Våldtäkt, lidande och heder

[linssoppa]

Detta är en potentiellt känslig fråga om våldtäkter och det lidande de orsakar.

Personligen har jag alltid blivit mycket illa berörd av att höra om våldtäkter, kanske mer än något annat brott, men häromdagen slogs jag av en fråga. Kan det vara så att en stor del av lidandet kopplat till våldtäkt orsakas av offrets (eller mina, som utomstående betraktare) föreställningar om heder och människovärde kopplat till sexuell renhet/kyskhet etc.? Och om ja - är inte dessa tankar generellt ogrundade rent filosofiskt?

Mer utveckling:
Personligen kan jag knappast skriva under på att en människa skulle vara "permanent skadad" eller "trasig" på grund av att hen skändats sexuellt. Förutsatt att hen återhämtar sig från de fysiska skadorna finns det såvitt jag kan se inget principiellt hinder för att personen skulle bli 100% återställd ganska snart efter våldtäkten. I praktiken kan förstås psykiska spår leva kvar, t ex rädsla för att det ska ske igen. Men även dessa rädslor kan övervinnas genom att man vågar utsätta sig för exempelvis intima situationer igen och märker att det går bra. Och när så skett - vad för sorts skada är det egentligen som är tänkt att kvarstå? Man hör trots allt ofta talas om att offrets "liv är förstört" etc. Och personligen kan jag inte släppa tanken att detta kanske baserar sig på falska föreställningar om människovärde kopplat till sexuell renhet/heder.

Jag ber om ursäkt för om denna frågeställningar är stötande eller sårar någon. Min avsikt är att genuint förstå och hjälpa våldtäktsoffer mer än något annat.

[Anders]

Detta är en potentiellt känslig fråga om våldtäkter och det lidande de orsakar.

Personligen har jag alltid blivit mycket illa berörd av att höra om våldtäkter, kanske mer än något annat brott, men häromdagen slogs jag av en fråga. Kan det vara så att en stor del av lidandet kopplat till våldtäkt orsakas av offrets (eller mina, som utomstående betraktare) föreställningar om heder och människovärde kopplat till sexuell renhet/kyskhet etc.? Och om ja - är inte dessa tankar generellt ogrundade rent filosofiskt?

Mer utveckling:
Personligen kan jag knappast skriva under på att en människa skulle vara "permanent skadad" eller "trasig" på grund av att hen skändats sexuellt. Förutsatt att hen återhämtar sig från de fysiska skadorna finns det såvitt jag kan se inget principiellt hinder för att personen skulle bli 100% återställd ganska snart efter våldtäkten. I praktiken kan förstås psykiska spår leva kvar, t ex rädsla för att det ska ske igen. Men även dessa rädslor kan övervinnas genom att man vågar utsätta sig för exempelvis intima situationer igen och märker att det går bra. Och när så skett - vad för sorts skada är det egentligen som är tänkt att kvarstå? Man hör trots allt ofta talas om att offrets "liv är förstört" etc. Och personligen kan jag inte släppa tanken att detta kanske baserar sig på falska föreställningar om människovärde kopplat till sexuell renhet/heder.

Jag ber om ursäkt för om denna frågeställningar är stötande eller sårar någon. Min avsikt är att genuint förstå och hjälpa våldtäktsoffer mer än något annat.

Välkommen till forumet! Som man avstår jag från att svara. Det kan bara bli spekulationer från min sida.

[linssoppa]

Detta är en potentiellt känslig fråga om våldtäkter och det lidande de orsakar....

Välkommen till forumet! Som man avstår jag från att svara. Det kan bara bli spekulationer från min sida.

Tack för välkomnande! Som jag ser det kan resonemanget generaliseras till män som blir våldtagna. Mer aktuella koncept är då kanske "stolthet", "manlighet", "värdighet" etc. Men det borde fungera ungefär likadant i övrigt. (Om mitt resonemang stämmer dvs.)

[David H]

Detta är en potentiellt känslig fråga om våldtäkter och det lidande de orsakar.

