker du att Jung talar om något helt annat än MB test och typerna där - han talar om psykiska sjukdomar och hur de yttrar sig och vad de beror på samt hur processerna ser ut...vilket du finner på s 333.

Det du gör när du klipper ur ett citat som behandlar något helt annat än MB typerna begår du ett fel... både avseende validitet och reabilitet...i ditt eget arbete...

[iris]

Vem har sagt att du behöver skapa en alternativ personlighetslära? Jag skrev i mitt förra inlägg om att jag inte uppfattat det som du helt förstått Jung, och nu uppfattar jag det som du inte helt förstått mig i det som jag skrivit.

Second that --- förutom (inte) före där i meningen

[iris]

High five, iris!

[Mlw]

Det citat du tar här Mlw är verkligen i sanning utklippt ur sin kontext - vad Jung beskriver i den delen du citerar är hur hysteri och neuros yttrar sig --- om du fortsätter vidare under det stycket du klippte ur sin kontext och läser vidare upptäcker du att Jung talar om något helt annat än MB test och typerna där - han talar om psykiska sjukdomar och hur de yttrar sig och vad de beror på samt hur processerna ser ut...vilket du finner på s 333.

Det du gör när du klipper ur ett citat som behandlar något helt annat än MB typerna begår du ett fel... både avseende validitet och reabilitet...i ditt eget arbete...

Nej då, subkapitlet jag citerar ur är "The Extraverted Feeling Type". Och huvudkapitlet är X GENERAL DESCRIPTION OF THE TYPES. Jag har inte ryckt citatet ur sitt sammanhang, för det handlar om personlighetstyper (inte neuroser) och specifikt den utåtriktade känslomänniskan, precis som jag sade. Om någon kan visa att jag inte begriper vad Jung säger så får de gärna göra det. Men det duger inte att hävda att Jung egentligen menar att motsatta funktioner samverkar, trots att han enligt citaten säger tvärtom. Då får man försöka hitta citat av Jung där han säger att tanke och känsla (eller intuition och sensation) trots allt samverkar. Själv kan jag inte hitta sådana, bara exempel på motsatstänkande, såsom här:

Nature, as we know, is not so lavish with her boons that she joins to a high intelligence the gifts of the heart also. As a rule, where one is present the other is missing, and where one capacity is present in perfection it is generally at the cost of all the others. The discrepancy between intellect and feeling, which get in each other’s way at the best of times, is a particularly painful chapter in the history of the human psyche. (CW 10, para.569)

Jung tänker alltid i motsatser. Han säger t.ex. att kallt och varmt samt ljus och mörker är absoluta motsatser som kompenserar varandra: “Darkness is certainly a decrease of light, as light is a decrease of darkness” (Letters, v.2, s. 72) and “cold is the […] privation of warmth and vice versa” (ibid. s. 213). Men det vet ju alla att mörker är frånvaro av ljus och kyla är frånvaro av värme. Om ljus vore en minskning av mörker, så kunde vi dra för gardinerna för mörkret utanför och få ljust inne. Han ser bara motsatser som kämpar mot varandra. Det präglar hela hans psykologi. I Svar på Job så beskriver han Gud som inbegripen i en inre konflikt mellan gott och ont. Det fick hans vän, den katolske prästen Victor White, att flyga i taket. White kallade Jungs ståndpunkt för "kvasimanikeisk dualism".

Att tänka i absoluta motsatser fungerar ibland, men ofta leder det till kategorifel. Anledningen till att tanke och känsla framställs som motsatser är att Jung placerar dem i samma kategori, nämligen "rationella funktioner". I själva verket är tanken en virtuell verklighet, som Mark Solms förklarar, och känslan är medvetandet som värderar denna verklighet. Känsla och tanke är helt olika fenomen. På samma sätt är själ och kropp olika fenomen. Men de är inte motsatser. Därför kan de fungera tillsammans. Det vore fel att placera själ och kropp i samma kategori, och se själen som en "andlig kropp" som står i motsats till en "fysisk kropp". Det är ett kategorifel som begicks av manikéerna. Den andliga kroppen skulle övervinna den fysiska kroppen, som var ond och oren. I själva verket är de en helhet, som Augustinus förklarar.

