"Existensstegen"

[David H]

Annars, detta om materia...visst vill jag tro att jag har respekt för ämnet fysik, som utgår från materia som bas i sina förklaringsmodeller. Jag gick naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, och skrev bland annat ett fördjupningsarbete om kvantfysik och strängteori. Det var både intressant och svårt att försöka förstå detta... Allt detta om att addera eller subtrahera rumsdimnesioner för att få koherenta förklaringsmodeller och för att få beräkningar att gå ihop. Det är ganska häpnadsväckande och en process som hela tiden utvecklas. Gamla förklaringsmodeller får överges och ersättas med nyare bättre förklaringsmodeller. Det brukar påstås att det finns fem olika supersträngteorier, och ett mål är att förena de olika teorierna i en sammanhängande teori, strävan efter den så kallade M-teorin: https://sv.wikipedia.org/wiki/M-teori

Men sen tänker jag också att man kan fråga hur mycket allt detta verkligen hjälper oss att förstå verkligheten och existensen? Efter att ha studerat detta, och kanske blir färdig med en så kallad M-teori vi kan enas kring, innebär det då att vi har en färdig TOE (Theory of everything) och svar på varenda fråga som en människa kan tänka ställa sig? Gör det att andra kunskapsteoretiska ämnen som t ex biologi, kemi, sociologi, litteraturvetenskap, filosofi, psykologi, teologi etc blir överflödiga?
Där verkar uppfattningarna skilja sig åt en del. Själv skulle jag inte svara självklart "nej" på denna fråga, jag är inte främmande för att det går att nå sådana svar... Men jag är dock skeptisk till att det skulle vara något exklusivt för fysiker, att komma med TOE:er.... Jag menar att även en biolog, filosof, psykolog, teolog eller estet kan komma med TOE:er. Men medan fysikern har "materia" som bas i sin TOE, kan tänkas att biologen har "liv" som bas, filosofen har "sanning" som bas, psykologen "medvetande", teologen "Gud" och esteten "skönhet" som bas.

Att sätta dagens ledande fysiker på någon slags piedestal över alla andra är jag skeptisk till.

[Pilatus]

Från en helt annan vinkel existerar allt som får oss att känna något, enligt den gamla stimuli - respons-modellen. (Edward Lee Thorndike) Det kausala sambandet.

Kanske man då kan tolka stimuli-respons-modellen som att existens finns i objekt, men däremot inte i subjekt?

Bara man är noggrann med hur olika klasser av objekt skiljer sig från varann. De objekt som har utsträckning i rummet (positivism) skiljer ju sig en del från abstrakta objekt. I psykologisk mening kan de objekt som skrämmer oss vara tecken på tidigare trauman, som Freud ägnade sina forskningar kring. Men det kan ju även ha att göra med konstitutionella svagheter eller ett sensitivt känsloliv. Allt är förstås inte negativt och de abstrakta objekten är ofta flyktiga, tankens dimslöjor som tar form av ex. harpyor eller älvor. Subjektet producerar själv sina demoner.

[Smisk]

Angående den modellen som presenteras, där "materia" finns med som en innersta cirkel och "ande" i en yttersta cirkel...ja, det är ett förslag på en slags theory of everything. Men jag uppfattar inte modellen som oproblematisk. Apropå att "materia" är i den innersta kärnan kommenteras det så här:
"One reason why this cosmology will not be threatening to the secular physicalistic West is that this approach rejects the possibility of mind without life and matter, soul without mind, life and matter, etc. It is not reductionistic materialism, but what I call holomaterialism, a materialism which encompasses mind and spirit as part of an integral unity."
Det må låta rimligt. Man kan resonera att om man tar bort all materia så försvinner också allt annat. Till exempel: utan materia, inget liv, inget medvetande, ingen själ etc.... Men även om vi köper det resonemanget, är det tillräckligt argument för att dra slutsatsen att materia är det mest basala i existensen, och utgöra innersta kärna eller vara första steg i vår existensstege? Som jag ser det fungerar bara det resonemanget om vi kan visa att materia inte är beroende av eller förutsätter något annat, samt att det inte finns något annat som på motsvarande sätt skulle kunna sättas som första steg i en existensstege.

