Jungiansk typologi [modererad av trådskapare]

[David H]

Detta om att ”skapa sig bilder av yttre världen” tänker jag också kan handla om introversion, eftersom det antyder en inre bearbetning av yttre världens intryck,,,men okomplicerat är det inte.

Hmm, Wittgenstein, bildteorin, och jo…
https://www.researchgate.net/publicatio ... s_syndrome

Den så kallade bildteorin vet jag inte om det direkt kan härledas till yttre världens intryck. Viktigt i sammanhanget är Wittgenstein arbetade med a priori och inte a posteriori-anspråk, så i det avseendet kan man väl säga att han skiljer sig från ingenjörerna.

Annars, att Wittgenstein hade introvert läggning är också min bedömning. Huruvida han skulle haft Asperger-syndrom...tycker jag artikeln du postar tar sig an den frågan i lite fel ände. Aspergers är ju definierat som en funktionsnedsättning, och för att bedöma om en person är funktionsnedsatt eller inte behövs det tas hänsyn till sammanhanget där personen är verksam.
Wittgenstein är ju mest känd för omvärlden inom filosofi, och då kan man fråga sig om W hade någon funktionsnedsättning som yttrade sig i hans filosoferande? Min egen bedömning då är att W tvärtom var högfunktionell inom filosofi. Han hade överlag bra koll på läget, hade ett sunt förhållningssätt och förde insiktsfulla resonemang, i de texter som han lämnade till eftervärlden.
Jag menar inte att allt som W skrev var problemfritt, och en hel del kan vidareutvecklas...men det är då viktigt att utgå från vad han faktiskt sa och skrev, tänker jag. Det är tämligen svårt att bedöma W som filosof genom att bara utgå från hur han betedde sig som privatperson.

[Anders]

Detta om att ”skapa sig bilder av yttre världen” tänker jag också kan handla om introversion, eftersom det antyder en inre bearbetning av yttre världens intryck,,,men okomplicerat är det inte.

Hmm, Wittgenstein, bildteorin, och jo…
https://www.researchgate.net/publicatio ... s_syndrome

Den så kallade bildteorin vet jag inte om det direkt kan härledas till yttre världens intryck. Viktigt i sammanhanget är Wittgenstein arbetade med a priori och inte a posteriori-anspråk, så i det avseendet kan man väl säga att han skiljer sig från ingenjörerna.

Annars, att Wittgenstein hade introvert läggning är också min bedömning. Huruvida han skulle haft Asperger-syndrom...tycker jag artikeln du postar tar sig an den frågan i lite fel ände. Aspergers är ju definierat som en funktionsnedsättning, och för att bedöma om en person är funktionsnedsatt eller inte behövs det tas hänsyn till sammanhanget där personen är verksam.
Wittgenstein är ju mest känd för omvärlden inom filosofi, och då kan man fråga sig om W hade någon funktionsnedsättning som yttrade sig i hans filosoferande? Min egen bedömning då är att W tvärtom var högfunktionell inom filosofi. Han hade överlag bra koll på läget, hade ett sunt förhållningssätt och förde insiktsfulla resonemang, i de texter som han lämnade till eftervärlden.
Jag menar inte att allt som W skrev var problemfritt, och en hel del kan vidareutvecklas...men det är då viktigt att utgå från vad han faktiskt sa och skrev, tänker jag. Det är tämligen svårt att bedöma W som filosof genom att bara utgå från hur han betedde sig som privatperson.

Vi kan börja med asperger, tror faktiskt inte diagnosen finns kvar, men då min kära shrink introducerade mog till iden att jag skulle vara åt det hållet fick jag också se diagnosen. Och hälften tror jag att jag både jag och Ludwig skulle nicka instämmande åt. I princip obehag och dålig funktion i” sociala situationer”. Sen var det fråga om rent funktionsnedsättande saker och där scorade jag inte alls. Säkert inte heller W. Han hade ju också en mycket speciell uppväxt, i en stormrik och djupt dysfunktionell familj. Och han låg vid fronten under WW1. Men ändå, då man verkligen läser det han skriver om världen som Bild i T. så tyckte jag att det stämmer bra med det du skrev om den introvertes sätt att bygga värld som internerad bild. I och för sig har jag också sett det förhållningssättet hos nog så mingelälskande vänner.

Vad är motsatsen tror du, hur bygger den extroverte världsuppfattning?

