Är känslor fakta?

[xion]

Hur vet vi att så är fallet? Genom observation och slutsatser.

Det är väl själva den i någon m¨n färdiga tolkningen som är metafysisk, medan tolkningsprocessen - vad är den?

När vi tolkar så tänker vi. När vi tänker så är det metafysik.
Att reagera på nervimpulser är inte det samma som att tänka.

Nervimpulser är den mätbara och kvantitativa aspekten av tänkandet, medan upplevelsen av tänkandet är den kvalitativa aspekten. Lite grann som Spinozas monistiska dubbelaspektteori.

Allt har både en fysisk och en metafysisk sida. Jag tycker det är enklare och överskådligare att använda dessa begrepp istället.
Båda är etablerade filosofiska begrepp.
Kvantitet handlar mer om mängd och kvalitet om egenskap. Båda kan sägas vara värdeord.
(Det verkar behövas lite potträning för gamla inkrökta filosofer. )

[Algotezza]

När vi tolkar så tänker vi. När vi tänker så är det metafysik.
Att reagera på nervimpulser är inte det samma som att tänka.

Nervimpulser är den mätbara och kvantitativa aspekten av tänkandet, medan upplevelsen av tänkandet är den kvalitativa aspekten. Lite grann som Spinozas monistiska dubbelaspektteori.

Allt har både en fysisk och en metafysisk sida. Jag tycker det är enklare och överskådligare att använda dessa begrepp istället.
Båda är etablerade filosofiska begrepp.
Kvantitet handlar mer om mängd och kvalitet och egenskap. Båda kan sägas vara värdeord.
(Det verkar behövas lite potträning för gamla inkrökta filosofer. )

Vad betyder

Kvantitet handlar mer om mängd och kvalitet och egenskap. Båda kan sägas vara värde ord.

Vilka båda är värdeord?

Jag vill hellre tala om att allt har en fysisk och en mental sida.

Behöver man potträning betyder det att man skiter utanför eller är van vid blöja.

[David H]

Självklart är en känsla ett faktum - om det är sant att någon har en känsla av något/någon.
Bara ett subjekt har känslor - av något/någon.
En känsla har alltid ett objekt - A känner B, t ex A känner smärta, glädje.
En morgon på balkongen var det +4 grader - faktum. Kändes kallt -faktum. Så jag drog på en tröja över skjortan när jag rörde om i balkonglådan.
Det faktum att det kändes kallt orsakade tröjan.

Jag tror att frågeställningen har grund i att man inte ser att begrepp som känsla, syfte, avsikt, tanke måste ha ett objekt. Liksom medvetande - medvetande är alltid medvetande OM något/någon.

Jag är benägen att hålla med dig angående känslor, men jag håller inte med angående frågeställningens grund. Frågeställningens grund skulle jag säga är i högre grad moralisk och genusvetenskaplig än epistemologisk. Och den grundar sig i min hypotes att anledning till att känsla ofta ställs som motsats till fakta, hör samman med känslors allmänna nedvärdering i samhället, vilket i sin tur hör samman med patriarkala strukturer och kvinnors nedvärdering som generellt sett besitter högre känslokompetens än män.

En epistemologisk (?) anledning till att det ofta talas nedvärderande om sådant som känsla och subjektivitet tänker jag hör samman med att orden ofta används för att signalera avsaknad av något annat. Till exempel, Lisa säger "Jorden är platt" och Pelle svarar "Det du säger är subjektiv känsla och inte fakta" - så tänker jag att orden "känsla" och "subjektiv" här snarare signalerar avsaknad av förnuft och objektsförankring, än att det är själva subjektiviteten och känslan som är orsak till påståendet.

Man skulle sedan kunna vända på detta med ett annat exempel: Romeo säger "Du hatar mig", och Julia svarar "Det du säger är objektiv tanke och inte fakta", så skulle enligt motsvarande logik orden "objektiv" och "tanke" kunna signalera att Romeo inte grundar sitt påstående i sig själv (han utgår från vad andra sagt och lärt honom), och att han inte känner något (lägger inte märke till Julias emotionella feedback).

Detta senare exempel är dock något som man aldrig hör i praktiken. Och min frågeställning: är det på grund av språkliga konventioner, grundade i patriarkala strukturer, eller går det att härleda till något annat?

[Hubert]

Du startade tråden Är känslor fakta? och klargör här vad grunden för din frågeställnings är, den är i högre grad "moralisk och genusvetenskaplig än epistemologisk".