[iris]

Det citat du tar här Mlw är verkligen i sanning utklippt ur sin kontext - vad Jung beskriver i den delen du citerar är hur hysteri och neuros yttrar sig --- om du fortsätter vidare under det stycket du klippte ur sin kontext och läser vidare upptäcker du att Jung talar om något helt annat än MB test och typerna där - han talar om psykiska sjukdomar och hur de yttrar sig och vad de beror på samt hur processerna ser ut...vilket du finner på s 333.

Det du gör när du klipper ur ett citat som behandlar något helt annat än MB typerna begår du ett fel... både avseende validitet och reabilitet...i ditt eget arbete...

1. Nej då, subkapitlet jag citerar ur är "The Extraverted Feeling Type". Och huvudkapitlet är X GENERAL DESCRIPTION OF THE TYPES. Jag har inte ryckt citatet ur sitt sammanhang, för det handlar om personlighetstyper (inte neuroser) och specifikt den utåtriktade känslomänniskan, precis som jag sade. Om någon kan visa att jag inte begriper vad Jung säger så får de gärna göra det. Men det duger inte att hävda att Jung egentligen menar att motsatta funktioner samverkar, trots att han enligt citaten säger tvärtom. Då får man försöka hitta citat av Jung där han säger att tanke och känsla (eller intuition och sensation) trots allt samverkar. Själv kan jag inte hitta sådana, bara exempel på motsatstänkande, såsom här:

Nature, as we know, is not so lavish with her boons that she joins to a high intelligence the gifts of the heart also. As a rule, where one is present the other is missing, and where one capacity is present in perfection it is generally at the cost of all the others. The discrepancy between intellect and feeling, which get in each other’s way at the best of times, is a particularly painful chapter in the history of the human psyche. (CW 10, para.569)

2. Jung tänker alltid i motsatser. Han säger t.ex. att kallt och varmt samt ljus och mörker är absoluta motsatser som kompenserar varandra: “Darkness is certainly a decrease of light, as light is a decrease of darkness” (Letters, v.2, s. 72) and “cold is the […] privation of warmth and vice versa” (ibid. s. 213). Men det vet ju alla att mörker är frånvaro av ljus och kyla är frånvaro av värme. Om ljus vore en minskning av mörker, så kunde vi dra för gardinerna för mörkret utanför och få ljust inne. Han ser bara motsatser som kämpar mot varandra. Det präglar hela hans psykologi. I Svar på Job så beskriver han Gud som inbegripen i en inre konflikt mellan gott och ont. Det fick hans vän, den katolske prästen Victor White, att flyga i taket. White kallade Jungs ståndpunkt för "kvasimanikeisk dualism".

3. Att tänka i absoluta motsatser fungerar ibland, men ofta leder det till kategorifel. Anledningen till att tanke och känsla framställs som motsatser är att Jung placerar dem i samma kategori, nämligen "rationella funktioner". I själva verket är tanken en virtuell verklighet, som Mark Solms förklarar, och känslan är medvetandet som värderar denna verklighet. Känsla och tanke är helt olika fenomen. På samma sätt är själ och kropp olika fenomen. Men de är inte motsatser. Därför kan de fungera tillsammans. Det vore fel att placera själ och kropp i samma kategori, och se själen som en "andlig kropp" som står i motsats till en "fysisk kropp". Det är ett kategorifel som begicks av manikéerna. Den andliga kroppen skulle övervinna den fysiska kroppen, som var ond och oren. I själva verket är de en helhet, som Augustinus förklarar.

1. Citera för mig (på den sidan där du tog citatet (332) i mitten till slutet och sedan börjar på sid 333. Få se vad som står i din bok... för i min står längst ner på 332 och högst upp på sidan 333 och i slutet därmed av det avsnitt du citerade följande:
Hysteria, with the characteristic infantile sexuality of its unconscious world of ideas, is the principle form of neurosis of this type (typen här menad är den extroverta typen).

