Mental styrka

Moderator: Moderatorgruppen

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Mental styrka

Inläggav David H » 13 apr 2021 23:54

hakkapeliitta skrev:Envishet är inte en mental styrka utan mer som mental svaghet.
Att halsstarrigt hålla fast vid sina tankar och sitt beteende tyder på cementerad tankeverksamhet.
Mental styrka är istället att vara flexibel, att ändra uppfattning om man är överbevisad. Utöver intelligens krävs EQ och en ödmjuk inställning, helt utan prestige. Det är nog endast så man som människa fullt kan utvecklas. Jag har dock aldrig träffat en sådan människa :) . Det var en idealbild, jag själv är inget bra exempel.


Det går att se från olika perspektiv. Envishet tänker jag kan vara både mental styrka och mental svaghet.

Vid varje nytt år senaste åren har jag haft en vana att välja en sång och ett ord/begrepp associerat till den sången, som ska vara en ledsång och ledord för mig under det kommande året. Förra året valde jag låten "I wont back down", som här exvis framförs av Johnny Cash: https://www.youtube.com/watch?v=N8i5NLyXZdc
Jag tyckte den låten representerade en form av mental styrka i form av att stå upp för vad jag tror på, och inte kompromissa om något jag inte tror på. Men från ett annat perspektiv kan nog detta också uppfattas som halsstarrigt, en obenägenhet att ändra på sig.

För det här året valde jag istället en annan ledsång, "Högt över havet" som framförs av Arja Saijonmaa https://www.youtube.com/watch?v=j7sCraPOnQY
Där betonas mer jagets ofullkomlighet..."jag är natt du är dag"..."det som verkar lätt för dig är svårt för mig"..."SOS hör du mig".

Vilken av låtarna som egentligen representerar mest mental styrka vill jag inte uttala mig om.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Mental styrka

Inläggav hakkapeliitta » 14 apr 2021 08:33

Johnny Cash var egentligen en bluff. Hans pr-image var att vara en härdad kriminell, i själva verket hans enda "kriminella" var att hamna i fyllecell några gånger. Långt från att vara en härdad brottsling.
Många Hollywood-stjärnor skaffar sej ett falskt pr-rykte, tjänar väl deras karriär.

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Mental styrka

Inläggav klorofyll » 14 apr 2021 08:42

hakkapeliitta skrev:Johnny Cash var egentligen en bluff. Hans pr-image var att vara en härdad kriminell, i själva verket hans enda "kriminella" var att hamna i fyllecell några gånger. Långt från att vara en härdad brottsling.
Många Hollywood-stjärnor skaffar sej ett falskt pr-rykte, tjänar väl deras karriär.

Upplever också det...Hans röst var kanske inte fantastisk heller... Men vad vet jag.



Denna är däremot bra..

religionsnord
Inlägg: 3
Blev medlem: 04 maj 2022 21:29

Re: Mental styrka

Inläggav religionsnord » 06 maj 2022 23:28

xion skrev:Andra exempel på vad som händer om man följer med strömmen är till exempel vad som hände i Tyskland före andra världskriget.
Eller vad som händer i Myanmar just nu. Dom soldater som lyder sina överordnade och "följer med strömmen" skjuter ihjäl oskyldiga människor som har fräckheten att demonstrera för självstyre. Om någon "motvallskäring" skulle vägra att lyda order skulle han omedelbart bli arkebuserad. Därför vågar ingen annat än att följa med strömmen.


Där är det ju solklart att det rätta är att vara motvalls. Det är svårare när det inte är så solklart vad som är rätt eller fel. Kan man nånsin överlåta ansvaret till nån annan än sig själv?

Jag har ingen mental styrka men jag är medveten om att det är så och det kanske kan ses som nån form av styrka i sig.

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Mental styrka

Inläggav David H » 11 maj 2022 21:46

religionsnord skrev:
xion skrev:Andra exempel på vad som händer om man följer med strömmen är till exempel vad som hände i Tyskland före andra världskriget.
Eller vad som händer i Myanmar just nu. Dom soldater som lyder sina överordnade och "följer med strömmen" skjuter ihjäl oskyldiga människor som har fräckheten att demonstrera för självstyre. Om någon "motvallskäring" skulle vägra att lyda order skulle han omedelbart bli arkebuserad. Därför vågar ingen annat än att följa med strömmen.


