Kan man styra det undermedvetna tänkandet

[xion]

Egentligen tror jag inte att man kan det.
Men via det medvetna tänkandet och det yttre informationsflödet, ( med val av information), går det sannolikt att påverka .
Reklam och propaganda fungerar ju på det viset.

[David H]

Klardrömmande/lucid dreaming kanske kan vara något åt det hållet? https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Klardrömmande

[Vertumnus]

Vi befinner väl oss hela tiden i dialog med det undermedvetna. Vad vi än tar oss för så sätter vi samtidigt undermedvetna processer i arbete. Så där kan man nog tala om en viss styrning. En annan exempel är inlärning där det undermedvetna förändras och anpassas.

[Pilatus]

Egentligen tror jag inte att man kan det. Men via det medvetna tänkandet och det yttre informationsflödet, (med val av information), går det sannolikt att påverka. Reklam och propaganda fungerar ju på det viset.

Omedvetna processer är tänkta att påverka våra beslut då vi t ex påträffar ett tvättmedel som vi nyligen sett reklam för.
Det undermedvetna fungerar nog litet annorlunda enligt Freud, som ex.-vis felsägningar och drömmar.

[Anders]

Skolan är väl det? Att man ”förstår” något är väl en undermedveten process? Man bombarderar hjärnan med olika fakta som man kan och inte kan komma ihåg, rent minnesmässigt. Men man bygger sig samtidigt en ”bild” av vad det handlar om. Och det är en process av att att förse hjärnan med lämplig input.

[Algotezza]

Det undermedvetna eller snarare det omedvetna är väl knappast ett absolut begrepp utan bara det som vid en viss tidpunkt är bortom våra medvetna processer men i samma stund vi tänker på det tillhör det medvetandet eller det medvetna området.

[Vertumnus]

Jag tror att det är många som varit med om hur lösningen på ett problem man ältat en tid plötsligt kan komma oväntat och i en helt annan situation, efter det att man släppt det och börjat tänka på nåt annat. Det är svårt att tolka sådant på annat sätt än att något slags tänkande måste ha pågått bortom de medvetna tankarna.
Kanske känner ni igen i er en situation där man kört fast i ett problem, tankarna går trögt, men så reser man sig upp för att gå och sätta på en kopp te eller kaffe och plötsligt börjar ideerna flöda.
Jag hade som exempel en gång ett matteproblem som jag satt med en hel eftermiddag och vidare in på kvällen, vid 23-tiden gav sig våran hund till känna och ville gå ut och jag tvangs slita mig från skrivbordet. När jag satte på mig kavajen, precis när jag trädde in vänsterarmen, kom lösningen, vilken kunde verifieras när jag var tillbaka.
Det är som att det pågår två typer av tänkande samtidigt, ett medvetet och ett omedvetet, där det medvetna spärrar det omedvetna.

[Pilatus]

Det undermedvetna eller snarare det omedvetna är väl knappast ett absolut begrepp utan bara det som vid en viss tidpunkt är bortom våra medvetna processer men i samma stund vi tänker på det tillhör det medvetandet eller det medvetna området.

Det undermedvetna har jag säkert alltid förknippat med Sigmund Freuds teori om medvetandet och psykoanalysen. Det är medvetandets djupaste nivå, där omedvetna drifter, önskningar, minnen och konflikter finns i det fördolda. Vi har inte direkt tillgång till det undermedvetna, som utan att vi är medvetna om det påverkar vårt beteende.

Det omedvetna som du skriver om ovan ser mycket ut som en minnesfunktion, hur tillgängliga våra undanlagrade minnesdata är. Ibland något man man glömt under en skrivning men kommer ihåg efter en stund, eller på rasten.

[Algotezza]

Talade Freud om det undermedvetna eller om.det omedvetna? Menande han att det finns fasta gränser superego, ego och id?

[Pilatus]

Talade Freud om det undermedvetna eller om.det omedvetna? Menande han att det finns fasta gränser superego, ego och id?

Freud tänkte sig komma åt det undermedvetna genom fri association (den berömda soffan), att sänka tröskeln till det förmodade trauma som gav upphov till neurosen.

Das Es, de primitiva drifterna som kräver allt genast
Das Ich, jaget följer realitetsprincipen och strävar efter att lösa problem på ett logiskt och moraliskt sätt.
Das Über-Ich, den del av psyket som internaliserar föräldrarnas och samhällets värderingar.