Mitt svar skiljer sig dramatiskt från svaret som ChatGPT ger i ditt andra inlägg i tråden.
Du undrade "Är detta uttömmande svar på frågan, eller finns det något att invända om, eller att tillägga?"
ChatGPT nämner inget om det som du efterlyser.

Jag skriver inga avhandlingar, men här visar jag att frågan om KÄNSLA behöver diskuteras och min åsikt grundad i fenomenologi är att känslor alltid är känslor OM något/någon: du har känslan av/om något eller inte. Känslan vilken den än är i vilket sammanhang som helst, t ex att +4 C kändes kallt orsakade att jag tog på mig tröjan, kan vara ett faktum om den är orsak. För och ty, inget som inte är ett faktum(är sant) kan orsaka ett annat faktum.
I ryggmärgen har vi att bara det som föreligger(är sant) kan orsaka något annat som föreligger(är sant).

Det som inte är ett faktum kan inte orsaka något som är ett faktum, eller blir ett faktum.

Självklart är en känsla ett faktum - om det är sant att någon har en känsla av något/någon.
Bara ett subjekt har känslor - av något/någon.
En känsla har alltid ett objekt - A känner B, t ex A känner smärta, glädje.
En morgon på balkongen var det +4 grader - faktum. Kändes kallt -faktum. Så jag drog på en tröja över skjortan när jag rörde om i balkonglådan.
Det faktum att det kändes kallt orsakade tröjan.

Jag tror att frågeställningen har grund i att man inte ser att begrepp som känsla, syfte, avsikt, tanke måste ha ett objekt. Liksom medvetande - medvetande är alltid medvetande OM något/någon.

Jag är benägen att hålla med dig angående känslor, men jag håller inte med angående frågeställningens grund. Frågeställningens grund skulle jag säga är i högre grad moralisk och genusvetenskaplig än epistemologisk. Och den grundar sig i min hypotes att anledning till att känsla ofta ställs som motsats till fakta, hör samman med känslors allmänna nedvärdering i samhället, vilket i sin tur hör samman med patriarkala strukturer och kvinnors nedvärdering som generellt sett besitter högre känslokompetens än män.

En epistemologisk (?) anledning till att det ofta talas nedvärderande om sådant som känsla och subjektivitet tänker jag hör samman med att orden ofta används för att signalera avsaknad av något annat. Till exempel, Lisa säger "Jorden är platt" och Pelle svarar "Det du säger är subjektiv känsla och inte fakta" - så tänker jag att orden "känsla" och "subjektiv" här snarare signalerar avsaknad av förnuft och objektsförankring, än att det är själva subjektiviteten och känslan som är orsak till påståendet.

Man skulle sedan kunna vända på detta med ett annat exempel: Romeo säger "Du hatar mig", och Julia svarar "Det du säger är objektiv tanke och inte fakta", så skulle enligt motsvarande logik orden "objektiv" och "tanke" kunna signalera att Romeo inte grundar sitt påstående i sig själv (han utgår från vad andra sagt och lärt honom), och att han inte känner något (lägger inte märke till Julias emotionella feedback).

Detta senare exempel är dock något som man aldrig hör i praktiken. Och min frågeställning: är det på grund av språkliga konventioner, grundade i patriarkala strukturer, eller går det att härleda till något annat?

[Algotezza]

Ja, känslor har alltid ett innehåll och är snarare verb i presens particip, processer, än abstrakta substantiv. Samma sak med medvetandet, man är alltid medveten om något, och det är också en process. En ren känsla utan innehåll och ett rent medvetande utan innehåll är fiktioner. Hypostaseringar kallas väl sådant.

Frågan är om det öht finns ting/objekt. Allt består väl av processer. Vad är en människa fysiskt och mentalt annat än en synergi eller "dysergi" av pågående parallella ibland samverkande och ibland motverkande processer...?

[xion]

Nervimpulser är den mätbara och kvantitativa aspekten av tänkandet, medan upplevelsen av tänkandet är den kvalitativa aspekten. Lite grann som Spinozas monistiska dubbelaspektteori.

Allt har både en fysisk och en metafysisk sida. Jag tycker det är enklare och överskådligare att använda dessa begrepp istället.
Båda är etablerade filosofiska begrepp.
Kvantitet handlar mer om mängd och kvalitet och egenskap. Båda kan sägas vara värdeord.
(Det verkar behövas lite potträning för gamla inkrökta filosofer. )

Vad betyder

Kvantitet handlar mer om mängd och kvalitet och egenskap. Båda kan sägas vara värde ord.

Vilka båda är värdeord?

Jag vill hellre tala om att allt har en fysisk och en mental sida.

