natureprovide skrev:531bts skrev:Natureprovide: det du skriver är en vacker o poetisk betraktelse över den moderna människans ovilja/olust att i tanke o tal i dialog konkretisera meningsfrågan, dvs inte "jag"-identitetens personliga o ofta irrationella idé om mening, utan möjligheten till en förståelse o dialog om en allmängiltig mening som varje individ kan relatera till som självklar.
Tack för din respons.
Jag kommer direkt att tänka på M bubers ”jag och du”. Det är en fin liten bok.
Att kunna relatera till en tredje och oberoende part som uppstår som ett resultat av det mellanmänskliga samspelet, att inte objektivera och exploatera på sig själv eller andra. Att kunna träda i förhållande till ett Du (kan också förstås som livet självt) är att skapa meningsfull relation, om än bara för ett ögonblick.
Detta är en konst som oerhört få människor kan. Vad kvinnor kan i den tid vi lever i nu är en förförelsekonst som ständigt är present och som även kommer till uttryck skriftligt och på olika forum. De kan i princip inget annat och det skapar inga meningsfulla relationer, inga meningsfulla dialoger och inga meningsfulla utbyten av tankar. Det skapar bara vad som avses: en morot för alla män som inte har någon hjärna (vilket är norm) men kan svara på, och även gärna vilja ha det som bjuds.
Världen vi lever i blir för människor som Buber beskriver en mycket ensam plats. Oavsett var man söker utbytet finns bara den andra sorten av individer. Ytliga sökande kroppslig utlösning av olika slag och där relationer och intimitet är okänt för dem.
Intimtet som inte handlar om sex (underförstått).
Att bebo den världen de skapar - människan utan själ med fokus på kroppstillfredställese pengar och status, makt och egocentrism- blir en kall och ensam plats.
Det värsta är dock inte ensamheten utan effekten av vad som sker med samhällen som är sådana. Eftersom den effekten är något som obönhörligt kommer när de själlösa har uppnått en kritisk massa.