Ponera exempelvis att vi tar bort all varseblivning - kommer då materia att bestå? Vi kan tänka oss att vi tar bort allt från världen utom stenar, innebär det då att vi har en existens med materia men utan varseblivning? Vi kan tänka oss att så är fallet, men när vi tänker oss det har vi ju fortfarande en varseblivning. Det går inte föreställa sig en existens utan varseblivning, och att då uttala sig om materia är problematiskt, är jag benägen att säga.
Och vidare kan vi fråga oss vad materia verkligen är för någonting. Varför finns ordet materia i vårt språk? Antagligen för att det är något vi satt på namn på av våra sinnesupplevelser, t ex med syn och känsel kan vi bedöma att något har volym och massa. Det har kommit till oss via vår varseblivning, kanske man kan säga? Men andra aspekter av tillvaron som kommit till oss via vår varseblivning, varför skulle detta inte detta klassas som lika basalt som materia? Aspekter som vi inte beskriver i termer av volym och massa?

Ande är inte i "den yttersta cirkeln" utan det är "materialet för alla cirklar". Ju närmre den yttersta cirkeln ju högre komplexitet och därför närmre den "rena anden".

En metod att dela kakan i är att materia-liv-sinne-själ uttrycker den rena anden där varje steg överskrider och inkluderar de tidigare i sin komplexitet. Liv överskrider och innefattar materia, sinne överskrider och innefattar liv och själ överskrider och innefattar sinnet till ren ande som överskrider och innefattar allt.

Poängen med modellen är att inkludera samtliga perspektiv på existensen och meningsfullt förhålla dem till varandra. En generisk fysikalism utesluter allt som inte är fysiskt men en integrerande holism utesluter inget alls. Fysikalism är en världsbild som föds av ett feltänk:

https://en.wikipedia.org/wiki/Reification_(fallacy)

Tar man bort något i en lägre del av en ontologisk holistisk hierarki tar man bort allt på högre nivåer. Vad detta betyder och framför allt vad det INTE betyder är väldigt viktigt för en metafysik. För att veta något alls om hur saker existerar krävs det att vi existerar och har tillgång till saker som gör det. Saker vi inte har tillgång till kan existera och saker vi kan veta något om kan existera på flera sätt samtidigt och på helt andra sätt än så som vi erfar dem. Vi vet vad liv, erfarenheter och medvetande är men dessa är uppenbart mer än endast vad exempelvis stenar är.

En holistisk modell fungerar som en som innefattar flera perspektiv och precis som dimensioner som fungerar som riktningar för att beskriva något med så krävs det att för att vi skall beskriva existensens natur så måste vi minst innefatta saker som liv, erfarenheter och medvetandet. Vi kan lika lite ta bort någon av dessa som vi kan ta bort en riktning/dimension hos en kub och fortfarande kalla det för kub. Om vi för ett rektangel tar bort höjden tar vi bort hela rektangeln. Om verklighetens natur ÄR en kub och förutsättningarna för kuben är ett med den är det ett feltänk att tänka att "allt är det vi kan mäta som höjd". Istället är det meningsfullt att utreda alla riktningar och allt innehåll som finns inom dem, det är alltså först DÄR vi kan säga något om någon "verklighetens natur".

[Pilatus]

Fysikalism är en världsbild som föds av ett feltänk:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Reification

Jag tror du är inne på fel spår nu. Att förtingliga (reifikation) är inte detsamma som fysikalism. Att förtingliga är att göra, t ex mänskliga relationer till ting.

Att behandla något som är abstrakt, organiskt, psykiskt eller mänskligt som om det vore materia, en sak eller en apparat: att exempelvis uppfatta jaget, överjaget och detet som tre olika enheter i själslivet i stället för som tre typer av psykets sätt att fungera; att uppfatta faktorer i faktoranalys som verkliga psykiska funktioner; korttidsminne och långtidsminne som enheter i psyket i stället för som funktioner eller att betrakta de anställda i ett företag som firmans "humankapital".

[Smisk]

Fysikalism är en världsbild som föds av ett feltänk:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Reification

Jag tror du är inne på fel spår nu. Att förtingliga (reifikation) är inte detsamma som fysikalism. Att förtingliga är att göra, t ex mänskliga relationer till ting.

Att behandla något som är abstrakt, organiskt, psykiskt eller mänskligt som om det vore materia, en sak eller en apparat: att exempelvis uppfatta jaget, överjaget och detet som tre olika enheter i själslivet i stället för som tre typer av psykets sätt att fungera; att uppfatta faktorer i faktoranalys som verkliga psykiska funktioner; korttidsminne och långtidsminne som enheter i psyket i stället för som funktioner eller att betrakta de anställda i ett företag som firmans "humankapital".

Jag är inne på rätt spår, jag vet inte vad du syftar på som är fel? Du och dina "rätt och fel"