[Smisk]

Jag tänker på två begrepp, det Jung använde som kallas individuation och framför allt transpersonell psykologi och då så som Ken Wilber pratar om det med modellen spiral dynamics.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Individuation
https://en.wikipedia.org/wiki/Transpersonal_psychology
https://en.wikipedia.org/wiki/Spiral_Dynamics

Inom Vedanta och Buddhism och transpersonell psykologi kan man säga att syftet med att existera är att medvetandets natur realiserar sig själv. Detta är att gå från omedvetenhet till medvetenhet. Detta sker genom att vår identitet och världsbild, alltså vår uppfattning om vad vi är och vad existensen är, utvecklas.

Tittar man på modellen spiral dynamics så beskriver den hur vår psykologi med dess olika självbild, världsbild tillsammans med psykets förmågor att förstå dem kan utvecklas. Med andra ord, den beskriver förhållandet mellan psykets förmågor och hur vi tenderar att tänka oss vad vi och världen är.

De högre nivåerna överskrider (trancenderar) de lägre och inkluderar dem. Detta innebär att varje ny nivå av identitet/världsbild/värderingar är en ny benägenhet att uttrycka medvetandet som innehåller alla tidigare förmågor tillsammans med de nya. Detta kan jämföras med förhållandet mellan atomer-molekyler-celler där celler är en högre nivå av fysisk existens som överskrider och inkluderar de två tidigare lägre nivåerna. Här har vi en fysisk hierarki, Spiral dynamics beskriver samma sak fast med en psykologisk.

Individuation är ett sätt att utveckla en stabil autentisk identitet och samtidigt utveckla vår medvetenhet. Processen kan jämföras med att man går upp för ett berg eller en trappa som gör att då man kommer högre upp så "ser man mer".


Man kan inte personligen "styra det undermedvetna" tänker jag men man kan integrera saker som tidigare varit omedvetna i det som nu är medvetet. Man kan alltså utveckla nya förmågor och perspektiv som gör att det som tidigare inte inkluderats i sin psykologiska aspekt blir det. Det vanligaste och erkända sättet är yoga och meditation.

Det finns inte "ett jag som styr saker" och detta jaget styr inte undermedvetna processer. Istället finns det olika inre processer där olika förmågor kan påverkar lite olika aspekter av dem och nya perspektiv kan göra saker medvetna som tidigare inte va det.

[David H]

Det undermedvetna eller snarare det omedvetna är väl knappast ett absolut begrepp utan bara det som vid en viss tidpunkt är bortom våra medvetna processer men i samma stund vi tänker på det tillhör det medvetandet eller det medvetna området.

Det omedvetna = det medvetna för någon annan?

[Vertumnus]

Det undermedvetna eller snarare det omedvetna är väl knappast ett absolut begrepp utan bara det som vid en viss tidpunkt är bortom våra medvetna processer men i samma stund vi tänker på det tillhör det medvetandet eller det medvetna området.

Skulle vi ta total kontroll över det undermedvetna så skulle vi inte längre ha något undermedvetet. Där finns en motsättning i sak.

Varför har vi ett undermedvetet, hur kan det vara ett framgångsrecept?

[Pilatus]

Varför har vi ett undermedvetet, hur kan det vara ett framgångsrecept?

Vi har undertryckta känslor (som kan vara tabu i vår sociala miljö) som vi ofta inte är medvetna om. Dessa kan visa sig i våra drömmar, fantasier eller komma till uttryck genom felsägningar. Därför begränsar vi oss (censur) för vi vill vara socialt accepterade, vad andra tycker spelar roll. Det undermedvetna spelar en roll här, en metod att skydda oss.

[Vertumnus]

Varför har vi ett undermedvetet, hur kan det vara ett framgångsrecept?

Vi har undertryckta känslor (som kan vara tabu i vår sociala miljö) som vi ofta inte är medvetna om. Dessa kan visa sig i våra drömmar, fantasier eller komma till uttryck genom felsägningar. Därför begränsar vi oss (censur) för vi vill vara socialt accepterade, vad andra tycker spelar roll. Det undermedvetna spelar en roll här, en metod att skydda oss.

Här är det väl snarare det medvetna som skyddar oss.

Hos Nietzsche och senare Freud var det undermedvetna mer än något som förser oss olämpliga känslor och impulser. Det undermedvetna bar på kunskaper som överskred det sociala. Spänningen mellan medvetet och undermedvetet beskrivs som spänningen mellan det dionysiska och det apolliniska.