Jungiansk typologi [modererad av trådskapare]

[Smisk]

Ibland ser jag personer på youtube som spår i kort. En del personer är väldigt flummiga och flummigheten är ofta en stor del av metoden.
Man vill locka fram känslor, tankar och föreställningar på ett arketypiskt sätt genom att släppa det logiska och rationella och öppna för intuitiva intryck.

Det får mig att tänka på Ken Wilbers modell och spiral dynamics.

Ett sätt att dela den kakan på Wilber ofta använder är dessa nivåerna:

Arkaik: Detta är den mest grundläggande nivån av medvetenhet där det inte finns någon skiljelinje mellan själv och omvärlden.
Magisk: På denna nivå tror individen att magiska krafter påverkar världen. Detta är en tidig fas i mänsklig utveckling.
Mytisk: Här börjar individen följa kollektiva berättelser och myter som förklarar världen och dess fenomen.
Rationell: På denna nivå utvecklar individen förmågan att tänka logiskt och vetenskapligt, och att ifrågasätta tidigare myter och övertygelser.
Pluralistisk: Individen erkänner och värderar mångfalden av perspektiv och kulturer.
Integral: På denna nivå kan individen integrera och syntetisera tidigare nivåer i en sammanhängande helhet.

När jag då tänker mig astrologi och den typen av tänkande så uppfattar jag det som att man antingen är en person som har sin så kallade center av gravitation runt en mytisk medvetandenivå. Man har en stark benägenhet att tänka på det sättet där berättelser och arketyper får en central plats i uppfattningarna om världen.

Jung använder dem minst från en pluralistisk och högre nivå där man ser värdet av dem från ett trans-personligt/trans-rationellt perspektiv.

Från det perspektivet får dem tidigare mentala fakulteterna och perspektiven en ny plats i medvetandet där man kan uppfatta samband ovanför individuella. Meta-samband.

[David H]

Ibland ser jag personer på youtube som spår i kort. En del personer är väldigt flummiga och flummigheten är ofta en stor del av metoden.
Man vill locka fram känslor, tankar och föreställningar på ett arketypiskt sätt genom att släppa det logiska och rationella och öppna för intuitiva intryck.

Det får mig att tänka på Ken Wilbers modell och spiral dynamics.

Ett sätt att dela den kakan på Wilber ofta använder är dessa nivåerna:

Arkaik: Detta är den mest grundläggande nivån av medvetenhet där det inte finns någon skiljelinje mellan själv och omvärlden.
Magisk: På denna nivå tror individen att magiska krafter påverkar världen. Detta är en tidig fas i mänsklig utveckling.
Mytisk: Här börjar individen följa kollektiva berättelser och myter som förklarar världen och dess fenomen.
Rationell: På denna nivå utvecklar individen förmågan att tänka logiskt och vetenskapligt, och att ifrågasätta tidigare myter och övertygelser.
Pluralistisk: Individen erkänner och värderar mångfalden av perspektiv och kulturer.
Integral: På denna nivå kan individen integrera och syntetisera tidigare nivåer i en sammanhängande helhet.

När jag då tänker mig astrologi och den typen av tänkande så uppfattar jag det som att man antingen är en person som har sin så kallade center av gravitation runt en mytisk medvetandenivå. Man har en stark benägenhet att tänka på det sättet där berättelser och arketyper får en central plats i uppfattningarna om världen.

Jung använder dem minst från en pluralistisk och högre nivå där man ser värdet av dem från ett trans-personligt/trans-rationellt perspektiv.

Från det perspektivet får dem tidigare mentala fakulteterna och perspektiven en ny plats i medvetandet där man kan uppfatta samband ovanför individuella. Meta-samband.

Det är en intressant modell tycker jag. Men om något som jag saknar är det väl då den empiriska förankringen, reproducerbarheten och kvantifierbarheten. Detta är ju något mycket centralt inom moderna vetenskapen, och en viktig orsak att Jungiansk typologi inte fått erkännande är att den inte lyckats förankras på detta sätt ännu.

Och där tycker jag att AI chatten lyfta fram en del intressanta förslag om hur Jungs teorier eventuellt skulle kunna testas empiriskt…men som jag ser det är det också förenat med stora svårigheter

[Anders]

Ibland ser jag personer på youtube som spår i kort. En del personer är väldigt flummiga och flummigheten är ofta en stor del av metoden.
Man vill locka fram känslor, tankar och föreställningar på ett arketypiskt sätt genom att släppa det logiska och rationella och öppna för intuitiva intryck.

Det får mig att tänka på Ken Wilbers modell och spiral dynamics.