Där är det ju solklart att det rätta är att vara motvalls. Det är svårare när det inte är så solklart vad som är rätt eller fel. Kan man nånsin överlåta ansvaret till nån annan än sig själv?

Jag har ingen mental styrka men jag är medveten om att det är så och det kanske kan ses som nån form av styrka i sig.


Du kan släppa över ansvaret.

För mig var det en gång en viktig frågeställning. Jag minns till exempel att jag fick någon broschyr från kristet samfund som visade en bild där en person avsäger sig själv en tron, till förmån för Jesus. Det gjorde intryck på mig. Kanske inte så mycket för att jag ville sätta Jesus på tronen, utan mer tanken om att avsäga mig själv tronen. Tanken om att kliva av tronen från sitt eget liv. Och min tanke var ungefär: "Kanske borde jag kliva av den här tronen, men jag vet inte om jag är redo att göra det, jag vet inte om jag vågar".

Men vid senare tillfälle upplevde jag i alla fall, att det var just detta som hände. Kanske var det något eller några år senare som jag klev av den tronen. Hur det gick till kan jag nog inte riktigt förklara.

En lärdom är väl att jaget är i mångt och mycket en illusion. Och det kan ändra förutsättningarna en del när man börjar avslöja mytologin som är uppbyggd kring jag-begreppet. Det kan ställa frågan om mental styrka i en annan dager. Om man uppfattar jaget som helt separerat från andra individer, tänker man kanske att det skulle kunna gå att rädda sig själv, även fast andra får lida... men ser man sig som en del av en helhet kan man förstå att andras lidande också är ens eget lidande. Ser man sig som en del av en helhet kan man också förstå att andra individers agerande är en del av samma helhet man själv består av. En helhet som inte är helt utanför ens egen kontroll.

Ursäkta mitt svamlande, men kanske går det få ut något av det.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Mental styrka

Inläggav Anders » 12 maj 2022 06:48

rekoj skrev:
religionsnord skrev:
xion skrev:Andra exempel på vad som händer om man följer med strömmen är till exempel vad som hände i Tyskland före andra världskriget.
Eller vad som händer i Myanmar just nu. Dom soldater som lyder sina överordnade och "följer med strömmen" skjuter ihjäl oskyldiga människor som har fräckheten att demonstrera för självstyre. Om någon "motvallskäring" skulle vägra att lyda order skulle han omedelbart bli arkebuserad. Därför vågar ingen annat än att följa med strömmen.


Där är det ju solklart att det rätta är att vara motvalls. Det är svårare när det inte är så solklart vad som är rätt eller fel. Kan man nånsin överlåta ansvaret till nån annan än sig själv?

Jag har ingen mental styrka men jag är medveten om att det är så och det kanske kan ses som nån form av styrka i sig.


Du kan släppa över ansvaret.

För mig var det en gång en viktig frågeställning. Jag minns till exempel att jag fick någon broschyr från kristet samfund som visade en bild där en person avsäger sig själv en tron, till förmån för Jesus. Det gjorde intryck på mig. Kanske inte så mycket för att jag ville sätta Jesus på tronen, utan mer tanken om att avsäga mig själv tronen. Tanken om att kliva av tronen från sitt eget liv. Och min tanke var ungefär: "Kanske borde jag kliva av den här tronen, men jag vet inte om jag är redo att göra det, jag vet inte om jag vågar".

Men vid senare tillfälle upplevde jag i alla fall, att det var just detta som hände. Kanske var det något eller några år senare som jag klev av den tronen. Hur det gick till kan jag nog inte riktigt förklara.

En lärdom är väl att jaget är i mångt och mycket en illusion. Och det kan ändra förutsättningarna en del när man börjar avslöja mytologin som är uppbyggd kring jag-begreppet. Det kan ställa frågan om mental styrka i en annan dager. Om man uppfattar jaget som helt separerat från andra individer, tänker man kanske att det skulle kunna gå att rädda sig själv, även fast andra får lida... men ser man sig som en del av en helhet kan man förstå att andras lidande också är ens eget lidande. Ser man sig som en del av en helhet kan man också förstå att andra individers agerande är en del av samma helhet man själv består av. En helhet som inte är helt utanför ens egen kontroll.

Ursäkta mitt svamlande, men kanske går det få ut något av det.

