Hur får man en relation som man vill ska vara att vara?

[Anne]

Ska vi hålla oss till trådens ämne nu? Varsågod och fortsätt om du upplever att du gör det. Titta på trådrubriken en gång till bara.

Jag menar att jag håller mig till trådens ämne: vad förhållande är, vilken grund det vilar på o dess varaktighet.
Att jag tar upp orsaken till de frågeställningarna, kan ju för den med en grundare o mer begränsad förklaring väcka irritation att det inte hör till tråden. Irritation eller adrenalin är inte några argument jag tar hänsyn till, så jag ställer frågan igen: kan du ge sakliga argument som talar emot att föra dialog om identitet o medvetande i det här sammanhanget o att det inte har med mänskliga/psykologiska relationer att göra?

Jag är varken irriterad eller har något adrenalinpåslag, men sådana missuppfattningar är vanliga i text när man varken ser kroppsspråk eller hör tonen. För mig är det bara ett litet sorgset, stillsamt "Jaha, det var väl tyyyypiskt när det dyker upp en tråd som intresserar mig..." Jag kan svara på dina frågor men jag avstår. Jag överlåter till dig och klorofyll, och för delen övriga intresserade, att fortsätta diskussionen.

[531bts]

Lynx: du vill inte delta i den dialog som växt fram i tråden, det jag o klorofyll framfört förmodar jag du menar inte hör till trådens ämne eller intresserar dig. Varför inte skriva ner vad du menar är relevant i ämnet, annars förstår jag inte ditt inlägg. Är det en ordningsfråga för dig mer än att du har invändningar i sakfrågan? Varför inte göra ett inlägg som styr upp o som enligt dig, återför dialogen till dess rubrik?

[Anne]

Jag känner mig något missmodig, men för all del (Ni kan ju fortsätta prata om medvetande. Det kan ni göra i de flesta trådar.) Tillit är en stor faktor för relationer. Jag vet vad flera medlemmar på det här forumet heter och var de bor. Skulle jag yppa det? Aldrig. Det var ett förtroende som gavs mig.

[531bts]

Lynx: den tillit du exemplifierar är egentligen lojalitet o utgår från att du anser dig ha anledning att inte lita på någon förrän du haft möjlighet till personlig bedömning. Det är tyvärr idag ett alldeles relevant o nödvändigt förhållningssätt eftersom den moderna människan är så oberäknelig.
Jag håller dock ordet tillit högre o vill sätta det i sammanhang med en mer allmängiltig referens: naturen/skapelsen.

[Anne]

Nonsens. Jag får härma Werner och Werner: Nu är du väl osedvanligt dum i huvudet . Det är väl ändå upp till dem om de vill outa sig. I en sund relation måste man kunna lita på varann.

[531bts]

Lynx: som sagt den moderna människan är lynnig o oberäknelig.
Man undviker dialog till förmån för det kortsiktiga o tvivelaktiga nöjet att projicera sina mentala hinder på sina medmänniskor.

Med det önskar jag alla på forumet ett Gott Slut o ett Gott Nytt År!!

[Anne]

Mhmm, är du en modern människa? Må det nya året bringa dig klarhet att det inte är så illa ställt som du befarar.

[Anne]

Åter till ämnet. I början av ett förhållande är det lätt att hålla gnistan vid liv. Men hur gör man sedan då? Jag ser fram emot tips. Ni vet ju att jag är lite.. annorlunda. Jag gick in till min karl i köket nyss och frågade om han ville se mig dansa. Så jag körde Betty Boops melodi. Nynnade på den när jag sakta drog upp min morgonrock så rumpan blev bar. Gnistan! Det blir förfärligt tråkigt utan gnistan!

[Anne]

Japp, det var utelämnande. Fel? Nej, varför då? För mig är det förstås konstigt att någon vill titta på min rumpa. Det är en privat grej. Jag håller mitt hopp att åtminstone Anders förstår

[531bts]

