Smisk skrev:Processontologi betonar att allt primärt är föränderliga processer som förhåller sig till andra processer och det andra perspektivet syftar på att existensens natur primärt är av spirituell natur, alltså en spirituell process som innefattar alla andra processer/komponenter.
Enligt Wilber så fungerar stegen som så att matter-life-mind-soul-spirit är en existens i olika uttryck där varje nivå överskrider och inkluderar de tidigare. Live överskrider och inkluderar materia, vårat inre överskrider och inkluderar liv osv till "spirit" som överskrider och inkluderar allt.
Lite om det:
http://malankazlev.com/kheper/topics/Wi ... Being.html
Angående den modellen som presenteras, där "materia" finns med som en innersta cirkel och "ande" i en yttersta cirkel...ja, det är ett förslag på en slags theory of everything. Men jag uppfattar inte modellen som oproblematisk. Apropå att "materia" är i den innersta kärnan kommenteras det så här:
"One reason why this cosmology will not be threatening to the secular physicalistic West is that this approach rejects the possibility of mind without life and matter, soul without mind, life and matter, etc. It is not reductionistic materialism, but what I call holomaterialism, a materialism which encompasses mind and spirit as part of an integral unity."
Det må låta rimligt. Man kan resonera att om man tar bort all materia så försvinner också allt annat. Till exempel: utan materia, inget liv, inget medvetande, ingen själ etc.... Men även om vi köper det resonemanget, är det tillräckligt argument för att dra slutsatsen att materia är det mest basala i existensen, och utgöra innersta kärna eller vara första steg i vår existensstege? Som jag ser det fungerar bara det resonemanget om vi kan visa att materia inte är beroende av eller förutsätter något annat, samt att det inte finns något annat som på motsvarande sätt skulle kunna sättas som första steg i en existensstege.
Ponera exempelvis att vi tar bort all varseblivning - kommer då materia att bestå? Vi kan tänka oss att vi tar bort allt från världen utom stenar, innebär det då att vi har en existens med materia men utan varseblivning? Vi kan tänka oss att så är fallet, men när vi tänker oss det har vi ju fortfarande en varseblivning. Det går inte föreställa sig en existens utan varseblivning, och att då uttala sig om materia är problematiskt, är jag benägen att säga.
Och vidare kan vi fråga oss vad materia verkligen är för någonting. Varför finns ordet materia i vårt språk? Antagligen för att det är något vi satt på namn på av våra sinnesupplevelser, t ex med syn och känsel kan vi bedöma att något har volym och massa. Det har kommit till oss via vår varseblivning, kanske man kan säga? Men andra aspekter av tillvaron som kommit till oss via vår varseblivning, varför skulle detta inte detta klassas som lika basalt som materia? Aspekter som vi inte beskriver i termer av volym och massa?