2. ... KOMPENSERAR VARANDRA --- exakt! Vad Jung alltid gör är att han lyfter fram motsatsernas delar för att finna hur de sedan väger upp varandra och (eller om de inte förmår göra det för att det handlar om en form av psykisk problem drar ut i sina extremer) därmed vad han oftast gör är att han beskriver även hur psyket försöker finns balans.

Vi kan tex se detta i General remarks i början av boken On the nature of psyche där han talar om On Psychic Energy och skriver explicit att han oftast blir missförstådd men... :

Both points of view are indispensable for understanding physical events and consequently enjoy general recognition. Meanwhile, their continued existence sid by side has gradually given rise o a third conception with is mechanistic as well as energy - although, logically speaking, the advent from acts to effect, the progressive action of the cause, cannot at the same time b retrogressive selection of a means to an end. It is not possible to conceive that one and the same combination of events could be simultaneously causal and final, for the one determination ekxxluss the other. There are in fact two different points of view, the one reversing he other, for the principle of finality is the logical reverse of the principles of causality: Finality is not only logically possible, it is also an indispensable explanatory principle, since no explanation of nature can be mechanistic only.

--- osv - s. 4-5

3. Jung TÄNKER inte i motsatser han förklarar motsatserna för att kunna finna deras enhet - vad han gör är att han använder sig av Kants - analys --- sära på delarna för att sedan sammanfoga dem - syntes.

[David H]

Det citat du tar här Mlw är verkligen i sanning utklippt ur sin kontext - vad Jung beskriver i den delen du citerar är hur hysteri och neuros yttrar sig --- om du fortsätter vidare under det stycket du klippte ur sin kontext och läser vidare upptäcker du att Jung talar om något helt annat än MB test och typerna där - han talar om psykiska sjukdomar och hur de yttrar sig och vad de beror på samt hur processerna ser ut...vilket du finner på s 333.

Det du gör när du klipper ur ett citat som behandlar något helt annat än MB typerna begår du ett fel... både avseende validitet och reabilitet...i ditt eget arbete...

Nej då, subkapitlet jag citerar ur är "The Extraverted Feeling Type". Och huvudkapitlet är X GENERAL DESCRIPTION OF THE TYPES. Jag har inte ryckt citatet ur sitt sammanhang, för det handlar om personlighetstyper (inte neuroser) och specifikt den utåtriktade känslomänniskan, precis som jag sade.

Jag kan tycka att ni båda har en poäng här. Jung och Myers-Briggs har inte samma förhållningssätt till den jungianska typologin. Jung var en yrkesprofessionell psykiatriker och de böcker han skrev betraktade han till stor del som en typ av facklitteratur för andra yrkesprofessionella inom samma område att kunna ta del av. En psykiatriker är en läkare som ägnar sig åt att bota sjukdomar, och från det perspektivet kan boken Psychological types också förstås, där en stor del av fokus handlar om hur sjukdomstillstånd som kan uppstå hos olika individer och hur det kan botas.

Jung uttryckte vid något tillfälle:

My scheme of typology is only a scheme of orientation. There is such a factor as introversion, there is such a factor as extroversion. The classification of individuals means nothing, nothing at all. It is only the instrumentarium for the practical psychologist to explain, for instance, the husband to a wife or vice versa.

I Psychological types beskriver Jung just olika typer, och en typ är inte detsamma som en verklig människa. Han uttalar sig nästan aldrig heller om att någon specifik person skulle vara en viss typ. Han kan till exempel uttrycka sig om att "extravert tänkande" finns representerat hos Darwin, eller att "introvert tänkande" finns representerat hos Kant... men däremot påstår han inte därmed att Darwin var en extravert tanketyp eller att Kant var en introvert tanketyp. Det är en viktig skillnad mellan att vara en typ, och att ha en preferens för en viss funktion eller attityd. Den person som verkligen vore en ensidig typ skulle dras in i patologiska tillstånd, enligt Jung, men det betyder inte att en person med preferens för en funktion kommer göra det.

