"Existensstegen"

[Algotezza]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

[Anders]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Eller så är vi uppe i toppen med det Psykiska medvetandet.

[Algotezza]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Eller så är vi uppe i toppen med det Psykiska medvetandet.

On top? Cream on top?

[hakkapeliitta]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Rätt svårt att tänka sej psykiskt medvetande utan fysisk existens.
Även svårt att tänka sig psykiskt medvetande endast grundat på fysisk existens. En daggmask existerar biologiskt men har knappast självmedvetande utan den reagerar med instinkter som är nedärva i arvsanlagen och inte planerade på samma sätt som för det reflekterande självmedvetandet.
Ser man på barns utveckling så är de helt osjälvständiga vid födsel men vid 2-3 (?) år börjar skapa sej en självständighet och ser sej som individer, "jag och de andra", som Hegel uttryckte det. Freud tror jag var påverkad av Hegel...intressant tråd, är själv inte så insatt i ämnet men är lite imponerad av Freud och hans teorier.

[David H]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Kanske man kan säga att vi har fenomenologiska upplevelser, själva varseblivningen är mer elementärt än fysisk existens? Och vår varseblivning sträcker sig i olika riktningar....det vi associerar till fysisk existens är kanske framförallt knutet till sinnesupplevelserna?

Att vi delar in mellan fysisk existens, biologiskt liv, psykisk energi etc, är jag benägen att se som olika förklaringsmodeller som passar mer eller mindre bra i olika sammanhang. Fysiken resonerar om det pyttelilla så som atomkärnor och dess underliggande strängar och det jättestora så som galaxer, kemin utgår från resonemang på mellanstadiet med molekyler som är sammansatta av atomer, och biologin använder mer holistiska förklaringsmodeller så som organ som är uppbyggda av molekyler.
Psykologin utgår från annat narrativ, till exempel med utgångspunkt i medvetande och psykisk energi. Att försöka förklara det senare i termer av exvis fysik, kemi eller biologi kan man ju försöka göra...men jag är tveksam till att det skulle tillföra något av direkt intresse till diskussionen. Blir det inte typ likt att bjuda in en fotbollskommentator som bara kan fotboll, till att kommentera en hockeymatch? Kanske fotbollsfans skulle uppskatta det, men för en annan skulle det nog mest bara uppfattas som snurrigt och begreppsförvirring.

[Algotezza]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Kanske man kan säga att vi har fenomenologiska upplevelser, själva varseblivningen är mer elementärt än fysisk existens? Och vår varseblivning sträcker sig i olika riktningar....det vi associerar till fysisk existens är kanske framförallt knutet till sinnesupplevelserna?

Att vi delar in mellan fysisk existens, biologiskt liv, psykisk energi etc, är jag benägen att se som olika förklaringsmodeller som passar mer eller mindre bra i olika sammanhang. Fysiken resonerar om det pyttelilla så som atomkärnor och dess underliggande strängar och det jättestora så som galaxer, kemin utgår från resonemang på mellanstadiet med molekyler som är sammansatta av atomer, och biologin använder mer holistiska förklaringsmodeller så som organ som är uppbyggda av molekyler.
Psykologin utgår från annat narrativ, till exempel med utgångspunkt i medvetande och psykisk energi. Att försöka förklara det senare i termer av exvis fysik, kemi eller biologi kan man ju försöka göra...men jag är tveksam till att det skulle tillföra något av direkt intresse till diskussionen. Blir det inte typ likt att bjuda in en fotbollskommentator som bara kan fotboll, till att kommentera en hockeymatch? Kanske fotbollsfans skulle uppskatta det, men för en annan skulle det nog mest bara uppfattas som snurrigt och begreppsförvirring.

Så man kan bara ha olika perspektiv på tillvaron, och därmed olika sammanhangsskapande och förklarande narrativ, som inbördes kan motsäga varandra, och inte något slags helhetsbild, ett metanarrativ, där de olika narrativen kan passas in...?

A theory of everything...

Jag tänker på Martinus och hans världsbild... för de verkliga Martinus-entusiasterna ger Martinus mänskligheten ett helhetsnarrativ, ja, något som är bortom och djupare än alla narrativ... Men betraktar vi Martinus verk utifrån, är det ju bara ett möjligt perspektiv bland andra, som leder till sitt narrativ.

[David H]

"Existensstegen": Fysisk existens - biologiskt liv - psykiskt medvetande - vad kommer sedan? Självmedvetande? Kräver psykiskt medvetande en fysisk bas, biologiskt liv? Är det ett emergensfenomen?

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Kanske man kan säga att vi har fenomenologiska upplevelser, själva varseblivningen är mer elementärt än fysisk existens? Och vår varseblivning sträcker sig i olika riktningar....det vi associerar till fysisk existens är kanske framförallt knutet till sinnesupplevelserna?

Att vi delar in mellan fysisk existens, biologiskt liv, psykisk energi etc, är jag benägen att se som olika förklaringsmodeller som passar mer eller mindre bra i olika sammanhang. Fysiken resonerar om det pyttelilla så som atomkärnor och dess underliggande strängar och det jättestora så som galaxer, kemin utgår från resonemang på mellanstadiet med molekyler som är sammansatta av atomer, och biologin använder mer holistiska förklaringsmodeller så som organ som är uppbyggda av molekyler.
Psykologin utgår från annat narrativ, till exempel med utgångspunkt i medvetande och psykisk energi. Att försöka förklara det senare i termer av exvis fysik, kemi eller biologi kan man ju försöka göra...men jag är tveksam till att det skulle tillföra något av direkt intresse till diskussionen. Blir det inte typ likt att bjuda in en fotbollskommentator som bara kan fotboll, till att kommentera en hockeymatch? Kanske fotbollsfans skulle uppskatta det, men för en annan skulle det nog mest bara uppfattas som snurrigt och begreppsförvirring.