Jag tycker det är lite intressant att betrakta sin egen oförmåga inifrån. Det du skrev inledningsvis om introversion och extraversion rimmar illa, går för långt, för att jag skall känna igen det i mig själv. Att jag har en lika bra objektiv bild som någon annan, det vet jag att jag har, men just det här att man skulle typ vilja subjektifiera det objektiva vilket jag uppfattar blir en konsekvens av resonemanget, det känns helt bakvänt. Mitt intryck är det motsatta. Den vi-känsla som den extroverte tycks söka har inte som ambition att söka det objektiva. Det var också vad jag som yngre fick höra ”man får aldrig sitta och hetsa upp sig tillsammans för dej”. Då man sökte en politisk common ground och tillsammans ondgjorde sig över denna minsta gemensamma nämnare. Just för att få boa in sig i den goa känslan av samhörighet.

[xion]

Vill man förenkla kan man titta på hur det var i skolan.
Hur många är man tillsammans med på rasten?
En, två eller tre = introvert.
Deltar man i den stora gruppen = extrovert.

[Anders]

Du David citerade den här:

Wikipedia:Extraversion and introversion skrev:
Jung defined introversion as an "attitude-type characterised by orientation in life through subjective psychic contents", and extraversion as "an attitude-type characterised by concentration of interest on the external object"

Frågan om man över huvudtadet kan associera Jungs definitioner av extraversion och introversion till det som idag kallas introvert och extrovert. De senare begreppen, är de - egentligen - så mycket mer än vad som händer med personen då den hamnar i en grupp av social art? Tillsammansvarande, om man skulle uttrycka det a la Heidegger. Om det ger energi eller tar energi.

[David H]

Vi kan börja med asperger, tror faktiskt inte diagnosen finns kvar, men då min kära shrink introducerade mog till iden att jag skulle vara åt det hållet fick jag också se diagnosen. Och hälften tror jag att jag både jag och Ludwig skulle nicka instämmande åt. I princip obehag och dålig funktion i” sociala situationer”. Sen var det fråga om rent funktionsnedsättande saker och där scorade jag inte alls. Säkert inte heller W. Han hade ju också en mycket speciell uppväxt, i en stormrik och djupt dysfunktionell familj. Och han låg vid fronten under WW1. Men ändå, då man verkligen läser det han skriver om världen som Bild i T. så tyckte jag att det stämmer bra med det du skrev om den introvertes sätt att bygga värld som internerad bild. I och för sig har jag också sett det förhållningssättet hos nog så mingelälskande vänner.

Vad är motsatsen tror du, hur bygger den extroverte världsuppfattning?

Jag tycker det är lite intressant att betrakta sin egen oförmåga inifrån. Det du skrev inledningsvis om introversion och extraversion rimmar illa, går för långt, för att jag skall känna igen det i mig själv. Att jag har en lika bra objektiv bild som någon annan, det vet jag att jag har, men just det här att man skulle typ vilja subjektifiera det objektiva vilket jag uppfattar blir en konsekvens av resonemanget, det känns helt bakvänt. Mitt intryck är det motsatta. Den vi-känsla som den extroverte tycks söka har inte som ambition att söka det objektiva. Det var också vad jag som yngre fick höra ”man får aldrig sitta och hetsa upp sig tillsammans för dej”. Då man sökte en politisk common ground och tillsammans ondgjorde sig över denna minsta gemensamma nämnare. Just för att få boa in sig i den goa känslan av samhörighet.

Den gissning som jag gör är att både du och Ludwig är mer åt det introverta hållet, enligt den Jungianska definitionen av introversion, och i egenskap av det har ni då något gemensamt. Däremot uppfattar jag som Ludwig dominant i intuitionen, och du mycket mer dominant i sinnesförnimmelserna, och där har ni då en diametral motsats, på samma sätt som tanke och känsla är diametrala motsatser. Introvert sinnesförnimmelse är något helt annat än introvert intuition.

En annan svårighet är att förstå detta med det subjektiva och det objektiva...och jag tror att det kan vara främsta orsak till att det kan vara svårt att få det Jung skriver att gå ihop. I vardagsspråket har begreppen "subjektiv" och "objektiv" förvrängts så att det "subjektiva" har kommit att stå för något mer individuellt och flyktigt, medan det "objektiva" har kommit att stå för något allmängiltigt och beständigt... men detta skiljer sig från hur Jung använder sig av begreppen subjekt/iv och objekt/iv. Alla associationer om att det objektiva skulle vara något bättre eller högre värt än det subjektiva måste här överges för att det ska kunna bli begripligt. Grammatikens subjekt/objekt ligger då närmare, eftersom det inte för med samma associationer.
Jag får också intryck av att du utgår från en mer vardagsspråklig definition av subjektiv/objektiv än den jungianska definitionen av dessa begrepp, och då går inte riktigt resonemangen ihop.

För den extraverta handlar det inte direkt om att söka något objektivt, utan snarare om att vara i något objektivt. Att inte riktigt befinna sig i egna kroppen. Kanske skulle man kunna säga att det inte direkt finns något medvetet jag, eller några medvetna egna tankeprocesser. Men det är trixigt att förklara. Jung tyckte jag beskrev skillnaden mellan introversion och extraversion på intressant sätt i poesin, att de introverta kan jämföras vid att ha ett sentimentalt medvetande medan de extraverta kan jämföras vid att ha ett naivistiskt medvetande.

