David H skrev:Kan inte säger att jag hänger med i detalj, allt det du skriver, men spontant tycker jag ju att detta är en massa bra och vettiga resonemang. Men vad jag tänker vidare på är då också om dess konsekvenser, och implementeringen i det liv vi lever. Knappast är det väl så att dessa resonemang bara är relevanta när man har sin "filosofihatt" på, och sen när man tar av sig denna hatt, kan man gå och leva sitt liv som vilken människa som helst...'?
Inom Buddhismen så är det orsakerna och konsekvenserna som är det viktiga (och verkliga just därför). Buddhismen är en enkel filosofi i grunden som har ett recept av de 4 sanningarna.
Dukkha existerar.
Orsakerna till Dukkha existerar.
Möjligheterna till upphörandet av Dukkha existerar.
Vägen som leder till att att Dukkha upphör existerar, den 8 falldiga vägen.
Dukkha betyder "det som passar dåligt med existensens/livets/medvetandets natur och får konsekvenser vi kan hantera genom att handla på ett nytt sätt. Det översätts med "lidande" och det säger lite om vad man menar men utesluter saker som är essentiella.
Jaget är då en del av orsakerna som leder till Dukkha och det finns alltså bättre sätt att tänka sig sin vidare kompletta natur.
Det finns alltså bättre sätt att tänka än att kontinuerligt tänka "jag är endast en individ".
Men angående "filosofihatten" så är det upp till var och en att använda den på sitt sätt som jag ser det
Buddhismen är en pragmatisk väg som beskrivs och är öppen för alla att prova. Den bygger på att man är medveten om den och testar själv, annars är det inte Buddhism. Man måste ifrågasätta den av nödvändighet, annars är det inte Buddhism. Den måste medvetet "upptäckas" och en "snävt jag" döljer den.
https://sv.wikipedia.org/wiki/De_fyra_% ... anningarnahttps://sv.wikipedia.org/wiki/DukkhaDavid H skrev:Mitt liv och mitt jag är jag benägen att tänka som en integrerad helhet...visst har jag mitt lönearbete på ett sjukhus där det är vissa sjukhusspecifika uppgifter jag har, men för mig är det också viktigt att ta med mig mitt tänkande/filosoferande i mitt handlande/arbetande, liksom att jag tar med mitt handlande/arbetande i mitt tänkande/filosoferande. Och vidare tänker jag på min roll i övriga sammanhang, till exempel i fråga om relationer till vänner och familj, i rollen som granne i en bostadsgemenskap, i rollen som samhällsmedborgare med rösträtt osv. Landar man inte i något inkonsekvent om man inte låter alla dessa delar integrera med varandra?
Det låter rimligt
David H skrev:Testar bara några funderingar...med allt detta i åtanke, vad har vi för grund att kalla någon annan person (annat "jag") för titlar, så som "idealist" eller "fysikalist"? Vad har vi för grund för att tala om andra människors intentioner, så som att någon vill väl eller att den vill illa?
Det va väldigt generella frågor, att någon har en idealistisk eller fysikalistisk uppfattning får man utreda och fråga sig fram till och det är ganska svårt att veta även så tycker jag. Att däremot använda begreppen filosofiskt är inte så svårt.
David H skrev:I takt med att jag får nya insikter försöker jag integrera det i min vardag. Till exempel har jag märkt i mitt jobb att jag kan uppnå en mycket mer harmonisk känsla när jag tillämpar ett icke-konfrontativt arbetssätt. Situationer som tidigare kunde mynna ut i bråk, tvång och våldsamheter, har jag märkt går att avleda från sådant när man släpper vissa förutfattade meningar om jagidentiteter osv.
Det låter intressant