Personligen har jag alltid blivit mycket illa berörd av att höra om våldtäkter, kanske mer än något annat brott, men häromdagen slogs jag av en fråga. Kan det vara så att en stor del av lidandet kopplat till våldtäkt orsakas av offrets (eller mina, som utomstående betraktare) föreställningar om heder och människovärde kopplat till sexuell renhet/kyskhet etc.? Och om ja - är inte dessa tankar generellt ogrundade rent filosofiskt?

Mer utveckling:
Personligen kan jag knappast skriva under på att en människa skulle vara "permanent skadad" eller "trasig" på grund av att hen skändats sexuellt. Förutsatt att hen återhämtar sig från de fysiska skadorna finns det såvitt jag kan se inget principiellt hinder för att personen skulle bli 100% återställd ganska snart efter våldtäkten. I praktiken kan förstås psykiska spår leva kvar, t ex rädsla för att det ska ske igen. Men även dessa rädslor kan övervinnas genom att man vågar utsätta sig för exempelvis intima situationer igen och märker att det går bra. Och när så skett - vad för sorts skada är det egentligen som är tänkt att kvarstå? Man hör trots allt ofta talas om att offrets "liv är förstört" etc. Och personligen kan jag inte släppa tanken att detta kanske baserar sig på falska föreställningar om människovärde kopplat till sexuell renhet/heder.

Jag ber om ursäkt för om denna frågeställningar är stötande eller sårar någon. Min avsikt är att genuint förstå och hjälpa våldtäktsoffer mer än något annat.

Spontant tänker jag här att det är viktigt att skilja mellan generella uppfattningar, och specifika uppfattningar. Jag tror inte man kan säga att det finns någon generell / allmän uppfattning, om att de som blivit utsatta sexuellt blir "permanent skadade", "trasiga" eller får "liv förstört". Det är exempelvis inte den typen av beskrivningar som går att läsa i formellt skrivna uppslagsverk.
Denna typ av uppfattningar är nog snarare att beskrivas som specifika uttalanden från enskilda personer. Och vidare är det nog de facto ofta så att en person som blir utsatt för våldtäkt upplever trauma som den aldrig förmår återhämta sig från under resten av sitt liv, så i enskilda fall kan det stämma överens med verkligheten.
Vissa trauman kan verkligen vara livslånga...och sexuella övergrepp kan utlösa sådana trauman, men trauman kan också utlösas på andra sätt. Någon rationell grund för livslånga trauman vet jag dock inte om man kan säga att det finns, oavsett vad som än utlöst traumat.

Om det behöver vara baserat på falska föreställningar om människovärde kopplat till sexuell renhet/heder? Det vet jag inte. Men spontant har jag svårt att tänka mig det.
Jag vet inte om det finns grund att tala om principiell skillnad mellan olika typer av trauman, t ex våldtäkt och andra sexuella övergrepp, omfattande psykisk trakasseri och mobbing, misshandel, utpressning, hot, tortyr,,... allt kan sätta djupa spår i ens liv.

[linssoppa]

Detta är en potentiellt känslig fråga om våldtäkter och det lidande de orsakar. .

Spontant tänker jag här att det är viktigt att skilja mellan generella uppfattningar, och specifika uppfattningar. Jag tror inte man kan säga att det finns någon generell / allmän uppfattning, om att de som blivit utsatta sexuellt blir "permanent skadade", "trasiga" eller får "liv förstört". Det är exempelvis inte den typen av beskrivningar som går att läsa i formellt skrivna uppslagsverk.
Denna typ av uppfattningar är nog snarare att beskrivas som specifika uttalanden från enskilda personer. Och vidare är det nog de facto ofta så att en person som blir utsatt för våldtäkt upplever trauma som den aldrig förmår återhämta sig från under resten av sitt liv, så i enskilda fall kan det stämma överens med verkligheten.
Vissa trauman kan verkligen vara livslånga...och sexuella övergrepp kan utlösa sådana trauman, men trauman kan också utlösas på andra sätt. Någon rationell grund för livslånga trauman vet jag dock inte om man kan säga att det finns, oavsett vad som än utlöst traumat.