Behöver man potträning betyder det att man skiter utanför eller är van vid blöja.

Kvantitet betyder att det t.ex. kan vara lite, lagom eller mycket. Kvalitet betyder att det kan bara bra eller dåligt.
Mental är det samma som själslig eller psykologisk.
Fysik och metafysik handlar om grundstenarna inom filosofin. Det allt kan sägas utgå ifrån.
(p.s. du brukar ha lätt för att förstå, även kryptiska formuleringar)

[David H]

Du startade tråden Är känslor fakta? och klargör här vad grunden för din frågeställnings är, den är i högre grad "moralisk och genusvetenskaplig än epistemologisk".

Mitt svar skiljer sig dramatiskt från svaret som ChatGPT ger i ditt andra inlägg i tråden.
Du undrade "Är detta uttömmande svar på frågan, eller finns det något att invända om, eller att tillägga?"
ChatGPT nämner inget om det som du efterlyser.

Jag skriver inga avhandlingar, men här visar jag att frågan om KÄNSLA behöver diskuteras och min åsikt grundad i fenomenologi är att känslor alltid är känslor OM något/någon: du har känslan av/om något eller inte. Känslan vilken den än är i vilket sammanhang som helst, t ex att +4 C kändes kallt orsakade att jag tog på mig tröjan, kan vara ett faktum om den är orsak. För och ty, inget som inte är ett faktum(är sant) kan orsaka ett annat faktum.
I ryggmärgen har vi att bara det som föreligger(är sant) kan orsaka något annat som föreligger(är sant).

Det som inte är ett faktum kan inte orsaka något som är ett faktum, eller blir ett faktum.

Jag instämmer i detta. Angående svaret från ChatGPT som du nämner, så stämmer det att det inte berörde den genusvetenskapliga grunden som jag själv hade i åtanke. Jag förväntar mig inte att ChatGPT ska läsa av mina tankar som jag inte skrivit ner, och heller inte att du ska göra det.

När jag i senare inlägg ställde fördjupande frågor till ChatGPT fick jag dock svar som mer liknade vad jag var ute efter.

”Känsla” är ett begrepp som kan definieras på olika sätt i olika sammanhang. Eftersom det inte finns någon enkel enhetlig definition, kan diskussionen ta flera olika riktningar.

Jag har försökt förklara vilken riktning jag tyckt varit intressant att diskutera, men det betyder inte att jag vill att alla andra ska följa efter i samma riktning. Jag uppskattar att olika personer gör egna tolkningar av trådens frågeställning. Förhoppningsvis kan vi mötas nånstans sen, men jag ställer det inte som krav.

[Algotezza]

Då faller det sig naturligt att Fysiken är sinnevärlden och metafysiken Idevärlden. Med Idevärlden menar jag då allt som är "tänkt", d.v.s. Tänkandets värld.

Jag vill hellre tala om det vi upplever med våra fem vanliga sinnen som "det fysiska" och det vi tänker, minns, fantiserar om etc. som "det mentala/själsliga/andliga".

Metafysik handlar då om verklighetssyn och man kan vara monist, dualist, idealist, materialist etc. i sin syn på verkligheten och utgå från olika metafysiska grundantaganden när man bygger sin verklighetssyn.

Platon kallas ofta objektiv idealist då han menade att idévärlden var den primära och existerar oberoende av oss. Vad vi tänker är väl beroende av oss, till skillnad från Platons idévärld.

Men begreppens betydelser är föränderliga förstås. Så jag menar att både du är jag har rätt, betingat av vilka betydelser vi lägger i orden vi använder, utan att vi för den skull behöver bli Galna Hattmakare.

[xion]

Då faller det sig naturligt att Fysiken är sinnevärlden och metafysiken Idevärlden. Med Idevärlden menar jag då allt som är "tänkt", d.v.s. Tänkandets värld.

Jag vill hellre tala om det vi upplever med våra fem vanliga sinnen som "det fysiska" och det vi tänker, minns, fantiserar om etc. som "det mentala/själsliga/andliga".

Metafysik handlar då om verklighetssyn och man kan vara monist, dualist, idealist, materialist etc. i sin syn på verkligheten och utgå från olika metafysiska grundantaganden när man bygger sin verklighetssyn.

Platon kallas ofta objektiv idealist då han menade att idévärlden var den primära och existerar oberoende av oss. Vad vi tänker är väl beroende av oss, till skillnad från Platons idévärld.

Men begreppens betydelser är föränderliga förstås. Så jag menar att både du är jag har rätt, betingat av vilka betydelser vi lägger i orden vi använder, utan att vi för den skull behöver bli Galna Hattmakare.