[Anders]

Vill man förenkla kan man titta på hur det var i skolan.
Hur många är man tillsammans med på rasten?
En, två eller tre = introvert.
Deltar man i den stora gruppen = extrovert.

Tycker alla tillhörde nån gruppering, och deltog man i den stora gruppen? Tror inte det fanns nån, mer än då man diskuterade nåt som rörde hela klassen i typ lektionssalen.

I och för sig! Mina studier vid tekniska högskolan präglades stenhårt av små grupperingar. Sedan kom jag i indirekt kontakt med läkarstudierna, och visst, i den, betydligt mer extroverta grupperingen, var den stora gruppen betydligt mer tydlig. Man sökte sig till sammanhang med mer folk.

I grundskolan särskilt, gjorde alla som alla andra för att passa in.

[David H]

Du David citerade den här:

Wikipedia:Extraversion and introversion skrev:
Jung defined introversion as an "attitude-type characterised by orientation in life through subjective psychic contents", and extraversion as "an attitude-type characterised by concentration of interest on the external object"

Frågan om man över huvudtadet kan associera Jungs definitioner av extraversion och introversion till det som idag kallas introvert och extrovert. De senare begreppen, är de - egentligen - så mycket mer än vad som händer med personen då den hamnar i en grupp av social art? Tillsammansvarande, om man skulle uttrycka det a la Heidegger. Om det ger energi eller tar energi.

Som jag ser det är det i stora drag samma sak, men med undantaget att det naturligt nog blir viss förenkling när något komplext ska förklaras för en bred allmänhet. Det är svårt att förstå på djupet vad Jung menar är skillnaden mellan introversion och extraversion, men däremot kan i princip vem som helst notera att olika personer har olika personlighet. Och vem som helst kan bilda sig egen uppfattning om vem som är introvert eller extravert utifrån den egna förförståelsen, utan att ta närmare hänsyn till Jungs definitioner.

De som i vardagligt tal kallas för extroverta är nog allt som ofta extraverta enligt Jungs definition, och de som till vardags kallas för introverta är nog oftast introverta enligt Jungs definition. Vissa undantag finns dock säkerligen. Och en del av skillnaden tänker jag kan ha att göra med att människor i allmänhet delar bara in mellan introverta och extraverta, utan hänsynstagande till de olika funktionstyperna - så som känsla och tanke. Och en vanlig uppfattning är nog då att extraversion länkas samman med känsla och introversion länkas samman med tanke. När det till vardags talas om extroverta personer, så är det nog i hög grad personer som av Jung skulle kalla för extraverta känslotyper (eller extraverta sinnesförnimmelsetyper), medan extraverta tanketyper nog till vardags oftare uppfattas som introverta. Även Jung själv skrev att han först gjorde en sammanlänkning mellan tänkande och introversion, och känsla med extraversion...och det var först senare som han korrigerade sin teori med att både tanke och känsla kan vara introvert så väl som extravert.

Även om människor till vardags beskriver skillnad mellan introverta och extraverta på annorlunda sätt än hur Jung definierar begreppen, så leder slutsatserna ändå ofta åt samma håll. När man förstår Jungs definitioner bättre tänker jag det går förstå hur de överensstämmer med de vardagliga uppfattningarna. Extraverta får t ex nästan alltid mer energi av social samvaro, och introverta får mer energi av ensamhet...även fast det inte är något som utgör själva definitionen, så är det en naturlig följd.

[David H]

Samtal med ChatGPT, om relationen mellan Jungs typologi och modern vetenskap

Carl Jung skrev under 1920-talet boken Psykologiska typer (psychological types). Hur förhåller sig den boken till modern vetenskaplig forskning om personlighet? Har vetenskapen kommit fram till något som stöder det Jung skriver, eller något som vederlägger det Jung skriver?

Carl Jungs bok "Psychological Types", som publicerades på 1920-talet, introducerade begreppet om psykologiska typer och personlighetstyper. Jungs teorier och idéer har haft en betydande inverkan på fältet för psykologi och personlighetsteori, och de har fortsatt att vara föremål för diskussion och forskning inom området. Det är viktigt att notera att Jungs teorier skapades utifrån hans egna observationer och analyser, och de har inte alltid varit helt i linje med modern vetenskaplig forskning om personlighet. Här är några aspekter att beakta:

1. Arketypiska teorier: En av Jungs mest kända bidrag till psykologin är begreppet om arketyper, som är universella symboliska mönster och bilder som enligt Jung är inbyggda i det kollektiva omedvetna. Denna idé har fortsatt att vara intressant inom psykologin och andra discipliner, men den har också kritiserats för att vara svår att empiriskt bevisa eller mäta.