Ett sätt att dela den kakan på Wilber ofta använder är dessa nivåerna:

Arkaik: Detta är den mest grundläggande nivån av medvetenhet där det inte finns någon skiljelinje mellan själv och omvärlden.
Magisk: På denna nivå tror individen att magiska krafter påverkar världen. Detta är en tidig fas i mänsklig utveckling.
Mytisk: Här börjar individen följa kollektiva berättelser och myter som förklarar världen och dess fenomen.
Rationell: På denna nivå utvecklar individen förmågan att tänka logiskt och vetenskapligt, och att ifrågasätta tidigare myter och övertygelser.
Pluralistisk: Individen erkänner och värderar mångfalden av perspektiv och kulturer.
Integral: På denna nivå kan individen integrera och syntetisera tidigare nivåer i en sammanhängande helhet.

När jag då tänker mig astrologi och den typen av tänkande så uppfattar jag det som att man antingen är en person som har sin så kallade center av gravitation runt en mytisk medvetandenivå. Man har en stark benägenhet att tänka på det sättet där berättelser och arketyper får en central plats i uppfattningarna om världen.

Jung använder dem minst från en pluralistisk och högre nivå där man ser värdet av dem från ett trans-personligt/trans-rationellt perspektiv.

Från det perspektivet får dem tidigare mentala fakulteterna och perspektiven en ny plats i medvetandet där man kan uppfatta samband ovanför individuella. Meta-samband.

Det är ju inte så att magi inte säljer. Har väl läst LOTR kanske 15 gånger… skulle säga att den där magiska nivån är ganska behaglig. Lite skönt ansvarslös så där. Det är ju jäkligt irriterande att allt stort dramatiskt som händer alltid är negativt. Medan allt stort positivt kommer till med en massa krångel. Upptäcka glödlampa, VM-final i fotboll. Magin och flummet ger oss en snabb väg till lite positiva känslor.

[Anders]

Måste läsa på lite om arketyper

[Smisk]

Det är ju inte så att magi inte säljer. Har väl läst LOTR kanske 15 gånger… skulle säga att den där magiska nivån är ganska behaglig. Lite skönt ansvarslös så där. Det är ju jäkligt irriterande att allt stort dramatiskt som händer alltid är negativt. Medan allt stort positivt kommer till med en massa krångel. Upptäcka glödlampa, VM-final i fotboll. Magin och flummet ger oss en snabb väg till lite positiva känslor.

Jag undrar vad Jung sa om det där med fantasifullhet. Genom livet har jag noterat att en del personer i princip hatar fantasy som sagan om ringen. Dessa personer jag tänker på gillar ofta istället "realistiska saker" som thrillers. Man gillar "Bäckfilmer" men inte "Sagan om ringen trams"

Själv har jag alltid gillat fantasy och sci-fi extra mycket. Jag kände igen mig i filmen Neverending story där huvudrollen i vår värld är en drömmare som ständigt blir kritiserad av sin far att han "lever i drömmarnas värld" och måste komma ner på jorden. Berättelsen leder givetvis till insikter om hur värdefull fantasin är för människan.

I berättelsen Hogfather, som finns som miniserie, finns samma tema. Människors fantasi har slutat göra sitt jobb och detta påverkar saker i världen så att Jultomten dör och döden måste upprätthålla balansen genom att själv ta rollen som Tomten Den berättelsen leder till samma slutsats och uttrycker det som att fantasi är något som krävs för att vi skall vara människor och leva i en mänsklig värld.

Jag är övertygad om att det finns ett sätt att kategorisera oss utifrån hur fantasifulla respektive fantasilösa vi är benägna att vara.

[David H]

Ibland ser jag personer på youtube som spår i kort. En del personer är väldigt flummiga och flummigheten är ofta en stor del av metoden.
Man vill locka fram känslor, tankar och föreställningar på ett arketypiskt sätt genom att släppa det logiska och rationella och öppna för intuitiva intryck.

Det får mig att tänka på Ken Wilbers modell och spiral dynamics.

Ett sätt att dela den kakan på Wilber ofta använder är dessa nivåerna:

Arkaik: Detta är den mest grundläggande nivån av medvetenhet där det inte finns någon skiljelinje mellan själv och omvärlden.
Magisk: På denna nivå tror individen att magiska krafter påverkar världen. Detta är en tidig fas i mänsklig utveckling.
Mytisk: Här börjar individen följa kollektiva berättelser och myter som förklarar världen och dess fenomen.
Rationell: På denna nivå utvecklar individen förmågan att tänka logiskt och vetenskapligt, och att ifrågasätta tidigare myter och övertygelser.
Pluralistisk: Individen erkänner och värderar mångfalden av perspektiv och kulturer.
Integral: På denna nivå kan individen integrera och syntetisera tidigare nivåer i en sammanhängande helhet.

