Algotezza skrev:
Mycket av det vi menar oss ha i vårt personliga inre ingår ju i en gemensam begreppsvärld, ofta utifrån den vokabulär man behärskar. Varje språk- och kulturområde har ju sin idé- och begreppsvärld. Naturligtvis är det inte täta skott mellan dessa världar, utan de påverkar varandra och har en del gemensamt, kan vara besläktade, kanske utifrån begreppet familjelikhet. Finns det en global sådan också? Eller det är summan av dem alla?
Kanske är det inte bara ett kanske att det finns en global sådan, kanske är det rent av en nödvändighet? Om vi påminner oss om det Kant skrev om att placera propositioner i olika förståelsekategorier…
Jag är benägen att tro på medvetandet som ett solus ipse, ett ensamt själv, och att det kanske inte bara är som en slags ordlek eller spekulativ proposition utan kanske snarare som en nödvändighet.
Vad jag dock samtidigt tänker är att, jaget, det individuella inre, inte säkert kan uttala sig om det kollektiva inre. Eller med andra ord, det medvetande vi kan nämna vid namn är inte det sanna medvetandet (parafraserar lite från daodejing). Från jagets perspektiv behöver det kollektiva inre, medvetandet, om jag nu tänkt rätt (?), då placeras i förståelsekategorin för det okända/hypotetiska/spekulativa. Det är alltså en nödvändighet att det finns, men dess innehåll är (från jagperspektivet) hypotetiskt/spekulativt.
Det finns ett kollektivt inte, som vi inte helt känner till, men som ändå är en nödvändig referenspunkt. Utan detta kollektiva inre, heller inget medvetande.
Och vidare…leder det inte in oss i en paradox, att tänka att det skulle kunna finnas en medvetenhet som skulle kunna inskränka på ens egen medvetenhet? Kalla det problemet med den medvetna illviljan, med andra ord: ondskan… och om vi återigen tänker oss Kants förståndskategorier, vart ska vi placera in detta? Mitt förslag är kategorin för ”omöjligheter”.
Och har jag rätt i allt detta tänker jag det borde vara angeläget att få förståelse för bland världsledare med tillgång till massförstörelsevapen…så som Joe Biden, Jens Stoltenberg, Vladimir Putin, Xi Jingping, Kim Jong Un osv. Att det inte är möjligt att använda vapen på ett medvetet sätt för att stoppa något medvetande annat än det egna medvetandet, dvs en slags självmord (behöver nog jobba lite på denna formulering?). Med den insikten borde det kunna finnas hopp om ett ickeblodigt avslut på den här historien, tänker jag.
Kanske ni tycker jag resonerar väldigt snurrigt nu, och det gör jag säkert också…menar inte att resonemangen håller till 100%, men jag tror iaf att det finns något i detta som det går att arbeta vidare med.