Är känslor fakta?

[Pilatus]

Allt vi kan uppleva finns som just upplevelser.

Det vi tar emot via våra sinnen kan vi förnimma och uppleva.

Med logik, språk, språkliga symboler, och förnuft kan vi möjligtvis nå bortom våra spontana upplevelser till sådant som finns bortom våra spontana upplevelser.

Konst, musik o.l. kan transscendera till något annat. Jag hade en bild på Magrittes; The Large Family, 1963. Den är mycket vacker. Min far frågade om vi kunde uppfatta något mer än det skickliga och det anekdotiska. Kanske förstod jag inte riktigt hur frågan skulle kunna besvaras. Men det har beskrivits många gånger om speciellt musikupplevelser. Jag tror att Illusionen och hans kärlek till den seriösa musiken är ett exempel på sådana känslor. Själv är jag mest berörd av färgromantiken för närvarande. Främst Helene Schjerfbecks stilleben och några av porträtten. Åke Göransson ibland, Karl Isakson m fl. Om man börjar med att kasta bort den svarta färgtuben så är man på rätt väg, likaså bränd Terra di Siena och Pariserblå. Svårhanterade färger.

I själva verket är upplevelse, upplevare och upplevt ett och kan bara skiljas åt i analysen och i språket.

Poeter, musiker och författare kan ju ibland gestalta det de upplever på ett sätt som gör sensibla människor uppmärksamma på storheten i konsten. Intressant att arkitekter öppet visar sitt förakt mot känsla i dagens kantigt brutala konstruktioner.

Hur vi via analys dissekerar upplevelsen är kulturellt betingat och betingat av vilket språk vi använder.

Syntetiska omdömen, ibland eviga bedömningar så långt vi kan följa vad människor skapat.

Leo Putz.jpg (73.51 KiB) Visad 388 gånger

[Anders]

Det intressanta med känslor som jag tolkar dem, är att de är både något metafysiskt i tankevärlden och något sinnligt i sinnevärlden. Länken mellan det fysiska och det metafysiska. Mycket av det vi kallar att tänka är att känna.

Det håller jag med om. Undrar om man ens kan tänka utan att känna.

Nervsystemet är en integrerad enhet med många funktioner. De är aldrig helt avstängda, ens då vi sover, eller ligger nedsövda på ett operationsbord. Men vi är självklart inte medvetna om allt som händer i nervsystemets alla kärnor och enheter. Det vore ett enormt slöseri med vår tillgång på energi.
Att vara ute i naturen som en Henry David Thoreau är i högsta grad sinnligt. Metafysik är som ontologi och fråga sig om det verkligen finns materia. Hur kul kan det vara?

Är kanske det här rätt tillfälle att blanda in konceptet hjärnhalvor? Skulle kunna sticka ut hakan lite och påstå att ”känsla” är det som jag närmast sätter i samband med höger hjärnhalva, det som tar in och skapar helhet,medan den vänstra mer ”tänker”, bryter ned, ordnar logiskt. Konceptuellt förstås. Och i andan av att som bl.a. Gilchrist koppla värld till hjärnhalvor, är det inte den högra som föreslår hypoteser och drar slutsatser - även i det vetenskapliga projektet? Och historien där är olycklig - under årtusenden trycktes den vänstra ned, upptäcktes i och med empirin och har sedan varit alldeles för dominerande som ”facit”.

[Anders]

Hur vi via analys dissekerar upplevelsen är kulturellt betingat och betingat av vilket språk vi använder.

Här tänker jag (eller… känner jag?) att det är känslan som kan vara det som kan rädda lite autenticitet. Självreflektionen över de egna argumenten och tankarna - är de verkligen inte via det filter av kultur och språk som jag kommer fram till det här eller det här? Känns det rätt, i maggropen? Kanske även maggropen är kulturellt betingad, dock?

[Algotezza]

Med logik, språk, språkliga symboler, och förnuft kan vi möjligtvis nå bortom våra spontana upplevelser till sådant som finns bortom våra spontana upplevelser.

Konst, musik o.l. kan transscendera till något annat. Jag hade en bild på Magrittes; The Large Family, 1963. Den är mycket vacker. Min far frågade om vi kunde uppfatta något mer än det skickliga och det anekdotiska. Kanske förstod jag inte riktigt hur frågan skulle kunna besvaras. Men det har beskrivits många gånger om speciellt musikupplevelser. Jag tror att Illusionen och hans kärlek till den seriösa musiken är ett exempel på sådana känslor. Själv är jag mest berörd av färgromantiken för närvarande. Främst Helene Schjerfbecks stilleben och några av porträtten. Åke Göransson ibland, Karl Isakson m fl. Om man börjar med att kasta bort den svarta färgtuben så är man på rätt väg, likaså bränd Terra di Siena och Pariserblå. Svårhanterade färger.

Jag var mer inne på hur vi kan nå bortom våra spontana upplevelser via filosofin, förnuftet och logiken.

Tar vi med konst, litteratur och musik ställlr det sig kanske något annorlunda eftersom man där ofta vill nå bortom det via sinnena givna, och då är väl fantasin, känslan och intuitionen viktiga faktorer, dock även nödvändiga inom filosofi och vetenskap. Man vill uttrycka det som är svårt att sätta ord, bild och ton på, det outsägliga, det "bortom det bortom". "Det finns något bortom bergen."

Det handlar väl också om vad som finns i vårt individuella och kollektiva undermedvetna, allmänmänskliga myter, symboler, sådant som talar till oss från djupet.

[Algotezza]

Det håller jag med om. Undrar om man ens kan tänka utan att känna.

Nervsystemet är en integrerad enhet med många funktioner. De är aldrig helt avstängda, ens då vi sover, eller ligger nedsövda på ett operationsbord. Men vi är självklart inte medvetna om allt som händer i nervsystemets alla kärnor och enheter. Det vore ett enormt slöseri med vår tillgång på energi.
Att vara ute i naturen som en Henry David Thoreau är i högsta grad sinnligt. Metafysik är som ontologi och fråga sig om det verkligen finns materia. Hur kul kan det vara?

Är kanske det här rätt tillfälle att blanda in konceptet hjärnhalvor? Skulle kunna sticka ut hakan lite och påstå att ”känsla” är det som jag närmast sätter i samband med höger hjärnhalva, det som tar in och skapar helhet,medan den vänstra mer ”tänker”, bryter ned, ordnar logiskt. Konceptuellt förstås. Och i andan av att som bl.a. Gilchrist koppla värld till hjärnhalvor, är det inte den högra som föreslår hypoteser och drar slutsatser - även i det vetenskapliga projektet? Och historien där är olycklig - under årtusenden trycktes den vänstra ned, upptäcktes i och med empirin och har sedan varit alldeles för dominerande som ”facit”.

Kan man uppnå balans mellan hjärnhalvorna? Kombinera konst, musik och vetenskap/filosofi?