Jaget

[Smisk]

Och då apropå sången om Cassandra. Jag nämnde sången för att jag tyckte det var trevlig musik och video i 80-tals anda, men jag mindes inte något av sångtexten annat än typ något om "sorry Cassandra misunderstood"... och på nåt vis tänkte jag att nån koppling kunde göras däremellan, till förnimmelsen om bergsbestigning.

https://en.wikipedia.org/wiki/Cassandra

Hon fick först som gåva förmågan att se framtiden men sedan som straff att ingen ändå trodde på henne när hon talade om den.

Här försöker jag förstå vad du menar med att anpassa sig efter andra, och varför det skulle vara problem. Det kan ju göras på så många olika sätt, bra och dåliga tänker jag.

Kejsarens nya kläder sagan är ett klassiskt exempel

I en värld där många är förtrollade av ytlighet utan förmåga att förstå något som har riktig djupare mening är de som låtsas sätta värde på ytligheterna de enda som är falska på riktigt

Självklart finns det saker som är bra och dåliga på olika sätt med att anpassa sig men att inte vara autentisk är i längden ser jag som illa.
Och något fegt

[David H]

Och då apropå sången om Cassandra. Jag nämnde sången för att jag tyckte det var trevlig musik och video i 80-tals anda, men jag mindes inte något av sångtexten annat än typ något om "sorry Cassandra misunderstood"... och på nåt vis tänkte jag att nån koppling kunde göras däremellan, till förnimmelsen om bergsbestigning.

https://en.wikipedia.org/wiki/Cassandra

Hon fick först som gåva förmågan att se framtiden men sedan som straff att ingen ändå trodde på henne när hon talade om den.

Ah, den myten var jag inte bekant med. Spontant tänker jag att det låter som en farlig myt att tro på, eftersom jag tänker att nog nästan var och en kan känna igen sig i Cassandra. Upplevelsen om att berätta något som är sant, antingen om nutiden eller framtiden, som sedan ingen förstår eller tror på är nog mycket vanlig.
Jag menar dock att Cassandras historia inte ska behöva upprepas så länge det finns medvetande närvarande. Vad gör man när någon berättar något som förefaller galet och extremt osannolikt? Tar man det för sant eller tar man det för falskt? Mitt svar: man håller ett öppet sinne, och när tid och möjlighet finns, så testar man det. Man kan testa något både genom empiriskt experiment, samt genom introspektion, t ex granskning av inre logik - reda ut grammatiken. Både sändare och mottagare kan ansvara för denna process.
Det finns en lösning på Cassandrakomplexet, tänker jag, och det handlar om kommunikation. Och jag tänker vidare att frågan om "jaget" kan lösas på samma sätt. Verklighetens Cassandror behöver lära sig att kommunicera, och när de väl gör det inser de att de själva inte längre är så märkvärdiga. Cassandra behöver därefter inte längre identifiera sig som (en) Cassandra (separationsångest kan dock vara ett hinder på vägen).