2. Personlighetstyper: Jung introducerade också begreppet om olika personlighetstyper, inklusive extraversion och introversion samt funktionerna tänkande, känsla, sensation och intuition. Dessa typer har visat sig vara inflytelserika inom personlighetsteorin, men modern forskning inom personlighetspsykologi har utvecklat mer empiriskt baserade modeller och mätinstrument för att beskriva personlighet.

3. Empirisk forskning: Modern vetenskaplig forskning om personlighet har framsteg med att utveckla empiriska metoder för att mäta och analysera personlighetsegenskaper. Modeller som Femfaktorteorin (Big Five) är välkända och används i dagens personlighetspsykologi. Dessa modeller fokuserar på fem breda dimensioner av personlighet: neuroticism, extraversion, öppenhet för erfarenhet, vänlighet och samvetsgrannhet.

Sammanfattningsvis har Carl Jungs teorier och bok "Psychological Types" bidragit till utvecklingen av psykologin och personlighetsteorin, men de har också ifrågasatts och utmanats av modern vetenskaplig forskning. Även om vissa av Jungs idéer har visat sig vara relevanta och användbara, har forskningen inom personlighetspsykologi fortsatt att utvecklas och förfina våra förståelse av personlighet på ett mer empiriskt grundat sätt.

Är Jungs personlighetspsykologi och femfaktorteorin förenliga? Eller finns det något i den ena teorin som är oförenligt med något inom andra teorin?

Carl Jungs personlighetspsykologi och Femfaktorteorin (Big Five) är två olika teoretiska ramverk för att förstå och beskriva personlighet, och de har olika fokus och perspektiv. Det finns vissa likheter och skillnader mellan Jungs teorier och Femfaktorteorin, och det kan vara intressant att undersöka hur de förhåller sig till varandra. Här är några aspekter att beakta:

1. Typologi vs. dimensioner: En av de tydligaste skillnaderna mellan Jungs personlighetspsykologi och Femfaktorteorin är deras grundläggande tillvägagångssätt. Jung använde en typologisk modell där personligheten kategoriseras i olika typer baserat på egenskaper som extraversion, introversion och kognitiva funktioner. Å andra sidan fokuserar Femfaktorteorin på fem breda dimensioner av personlighet (neuroticism, extraversion, öppenhet för erfarenhet, vänlighet och samvetsgrannhet) som sträcker sig över en kontinuerlig spektrum.

2. Arketypiska och symboliska aspekter: Jungs teorier inkluderar begreppet om arketyper och det kollektiva omedvetna, vilket ger en betydelsefull plats för symboliska och djupare aspekter av personligheten. Denna dimension är inte lika framträdande i Femfaktorteorin, som fokuserar mer på observerbara och mätbara personlighetsdrag.

3. Empirisk grund: Femfaktorteorin har stark empirisk grund och har stöd av omfattande forskning inom personlighetspsykologi. De fem faktorerna har visat sig vara robusta och förutsäga beteende och livsutkomst på ett pålitligt sätt. Jungs teorier är mer teoretiskt baserade och har ibland svårigheter med empirisk validering.

Även om det finns skillnader mellan Jungs personlighetspsykologi och Femfaktorteorin, betyder det inte nödvändigtvis att de är oförenliga. Det är möjligt att integrera olika teoretiska perspektiv för att få en mer nyanserad förståelse av personlighet och dess komplexitet. Vissa forskare har försökt att kombinera eller jämföra olika teorier för att utforska olika aspekter av personlighet på ett mer holistiskt sätt. Det är viktigt att vara medveten om styrkorna och begränsningarna hos olika teoretiska ramverk och att använda dem på ett sätt som gynnar en djupare förståelse av personlighetens mångfald.

Kommentar: Jag håller med om det mesta ChatGPT skriver här, men jag menar också att det finns mycket som går att problematisera på olika sätt. Får återkomma om detta senare---

[Mlw]

Samtal med ChatGPT, om relationen mellan Jungs typologi och modern vetenskap
Carl Jung skrev under 1920-talet boken Psykologiska typer (psychological types). Hur förhåller sig den boken till modern vetenskaplig forskning om personlighet? Har vetenskapen kommit fram till något som stöder det Jung skriver, eller något som vederlägger det Jung skriver?

Nej, forskningens upptäckter går på tvärs med Jungs modell av konträra psykiska funktioner. Tvärtom samarbetar de, enligt Antonio Damasio och Mark Solms. Jag skriver om det här: Intuition is the coalescence of the three psychic functions

[Anders]

I korthet diskuteras teorin om fyra separata psykiska funktioner och dess kritik. Istället för att separera dessa funktioner föreslås en enhetlig triadisk struktur baserad på Augustinus teori om treenigheten som prototyp för själen. Intuition betraktas inte som en separat psykisk funktion utan som en triadisk syntes som bringar helhet i självet och enhet i medvetandet.