Men sen skulle jag inte heller vilja påstå att det nödvändigtvis är så stor skillnad mellan Jung och Myers-Briggs. Även om det inte existerar några rena typer i verkligheten, så kan det ju ändå vara så att det existerar individer som är mer eller mindre benägna till att ha viss preferens för viss attityd eller funktion. Även om exempelvis inte Darwin var en 100% ren extrovert tanketyp, så kan det ju vara så att han hade i många situationer en preferens för extravert tänkande...och att han oftare förlitade sig till extravert tänkande än till introvert känsla. Och om vi ska sortera in personer efter den typ som de står närmast är det då möjligt att Darwin hamnar i just det extraverta-tanke-facket, vilket sen i en förenklad bemärkelse kan översättas till att Darwin därmed är en "extravert tanketyp". Men viktigt att förstå att den typen av typer vi pratar om då inte riktigt är samma typer som Jung skriver om i Psychological types.

[Mlw]

1. Citera för mig (på den sidan där du tog citatet (332) i mitten till slutet och sedan börjar på sid 333. Få se vad som står i din bok... för i min står längst ner på 332 och högst upp på sidan 333 och i slutet därmed av det avsnitt du citerade följande:
Hysteria, with the characteristic infantile sexuality of its unconscious world of ideas, is the principle form of neurosis of this type (typen här menad är den extroverta typen).

2. ... KOMPENSERAR VARANDRA --- exakt! Vad Jung alltid gör är att han lyfter fram motsatsernas delar för att finna hur de sedan väger upp varandra och (eller om de inte förmår göra det för att det handlar om en form av psykisk problem drar ut i sina extremer) därmed vad han oftast gör är att han beskriver även hur psyket försöker finns balans.

Vi kan tex se detta i General remarks i början av boken On the nature of psyche där han talar om On Psychic Energy och skriver explicit att han oftast blir missförstådd men... :

Both points of view are indispensable for understanding physical events and consequently enjoy general recognition. Meanwhile, their continued existence sid by side has gradually given rise o a third conception with is mechanistic as well as energy - although, logically speaking, the advent from acts to effect, the progressive action of the cause, cannot at the same time b retrogressive selection of a means to an end. It is not possible to conceive that one and the same combination of events could be simultaneously causal and final, for the one determination ekxxluss the other. There are in fact two different points of view, the one reversing he other, for the principle of finality is the logical reverse of the principles of causality: Finality is not only logically possible, it is also an indispensable explanatory principle, since no explanation of nature can be mechanistic only.

--- osv - s. 4-5

3. Jung TÄNKER inte i motsatser han förklarar motsatserna för att kunna finna deras enhet - vad han gör är att han använder sig av Kants - analys --- sära på delarna för att sedan sammanfoga dem - syntes.

Jovisst, den meningen (om hysteri) finns i paragraf 600. Men han skriver om personlighetstyper, vilket framgår av meningen i sig.

Det är riktigt att eftersträvandet av Självets helhet är central för Jung. Han återkommer ständigt till begreppet coniunctio oppositorum (motsatsernas konjunktion). Han ser alltså psyket som bestående av motsatser som endast kan samverka i en helhet om de integreras med medvetandet, som då approximerar Självets arketyp. Helhetssträvan är central för Jung, just beroende på att psyket är så kluvet i motsatser. Det gäller att hålla ihop helheten. Det problemet är inte lika akut om man ej betraktar psyket som så konfliktfyllt.

Emellertid är han inte helt konsekvent, för han vidhåller också att den mindervärdiga funktionen måste förbli omedveten, och därmed förbli en källa till konflikt, för den utgör en brygga till det omedvetna:

I do not believe that it is humanly possible to differentiate all four functions alike, otherwise we would be perfect like God, and that surely will not happen. There will always be a flaw in the crystal. We can never reach perfection. Moreover, if we could differentiate the four functions equally we should only make them into consciously disposable functions. Then we would lose the most precious connection with the unconscious through the inferior function, which is invariably the weakest; only through our feebleness and incapacity are we linked up with the unconscious, with the lower world of the instincts and with our fellow beings. Our virtues only enable us to be independent. There we do not need anybody, there we are kings; but in our inferiority we are linked up with mankind as well as with the world of our instincts. It would not even be an advantage to have all the functions perfect, because such a condition would amount to complete aloofness. I have no perfection craze. My principle is: for heaven’s sake do not be perfect, but by all means try to be complete—whatever that means. (CW 18, para.212)