Så man kan bara ha olika perspektiv på tillvaron, och därmed olika sammanhangsskapande och förklarande narrativ, som inbördes kan motsäga varandra, och inte något slags helhetsbild, ett metanarrativ, där de olika narrativen kan passas in…?

Jag tänker att det går att ha en helhetsbild, men att denna helhetsbild inte är underordnad det vi vanligtvis kallar fysik/fysikämnet.

Om vi istället utgår från varseblivandet som bas går det kanske forma sig en helhetsbild om verkligheten utifrån det? Låter inte orimligt tycker jag

[Algotezza]

Jag tänker att det går att ha en helhetsbild, men att denna helhetsbild inte är underordnad det vi vanligtvis kallar fysik/fysikämnet.

Om vi istället utgår från varseblivandet som bas går det kanske forma sig en helhetsbild om verkligheten utifrån det? Låter inte orimligt tycker jag

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

[David H]

Jag tänker att det går att ha en helhetsbild, men att denna helhetsbild inte är underordnad det vi vanligtvis kallar fysik/fysikämnet.

Om vi istället utgår från varseblivandet som bas går det kanske forma sig en helhetsbild om verkligheten utifrån det? Låter inte orimligt tycker jag

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

[Anders]

Jag tänker att det går att ha en helhetsbild, men att denna helhetsbild inte är underordnad det vi vanligtvis kallar fysik/fysikämnet.

Om vi istället utgår från varseblivandet som bas går det kanske forma sig en helhetsbild om verkligheten utifrån det? Låter inte orimligt tycker jag

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

Kommer inte språket in här kanske? som ett trappsteg på existensstegen?

[David H]

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

Kommer inte språket in här kanske? som ett trappsteg på existensstegen?

Ja..låter rimligt. Språk kan man väl säga bidrar till att etablera en kollektiv bild av verkligheten. Hur förhåller sig språk till kommunikation, kan man då undra? Är all kommunikation språk, och är alla språk uttryck för kommunikation? Spontant tänker jag att om vi skiljer kommunikation och språk, borde kommunikation vara något mer basalt

Förslag på existensstege: 1) varseblivning 2 kommunikation 3 (etablerat) språk.

Ett litet aber här är dock kanske hur vi ska förhålla oss till det "icke-varseblivna"...har det ingen plats i existensen? Eller vart ska det annars komma in? Behöver vi då lägga till något steg innan varseblivandet? Gud??

[Anders]

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

Kommer inte språket in här kanske? som ett trappsteg på existensstegen?

Ja..låter rimligt. Språk kan man väl säga bidrar till att etablera en kollektiv bild av verkligheten. Hur förhåller sig språk till kommunikation, kan man då undra? Är all kommunikation språk, och är alla språk uttryck för kommunikation? Spontant tänker jag att om vi skiljer kommunikation och språk, borde kommunikation vara något mer basalt

Förslag på existensstege: 1) varseblivning 2 kommunikation 3 (etablerat) språk.

Ett litet aber här är dock kanske hur vi ska förhålla oss till det "icke-varseblivna"...har det ingen plats i existensen? Eller vart ska det annars komma in? Behöver vi då lägga till något steg innan varseblivandet? Gud??

Man kan ju fundera på då man sitter på möte och någon börjar prata uppenbart skit och man växlar en blick och himlar med ögonen med en annan som också kan grejerna. Har man kommunicerat med ett språk?

[Algotezza]

Jag tänker att det går att ha en helhetsbild, men att denna helhetsbild inte är underordnad det vi vanligtvis kallar fysik/fysikämnet.

Om vi istället utgår från varseblivandet som bas går det kanske forma sig en helhetsbild om verkligheten utifrån det? Låter inte orimligt tycker jag

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

Det kollektiva narrativet - eller narrativen - inom olika områden... var och en kommer med sin "tårtbit"...

[David H]

Men varseblivandet skiftar väl från person till person betingat av erfarenheter och varseblivnipngsförmågor, och då kan detta väl bara fungera som ens egen subjektiva bas för att forma en personlig helhetsbild och inte på ett generellt plan. Eller?

Varseblivandet har både individuella och kollektiva aspekter, tänker jag. Genom att kommunicera ens varseblivning mellan varandra kan det bidra till skapandet av en gemensam helhetsbild. I princip all varseblivning går det nog att upptäcka olika typer av logiska mönster som är gemensamma mellan olika individer. Tankar, känslor, fantasier etc, kommer inte till oss bara hipp som happ eller av slump.

Det kollektiva narrativet - eller narrativen - inom olika områden... var och en kommer med sin "tårtbit"...

Jo, så kanske man kan beskriva det. Sen kan det ju också vara så att vissa av dessa tårtbitar är separata, medan andra tårtbitar är överlappande. Naturvetenskaperna exempelvis, har väl försökt dela in sin beskrivning av tillvaron så att de olika ämnena fysik, kemi och biologi får olika tårtbitar....t ex så får fysiken rymd-tårtbiten medan biologin får människo-tårtbiten. Men även om sådana uppdelningar görs så finns det väl ändå tendenser till att man i de olika ämnena smyger sig in på varandras områden också. T ex är ju rymdbiologi ett begrepp som det talas om ibland, och vissa drar sig inte för att beskriva människans värld med fysikens terminologi....

[Pilatus]

Finns det något ännu mer elementärt än fysisk existens?

Idéer kanske, i alla fall enligt somliga idealister (Platon) existerar idévärlden oberoende av vad som existerar materiellt.