Våra sinnen och våra förmågor

[Algotezza]

Vi har naturligtvis de sinnen med vars hjälp vi kan orientera oss i och skapa oss en bild eller representation av omvärlden. Vilka andra mer mentala, emotionella och kognitiva sinnen har vi som hjälp för att navigera i vår genensamna externa resp. personliga interna verklighet?

[Pilatus]

Vi har naturligtvis de sinnen med vars hjälp vi kan orientera oss i och skapa oss en bild eller representation av omvärlden. Vilka andra mer mentala, emotionella och kognitiva sinnen har vi som hjälp för att navigera i vår gemensamma externa resp. personliga interna verklighet?

Jag läste en gång att vi föds "blinda". Vi måste lära oss att se och skapa insikt i vad det är vi ser. Våra föräldrar hjälper oss då att tolka de intryck vi har tagit emot. De intryck vi tar emot är korrekta, hör vi en kråka så lär vi oss att identifiera kraxandet som kråkans kraxande. Jag har ett vagt minne av denna inlärningsprocess, att jag kunde bli förvånad av att plötsligt se sådant som jag inte tidigare lagt märke till trots att det funnits där. Alltså att den bild vi har av något, t ex en spårvagn blir förtydligad. Att begrepp klarnade och att orden kunde användas för att beskriva en insikt, eller något vi kunde observera.

Kanske har vi alla sådana minnen av vårt kognitiva mognande, jag förmodar det. Ibland sker det språngvis, det som varit hopplöst svårt tycktes plötsligt klarna. Sedan visade det sig finnas ytterligare ett steg, att kunna återge det som föreföll så begripligt.

[Algotezza]

Jag har ett minne av att sitta i min mosters knä och sträcka mig efter en kaka på bordet. Samtidigt som handen når kakan och jag för den till munnen är det som om omvärlden blev till inför mina ögon, den liksom materialiserades. Det finna en bild från det tillfället. Jag är nog ungefär två år då.

[Anders]

Jag hatade den känsla av okunskap jag hade. Har mycket av som det verkar ovanligt tidiga minnen i behåll. Flyttade från Blackeberg vid 4, så jag vet att alla minnen därifrån är så gamla eller äldre. Och i alla är det ett töcken, en förvirring. Minns att jag blev trött på att alltid var tvungen att diktera brev till far och morföräldrar och ville skriva själv. Morsan ryckte på axlarna och lät mig skriva på skrivmaskinen. Sen bad jag henne läsa. ”Hhhu77 hhruyakkkkk”, läste hon torrt, och jag kände förtvivlan.

Ett av mina mest tydliga minnen lite senare var då jag vid 9 års ålder, vet exakt var på väd hem i bilen tänkte ”nu kan jag tänka som en vuxen människa(äntligen)”

Det sinne vi har förutom de fem är, för mig, helt enkelt vår kognition. Inte bara erfarenheterma, utan också hur de heideggerskt eller/och bergsonskt har mixats ihop till den kognition, eller kanske snarare den världsbild vi har just nu. Och hjärnan i sig skapar också en hel del input.

[Algotezza]

Jag hatade den känsla av okunskap jag hade. Har mycket av som det verkar ovanligt tidiga minnen i behåll. Flyttade från Blackeberg vid 4, så jag vet att alla minnen därifrån är så gamla eller äldre. Och i alla är det ett töcken, en förvirring. Minns att jag blev trött på att alltid var tvungen att diktera brev till far och morföräldrar och ville skriva själv. Morsan ryckte på axlarna och lät mig skriva på skrivmaskinen. Sen bad jag henne läsa. ”Hhhu77 hhruyakkkkk”, läste hon torrt, och jag kände förtvivlan.

Ett av mina mest tydliga minnen lite senare var då jag vid 9 års ålder, vet exakt var på väd hem i bilen tänkte ”nu kan jag tänka som en vuxen människa(äntligen)”

Det sinne vi har förutom de fem är, för mig, helt enkelt vår kognition. Inte bara erfarenheterma, utan också hur de heideggerskt eller/och bergsonskt har mixats ihop till den kognition, eller kanske snarare den världsbild vi har just nu. Och hjärnan i sig skapar också en hel del input.

Jag ville verkligen lära mig läsa och skriva långt innan jag började skolan. Även jag fick låna min farsas skrivmaskin - och det blev bara nonsens. Jag minns hur stolt jag blev när jag själv kunde skriva namnet på morfars hushållerska Ellen. LN skrev jag.

De fem fysiskt inriktade sinnena hur ju flera underavdelningar. När det t.ex. gäller känsel kan vi känna varmt och kallt, mjukt och hårt när det gäller texturer, för att bara ta ett exempel.