Jung kritiserar ofta den trinitära modellen, för olikt den kvaternära kan den ej bestå av motsatser. Triaden kan bara vara en dynamisk helhet bestående av samverkande element. Något som Jung ofta återkommer till är Marias axiom: "Ett blir till två, två blir till tre, och ut ur det tredje kommer det Ena som det fjärde". Men det här är en trinitär formel, något som Jung aldrig tycks ha accepterat. Det finns ju bara tre element, som ej är motsatser, för de kommunicerar med varandra. Det Ena är helheten som uppkommer ur de tre elementen som ett epifenomen, ett slags fjärde fenomen, som är den blå ringen i bilden.

Den trinitära modellen

psfunc1.jpg (25.55 KiB) Visad 4748 gånger

[iris]

Det citat du tar här Mlw är verkligen i sanning utklippt ur sin kontext - vad Jung beskriver i den delen du citerar är hur hysteri och neuros yttrar sig --- om du fortsätter vidare under det stycket du klippte ur sin kontext och läser vidare upptäcker du att Jung talar om något helt annat än MB test och typerna där - han talar om psykiska sjukdomar och hur de yttrar sig och vad de beror på samt hur processerna ser ut...vilket du finner på s 333.

Det du gör när du klipper ur ett citat som behandlar något helt annat än MB typerna begår du ett fel... både avseende validitet och reabilitet...i ditt eget arbete...

Nej då, subkapitlet jag citerar ur är "The Extraverted Feeling Type". Och huvudkapitlet är X GENERAL DESCRIPTION OF THE TYPES. Jag har inte ryckt citatet ur sitt sammanhang, för det handlar om personlighetstyper (inte neuroser) och specifikt den utåtriktade känslomänniskan, precis som jag sade.

Jag kan tycka att ni båda har en poäng här. Jung och Myers-Briggs har inte samma förhållningssätt till den jungianska typologin. Jung var en yrkesprofessionell psykiatriker och de böcker han skrev betraktade han till stor del som en typ av facklitteratur för andra yrkesprofessionella inom samma område att kunna ta del av. En psykiatriker är en läkare som ägnar sig åt att bota sjukdomar, och från det perspektivet kan boken Psychological types också förstås, där en stor del av fokus handlar om hur sjukdomstillstånd som kan uppstå hos olika individer och hur det kan botas.

Jung uttryckte vid något tillfälle:

My scheme of typology is only a scheme of orientation. There is such a factor as introversion, there is such a factor as extroversion. The classification of individuals means nothing, nothing at all. It is only the instrumentarium for the practical psychologist to explain, for instance, the husband to a wife or vice versa.

I Psychological types beskriver Jung just olika typer, och en typ är inte detsamma som en verklig människa. Han uttalar sig nästan aldrig heller om att någon person skulle vara en viss typ. Han kan till exempel uttrycka sig om att "extravert tänkande" finns representerat hos Darwin, eller att "introvert tänkande" finns representerat hos Kant... men däremot påstår han inte därmed att Darwin var en extravert tanketyp eller att Kant var en introvert tanketyp. Det är en viktig skillnad mellan att vara en typ, och att ha en preferens för en viss funktion eller attityd. Den person som verkligen vore en ensidig typ skulle dras in i patologiska tillstånd, enligt Jung, men det betyder inte att en person med preferens för en funktion kommer göra det.

Men sen skulle jag inte heller vilja påstå att det nödvändigtvis är så stor skillnad mellan Jung och Myers-Briggs. Även om det inte existerar några rena typer i verkligheten, så kan det ju ändå vara så att det existerar individer som är mer eller mindre benägna till att ha viss preferens för viss attityd eller funktion. Även om exempelvis inte Darwin var en 100% ren extrovert tanketyp, så kan det ju vara så att han hade i många situationer en preferens för extravert tänkande...och att han oftare förlitade sig till extravert tänkande än till introvert känsla. Och om vi ska sortera in personer efter den typ som de står närmast är det då möjligt att Darwin hamnar i just det extraverta-tanke-facket, vilket sen i en förenklad bemärkelse kan översättas till att Darwin därmed är en "extravert tanketyp". Men viktigt att förstå att den typen av typer vi pratar om då inte riktigt är samma typer som Jung skriver om i Psychological types.