När jag då tänker mig astrologi och den typen av tänkande så uppfattar jag det som att man antingen är en person som har sin så kallade center av gravitation runt en mytisk medvetandenivå. Man har en stark benägenhet att tänka på det sättet där berättelser och arketyper får en central plats i uppfattningarna om världen.

Jung använder dem minst från en pluralistisk och högre nivå där man ser värdet av dem från ett trans-personligt/trans-rationellt perspektiv.

Från det perspektivet får dem tidigare mentala fakulteterna och perspektiven en ny plats i medvetandet där man kan uppfatta samband ovanför individuella. Meta-samband.

Det är ju inte så att magi inte säljer. Har väl läst LOTR kanske 15 gånger… skulle säga att den där magiska nivån är ganska behaglig. Lite skönt ansvarslös så där. Det är ju jäkligt irriterande att allt stort dramatiskt som händer alltid är negativt. Medan allt stort positivt kommer till med en massa krångel. Upptäcka glödlampa, VM-final i fotboll. Magin och flummet ger oss en snabb väg till lite positiva känslor.

På den integrala nivån i detta systemet blir också magin meningsfull, tänker jag. Men magin är då inte längre ansvarslös, utan det är mycket viktigt att framställningen sker på rätt sätt.

Om vi nämner LOTR så tänker jag exempelvis ringen är något symboliserar detta. Ringen bär på en enorm makt, men denna makt är också potentiellt mycket farlig. Att det är just en hobbit som måste bära ringen är knappast någon slump. Och sedan svårigheten att göra sig av med ringen...att inte ens hobbiten Frodo lyckas göra det, tänker jag säger något viktigt om livet på den integrala nivån. För att ringen skulle kunna förstöras var även Gollum tvungen att hjälpa till. På den integrala nivån tänker jag att det kan gå att se en logisk förklaring till allt detta, att det finns en anledning till att allt som sker måste ske.
Även exempelvis Harry Potter-böckerna innehåller mycket av detta. Händelser som inte sker av en slump när man förstår mer av den integrala nivån.

Å andra sidan kan fantasi också vara likt svart magi. Vilseledande, och potentiellt mycket farligt. Jag kommer till exempel ihåg att jag såg en Shrek-film, och det skar in i mitt hjärta när de drog en orm från ett träd och knöt en ballong av den. Ja, det är inte helt lätt att förklara... men någon gång när helheten blir mer tydlig, kommer det hela bli mer begripligt

[Smisk]

På den integrala nivån i detta systemet blir också magin meningsfull, tänker jag. Men magin är då inte längre ansvarslös, utan det är mycket viktigt att framställningen sker på rätt sätt.

Om vi nämner LOTR så tänker jag exempelvis ringen är något symboliserar detta. Ringen bär på en enorm makt, men denna makt är också potentiellt mycket farlig. Att det är just en hobbit som måste bära ringen är knappast någon slump. Och sedan svårigheten att göra sig av med ringen...att inte ens hobbiten Frodo lyckas göra det, tänker jag säger något viktigt om livet på den integrala nivån. För att ringen skulle kunna förstöras var även Gollum tvungen att hjälpa till. På den integrala nivån tänker jag att det kan gå att se en logisk förklaring till allt detta, att det finns en anledning till att allt som sker måste ske.
Även exempelvis Harry Potter-böckerna innehåller mycket av detta. Händelser som inte sker av en slump när man förstår mer av den integrala nivån.

Å andra sidan kan fantasi också vara likt svart magi. Vilseledande, och potentiellt mycket farligt. Jag kommer till exempel ihåg att jag såg en Shrek-film, och det skar in i mitt hjärta när de drog en orm från ett träd och knöt en ballong av den. Ja, det är inte helt lätt att förklara... men någon gång när helheten blir mer tydlig, kommer det hela bli mer begripligt

Precis, tanken är att på den trans-rationella/trans-personliga medvetandenivån så finns förmågan att se världen och jaget ur ett representativt perspektiv. Förmågan att erfara sig själv som första person har tillsammans med den flera perspektiv att betrakta olika aspekter av sig själv.

Berättelsen LOTR är intressant på flera sätt, psykologiskt och filosofiskt. Den är ju i grunden ett tillägg till en kreativt konstnärligt skapad kultur där språket är där den börjar utvecklas. Tolkien utvecklade ju språk och från det utvecklades en kontext för att ge språket en plats och detta blev sånger, poesi och texter som sedan fick detaljer om en värld som sedan till sist fick en berättelse för att förankra berättelsen till världen till språket.

När jag tänker på Jungs arketyper framför allt så tänker jag att dessa är psykets sätt att skapa mening genom att ge detaljer om en kontext som kan användas meningsfullt.