Inget svammel. Bra post. Men det där är som jag ser det inget ”val”. Framför allt ens personlighet styr hur intresserad man är av andra. Är man introvert så är man. Sedan har ju ens uppfostran och uppväxtmiljö en betydelse. Att Sartre skrev Existentialism is a Humanism och Camus L’etranger känns lite så. Men jag har i mitt nu rätt långa vuxenliv inte sett en enda människa växla karaktär i förhållande till andra. Möjligen har vissa superegoister bliviten smula mindre egoistiska. Att bli familjefar tycks vara fostrande härvidlag.

På det sättet ser jag jaget som allt annat än en Illusion. Vi har våra hjärnor och det är med dem vi uppfattar världen.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Mental styrka

Inläggav David H » 12 maj 2022 15:10

Anders skrev:Men det där är som jag ser det inget ”val”. Framför allt ens personlighet styr hur intresserad man är av andra. Är man introvert så är man. Sedan har ju ens uppfostran och uppväxtmiljö en betydelse. Att Sartre skrev Existentialism is a Humanism och Camus L’etranger känns lite så. Men jag har i mitt nu rätt långa vuxenliv inte sett en enda människa växla karaktär i förhållande till andra. Möjligen har vissa superegoister bliviten smula mindre egoistiska. Att bli familjefar tycks vara fostrande härvidlag.

På det sättet ser jag jaget som allt annat än en Illusion. Vi har våra hjärnor och det är med dem vi uppfattar världen.


Ens personlighet sitter djupt, men det betyder inte att den inte går att rucka på. Ofta kan det nog kräva att en person måste gå igenom en allvarlig kris för att personligheten ska rucka. Jag tänker exempelvis på den där Waldorf-serien som visades på SVT. Där var det en hårdför ledare som envist höll fast vid ett visst perspektiv, och det var först efter hans fru oväntat dog som han plötsligt helomvände.

Att uppfostran och uppväxtmiljö är av stor betydelse för vår personlighet tror jag inte det råder någon tvivel om. Men jag tänker också att det är skillnader i ett ganska litet perspektiv. Överklassbarnet från rikemanskvarteren skiljer sig personlighetsmässigt från arbetarklassbarnet från förorten...men de två har ändå mer gemensamt än vad exempelvis en människa har gemensamt med en hund. Även om det finns olikheter så är alla människor ungefär lika funtade, liknande genuppsättning osv. Människor har bättre förmåga att genomföra vissa saker, och sämre förmåga att genomföra annat. Uppväxtmiljö ändrar helt klart förutsättningar, men det är inget som ändrar det möjliga till att bli omöjligt i någon strikt bemärkelse. Det är t ex knappast så att det är bara människor från viss uppväxtmiljö som har den metafysiska förmågan att göra val...Här skulle jag inte ens vara benägen att säga att det finns någon absolut skillnad mellan människor och andra djur.

Allt detta tycker jag inte kan användas som argument för att jaget inte är en illusion. Jag menar då att det bara visar på hur avancerad jag-illusionen är, att jaget är något som kan vara extremt svårt att avslöja/desillusionera.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Mental styrka

Inläggav Anders » 12 maj 2022 15:34

rekoj skrev:
Anders skrev:Men det där är som jag ser det inget ”val”. Framför allt ens personlighet styr hur intresserad man är av andra. Är man introvert så är man. Sedan har ju ens uppfostran och uppväxtmiljö en betydelse. Att Sartre skrev Existentialism is a Humanism och Camus L’etranger känns lite så. Men jag har i mitt nu rätt långa vuxenliv inte sett en enda människa växla karaktär i förhållande till andra. Möjligen har vissa superegoister bliviten smula mindre egoistiska. Att bli familjefar tycks vara fostrande härvidlag.

På det sättet ser jag jaget som allt annat än en Illusion. Vi har våra hjärnor och det är med dem vi uppfattar världen.


Ens personlighet sitter djupt, men det betyder inte att den inte går att rucka på. Ofta kan det nog kräva att en person måste gå igenom en allvarlig kris för att personligheten ska rucka. Jag tänker exempelvis på den där Waldorf-serien som visades på SVT. Där var det en hårdför ledare som envist höll fast vid ett visst perspektiv, och det var först efter hans fru oväntat dog som han plötsligt helomvände.

