Anders skrev:
Då jag säger illusionen så menar jag det. Tänker också perspektiv. Och vilket perspektiv man väljer, kan det vara så, att man väljer det perspektiv som passar en bäst? Det här, den som är altruistiska är det för att han vinner på det osv, Hansen, Jordan Peterson, kanske väl banalt, men ligger det inget i det? Samtidigt naturligtvis, ingen människa är en ö och vi behöver andra människor, är nyfikna på andra människor.
Men om man vill avsäga sig ”egot” skall det nog vara ett eget personligt ställningstagande. Det får nog vara ens eget perspektiv. Ordet egoism är förresten för mig ytterst osmakligt, ofta använt av människor som då just själva tjänar på att tillhöra ett kollektiv.
Och för att återvända till det inlägg som du startade den här lilla dialogen med, att du har en stark känsla för din egen idividualitet behöver inte alls innebära att man inte ser de andras lidande. Om man accepterar att även de andra är sina egna universum och att man är människor som lever tillsammans och interagerar.
Visst kan man säga att man väljer det perspektiv som passar en bäst. Man kan rent av hävda att det är en logisk nödvändighet. Jaget handlar i enlighet med jagets preferenser,,, men att påstå nåt sånt blir ju en slags begreppslig tautologi. Vill man hävda nåt konkret av det krävs det att man gör en testbar/falsifierbar empirisk fråga av det, och då är man direkt ute på halare is. För jag tror inte du kommer lyckas göra en empirisk undersökning som visar på att jagets agerande alltid sker i enighet med vad som gynnar jaget enligt fördefinierade premisser i upprättat studieprotokoll.
Jag känner inte till mycket om Jordan, men som du beskriver det låter det ju lite som den värsta typen av forskning...som ungefär går ut på att man skapar sig en teori och sedan samlar på sig argument som talar för den teorin. På det sättet kan man ju i princip argumentera för vad som helst...
När jag gick på gymnasiet skrev jag mitt projektarbete om "Egosim". Det blev ganska trassligt. En anledning till trasslet var att jag hade då fortfarande inte riktigt lärt mig / förstått distinktionen mellan logik och empiri. Jag hade ju dels mina logiska funderingar, och sedan förväntades det att jag skulle förankra min text i någon slags empiri. Jag fick det inte att gå ihop. Även om jag kunde tycka det var intressant att läsa exvis Dawkins hade jag ju en stark känsla av att detta ju inte hade något och göra med mina logiska funderingar. Min tes var ungefär "allt är egoism", och jag uppfattade det som en logisk och inte empirisk slutsats. Nu i efterhand kan jag tycka att ett av problemen var att jag aldrig problematiserade ego/jag-begreppet...att jaget eller egot kan upplösas, och att jaget är underordnat självet.
Gällande stark känsla för egen identitet, och att se andras lidande... spelar det alls nån roll om andra lider? Spelar det nån roll om de har andra universum? Från ett rent egoistiskt perspektiv kan man väl då hävda att det spelar absolut ingen roll? Att det saknar relevans. Att det blir relevant först när man förstår att egot inte är allt, att det bara är en del av något annat större? Annars, att man ser sig själv som en del av något större, tänker jag inte behöver betyda att man ger upp sin jag-identitet.