Sedan finns ju känsla på det psykiska planet. Jag menar också att vår inre moraliska kompass är en förmåga eller ett inre sinne. Förnuftet jobbar med både analys och syntes, alltså fantasi. Sedan har vi intuition och minnesförmåga. Många förmågor sitter ute i kroppen, i det motoriska minnet. Det finns specialförmågor som absolut gehör.

Det positiva är att alla förmågor och sinnen kan övas upp, tränas upp, och det kan göras hela livet. Det gäller bara att ha tålamod och envishet. Och framförallt intresse att syssla med det.

[Hubert]

Kul fråga och jag vill lägga till
skarpsinne, bollsinne och kanske barnasinne, och inte minst ölsinne.
Inte medfödda tror jag, men kultiverbara.

[Algotezza]

Kul fråga och jag vill lägga till
skarpsinne, bollsinne och kanske barnasinne, och inte minst ölsinne.
Inte medfödda tror jag, men kultiverbara.

Precis!

Människan är, för att travestera Strindberg, "ett djefla djur som kan många konster".

[Anne]

Intressant, Algot! Själv har jag en manlig släkting med initialer LN som signerade sina tavlor som Ellen.

[Algotezza]

Intressant, Algot! Själv har jag en manlig släkting med initialer LN som signerade sina tavlor som Ellen.

Haha, det var kul!

Min storebror har berättat att det lät som om jag talade ett eget språk när jag låg och jollrade i barnvagnen medan min lillebrorsa mer var som en bandspelare.

[xion]

--Förutom att vara ett redskap för kommunikation, är språket också ett redskap för tänkande. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, handlingar och idéer, och språket kan ses som en del av människans kognitiva förmåga. Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.[24] Det har hävdats av vissa språkforskare att detta skulle kunna vara språkets huvudsyfte, eller ursprungliga syfte,[25][26] men språkets kommunikativa funktionalitet är så uppenbar och central att ett kommunikativt ursprung ter sig betydligt rimligare.[27][

[David H]

Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.

Här kan vi knyta an till detta om intuition och att använda sig av "tredje ögat", tänker jag. Om vi utgår från Jungs terminologi så kanske det skulle kunna beskrivas genom att man använder sig av intuition istället för tänkande som huvudprincip, när man "ser bilder". Enligt Jung är det möjligt att växla mellan de olika principerna, och vissa har mer benägenhet att följa tänkandet som huvudprincip, medan andra har mer benägenhet att följa intuitionen som huvudprincip.

[Smisk]

Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.

Här kan vi knyta an till detta om intuition och att använda sig av "tredje ögat", tänker jag. Om vi utgår från Jungs terminologi så kanske det skulle kunna beskrivas genom att man använder sig av intuition istället för tänkande som huvudprincip, när man "ser bilder". Enligt Jung är det möjligt att växla mellan de olika principerna, och vissa har mer benägenhet att följa tänkandet som huvudprincip, medan andra har mer benägenhet att följa intuitionen som huvudprincip.

Ken Wilber brukar tala om "eye of flesh, eye of mind and eye of contemplation".
Alltså empiriska, direkt mentala och direkta trancendentala erfarenheter. Med trancendentala menas erfarenheter som inte är rationell kunskap utan som direkt reflekterar högre medvetandeförmågor. Som exempelvis satori och moksha.

https://en.wikipedia.org/wiki/Satori
https://en.wikipedia.org/wiki/Moksha

Det tredje ögat brukar man ofta kalla dessa direkt intuitiva insikter av uppvaknande som inte kan greppas varken med empiriska eller rationellt mentala medel. Alltså som vi inte kan uppleva via våra 5 sinnen eller med linjärt tänkande där vi "tänker igenom något och inser något".

Insikter i medvetandets natur är exempel på contemplativ kunskap med andra ord.

[David H]

Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.

Här kan vi knyta an till detta om intuition och att använda sig av "tredje ögat", tänker jag. Om vi utgår från Jungs terminologi så kanske det skulle kunna beskrivas genom att man använder sig av intuition istället för tänkande som huvudprincip, när man "ser bilder". Enligt Jung är det möjligt att växla mellan de olika principerna, och vissa har mer benägenhet att följa tänkandet som huvudprincip, medan andra har mer benägenhet att följa intuitionen som huvudprincip.

Ken Wilber brukar tala om "eye of flesh, eye of mind and eye of contemplation".
Alltså empiriska, direkt mentala och direkta trancendentala erfarenheter. Med trancendentala menas erfarenheter som inte är rationell kunskap utan som direkt reflekterar högre medvetandeförmågor. Som exempelvis satori och moksha.

https://en.wikipedia.org/wiki/Satori
https://en.wikipedia.org/wiki/Moksha

Det tredje ögat brukar man ofta kalla dessa direkt intuitiva insikter av uppvaknande som inte kan greppas varken med empiriska eller rationellt mentala medel. Alltså som vi inte kan uppleva via våra 5 sinnen eller med linjärt tänkande där vi "tänker igenom något och inser något".