Att uppfostran och uppväxtmiljö är av stor betydelse för vår personlighet tror jag inte det råder någon tvivel om. Men jag tänker också att det är skillnader i ett ganska litet perspektiv. Överklassbarnet från rikemanskvarteren skiljer sig personlighetsmässigt från arbetarklassbarnet från förorten...men de två har ändå mer gemensamt än vad exempelvis en människa har gemensamt med en hund. Även om det finns olikheter så är alla människor ungefär lika funtade, liknande genuppsättning osv. Människor har bättre förmåga att genomföra vissa saker, och sämre förmåga att genomföra annat. Uppväxtmiljö ändrar helt klart förutsättningar, men det är inget som ändrar det möjliga till att bli omöjligt i någon strikt bemärkelse. Det är t ex knappast så att det är bara människor från viss uppväxtmiljö som har den metafysiska förmågan att göra val...Här skulle jag inte ens vara benägen att säga att det finns någon absolut skillnad mellan människor och andra djur.

Allt detta tycker jag inte kan användas som argument för att jaget inte är en illusion. Jag menar då att det bara visar på hur avancerad jag-illusionen är, att jaget är något som kan vara extremt svårt att avslöja/desillusionera.

Blir ju nästan lite "illusionen" över det här.
Jag har alltid haft känslan av tvärt om, att det är jaget som är det fasta och att det som pågår i omvärlden är illusionen. Tror också att det är en lika nyttig inställning kollektivt som den omvända. Ingen tillåter sig att utnyttjas. Och det hindrar inte solidaritet. Det gäller att erkänna den andre som lika mycket centrum i sitt universum.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Mental styrka

Inläggav David H » 12 maj 2022 16:05

Anders skrev:Blir ju nästan lite "illusionen" över det här.
Jag har alltid haft känslan av tvärt om, att det är jaget som är det fasta och att det som pågår i omvärlden är illusionen. Tror också att det är en lika nyttig inställning kollektivt som den omvända. Ingen tillåter sig att utnyttjas. Och det hindrar inte solidaritet. Det gäller att erkänna den andre som lika mycket centrum i sitt universum.


Det är i mångt och mycket en perspektivfråga. Det är inte intressant att besvara frågan om jaget är en illusion eller inte, och det handlar inte heller om att argumentera för det ena eller andra. När jag skriver att jaget är en illusion handlar det inte om att beskriva en faktisk omständighet, det handlar om att beskriva ett perspektiv. Eller skapa ett narrativ, om man så vill.

"Jaget" som en enhet används ofta i vårt dagliga språk, men det är en godtycklig konstruktion. Exempel på annat perspektiv bidrog till exempel Richard Dawkins med då han skrev boken "Den egoistiska genen", där det är enskilda "gener" som står i centrum som enhetliga aktörer. I det sådant narrativ kan man se det som att jag-begreppet förlorar relevans. Generna bryr sig inte om vilket "jag" de tillhör. Men även genen som en enhet är en godtycklig konstruktion, medgav även Dawkins själv.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Mental styrka

Inläggav Anders » 12 maj 2022 21:25

rekoj skrev:
Anders skrev:Blir ju nästan lite "illusionen" över det här.
Jag har alltid haft känslan av tvärt om, att det är jaget som är det fasta och att det som pågår i omvärlden är illusionen. Tror också att det är en lika nyttig inställning kollektivt som den omvända. Ingen tillåter sig att utnyttjas. Och det hindrar inte solidaritet. Det gäller att erkänna den andre som lika mycket centrum i sitt universum.


Det är i mångt och mycket en perspektivfråga. Det är inte intressant att besvara frågan om jaget är en illusion eller inte, och det handlar inte heller om att argumentera för det ena eller andra. När jag skriver att jaget är en illusion handlar det inte om att beskriva en faktisk omständighet, det handlar om att beskriva ett perspektiv. Eller skapa ett narrativ, om man så vill.

"Jaget" som en enhet används ofta i vårt dagliga språk, men det är en godtycklig konstruktion. Exempel på annat perspektiv bidrog till exempel Richard Dawkins med då han skrev boken "Den egoistiska genen", där det är enskilda "gener" som står i centrum som enhetliga aktörer. I det sådant narrativ kan man se det som att jag-begreppet förlorar relevans. Generna bryr sig inte om vilket "jag" de tillhör. Men även genen som en enhet är en godtycklig konstruktion, medgav även Dawkins själv.