Översättning:

Sammanfattningsvis ifrågasätts teorin om fyra separata psykiska funktioner och istället föreslås en enhetlig triadisk struktur baserad på Augustinus lära om treenigheten som prototyp för själen. Intuition betraktas inte som en separat psykisk funktion utan som en triadisk syntes som bringar helhet i självet och enhet i medvetandet.

[Mlw]

I korthet diskuteras teorin om fyra separata psykiska funktioner och dess kritik. Istället för att separera dessa funktioner föreslås en enhetlig triadisk struktur baserad på Augustinus teori om treenigheten som prototyp för själen. Intuition betraktas inte som en separat psykisk funktion utan som en triadisk syntes som bringar helhet i självet och enhet i medvetandet.

Översättning:

Sammanfattningsvis ifrågasätts teorin om fyra separata psykiska funktioner och istället föreslås en enhetlig triadisk struktur baserad på Augustinus lära om treenigheten som prototyp för själen. Intuition betraktas inte som en separat psykisk funktion utan som en triadisk syntes som bringar helhet i självet och enhet i medvetandet.

En översättning till svenska av Google Översätt.

[David H]

Samtal med ChatGPT, om relationen mellan Jungs typologi och modern vetenskap
Carl Jung skrev under 1920-talet boken Psykologiska typer (psychological types). Hur förhåller sig den boken till modern vetenskaplig forskning om personlighet? Har vetenskapen kommit fram till något som stöder det Jung skriver, eller något som vederlägger det Jung skriver?

Nej, forskningens upptäckter går på tvärs med Jungs modell av konträra psykiska funktioner. Tvärtom samarbetar de, enligt Antonio Damasio och Mark Solms. Jag skriver om det här: Intuition is the coalescence of the three psychic functions

Jag bad ChatGPT ge förslag på hur Jung skulle kunna svara på kritiken i din artikel:

In a hypothetical reply, Jung might have expressed gratitude for the thoughtful engagement with his work and acknowledged the complexity of understanding consciousness. He might have highlighted areas of agreement while respectfully addressing points of disagreement. Jung may have emphasized the need for ongoing dialogue and exploration in the field of psychology, recognizing that no single theory can fully capture the richness and diversity of human experience.[---]

Jung recognized that the division into four functions was a theoretical construct and that other divisions or categorizations could be equally valid. While I don't have access to specific quotes, Jung's writings and lectures often emphasized the complexity and diversity of human psychology, suggesting that he would have been open to considering alternative perspectives on his model.

In response to the critique presented in the text, Jung might have engaged in a thoughtful dialogue, acknowledging the insights offered while also defending aspects of his model that he believed to be valid. He might have emphasized the importance of the theoretical framework as a tool for understanding the psyche rather than as a rigid description of reality.

Overall, Jung's response would likely have been characterized by a willingness to engage with criticism and to continue exploring the complexities of the human mind.

[David H]

Vidare om jungiansk typologi vs modern vetenskap

David: Skulle en jungian hålla med om att Femfaktorteorin är mer vetenskaplig? Eller vad finns det för möjliga invändningar en jungian skulle ha gentemot detta påstående?

En jungian skulle förmodligen inte helt hålla med om påståendet att Big Five-teorin är "mer vetenskaplig" utan reservationer. Istället skulle de förmodligen framhäva vissa invändningar mot detta påstående:

1. Reduktionism vs. Komplexitet: En jungian skulle förmodligen hävda att Big Five-teorin tenderar att reducera personlighet till ett begränsat antal faktorer (de fem faktorerna). Jungiansk psykologi betonar istället den djupa komplexiteten hos mänsklig psyke och den rikedom av individuella variationer som inte kan fångas av en sådan enkel modell.

2. Ignorerar det omedvetna: Jungianska psykologi betonar det omedvetna som en viktig och ofta förbisedd del av människors psykologiska liv. Medan Big Five-teorin fokuserar på observerbara beteenden och egenskaper, skulle en jungian hävda att det omedvetna spelar en avgörande roll i formandet av personligheten och att det inte kan ignoreras i en omfattande förståelse av mänsklig psyke.

3. Kulturell variation: En jungian kan också ifrågasätta den kulturella universaliteten hos Big Five-faktorerna och hävda att de är starkt påverkade av den västerländska, individualistiska synen på personlighet. Jungianska psykologi, å andra sidan, är mer benägen att betona kulturell relativitet och variation i personlighetsuttryck över olika kulturer och samhällen.

