iris skrev:det är så överjordiskt svårt för oss så de flesta kommer ju inte dit alls
Jag är där. Jag har slutat följa kompassen. Jag är nålen. Oavsett vad jag gör så kan inte jag styra var det hela slutar, rent praktiskt, jag kan lyckas eller misslyckas teoretiskt, jag har blivit nollställd, jag accepterar ett liv utan ambitioner, förutom min strävan vara en god medmänniska.. Varför? På grund av respekt, pga att jag lyssnar och har vissa ideal. Hur mycket kan man egentligen offra för kärleken? ALLT.