Att som vuxen betrakta passion som grund för förhållande vittnar om enfald. Den finns som ett naturens incitament för att initiera parning. Mänskligt förhållande o möjlighet till ömsesidig kärlek vilar på dialog. Det förutsätter förmåga till besinning o eftertanke. De egenskaperna kan du fritt välja att antingen bejaka eller avstå ifrån. Avstår du blir konsekvensen att du blir offer för känsloimpulser som t.ex passion. De kemikalier passionen utlöser är så påtagliga att du låter tankesinnet styras o i viss mån fördunklas så möjligheten till perspektiv utifrån dialog stängs. Vad som återstår är en idé om att passionen är "the real thing". Baksidan av det är att man inte har eller får någon emotionell feedback av dialog, den hamnar i bakgrunden o ges aldrig möjlighet till etablering i tanke, tal o handling.
En fast illusion om passion som utgångsläge o giltighet för parförhållande har också en naturlig baksida: adrenalin o aggressivitet. När du blint följer o blir beroende av passionens tillfredsställelse uppstår en frustration som kan liknas vid en narkomans abstinens. För att du undermedvetet valt passion som grund för förhållande o behov av kärlek har du samtidigt undermedvetet valt bort möjligheten till det mänskliga kärleksbehovets enda sätt att tillfredsställa det: mänsklig tanke o tal i dialog om det allmängiltiga. Det är i den gemensamma förståelsen av i vilket sammanhang vi ingår möjligheten till älskvärd tanke, tal o handling kan etableras. I den förståelsen ingår parförhållandet o passionen o får sina naturliga utlopp men den utgör inte en grund för förhållande som driver den ena eller andra parten till idiotiska beteenden.

[Anne]

Seså, du läser in saker jag aldrig har sagt med din fantasi. Det ena utesluter ju inte det andra. Passion är bra tror i ett förhållande. Och vad skulle vara så fel med att plocka in lite lekfullhet i kärleken? Gott nytt år till dig och alla andra

[531bts]

Lynx: exactamente, dialog i helhetssyn utesluter inte, det är passionens naturliga konsekvens o funktion. Naturen stoppar in en karamell av endorfiner som för några ögonblick löser upp din identitet som avskild/enskild i förhållande till en medmänniska. Naturen drar lika fort ut den karamellen o lämnar dig med en oförliknelig erfarenhet som du omöjligt kan sätta i dess rätta sammanhang utan reflektion över dess allmängiltiga mening. Det är en kontrast naturen bjuder som hänvisning till att använda tankesinnet o språket att vidgas till en dialog om det hela. Vill man det finns inget att förlora, au contraire, mon cheri, endorfinernas subtila verkan blir tydligare, vackrare i det naturliga ultimata samarbetet vi kallar erotik. Höga visan i Bibeln är skapad från det perspektivet.
Men har man däremot en idé om parförhållandet som vilar på erfarenheterna från discogolvet, där du som kvinna lyckats trollbinda en beta-man för lite kuttrasju o efteråt i samråd med några medsystrar o glas vin, snickrat ihop en filosofisk men infantil "visdom", kan man ju självklart inte förvänta sig annat av dig än vad du ger uttryck för i dina inlägg. Gott Nytt År på dig, Lynx!

[Anne]

Men har man däremot en idé om parförhållandet som vilar på erfarenheterna från discogolvet, där du som kvinna lyckats trollbinda en beta-man för lite kuttrasju o efteråt i samråd med några medsystrar o glas vin, snickrat ihop en filosofisk men infantil "visdom", kan man ju självklart inte förvänta sig annat av dig än vad du ger uttryck för i dina inlägg. Gott Nytt År på dig, Lynx!

Nu räcker det med påståenda. Fråga mig istället. Tänkte att jag inte ser honom igen om jag inte gör något nu. Jag mötte min man på en gräsmatta med våra hundar. Sallerupsvägen där Ranelid växte upp. Jag var på väg att flytta till Möllevången. Jag hade sett hur mjuk och fin han var med sin hund. Så jag gav det en chans och frågade om han ville bjuda mig på kaffe någon dag. Vi har haft några nödvändiga år av separation, vilket jag inte vill gå in djupare på. Men tjugo år har vi hängt ihop. Och jag är glad att vi inte bara delar samma tak och passerar varandra som främlingar.

[531bts]

Lynx: aha efterlyser du dialog. Det du uttrycker i dina inlägg antyder en begränsad, föråldrad o narcissistisk tolkning av livet som jag sedan länge lämnat. Jag tror inte du är mogen för en verklig dialog. Du behöver mer stryk av livet/naturen för att på allvar ta dig an verklig dialog. Fortsätt vicka på rumpan o jaga "gnistan"!

[Anne]

Jaja, det kommer väl en tid då du får skämmas för ditt bemötande. Varför hackar du på mig? Har du någon sorts ren ambition i ditt fabulerande? Har du en partner?