Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav Algotezza » 15 feb 2021 16:58

Anders skrev:Det här att dela upp det hela i nånslags Passion VS Verkliga livet är lite för kategoriskt för mej

Jag hade en period (Ni såg bilden ett kort tag) då jag hade riktigt bra självförtroende i raggarbranschen, ansågs lite blont snygg och jag fick faktiskt respons från alla tjejer som var snygga och som jag visade att jag tyckte de var snygga. Men en tjej kunde se hur sexig ut som helst, om hon öppnade käften och det kom smörja farande, åtminstone för mej slaknade det rätt kraftigt. Det fanns en ännu framgångsrikare casanova i Studentkorridoren, hockeyspelare och av en korridortjej beskriven som "guds gåva till kvinnan". Han tjatad hela tiden på mig att "man knullar inte trevligheten" men jag vet inte, för mej funkade det inte att stöta på nån som jag inte fick rejäl själslig kontakt med.

Däremot hade nästan alla som jag sedan stötte på rejält annorlunda åsikter än mina. Jag var rätt höger på den tiden och de flesta killar jag hängde med hittade snälla tjejer som var lite fogliga. Eller som var lite den tidens glam. Det roade mig inte alls (min mor var mycket foglig), jag ville ha en riktig bitch. Och tja, frugan tjänar bra mycket mer än mej, vi har grälat fler gånger än vi har varit ihop i veckor och befinner oss på helt olika sidor i den politiska färgskalan. Men vi kan snacka. Och den fysiska delen, måste inte vara sex utan mer beröring spelar fortfarande efter mer än 30 år jättestor roll. Man måste ha kompatibla själar OCH kroppar. Och det är en del av förälskelsefasen att komma på att man har såna själar. Och kroppar.


Passion ingår väl i verkliga livet? Jag har dock aldrig varit i raggarbranschen. Det föreföll ointressant. Jag var i tjugoårsåldern på 70-talet och då var det proggvänster för hela slanten för min del, parkfester, antischlagerfestival, hantverk etc. i Lunds Musik- och hantverkshus på Grönegatan i Lund. Knulla runt var aldrig min grej, ens i tonåren och tjugoårsåldern. Snacka, skapande verksamhet, ha projekt ((Husets tidning), det gillade jag, skrivandet, tecknandet.

Beröring är förstås viktigt hela livet, själslig och kroppslig sådan.

Sädesuttömningen är ju viktig för att hålla kropp och själ vid god vigör.

Män och kvinnor närmar sig sexualiteten från olika håll.
Göran Egevad egevad@gmail.com

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav 531bts » 15 feb 2021 22:10

iris skrev:
531bts skrev:
Genom att lyssna, iaktta, observera, tänka o som här påtala det. Antingen väcker det frågor o en dialog om hur erotik o passion kan betraktas o sättas i ett allmängiltigt sammanhang, som man sedan kan pröva i sin vardag. Men oftast, som här: bemöts det med adrenalin eftersom man ägnat sig åt ett självförverkligande på den erotiska marknaden. En identitet som kväver alternativet men som senare i livet kommer som en käftsmäll: när kroppen degenerar o det erotiska marknadsvärdet är i botten återstår endast ångest. Man har satsat på fel häst o har ingen handlingsberedskap för filosofisk dialog, a wasted life.


Oj, jag har sällan om (faktiskt aldrig) stött på en klarsynt individ avseende detta mänskliga beteende! Det finns inget - självförverkligande på den erotiska marknaden - eftersom människans inre vetskap om det starkt futila i agera ut en akt med någon annan som denne/a egentligen inte bryr sig om (i bemärkelsen av att ha lärt känna på djupet, känner attraktion över tid utan konsumtion av akten ännu och önskar vilja ha intimitet med) är allt annat än självförverkligande. Det är förgivande.
Det är att utgjuta sig själv på intet.
Det är att låta sig själv bli av noll värde både inför andra och sig själv. Vi vet alla detta men kommer inte vilja erkänna det utan påstå motsatsen "desto fler jag har konsumerat desto högre värde har jag".