4. Symbolisk förståelse: Jungianska psykologi betonar betydelsen av symbolisk förståelse och tolkning av mänsklig erfarenhet, inklusive personlighet. En jungian skulle hävda att Big Five-teorin inte tar hänsyn till de djupare symboliska och mytiska dimensionerna av mänsklig existens och därför inte kan erbjuda en fullständig förståelse av personlighet.

Sammanfattningsvis skulle en jungian förmodligen inte helt avvisa Big Five-teorin, men de skulle troligen framhäva dess begränsningar och betona vikten av en mer nyanserad och djupgående förståelse av personlighet som tar hänsyn till det omedvetna, symboliska och kulturella dimensioner av mänsklig psyke.

Förtydligar frågan:
David: Skulle en jungian hålla med om att Femfaktorteorin är mer vetenskaplig än jungiansk typologi? Eller vad finns det för möjliga invändningar en jungian skulle ha gentemot detta påstående?

En jungian skulle förmodligen inte helt hålla med om påståendet att Big Five-teorin är "mer vetenskaplig" än jungiansk typologi utan vissa förbehåll. Här är några möjliga invändningar en jungian kan ha gentemot detta påstående:

1. Mått och metoder: En jungian kan ifrågasätta måtten och metoderna som används för att bedöma vetenskapligheten i de två teorierna. Jungiansk typologi, med dess fokus på symbolsk förståelse, dröm tolkning och kvalitativa metoder, kanske inte passar in i de traditionella ramar och metoder som ofta används för att bedöma vetenskaplighet inom psykologisk forskning. Därmed skulle en jungian argumentera för att traditionella vetenskapliga metoder kanske inte fullt ut kan fånga komplexiteten och rikedomen i jungiansk typologi.

2. Kvantitativ vs. Kvalitativ forskning: Big Five-teorin är starkt förknippad med kvantitativ forskning och användning av standardiserade frågeformulär för att mäta personlighet. Jungiansk typologi, å andra sidan, tenderar att använda mer kvalitativa och subjektiva metoder för att utforska personligheten, såsom djupintervjuer, dröm tolkning och analys av konstnärliga uttryck. En jungian skulle argumentera för att kvalitativa metoder också är vetenskapliga och kan bidra till en djupare förståelse av mänsklig personlighet.

3. Komplexitet och individualitet: Jungiansk typologi betonar den djupa komplexiteten i mänsklig personlighet och den unika individualiteten hos varje individ. En jungian skulle hävda att Big Five-teorin, med dess fokus på fem övergripande faktorer, kanske inte kan fånga hela bredden av mänsklig variation och individualitet. Därmed skulle en jungian argumentera för att jungiansk typologi kan erbjuda en mer nyanserad och djupgående förståelse av personlighet, även om den inte nödvändigtvis passar in i traditionella vetenskapliga ramar.

Sammanfattningsvis skulle en jungian förmodligen inte avvisa Big Five-teorin som vetenskaplig, men de skulle förmodligen framhäva de unika styrkorna och bidragen från jungiansk typologi samt betona behovet av att använda en mångfald av metoder och perspektiv för att förstå den mänskliga personligheten på ett fullständigt sätt.

[David H]

[Jung] might have emphasized the importance of the theoretical framework as a tool for understanding the psyche rather than as a rigid description of reality.

Detta citat lyfter fram något viktigt, tänker jag. Att använda sig av teoretiskt ramverk för förståelse skiljer sig från att använda standardiserad objektiv observation för förståelse. Det första erbjuder en slags förklaring, medan det senare erbjuder en slags beskrivning.

Att exempelvis dela in beslutsfattande mellan tanke och känsla innebär en förenklad förklaringsmodell, men som kan vara användbar i avseendet att det erbjuder något relaterbart att förhålla sig till.

Att placera in symboliska begrepp till en kontext av empiriskt observerbara och kvantifierbara fenomen, skulle jag inte påstå är omöjligt, men man ställs inför stora metodologiska svårigheter när man försöker sig ta an sådan uppgift.

Forskning på mer avancerad nivå behöver kombinera både objektiv och subjektiv metod...en förebild jag har inom detta området är Pierre Bourdieu.

[David H]

Jungiansk typologi har motbevisats av vetenskapen. Tvärsemot vad Jung säger, så är känsla och tanke inte motsatser som utesluter varandra.

Jag testade att jämföra synen på tanke och känsla i neurovetenskapen med synen på tanke och känsla hos Jung i samtal med ChatGPT, så här blev resultatet:

David: [Neurovetenskaplig] forskning indikerar att känslor och rationellt tänkande är djupt sammanflätade processer i hjärnan, snarare än separat opererande system. Hur stämmer detta överens med vad Carl Jung skriver om tanke och känsla i boken Psychological Types?