Insikter i medvetandets natur är exempel på contemplativ kunskap med andra ord.

"Tredje ögat" är ett intressant uttryck, tycker jag. Man skulle kunna kritisera uttryckets användning med motiveringen att det är en avsiktligt inkorrekt beskrivning av något. Människor har ju verkligen bara två ögon, och att då tala om ett tredje öga kan anses vara önsketänkande eller fantasi snarare än fakta, och att blanda fakta med fantasi kan anses farligt och kunskapsfientligt.

Men vad som däremot är fakta, det är väl att vad gäller våra sinnen är inte allting heller entydigt och klart som korvspad. Följer vi vad främsta vetenskapsmännen säger, så skulle de aldrig säga att vi bara har 5 sinnen. Vetenskapen visar att det är betydligt mer komplicerat än så, och ny forskning visar hur vi hela tiden får ompröva våra tidigare antaganden. SVT-serien om hjärnan visar till exempel hur vi blir lurade av våra sinnen med diverse olika experiment.

Vidare, när vi står inför icke-kompletta sanningar, tänker jag att det symboliska tänkandet blir viktigt. Och "tredje ögat" är väl just exempel på en symbol. I modern vetenskaplig bemärkelse kanske det kan beskrivas som en syntetisering mellan högra och vänstra hjärnhalvan.

Att dela in perceptionen mellan dels sinnlig och dels icke-sinnlig perception, tänker jag också kan ses som ett förenklat uttryck. Ett alternativ skulle kunna vara att dela in mellan medveten (sinnlig) perception och omedveten (sinnlig) perception, där den medvetna perceptionen skulle beskrivas som den typiskt sinnliga perceptionen (5 sinnen etc), medan omedvetna perceptionen skulle beskrivas som intuition (mer svårförklarliga sinnen).

[xion]

--Förutom att vara ett redskap för kommunikation, är språket också ett redskap för tänkande. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, handlingar och idéer, och språket kan ses som en del av människans kognitiva förmåga. Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.[24] Det har hävdats av vissa språkforskare att detta skulle kunna vara språkets huvudsyfte, eller ursprungliga syfte,[25][26] men språkets kommunikativa funktionalitet är så uppenbar och central att ett kommunikativt ursprung ter sig betydligt rimligare.[27][

Det ovanstående tog jag från Wiki.

Språket roll för tänkandet tror jag är viktigare ur filosofisk synpunkt. När tankar sedan ska kommuniceras uppstår missförstånd som kan leda till förvirring. Ett ords betydelse är inte "hugget i sten" utan måste ses i sitt sammanhang. Som jag ser det ska filosofin sträva efter förenkling istället för komplikation. Att splittra upp och skapa gränser leder bara in i semantiska labyrinter. Uppdelningar ska skapa överblickbarhet inte gränsdragningar.
När det gäller Yin/Yang- symbolen t.ex. så är det helheten som är det viktiga, inte de vita och svarta fälten.

[David H]

--Förutom att vara ett redskap för kommunikation, är språket också ett redskap för tänkande. Med hjälp av det mänskliga språket representeras tankar, konkreta föremål och abstrakta begrepp, handlingar och idéer, och språket kan ses som en del av människans kognitiva förmåga. Dock är det möjligt att tänka avancerade tankar utan ord, exempelvis sade Einstein han tänkte ut relativitetsteorin i bilder.[24] Det har hävdats av vissa språkforskare att detta skulle kunna vara språkets huvudsyfte, eller ursprungliga syfte,[25][26] men språkets kommunikativa funktionalitet är så uppenbar och central att ett kommunikativt ursprung ter sig betydligt rimligare.[27][

Det ovanstående tog jag från Wiki.

Språket roll för tänkandet tror jag är viktigare ur filosofisk synpunkt. När tankar sedan ska kommuniceras uppstår missförstånd som kan leda till förvirring. Ett ords betydelse är inte "hugget i sten" utan måste ses i sitt sammanhang. Som jag ser det ska filosofin sträva efter förenkling istället för komplikation. Att splittra upp och skapa gränser leder bara in i semantiska labyrinter. Uppdelningar ska skapa överblickbarhet inte gränsdragningar.
När det gäller Yin/Yang- symbolen t.ex. så är det helheten som är det viktiga, inte de vita och svarta fälten.

För att ostronet ska skapa en vacker pärla behöver det först finnas något som skaver…och kan inte yinyang-symbolen beskrivas på liknande sätt: att det är något som skaver med den där vita pricken i svarta fältet? Och detta skavande gör att en rörelse triggar igång, t ex tankerörelse