Håller med dig i princip i allt du skriver främst detta att Jungs Typer inte är direkt överförbara till MB ------ läste in på Jung under en hel del år och det jag läst av honom är just att han (detta var för övrigt hans specialitet) förklarade självet på ett utmärkt sätt just via att han visade på hur olika delar bidrar till hur vi kan nå enheten i ett balanserat inre - hans många förklaringar är explicita och mycket noggranna och oftast också därtill lite teori och basen är empiri. Vilket jag finner är det mest intressanta.

[iris]

1. Citera för mig (på den sidan där du tog citatet (332) i mitten till slutet och sedan börjar på sid 333. Få se vad som står i din bok... för i min står längst ner på 332 och högst upp på sidan 333 och i slutet därmed av det avsnitt du citerade följande:
Hysteria, with the characteristic infantile sexuality of its unconscious world of ideas, is the principle form of neurosis of this type (typen här menad är den extroverta typen).

2. ... KOMPENSERAR VARANDRA --- exakt! Vad Jung alltid gör är att han lyfter fram motsatsernas delar för att finna hur de sedan väger upp varandra och (eller om de inte förmår göra det för att det handlar om en form av psykisk problem drar ut i sina extremer) därmed vad han oftast gör är att han beskriver även hur psyket försöker finns balans.

Vi kan tex se detta i General remarks i början av boken On the nature of psyche där han talar om On Psychic Energy och skriver explicit att han oftast blir missförstådd men... :

Both points of view are indispensable for understanding physical events and consequently enjoy general recognition. Meanwhile, their continued existence sid by side has gradually given rise o a third conception with is mechanistic as well as energy - although, logically speaking, the advent from acts to effect, the progressive action of the cause, cannot at the same time b retrogressive selection of a means to an end. It is not possible to conceive that one and the same combination of events could be simultaneously causal and final, for the one determination ekxxluss the other. There are in fact two different points of view, the one reversing he other, for the principle of finality is the logical reverse of the principles of causality: Finality is not only logically possible, it is also an indispensable explanatory principle, since no explanation of nature can be mechanistic only.

--- osv - s. 4-5

3. Jung TÄNKER inte i motsatser han förklarar motsatserna för att kunna finna deras enhet - vad han gör är att han använder sig av Kants - analys --- sära på delarna för att sedan sammanfoga dem - syntes.

Jovisst, den meningen (om hysteri) finns i paragraf 600. Men han skriver om personlighetstyper, vilket framgår av meningen i sig.

Det är riktigt att eftersträvandet av Självets helhet är central för Jung. Han återkommer ständigt till begreppet coniunctio oppositorum (motsatsernas konjunktion). Han ser alltså psyket som bestående av motsatser som endast kan samverka i en helhet om de integreras med medvetandet, som då approximerar Självets arketyp. Helhetssträvan är central för Jung, just beroende på att psyket är så kluvet i motsatser. Det gäller att hålla ihop helheten. Det problemet är inte lika akut om man inte ser psyket som så konfliktfyllt.

Emellertid är han inte helt konsekvent, för han vidhåller också att den mindervärdiga funktionen måste förbli omedveten, och därmed förbli en källa till konflikt, för den utgör en brygga till det omedvetna:

I do not believe that it is humanly possible to differentiate all four functions alike, otherwise we would be perfect like God, and that surely will not happen. There will always be a flaw in the crystal. We can never reach perfection. Moreover, if we could differentiate the four functions equally we should only make them into consciously disposable functions. Then we would lose the most precious connection with the unconscious through the inferior function, which is invariably the weakest; only through our feebleness and incapacity are we linked up with the unconscious, with the lower world of the instincts and with our fellow beings. Our virtues only enable us to be independent. There we do not need anybody, there we are kings; but in our inferiority we are linked up with mankind as well as with the world of our instincts. It would not even be an advantage to have all the functions perfect, because such a condition would amount to complete aloofness. I have no perfection craze. My principle is: for heaven’s sake do not be perfect, but by all means try to be complete—whatever that means. (CW 18, para.212)

