Algotezza skrev:I praktiken är det väl ganska tydliga kopplingar mellan nytta och sanning, eller? Sanningar vi inte har nytta av förkastar vi. Sanningar vi håller kvar vid är sådana som "arbetar väl" och som öppnar mentala dörrar för oss - och leder till nya sanningar.
Det jag pratar om är dock att det som är sant är sant av helt andra skäl än att det skulle ha värde.
Hur vida något är sant har inget med dess värde att göra. Som exemplet med jaget jag nämnde där.
Att alla saker kan ha värde om någon värderar det är en helt annan sak.
Sanningar vi förkastar förkastar vi av helt andra skäl än att dem är sanna som har med värde att göra som då är en helt annan sak.
Algotezza skrev:Sedan är frågan om sanningar är något vi upptäcker eller om vi skapar dem... Sanninngar är väl sakförhållanden uttryckta med ord? Vi finner fakta, sakförhållanden, och utifrån dessa skapar vi sanna sakpåståenden och på sikt först hypoteser och verifierade teorier om det som inte är direkt givet vid observation, alltså mönster, relationer, kausala förhållanden. Finns sanningar annorstädes än i de sanna propositionernas värld? Finns det något slags levande sanningar i stil med Jesu ord "Jag är vägen, sanningen och livet"? Nej, intye som jag ser det. Det finns sakförhållanden och fakta, samt beskrivningar av dessa i ord.
Stort ämne som jag inte ser har med tråden att göra men det är alltid intressant
Vilka olika typer av sanningar existerar? Kan saker va sanna på olika sätt? Finns det ett sätt att överlappa sanningar och värde?
När det kommer till andras inre så tänker jag som jag tidigare sagt att det är viktigt att förstå att inre och yttre perspektiv är väsensskilda. För att veta något om något inre respektive det yttre krävs av nödvändighet olika metoder. Att erfara en känsla är en helt annan typ av sak än att erfara en kaffekopp och att då ha kunskap om dessa olika typer av saker blir beroende av dess olikhet och att förstå skillnaden mellan dem.
Fysikalism och idealism verkar för mig vara två uppfattningar som bygger på feltänk som blandar inre och yttre och inte förstår skillnaden mellan dem. Jag är dock försiktig med att avvisa dessa uppfattningar rakt av då det finns intressanta variationer men det jag avvisar rakt av är att dra en fast slutsats av verklighetens ultimata natur utan att reflektera över alternativen
Plus det viktigaste av allt, varför drar man ens en sådan slutsats utan att faktiskt veta?
Vidare så är tanken att en separat individ som "mitt personliga inre" jämfört med en annans som "ditt personliga inre" nödvändigt för att vi skall kunna tänka oss "andras inre".
Algotezza skrev:För övrigt finns det oändligt med sakpåståenden bara för att beskriva alla fakta och relationer mellan tingen i rummet där jag sitter. Så nog måste vi värdera vilka påståenden som är relevanta och sanna för ett visst ändamål och därmed användbara för oss.
Jag enligt mig så är hela vår världsbild och situation mättad på sanningar och värderingar
Hela vår mentala struktur bygger på behovet av att ha en "karta och kompass" tillgängligt för oss.
Med andra ord, om vi inte hade något sätt att förstå världen som en "fast sak" och som innehållandes "viktiga saker" så hade vi inte kunnat ha ett psyke alls
Vår erfarenhet är "renderad av mening" och mening är fakta+värde.