Då jag säger illusionen så menar jag det. Tänker också perspektiv. Och vilket perspektiv man väljer, kan det vara så, att man väljer det perspektiv som passar en bäst? Det här, den som är altruistiska är det för att han vinner på det osv, Hansen, Jordan Peterson, kanske väl banalt, men ligger det inget i det? Samtidigt naturligtvis, ingen människa är en ö och vi behöver andra människor, är nyfikna på andra människor.

Men om man vill avsäga sig ”egot” skall det nog vara ett eget personligt ställningstagande. Det får nog vara ens eget perspektiv. Ordet egoism är förresten för mig ytterst osmakligt, ofta använt av människor som då just själva tjänar på att tillhöra ett kollektiv.

Och för att återvända till det inlägg som du startade den här lilla dialogen med, att du har en stark känsla för din egen idividualitet behöver inte alls innebära att man inte ser de andras lidande. Om man accepterar att även de andra är sina egna universum och att man är människor som lever tillsammans och interagerar.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

David H
Moderator
Inlägg: 5116
Blev medlem: 13 nov 2005 22:29
Ort: Knivsta/Uppsala

Re: Mental styrka

Inläggav David H » 12 maj 2022 22:29

Anders skrev:
Då jag säger illusionen så menar jag det. Tänker också perspektiv. Och vilket perspektiv man väljer, kan det vara så, att man väljer det perspektiv som passar en bäst? Det här, den som är altruistiska är det för att han vinner på det osv, Hansen, Jordan Peterson, kanske väl banalt, men ligger det inget i det? Samtidigt naturligtvis, ingen människa är en ö och vi behöver andra människor, är nyfikna på andra människor.

Men om man vill avsäga sig ”egot” skall det nog vara ett eget personligt ställningstagande. Det får nog vara ens eget perspektiv. Ordet egoism är förresten för mig ytterst osmakligt, ofta använt av människor som då just själva tjänar på att tillhöra ett kollektiv.

Och för att återvända till det inlägg som du startade den här lilla dialogen med, att du har en stark känsla för din egen idividualitet behöver inte alls innebära att man inte ser de andras lidande. Om man accepterar att även de andra är sina egna universum och att man är människor som lever tillsammans och interagerar.


Visst kan man säga att man väljer det perspektiv som passar en bäst. Man kan rent av hävda att det är en logisk nödvändighet. Jaget handlar i enlighet med jagets preferenser,,, men att påstå nåt sånt blir ju en slags begreppslig tautologi. Vill man hävda nåt konkret av det krävs det att man gör en testbar/falsifierbar empirisk fråga av det, och då är man direkt ute på halare is. För jag tror inte du kommer lyckas göra en empirisk undersökning som visar på att jagets agerande alltid sker i enighet med vad som gynnar jaget enligt fördefinierade premisser i upprättat studieprotokoll.

Jag känner inte till mycket om Jordan, men som du beskriver det låter det ju lite som den värsta typen av forskning...som ungefär går ut på att man skapar sig en teori och sedan samlar på sig argument som talar för den teorin. På det sättet kan man ju i princip argumentera för vad som helst...

När jag gick på gymnasiet skrev jag mitt projektarbete om "Egosim". Det blev ganska trassligt. En anledning till trasslet var att jag hade då fortfarande inte riktigt lärt mig / förstått distinktionen mellan logik och empiri. Jag hade ju dels mina logiska funderingar, och sedan förväntades det att jag skulle förankra min text i någon slags empiri. Jag fick det inte att gå ihop. Även om jag kunde tycka det var intressant att läsa exvis Dawkins hade jag ju en stark känsla av att detta ju inte hade något och göra med mina logiska funderingar. Min tes var ungefär "allt är egoism", och jag uppfattade det som en logisk och inte empirisk slutsats. Nu i efterhand kan jag tycka att ett av problemen var att jag aldrig problematiserade ego/jag-begreppet...att jaget eller egot kan upplösas, och att jaget är underordnat självet.

Gällande stark känsla för egen identitet, och att se andras lidande... spelar det alls nån roll om andra lider? Spelar det nån roll om de har andra universum? Från ett rent egoistiskt perspektiv kan man väl då hävda att det spelar absolut ingen roll? Att det saknar relevans. Att det blir relevant först när man förstår att egot inte är allt, att det bara är en del av något annat större? Annars, att man ser sig själv som en del av något större, tänker jag inte behöver betyda att man ger upp sin jag-identitet.
David Holmberg, moderator på filosofiforum
Filosofiblogg (på engelska): http://recollectingphilosophy.wordpress.com/


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 18 och 0 gäster