Jung kritiserar ofta den trinitära modellen, för olikt den kvaternära kan den ej bestå av motsatser. Triaden kan bara vara en dynamisk helhet bestående av samverkande element. Något som Jung ofta återkommer till är Marias axiom: "Ett blir till två, två blir till tre, och ut ur det tredje kommer det Ena som det fjärde". Men det här är en trinitär formel, något som Jung aldrig tycks ha accepterat. Det finns ju bara tre element, som ej är motsatser, för de kommunicerar med varandra. Det Ena är helheten som uppkommer ur de tre elementen som ett epifenomen, ett slags fjärde fenomen, som är den blå ringen i bilden.

psfunc1.jpg

Tack --- men du verkar inte läsa det på samma sätt som jag för att det sista han skriver där är just sammanfattningen av vad som händer i den typen --- där ditt citat borde ha tagit med helheten - inte att du tagit ut den godbiten du tyckte stämde med din tolkning av det han skriver!!!

Minns när jag läste Aion att jag slogs av detta att han har ett sätt att peta isär saker för att sedan förklara saker --- bland annat (minns nu bara det jag läste för nu snart 20 år sedan vagt och inte ordagrant) när det omedvetna tippar över in i dagsmedvetandet kan det liknas vid en psykos men är det inte - det är en del av den väg som leder till inre enhet (helhet) Jag förstår vad du skriver och hur du kritiserar men du ska också ta i beräkning att Jung blev omfrågad varför han försvarade katolska kyrkans symbolik och liturgin samt att de flesta som behövde psykolog inte var katoliker - då de gick till bikt insåg han att de inte hade så många neuroser och annat .

Jag har också läst honom och mycket kring hans tankar --- så de böcker jag har läst gör att jag inte fullt ut känner igen din kritik. Han projekt var just att kunna se var och hur människan kan finna helhet - och det var inte inom psykologin utan i Katolska kyrkan --- hahahahaha... du borde läsa honom när han skriver om religion - det kanske får dig på andra tankar!

[David H]

För att återknyta till trådens frågeställning är jag benägen att tro att den jungianska personlighetstyp som står mig närmast är introvert intuitiv med tanke som stödfunktion. Enligt Myers Briggs, om den teorin stämmer, skulle detta då innebära att jag är en INTJ-personlighet. Kan dock påpekas att det inte är i linje med vad för resultat jag fått på de tester jag gjort på internet.
Jag kommer ihåg att första gången jag gjorde testet fick jag ISFP, och jag tyckte då att det resultatet stämde bra in på mig då, men sen när jag fördjupat mig mer i teorin och ser tillbaka över mitt liv har jag insett att det stämmer ganska dåligt.

Om jag tänker på vad det är i livet jag med lätthet klarat av så är det ofta sådant som kan härledas till intuitionen, medan om jag tänker på situationer där jag varit tvungen att kämpa och fokusera för att lyckas och ibland råkat ut för komplex och blivit obekväm / känt mig osäker / kan det ofta härledas till krav på skärpt medveten användning av sinnesorgan som syn och hörsel. Till exempel när jag som 18-åring blev svensk mästare i alfapet/scrabble, jag kunde då snabbt se de flesta tänkbara kombinationer av bokstäver som bildar ord och snabbt scanna av brädet för optimerad användning av dessa bokstäver. Det hade mindre betydelse om jag exvis var trött eller ofokuserad, jag kunde ändå spela på en hög nivå utan att anstränga mig särskilt. Här kunde jag förlita mig till min inre blick, förmåga att använda fantasi och se möjligheter.
Om vi exempelvis jämför det med när jag skulle lära mig köra bil var det en helt annan historia. Jag kände mig ofta rädd och obekväm, och även om jag gjorde framsteg gick det inte särskilt fort, och ibland gjorde jag farliga felbedömningar till exempel gällande fart och avstånd. När jag väl fokuserade kunde det gå bra, men det krävdes förberedelse och ansträngning. Jag kommer ihåg en gång när jag hade en sämre dag, att min körlärare röt till "skulle jag ge dig en hammare skulle du banka den i handen!". När jag körde bil var jag t ex tvungen att snabbt kunna anpassa mig efter nya synintryck, eller hörselintryck som att lyssna till och följa körlärarens instruktioner...att då exempelvis reflektera över andra alternativ och möjligheter än att bara lyssna till och göra precis vad körläraren sa åt mig lämpade sig inte så väl (och resulterade väl i ett och annat extra varv i rondeller). Jag klarade det och kunde få mitt körkort, men det krävdes ganska mycket ansträngning från min sida.