Om det behöver vara baserat på falska föreställningar om människovärde kopplat till sexuell renhet/heder? Det vet jag inte. Men spontant har jag svårt att tänka mig det.
Jag vet inte om det finns grund att tala om principiell skillnad mellan olika typer av trauman, t ex våldtäkt och andra sexuella övergrepp, omfattande psykisk trakasseri och mobbing, misshandel, utpressning, hot, tortyr,,... allt kan sätta djupa spår i ens liv.

Jag håller med om mycket av det du skriver. Kanske orsakas traumatisering bara av extremt obehagliga händelser, vilka kan komma i många olika former som du skriver. Men jag kan inte låta bli att tänka att en våldtäkt verkar mycket mer obehaglig om man har inpräntat i huvudet att detta på något sätt sänker ens människovärde eller gör en till en sämre man eller kvinna. Håller du inte med om detta? Om ja, så borde väl graden traumatisering kunna minska åtminstone lite grann hos sådana individer om de ändrade denna uppfattning (helst på förhand)?

Kanske ifrågasätter du i vilken utsträckning denna uppfattning överhuvudtaget förekommer? Här är ett par citat med källor som indikerar att sådana uppfattningar förekommer hos våldtäktsoffer:

"Rape Takes Away Victim's Sense Of Self-Worth, Lingers Across Lifetime"
https://www.livelaw.in/news-updates/ker ... cso-225669

"The emotional harm done to their self pride, dignity and sense of integrity is incalculable."
https://www.mentalhelp.net/blogs/restor ... lestation/

"Across the board, the most negatively affected domains were self-esteem, sexual reputation, (i.e. being labeled as promiscuous), frequency of sex, desire to have sex, and self-perceived mate value or desirability."
https://www.futurity.org/effects-of-rap ... epression/

Här är en svensk debattör som reagerar på prevalensen av uppfattningen om "trasighet" efter våldtäkt:
https://tidningensyre.se/2022/9-mars-20 ... ferjouren/

[David H]

Jag håller med om mycket av det du skriver. Kanske orsakas traumatisering bara av extremt obehagliga händelser, vilka kan komma i många olika former som du skriver. Men jag kan inte låta bli att tänka att en våldtäkt verkar mycket mer obehaglig om man har inpräntat i huvudet att detta på något sätt sänker ens människovärde eller gör en till en sämre man eller kvinna. Håller du inte med om detta? Om ja, så borde väl graden traumatisering kunna minska åtminstone lite grann hos sådana individer om de ändrade denna uppfattning (helst på förhand)?

Jag håller med om detta. Det jag kan känna mig lite tveksam till är väl dock - varför peka ut just sexualbrottsoffer? Jag tänker att alla människor är mer eller mindre fast i olika typer av problematiska föreställningar. Bästa sättet att ta sig an detta tänker jag då handlar om att inte peka ut någon enskild individ eller grupp, utan snarare utgå från att det är en slags kollektivt problem.
Rent allmänt är jag väl än sån som tycker att problem behöver tas itu med i första person...vad kan jag/vi göra åt detta, snarare än att "anklaga" någon annan. Gemensamt strävar vi efter frigörelse, tänker jag.

Kanske ifrågasätter du i vilken utsträckning denna uppfattning överhuvudtaget förekommer? Här är ett par citat med källor som indikerar att sådana uppfattningar förekommer hos våldtäktsoffer:

"Rape Takes Away Victim's Sense Of Self-Worth, Lingers Across Lifetime"
https://www.livelaw.in/news-updates/ker ... cso-225669

"The emotional harm done to their self pride, dignity and sense of integrity is incalculable."
https://www.mentalhelp.net/blogs/restor ... lestation/

"Across the board, the most negatively affected domains were self-esteem, sexual reputation, (i.e. being labeled as promiscuous), frequency of sex, desire to have sex, and self-perceived mate value or desirability."
https://www.futurity.org/effects-of-rap ... epression/

Här är en svensk debattör som reagerar på prevalensen av uppfattningen om "trasighet" efter våldtäkt:
https://tidningensyre.se/2022/9-mars-20 ... ferjouren/

Uppfattningen kan nog vara bred och omfattande som citaten illustrerar.