Carl Jungs teorier i "Psychological Types" och de insikter som modern neurovetenskap erbjuder om samspelet mellan känslor och rationellt tänkande kompletterar varandra på flera sätt, trots att de kommer från olika tidsperioder och utgångspunkter.

Jung såg tanke och känsla som två distinkta psykologiska funktioner som fungerar i motsats till varandra. I hans system är tänkande den funktion som handlar om att ta beslut baserade på logik och objektiv analys, medan känsla handlar om att bedöma saker baserat på deras värde och hur de får oss att må. Han argumenterade för att dessa funktioner är komplementära; de arbetar tillsammans för att hjälpa individer att navigera i sina inre och yttre världar. Jung menade att även om en person kan ha en preferens för antingen tänkande eller känsla, är det idealiskt att utveckla och balansera båda för en mer komplett förståelse och anpassning till världen.

Jungs syn vs. Modern Neurovetenskap

Jungs Synpunkt:

* Jung menade att tanke och känsla är motsatser som tillsammans skapar en dynamisk balans i psyket. En individs preferens för tänkande över känsla (eller vice versa) formar deras personlighet och hur de interagerar med världen.
* Han såg dessa funktioner som grundläggande sätt att bearbeta information och fatta beslut, vilket påverkar hur en person uppfattar verkligheten.

Modern Neurovetenskap:

* Modern neurovetenskap har visat att känslor inte är separata från rationellt tänkande, utan snarare djupt integrerade i de kognitiva processerna som styr beslutsfattande och problemlösning.
* Forskning visar att känslor kan fungera som viktiga signaler som påverkar våra beslut genom att ge oss "magkänslor" eller intuitioner om vad som är rätt eller fel i en viss situation. Detta stöder tanken på att känslor och tänkande är sammanflätade snarare än helt separata.
* Emotionell information behandlas i många delar av hjärnan, inklusive de områden som är ansvariga för rationellt tänkande, vilket tyder på en komplex interaktion snarare än en enkel dualism.

Överensstämmelse och Skillnader

Även om Jungs modell framställer tanke och känsla som mer distinkt separerade än vad modern forskning tyder på, finns det en grundläggande överensstämmelse i att båda perspektiven erkänner vikten av både emotionell och rationell bearbetning i mänskligt beslutsfattande och psykologisk funktion. Båda synsätten betonar behovet av en integrerad syn på psyket, där olika psykologiska funktioner samverkar för att skapa en rik och anpassningsbar mänsklig erfarenhet.

Där Jung fokuserar på psykologiska funktioner som byggstenar för personlighet och individuell variation, erbjuder modern neurovetenskap insikter i de biologiska och kognitiva mekanismerna som underliggande dessa processer. Tillsammans bidrar de till en djupare förståelse för den mänskliga naturen och dess komplexitet.

David: Stämmer det att Jungs modell framställer tanke och känsla som mer distinkt separerade än vad modern forskning tyder på? Är det inte snarare så att Jung menar att tanke och känsla är mer distinkt separerade vad gäller medvetenhet, medan de mentala processerna [hjärnaktiviteten] som neurovetenskapen studerar inte gör samma typ av distinktion mellan medvetna och omedvetna processer? Alltså, från Jungianskt perspektiv kan det vara så att tankar och känslor är nära sammanflätade, och att det är mentala processer som sker parallellt, men för den som har preferens för tänkande så är tankeprocessen mer medveten och känsloprocessen mer omedveten och vice versa.

Du lyfter fram en viktig nyans i förståelsen av Carl Jungs teorier jämfört med modern neurovetenskap. Jung gjorde verkligen en distinktion mellan de psykologiska funktionerna tanke och känsla, men det är kritiskt att förstå att han inte såg dessa funktioner som helt separerade från varandra i termer av deras verkan eller betydelse för psyket. Istället, som du nämner, handlar Jungs distinktion mer om graden av medvetenhet och preferens hos en individ, vilket påverkar hur dessa funktioner uttrycks och upplevs.

Jungs Syn på Tanke och Känsla

Jung menade att varje individ har en naturlig tendens att föredra antingen tanke eller känsla som sitt primära sätt att fatta beslut och bedöma världen omkring sig. Den funktion som domineras blir den primära medvetna funktionen, medan den andra tar en mer sekundär eller omedveten roll. Detta betyder inte att de opererar isolerat från varandra, utan snarare att de kompletterar varandra och kan påverka individens beteende och uppfattningar på ett integrerat sätt, även om en av dem är mindre medveten.

* För en person med tankepreferens är tankeprocesserna mer framträdande i medvetandet, och beslutsfattandet grundas i logik och objektivitet. Känslor finns fortfarande där och spelar en roll, men de är mindre medvetna och kan påverka tankar och beslut på ett omedvetet sätt.