Gällande både tanke och känsla kan jag känna mig stundvis bekväm och stundvis obekväm, men rent generellt är jag benägen att tro att jag är mer bekväm och medveten om vad jag tänker än vad jag känner. Situationer där det kräver förmåga att tänka kan jag ibland klara av när jag fokuserar, och ibland känner jag att det blir mig övermäktigt. Även då jag klarar av att tänka kan jag känna att det kostar energi och blir uttröttande. Men sällan spelar mig tanken rena spratt, och försätter mig i obekväma situationer, som jag kan uppleva att sinnesförnimmelsen ibland gör. Känslan kan nog hamna nån stans mellan tanken och sinnesförnimmelsen.

[iris]

INTJ --- ibland när jag gör testet på engelska INFJ --- ibland ENTJ... men oftast och nästintill alltid INTJ och det är väl jag i ett nötskal vilket alla andra liknande tester brukar visa också --- de överensstämma mao och det finns ett slags grundläggande personlighetsdrag hos mig som är sådant.

“Arkitekt” Personlighet

Det blåser snålt på toppen, och som en av de mest sällsynta och strategiskt mest kapabla personlighetsyperna, är Arkitekterna smärtsamt väl medvetna om detta. Arkitekter utgör endast 2 procent av befolkningen och kvinnorna i denna kategori är än mer sällsynta, bara 0,8 procent. Det innebär att det ofta är svårt för dem att hitta likasinnade individer som klarar av att hålla jämna steg med deras obevekliga intellektualism och schackspelsliknande manövrer. Människor med Arkitektens personlighetstyp är uppfinningsrika men samtidigt beslutsamma, ambitiösa men ändå privata, makalöst nyfikna men hushåller ändå med sin energi.

Med rätt attityd kan inget hindra mig från att uppnå mina mål

Arkitekter har en naturlig kunskapstörst som ger sig till känna redan tidigt i livet. De får ofta höra att de är bokmalar som barn. Även om andra barn säger det för att retas eller såra kommer Arkitekten sannolikt att identifiera sig med detta epitet och rentav vara stolt över det. Helt enkelt för att han eller hon njuter av sina breda och djupa kunskaper. Arkitekter tycker om att dela med sig av sitt kunnande till andra också. De behärskar sina valda specialområden mycket grundligt, men de föredrar att utarbeta och genomföra en lysande plan inom det egna gebitet, hellre än att ge sig in på “ointressanta” och ovidkommande saker som skvaller.

Du har inte rätt till din egen åsikt. Du har däremot rätt till din egen välgrundande åsikt. Ingen har rätt att vara okunnig.

För de flesta framstår det som en paradox att Arkitekter lever efter skriande motsättningar som ändå är fullständigt begripliga, åtminstone ur ett rent rationellt perspektiv. Arkitekter är till exempel samtidigt både blåögda idealister och bittra cyniker, något som framstår som en omöjlig motsättning. Men det beror på att människor med Arkitektens personlighetstyp tenderar att anse att med ansträngning, intelligens och eftertanke är ingenting omöjligt, samtidigt som de tycker att andra är för lata, ser saker och ting för kortsiktigt eller bara tänker på sig själva för att någonsin kunna uppnå sådana fantastiska resultat. Denna cynism lär dock inte hindra intresserade Arkitekter från att uppnå de result som de anser vara relevanta.

[iris]

FAst nu blev det ett E i början .... hahahaha
https://www.16personalities.com/sv/entj-personlighet