Denna egentliga insikt i detta att man lever med människor och har intima akter med människor man varken bryr sig om, vill ha en stabil och nära god relation till, där värme, samhörighet och samförstånd, gemenskap och intimitet blir ett skapar ångest och ensamhet i parförhållanden som är oerhört smärtsamt för de som lever i detta. Valet av ett vackert ansikte, fina ögon, härliga kroppar är yta och den som valt den ytan måste leva i den. Med den. Den som söker djupet i andra finner också en yta som kommer att beaktas i ljuset av detta djup.

Intressant.. och nästintill chockerande för mig att läsa någon som har den insikten. Men om min tolkning och "utbredande" av hur jag tolkar dina ord är i samma meningsområde som du skrev det i - vet jag inte.


Iris: mycket välformulerat o spot on! Det gäller dock att gå varsamt fram: när människan förlorat förnuft o sans o helt tappat fotfästet i verkligheten, där var o en skapar sin egen mening i konkurrens, förstår hon inte vilket fängelse hon hamnat i. I omedveten desperation o försök att bryta isoleringen ger hon sig på den yttersta o av naturen mest påtagliga erfarenheten av intimt samarbete: parningsakten. En omvälvande erfarenhet som man efteråt betraktar som den yttersta bekräftelsen på "kärlek". Det är en enfaldig o äcklig kommentar o manipulation av det naturen erbjuder med erotiken: att bjuda in en ny liten parvel i skapelsen. Det finns alltså ngt vackert med erotiken när den förstås o får vara i sitt naturliga sammanhang. Inget fel på den då. Vad människan gör av den i sin brist på kärlek o för sitt självförverkligande blir ngt annat.

iris
Inlägg: 1354
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav iris » 16 feb 2021 07:38

531bts skrev:
iris skrev:
531bts skrev:
Genom att lyssna, iaktta, observera, tänka o som här påtala det. Antingen väcker det frågor o en dialog om hur erotik o passion kan betraktas o sättas i ett allmängiltigt sammanhang, som man sedan kan pröva i sin vardag. Men oftast, som här: bemöts det med adrenalin eftersom man ägnat sig åt ett självförverkligande på den erotiska marknaden. En identitet som kväver alternativet men som senare i livet kommer som en käftsmäll: när kroppen degenerar o det erotiska marknadsvärdet är i botten återstår endast ångest. Man har satsat på fel häst o har ingen handlingsberedskap för filosofisk dialog, a wasted life.


Oj, jag har sällan om (faktiskt aldrig) stött på en klarsynt individ avseende detta mänskliga beteende! Det finns inget - självförverkligande på den erotiska marknaden - eftersom människans inre vetskap om det starkt futila i agera ut en akt med någon annan som denne/a egentligen inte bryr sig om (i bemärkelsen av att ha lärt känna på djupet, känner attraktion över tid utan konsumtion av akten ännu och önskar vilja ha intimitet med) är allt annat än självförverkligande. Det är förgivande.
Det är att utgjuta sig själv på intet.
Det är att låta sig själv bli av noll värde både inför andra och sig själv. Vi vet alla detta men kommer inte vilja erkänna det utan påstå motsatsen "desto fler jag har konsumerat desto högre värde har jag".

Denna egentliga insikt i detta att man lever med människor och har intima akter med människor man varken bryr sig om, vill ha en stabil och nära god relation till, där värme, samhörighet och samförstånd, gemenskap och intimitet blir ett skapar ångest och ensamhet i parförhållanden som är oerhört smärtsamt för de som lever i detta. Valet av ett vackert ansikte, fina ögon, härliga kroppar är yta och den som valt den ytan måste leva i den. Med den. Den som söker djupet i andra finner också en yta som kommer att beaktas i ljuset av detta djup.

Intressant.. och nästintill chockerande för mig att läsa någon som har den insikten. Men om min tolkning och "utbredande" av hur jag tolkar dina ord är i samma meningsområde som du skrev det i - vet jag inte.