* För en person med känslomässig preferens är känslor det primära sättet att navigera och värdera världen. Tankar och logiska överväganden är fortfarande närvarande men kan vara mer bakgrund och omedvetna.

Jämförelse med Modern Neurovetenskap

Neurovetenskapen tenderar att inte göra samma skarpa distinktion mellan tanke och känsla i termer av medvetenhet. Istället visar forskning att känslor och kognitiva processer är djupt sammanflätade på alla nivåer av hjärnans funktion, oavsett om de är medvetna eller omedvetna. Känslor kan påverka rationella beslut på både medvetna och omedvetna nivåer, och rationellt tänkande kan forma och modulera våra känslomässiga reaktioner.

Sammanfattning

Din tolkning att Jung såg tankar och känslor som sammanflätade, men skiljda åt i termer av medvetenhet beroende på individens preferenser, är korrekt. Detta skiljer sig från hur neurovetenskapen framställer samspelet mellan känslor och kognition, där fokus ligger mer på deras integrerade funktion över hela spektrumet av medvetenhet. Jungs arbete ger en viktig psykologisk ram för att förstå personlighet och individuella skillnader i hur människor bearbetar information och upplever världen, medan modern neurovetenskap erbjuder en detaljerad bild av de underliggande biologiska processerna som stöder dessa psykologiska funktioner.

Vidare försökte jag ställa frågor om det vore möjligt att empiriskt testa Jungs teori om tanke och känsla. Här är sammanfattande svar jag fick:

Ja, de metoder som används för att studera medvetna och omedvetna mentala processer skulle potentiellt kunna användas för att undersöka skillnader i medvetenhet på individnivå, inklusive Carl Jungs teori om att vissa personer är mer medvetna om sina tankar medan andra är mer medvetna om sina känslor. Genom att tillämpa moderna neurovetenskapliga och psykologiska forskningsmetoder kan man utforska hur olika individer bearbetar och blir medvetna om information, vilket kan ge insikter i individuella skillnader i medvetenhet.

Hur skulle detta kunna testas?

* Funktionsbildning av hjärnan: Genom att använda fMRI (funktionell magnetresonanstomografi) eller EEG (elektroencefalogram) kan forskare studera hjärnans aktivitetsmönster hos individer när de utför uppgifter relaterade till tanke eller känsla. Genom att jämföra hjärnaktivitet under dessa olika tillstånd kan man identifiera om det finns någon distinkt skillnad i hur tanke- och känslomässigt orienterade individer bearbetar information.

* Beteendeexperiment: Experiment där deltagare utför uppgifter som kräver antingen logiskt resonemang eller emotionell bearbetning kan hjälpa till att avslöja preferenser för tänkande jämfört med känsla. Genom att mäta reaktionstider, felprocent och andra beteendeindikatorer kan forskare undersöka hur individers preferenser påverkar deras prestation.

* Primningsexperiment och implicita associationstest (IAT): Dessa metoder kan användas för att undersöka omedvetna preferenser för tänkande eller känsla. Genom att subtilt påverka deltagare med tankemässiga eller känslomässiga stimuli kan forskare undersöka hur dessa primingar påverkar efterföljande beteenden eller bedömningar, vilket kan ge insikter i individens medvetna eller omedvetna tendenser.

* Självrapportering och psykometriska tester: Även om självrapportering har sina begränsningar, kan den ge värdefull information när den kombineras med objektiva mätningar. Psykometriska tester som utformats för att mäta individuella skillnader i kognitiva och emotionella stilar, inklusive Jungs typologi, kan användas tillsammans med neurovetenskapliga och beteendemässiga mätningar för att ge en mer fullständig bild.

Utmaningar

Det är viktigt att notera att medan dessa metoder kan ge viktiga insikter, finns det utmaningar och begränsningar att ta hänsyn till. Individers medvetenhet och inre upplevelser är djupt personliga och kan vara svåra att helt kvantifiera med externa mätningar. Dessutom är relationen mellan hjärnans aktivitet och medveten upplevelse komplex, och det finns fortfarande mycket vi inte förstår om hur medvetande genereras och upprätthålls i hjärnan.

Slutsats

Även om det finns utmaningar, erbjuder modern forskning spännande möjligheter att utforska individuella skillnader i medvetenhet och bearbetning av tankar och känslor. Genom att kombinera olika metoder och tekniker kan forskare fortsätta att utforska och kanske till och med testa teorier som Carl Jungs, vilket bidrar till vår djupare förståelse av det mänskliga psyket.

Min slutsats är att Jung inte har motbevisats av vetenskapen. Men vi har börjat att utveckla metoder som skulle kunna vara till hjälp att empiriskt testa Jungs teori, och där ser jag spännande möjligheter! ChatGPT:s svar tycker jag överlag är bra, om än det är vissa formuleringar som sticker lite i ögonen på mig.