Jag lånade Platons begrepp "Idevärlden" eftersom jag helst ville använda ett heltäckande ord. Men jag menade inte alls Platons Idevärld. Vad jag menade var vår inre värld, tankevärlden. Enligt den solipsistiska tanken så bygger vi denna värld inom oss med hjälp av våra sinnesintryck och vår fantasi, våra ideer och vårt tänknde i alla dess former.

[Illusionen]

När jag frågar ChatGPT får jag föga förvånande ett ganska "diplomatiskt" svar på frågan:

Sammanfattningsvis är känslor inte fakta i den meningen av objektiv och verifierbar information,
men de är verkliga och betydelsefulla aspekter av den mänskliga upplevelsen som formar våra känslor,
tankar och handlingar.

Är detta uttömmande svar på frågan, eller finns det något att invända om, eller att tillägga?

Personligen tycker jag att den rödmarkerade texten är tilltalande och bra.
Hur definieras fakta om inte förklaring och svar redovisas till följande citat ?

Citerar,

KANT är förmodligen den filosof vars slutsatser ligger närmast konceptets.
Kant ansåg att vi inte kan nå åt tinget i sig, vilket överensstämmer med konceptets slutsatser.
Med andra ord, den objektiva verkligheten är för oss oåtkomlig (= ”bortom vår förnimbara verklighet”).
Han menade att vi ständigt bär på ett par begreppsliga glasögon (= MP och DRP) som tolkar världen på
ett speciellt sätt. Detta kan betraktas/beskrivas som en typ av ”begrepps-konvertering”.

Följande två av mig formulerade citat ger en antydan om vad som utgjort de bakomliggande inledande
motiven till konceptets tillblivelse och målsättning. Ingen tillfrågad har haft viljan eller förmågan att ge
trovärdiga svar, trots att frågeställningarna upprepats ett flertal gånger.

Citat A,

”Så gott som samtliga diskussioner rörande universum och vår verklighet utgår från att RUM och TID,
redan existerar. Hur man kom dit, utelämnas så gott som alltid.
Man försöker således besvara aktuella frågor om universum utifrån ett internt RUM-TID-perspektiv,
utan att förklara medvetandets inkl ”jagets” roll och natur, och vad rum och tid representerar
på basal nivå.”.

Citat B,

”Ett grundläggande problem vi inledningsvis står inför, när frågor om universums natur skall utforskas
och besvaras, är att förklara begreppet ”jaget” och dess subjektiva och komplexa relation till vår
verklighets s k rum-tid, alltså hur jaget, den subjektiva upplevelsen / förnimmelsen, kan uppstå ur,
och/eller kopplas via samband till, något materiellt.”

Om ingen har tillgång till svaren, är det då trovärdigt att hävda att forskningen står på stadig grund ?

/ Illusionen

https://www.youtube.com/watch?v=399syDv0bBM

[xion]

https://gymnasiefilosofi.se/aristoteles/


Läs gärna detta!

Det är vanligt idag att man med metafysik menar enbart den andliga sidan av världen.

Grundbetydelsen är som jag skrev i inlägget ovan. Det händer ofta att betydelsen av ett ord är på glid.

Jag menar att grundbetydelsen av ordet är användbar då den medför att såväl idealister och materialister bygger sin verklighetssyn på metafysiska grundantaganden, som just utgör antaganden, vilka därmed är obevisbara.

Jag föredrar en klar gränsdragning mellan fysik och metafysik.
Detta medför att metafysiska grundantaganden blir obevisbara. Vi kan inte bevisa den rena tanken, bara sådant som vi kan bevisa inom regelsystem som vi själv har konstruerat.(t.e.x matematiken). Dessa regelsystem är också metafysik eftersom de är tankekonstruktioner.

Invänder du mot länken och det jag skriver eller håller du med?

Innebär det jag skriver plus länken att det saknas gräns mellan fysik och metafysik enligt det synsätt jag och länken förespråkar?

Jag invänder inte direkt mot det du länkar till, men varför måste man krångla till allting?
Hela mitt liv har jag försökt att förenkla, både i verksamhet och förståelse.
Tyvärr vekar det som att mycket inom filosofin drar i motsatt riktning.
Så fort vi vill förstå något om varats villkor och egenskaper så måste vi tänka. Och så fort vi tänker är det metafysik.
Så ser jag det och då blir allt mycket enklare. Sinnevärlden är där vi verkar och lever, men så fort vi vill förstå så hamnar vi i metafysiken.