Iris: mycket välformulerat o spot on! Det gäller dock att gå varsamt fram: när människan förlorat förnuft o sans o helt tappat fotfästet i verkligheten, där var o en skapar sin egen mening i konkurrens, förstår hon inte vilket fängelse hon hamnat i. I omedveten desperation o försök att bryta isoleringen ger hon sig på den yttersta o av naturen mest påtagliga erfarenheten av intimt samarbete: parningsakten. En omvälvande erfarenhet som man efteråt betraktar som den yttersta bekräftelsen på "kärlek". Det är en enfaldig o äcklig kommentar o manipulation av det naturen erbjuder med erotiken: att bjuda in en ny liten parvel i skapelsen. Det finns alltså ngt vackert med erotiken när den förstås o får vara i sitt naturliga sammanhang. Inget fel på den då. Vad människan gör av den i sin brist på kärlek o för sitt självförverkligande blir ngt annat.


Det som jag ser primärt är den vuxenrelation som om så blir genererar nya människor. Problemet är nog att många kvinnor inte vill ha mannen till något annat än det bo de vill ha. De vill ha barnen. Mannen blir medlet.
Tror att detta beror på läggning och form.

Det som är primärt för sunda relationer är viljan till den andre vuxne. Barn bör vara en effekt av en bärande sund relation.
I en värld där människor tidigt går fel i erotikmarkanden skapar ett föregivande inom sig - då finns mycket lite kvar att bygga relation på och då måste barn vara fokus då de flesta inte kan ha vuxenrelationer. De kan bara ha barn relationer då de själva inte lämnade barnstadiet och söker en intensiv bekräftan ständigt av något som villkorslöst älskar dem (eller så har de hundar eller katter). Att kunna ha - vilja ha - en vuxenrelation med en annan vuxen individ kräver just två av samma sort. Det är svårt att uppbringa i en värld av Trumpar i olika format som stillar sina erotikbehov som en bebis behöver napp när det skriker i affekt.

Att behöva uthärda ett barn i en vuxen människas kropp med sina trantrums och sina egobehovsstillande på erotikmarkanden och andra uttryck av barns affekter är för svårt för mig.
Dessa barn i vuxna människors kroppar köper till och med barn i andras livmoder för att nappen att bli bekräftad har nått sjukliga nivåer.
Kvinnor och män har förlorat sina inbördes outtalade "roller" platser - och har barnrelationer med verkliga barn i mitten.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav 531bts » 16 feb 2021 21:51

Iris: du har genomskådat charaden! Fantastiskt välskrivet o knivskarp analys!
Det värmer i hjärtat att det finns medmänniskor som använder tankesinne o språk verklighetsförankrat!
Kan du beskriva från vilket perspektiv du betraktar eländet o kommit fram till din välformulerade o precisa beskrivning.
Jag har kommit fram till min beskrivning av vansinnet som en kontrast till min etablering i Gudsmedvetande. Ju mer jag betraktar o låter skapelsens självklara uttryck få gälla som Guds allmängiltiga "talan" till oss människor, ju mer framstår människans manipulationer o hittepå som klåparverk o som för det mesta syftar till meningslös underhållning o maktuttryck.

iris
Inlägg: 1354
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav iris » 16 feb 2021 22:16

531bts skrev:Iris: du har genomskådat charaden! Fantastiskt välskrivet o knivskarp analys!
Det värmer i hjärtat att det finns medmänniskor som använder tankesinne o språk verklighetsförankrat!
Kan du beskriva från vilket perspektiv du betraktar eländet o kommit fram till din välformulerade o precisa beskrivning.
Jag har kommit fram till min beskrivning av vansinnet som en kontrast till min etablering i Gudsmedvetande. Ju mer jag betraktar o låter skapelsens självklara uttryck få gälla som Guds allmängiltiga "talan" till oss människor, ju mer framstår människans manipulationer o hittepå som klåparverk o som för det mesta syftar till meningslös underhållning o maktuttryck.