Bra att komma ihåg här tänker jag är att sexualiteten är något som sitter djupt inom oss. Betraktar vi oss som historiska och biologiska varelser kan vi sammanfatta det ungefär som att vi föds, vi förökar oss (har sex), och vi dör. Sex är något mycket centralt i detta perspektivet...och något vi har gemensamt med alla levande varelser på jorden. Våldtäkt, dvs ofrivilligt sex, påverkar den balansen (vilje-begreppets universella giltighet kan dock ifrågasättas).

Om vi å andra sidan betraktar begrepp som "människovärde", "heder", "stolthet"...kan vi nog notera att de inte har samma universella giltighet. Dessa begrepp fyller funktion i en betydligt snävare kontext, beroende av specifik kultur, tid, plats, art (arten människa)... och att använda de mer specifika / snävt kontextberoende begreppen, för att förklara/bortförklara följder av fenomen på högre abstraktionsnivå kan vara problematiskt, tänker jag. Eller nåt i den stilen.

[linssoppa]

Jag håller med om detta. Det jag kan känna mig lite tveksam till är väl dock - varför peka ut just sexualbrottsoffer? Jag tänker att alla människor är mer eller mindre fast i olika typer av problematiska föreställningar. Bästa sättet att ta sig an detta tänker jag då handlar om att inte peka ut någon enskild individ eller grupp, utan snarare utgå från att det är en slags kollektivt problem.
Rent allmänt är jag väl än sån som tycker att problem behöver tas itu med i första person...vad kan jag/vi göra åt detta, snarare än att "anklaga" någon annan. Gemensamt strävar vi efter frigörelse, tänker jag.

Håller helt med dig, vill inte peka ut eller anklaga. Min tanke är att det skulle kunna ligga i allas vårt intresse att ta avstånd från felaktiga tankar om sexualitetens betydelse - i synnerhet om det orsakar lidande hos de som utsätts för brott. Så det är lika mycket ett problem hos mig själv, som fram till nyligen också bejakat dessa tankar (mer eller mindre omedvetet).

Uppfattningen kan nog vara bred och omfattande som citaten illustrerar.

Bra att komma ihåg här tänker jag är att sexualiteten är något som sitter djupt inom oss. Betraktar vi oss som historiska och biologiska varelser kan vi sammanfatta det ungefär som att vi föds, vi förökar oss (har sex), och vi dör. Sex är något mycket centralt i detta perspektivet...och något vi har gemensamt med alla levande varelser på jorden. Våldtäkt, dvs ofrivilligt sex, påverkar den balansen (vilje-begreppets universella giltighet kan dock ifrågasättas).

Om vi å andra sidan betraktar begrepp som "människovärde", "heder", "stolthet"...kan vi nog notera att de inte har samma universella giltighet. Dessa begrepp fyller funktion i en betydligt snävare kontext, beroende av specifik kultur, tid, plats, art (arten människa)... och att använda de mer specifika / snävt kontextberoende begreppen, för att förklara/bortförklara följder av fenomen på högre abstraktionsnivå kan vara problematiskt, tänker jag. Eller nåt i den stilen.

Bra poäng, det finns förmodligen aspekter av sexualitetens särskilda betydelse för människor som är universellt giltiga. Detta kan inkludera särskild känslighet för våldtäkt. Om man tar kvinnor som exempel så har deras evolutionära uppgift, liksom andra hondjur, varit att selektera en överlevnadskraftig (fit) man/hane för förökning. (Hondjur har enstaka metaboliskt dyra könsceller (e.g. ägg) medan män har många billiga (e.g. spermier). Så det ligger i honornas evolutionära intresse att vara särskilt sexuellt selektiva.) När deras selektion störs av en våldtäkt så störs en av deras viktigaste evolutionära funktioner. Det är möjligt att detta bidrar till ökat trauma på ett biologiskt hårdkodat sätt. Exakt hur detta ska gå till är oklart (e.g. är tanken att det finns någon sorts medfödd "våldtäktsdetektor" i deras hjärnor eller vad?) men jag kan inte avfärda möjligheten.

På basis av ovanstående resonemang, i kombination med anda överväganden, så har jag reviderat min ståndpunkt till följande: endast delar av lidandet från våldtäkt kan (eventuellt) upphöra genom att radera felaktiga föreställningar om människovärde/heder/stolthet etc.