[Algotezza]

Jag föredrar en klar gränsdragning mellan fysik och metafysik.
Detta medför att metafysiska grundantaganden blir obevisbara. Vi kan inte bevisa den rena tanken, bara sådant som vi kan bevisa inom regelsystem som vi själv har konstruerat.(t.e.x matematiken). Dessa regelsystem är också metafysik eftersom de är tankekonstruktioner.

Invänder du mot länken och det jag skriver eller håller du med?

Innebär det jag skriver plus länken att det saknas gräns mellan fysik och metafysik enligt det synsätt jag och länken förespråkar?

Jag invänder inte direkt mot det du länkar till, men varför måste man krångla till allting?
Hela mitt liv har jag försökt att förenkla, både i verksamhet och förståelse.
Tyvärr vekar det som att mycket inom filosofin drar i motsatt riktning.
Så fort vi vill förstå något om varats villkor och egenskaper så måste vi tänka. Och så fort vi tänker är det metafysik.
Så ser jag det och då blir allt mycket enklare. Sinnevärlden är där vi verkar och lever, men så fort vi vill förstå så hamnar vi i metafysiken.

Det intressanta med känslor som jag tolkar dem, är att de är både något metafysiskt i tankevärlden och något sinnligt i sinnevärlden. Länken mellan det fysiska och det metafysiska. Mycket av det vi kallar att tänka är att känna.

[xion]

Invänder du mot länken och det jag skriver eller håller du med?

Innebär det jag skriver plus länken att det saknas gräns mellan fysik och metafysik enligt det synsätt jag och länken förespråkar?

Jag invänder inte direkt mot det du länkar till, men varför måste man krångla till allting?
Hela mitt liv har jag försökt att förenkla, både i verksamhet och förståelse.
Tyvärr vekar det som att mycket inom filosofin drar i motsatt riktning.
Så fort vi vill förstå något om varats villkor och egenskaper så måste vi tänka. Och så fort vi tänker är det metafysik.
Så ser jag det och då blir allt mycket enklare. Sinnevärlden är där vi verkar och lever, men så fort vi vill förstå så hamnar vi i metafysiken.

Det intressanta med känslor som jag tolkar dem, är att de är både något metafysiskt i tankevärlden och något sinnligt i sinnevvärlden. Länken mellan det fysiska och det metafysiska. Mycet av det vi kallar att tänka är att känna.

Det håller jag med om. Undrar om man ens kan tänka utan att känna.

[Pilatus]

Det intressanta med känslor som jag tolkar dem, är att de är både något metafysiskt i tankevärlden och något sinnligt i sinnevärlden. Länken mellan det fysiska och det metafysiska. Mycket av det vi kallar att tänka är att känna.

Det håller jag med om. Undrar om man ens kan tänka utan att känna.

Nervsystemet är en integrerad enhet med många funktioner. De är aldrig helt avstängda, ens då vi sover, eller ligger nedsövda på ett operationsbord. Men vi är självklart inte medvetna om allt som händer i nervsystemets alla kärnor och enheter. Det vore ett enormt slöseri med vår tillgång på energi.
Att vara ute i naturen som en Henry David Thoreau är i högsta grad sinnligt. Metafysik är som ontologi och fråga sig om det verkligen finns materia. Hur kul kan det vara?

[Algotezza]

Det intressanta med känslor som jag tolkar dem, är att de är både något metafysiskt i tankevärlden och något sinnligt i sinnevärlden. Länken mellan det fysiska och det metafysiska. Mycket av det vi kallar att tänka är att känna.

Det håller jag med om. Undrar om man ens kan tänka utan att känna.

Nervsystemet är en integrerad enhet med många funktioner. De är aldrig helt avstängda, ens då vi sover, eller ligger nedsövda på ett operationsbord. Men vi är självklart inte medvetna om allt som händer i nervsystemets alla kärnor och enheter. Det vore ett enormt slöseri med vår tillgång på energi.
Att vara ute i naturen som en Henry David Thoreau är i högsta grad sinnligt. Metafysik är som ontologi och fråga sig om det verkligen finns materia. Hur kul kan det vara?

Allt vi kan uppleva finns som just upplevelser.

Med logik, språk, språkliga symboler, och förnuft kan vi möjligtvis nå bortom våra spontana upplevelser till sådant som finns bortom våra spontana upplevelser.

Jag upplever något, alltså finns jag och det finns något att uppleva.

I själva verket är upplevelse, upplevare och upplevt ett och kan bara skiljas åt i analysen och i språket.


Hur vi via analys dissekerar upplevelsen är kulturellt betingat och betingat av vilket språk vi använder.