Perspektiv?
För mig som barn var det redan så. Detta låter märkligt men det är helt sant. När andra rasade runt i sandlådor och jagade varandra gick jag i skogen, eller läste (pratar om 6-9 års åldern). Jag har betraktat världen, mig själv, spelen och vari mitt i dem sedan jag kan minnas. Tonvis med litteratur, filosofistudier, nattklubbsstudier både i Sverige och andra länder, affärslivet som jag varit delaktig i - trail/error både som deltagare och betraktare. Men jag är inte introvert utan exakt mellan extrovertochintrovert.
Det som varit i mitt liv är kontrasten mellan hur jag ser ut och vad jag är. Ytan har aldrig gett skäl av vad som bor under. Det vill säga att jag ser inte ut som den extrema bokmal och den typ av hjärna jag har. Ser ut som den coola tjejen (var det också) :lol: (är lugnare idag).

Förstår mig rätt...
Jag kan inte döma men jag kan bedöma - det första tillkommer de som inte ser inifrån och samtidig kan se. Jag kunde detta men ville också vara en del för att veta. Man brukar säga att vishet kommer med åldern och visst går åren men saken var nog att jag tidigt hade samma syn på betraktelsen, sökandet efter djupet av det som känslan bar men inte förklarade. Det blir ensamt.
Behovet att gå till botten och verkligen - veta. Denna törst att förstå, för att kunna släppa saker, sorgen i det ensamma i detta då sällan människor har samma behov att greppa saker som jag har. De är nöjda med sin yta. Män brukar missta mig för denna yta också :roll: , men jag förstår dem.
:lol:
Fast jag kan inte dela det där. Det är inte mitt gebit att plåga mig med att aldrig få dela vem man är med någon som är som man är men annorlunda. Så jag ägnade ännu mer tid åt att förstå vårt vara, villkoret av detta vara i djupet av Gud. Eller som man säger: människans ande utforskar också djupen i Gud.
Vad kan man säga. Att jag började med att finna honom bortom orden i ettvarandet i naturen som barn, för att finna mannens komplement, finna mitt själv och i detta Guds vara i, med och genom mig och andra samt att Vägen fann mig?
Vet inte bts. Det är väl så det var.
Vi fullföljer väl det som ska bli och var tänkt när vi tackar ja till det och sedan verkligen också - gör det.

När människan inte finner tomheten i det futila och det ofullbordade i det där vi sökt och ger upp men inte ropar ut till Himlarna - tar det som sedan sker som ett under, en möjlighet för vilken man är villig att offra allt - vad finns där utom makten och pengarna kvar - och den eviga ensamhetens vara? Även i tvåsamhet eller alla sammanhang för att man aldrig är fullt därvarande.

iris
Inlägg: 1354
Blev medlem: 09 feb 2021 19:42

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav iris » 16 feb 2021 22:34

iris skrev:
531bts skrev:Iris: du har genomskådat charaden! Fantastiskt välskrivet o knivskarp analys!
Det värmer i hjärtat att det finns medmänniskor som använder tankesinne o språk verklighetsförankrat!
Kan du beskriva från vilket perspektiv du betraktar eländet o kommit fram till din välformulerade o precisa beskrivning.
Jag har kommit fram till min beskrivning av vansinnet som en kontrast till min etablering i Gudsmedvetande. Ju mer jag betraktar o låter skapelsens självklara uttryck få gälla som Guds allmängiltiga "talan" till oss människor, ju mer framstår människans manipulationer o hittepå som klåparverk o som för det mesta syftar till meningslös underhållning o maktuttryck.



Perspektiv?
För mig som barn var det redan så. Detta låter märkligt men det är helt sant. När andra rasade runt i sandlådor och jagade varandra gick jag i skogen, eller läste (pratar om 6-9 års åldern). Jag har betraktat världen, mig själv, spelen och vari mitt i dem sedan jag kan minnas. Tonvis med litteratur, filosofistudier, nattklubbsstudier både i Sverige och andra länder, affärslivet som jag varit delaktig i - trail/error både som deltagare och betraktare. Men jag är inte introvert utan exakt mellan extrovertochintrovert.
Det som varit i mitt liv är kontrasten mellan hur jag ser ut och vad jag är. Ytan har aldrig gett skäl av vad som bor under. Det vill säga att jag ser inte ut som den extrema bokmal och den typ av hjärna jag har. Ser ut som den coola tjejen (var det också) :lol: (är lugnare idag).

Förstår mig rätt...
Jag kan inte döma men jag kan bedöma - det första tillkommer de som inte ser inifrån och samtidig kan se. Jag kunde detta men ville också vara en del för att veta. Man brukar säga att vishet kommer med åldern och visst går åren men saken var nog att jag tidigt hade samma syn på betraktelsen, sökandet efter djupet av det som känslan bar men inte förklarade. Det blir ensamt.
Behovet att gå till botten och verkligen - veta. Denna törst att förstå, för att kunna släppa saker, sorgen i det ensamma i detta då sällan människor har samma behov att greppa saker som jag har. De är nöjda med sin yta. Män brukar missta mig för denna yta också :roll: , men jag förstår dem.
:lol:
Fast jag kan inte dela det där. Det är inte mitt gebit att plåga mig med att aldrig få dela vem man är med någon som är som man är men annorlunda. Så jag ägnade ännu mer tid åt att förstå vårt vara, villkoret av detta vara i djupet av Gud. Eller som man säger: människans ande utforskar också djupen i Gud.
Vad kan man säga. Att jag började med att finna honom bortom orden i ettvarandet i naturen som barn, för att finna mannens komplement, finna mitt själv och i detta Guds vara i, med och genom mig och andra samt att Vägen fann mig?
Vet inte bts. Det är väl så det var.
Vi fullföljer väl det som ska bli och var tänkt när vi tackar ja till det och sedan verkligen också - gör det.

När människan inte finner tomheten i det futila och det ofullbordade i det där vi sökt och ger upp men inte ropar ut till Himlarna - tar det som sedan sker som ett under, en möjlighet för vilken man är villig att offra allt - vad finns där utom makten och pengarna kvar - och den eviga ensamhetens vara? Även i tvåsamhet eller alla sammanhang för att man aldrig är fullt därvarande.



Jag kan dela något med dig om när jag i början av mitt varande beskrev det jag upplevde föroch i Gud (den sista delen är Hans tilltal) - det var en djup andlig upplevelse (kallas mystik) som jag upplevde och så började min Väg...

Skrev då...- där de tre första raderna är jag - sedan Hans tilltal...

Kärleken anno 2000.

Det är tidlöst oändligt, det som finns i mig för dig, och inga ord räcker. Jag vill så gärna säga det som inte går, för jag kan inte ännu finna rätt ord. Det kommer som ett löfte.
Slut dig om mig, i din närhet kan inte ens jag för dig förråda djupet av din beröring i mig.

I gryningens första ljus. Känner jag din sorg, din förtvivlan.
Jag lägger min kind invid din. Vakar över dig. Jag älskar dig. Du behöver komma till ro, du behöver vila dig.
Dricka vid kärlekens klara källa. Jag väntar där på dig.
Jag har varit med dig i längtas hetta, i förtvivlans djup. I vreden när du vände dig från mig.
Jag har känt i dig, med dig. Jag har känt din glädje, din kärlek.
Jag har sett när dina ideal kantats.
Jag vet inte vem, men jag vet vilken.
Och i tiden som vi har. Där bor i oss, den känslan som står över allt

klorofyll
Inlägg: 9311
Blev medlem: 06 jun 2012 20:50

Re: Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

Inläggav klorofyll » 17 feb 2021 05:53

iris skrev:Det blir ensamt.

Gör något kreativt! Jag bygger denna.. Lego Brick Bank 10251, som på bilden är ljussatt.

Bild


Återgå till "Psykologi"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 8 och 0 gäster